Till hösten börjar Public Service/SVT sända en TV-serie om en familj som utsätts för ett fejkat stresstest i hushållsekonomin – där jobbskatteavdrag stryks, räntor höjs och amorteringskrav införs. I verkligheten sattes upp till 9 000:- SEK av familjens nettolön in som sparande, så fick man klara sig på resten. (Bonnier/Sydsvenskan)
Stresstestet var en minskad disponibel inkomst med 3000:- den första månaden, 6 000:- SEK den andra månaden och 9 000:- SEK den sista månaden. Vilket under en enda månad resulterade i följande uttalande:
“Det känns som att vi sista månaden började närma oss smärtgränsen.”
Fast i verkligheten kommer en sådan situation inte hålla på i en månad, utan i minst tolv månader, sannolikt 2-3 år, rent av en hel mandatperiod. Amorteringskraven som kommer blir permanenta och när räntorna väl vänder upp igen kommer de inte krascha efter tre månader.
Bästa citatet från Sydsvenskans artikel:
“Innan vi fick hjälp fattade jag inte ens att lånen på vårt hus egentligen var skulder till banken.”
Sverige 2015, mina vänner. Familjen fick gå från 37 000:- i disponibel inkomst till 28 000:-. Fortfarande en enorm summa pengar och mer i disponibel inkomst än vad de flesta ensamhushåll eller ensamstående föräldrar ens har i bruttolön.
Man får hoppas att Malmöfamiljen inte blir arbetslösa eller långtidssjukskrivna i verkligheten och får det värre än så. I mer än tre månader.
Tydligen simmar det bolånetorsk även i Malmö.
Hur skulle ditt hushåll klara av en minskad disponibel inkomst om 9 000:- SEK i månaden? Bara att minska sparandet motsvarande och fortsätta som om inget hänt?
21 kommentarer
Sparar idag (på lätt tillgängligt sparande – sparkonto) 4000 i månaden. Ytterligare 2000 i övrigt sparande. Men vad jag verkligen skulle kunna spara in någon tusenlapp till på är att jag slutar skänka pengar till barncancerfonden, rädda barnen, unicef, unhcr osv.
Nu amorterar jag redan på mitt lån, iofs.
Men har lite "undanstoppat" för "en regnig dag" i framtiden. Och jag är ensampäron med två barn. Har 29.500 i bruttolön.
Du betalar redan massa välgörenhet genom skattsedeln. Sätt in den tusenlappen i en KF åt dina barn istället, de kommer behöva de pengarna i framtiden. Så gör jag iaf, har bara ett barn men samma lön som du ungefär.
@chris_h
Visst betalar man endel välgörenhet via skattsedeln, men dessvärre verkar så mycket av skatten inte gå till välgörenhet (lite beroende på hur man definierar dock). Skatten verkar i omotiverad stor omfattning användas som en snuttefilt för folk som avstår från välgörenhet.
Vi brukar leva av ena lönen och lägga undan den andra. Så 9k skulle minska sparandet med en tredjedel varje månad. Dock är vi i det närmaste skuldfria så räntehöjningar, amorteringskrav och slopade ränteavdrag påverkar inte speciellt mycket.
En detalj kan tyckas, men det är Public Service/UR som sänder, inte Public Service/SVT
Två vuxna två barn. Vi har disponibel inkomst på 18750, vill man så går det. Iaf de 10 månader vi planerat att leva så här.
Ensamhushåll med lite mer än medianinkomsten, endast studielån. 9000kr/mån är mitt genomsnittliga månadssparande, så jag skulle gå sluta spara helt enkelt. Men jag har varit fattigare och vet att jag kan spara in på utgifter om det behövs.
Dock tycker jag synd om alla som inte har insett att lån är en skuld som ska betalas tillbaka. Om räntan höjs är det många som kommer att få känna på verkligheten.
Antagligen skulle deras smärtröskel höjas om det hade pågått under en längre period så så farligt hade det nog inte blivit ändå.
För fyra år sen tjänade jag nästan 9000 mindre i månaden och jag klarade mig då med högre fasta utgifter än idag så det borde ordna sig.
@kongos
Dock skall man ha klart för sig att det är mycket lättare att anpassa sig efter en större matsäck än en mindre. Även om man en gång i tiden klarat sig aldeles utmärkt på studiemedel så betyder det inte att man så enkelt skulle kunna anpassa sig till en sådan inkomstnivå sådär enkelt (som man har anpassat sig till en högre inkomstnivå).
Det kanske är där som man borde ha varit mer inne på sparandet tidigare och anpassat sig till större inkomst genom att spara mer istf att dra på sig och vänja sig vid kostnader.
Också kommer sparandet in när det gäller att anpassa sig till en mindre inkomst då man ju därmed får längre tid på sig att anpassa sig. Har man ett wibblekonto så kan man ju fasa ut sin lyxnivå under flera års tid (givet att inte inkomsten helt faller bort).
Jag tycker det här talar för att svenska hushåll har bra motståndskraft mot räntehöjningar, etc. 37 000 i disponibel inkomst i ett hushåll med två vuxna är väl lågt till normalt. Att dom "började närma sig smärtgränsen" är väl vare sig konstigt eller alarmerande när man sänkte deras inkomst med 25%. Snarare positivt att det inte gick helt åt skogen.
"Innan vi fick hjäp fattade jag inte ens att lånen på vårt hus egentligen var skulder till banken."
Vad trodde hen att det var?
9000 är mindre än hälften av vad vi varje månad avsätter för långsiktigt sparande och husrenoveringsfonden. Därtill amorterar vi ganska hårt på huslånet. Det skulle därmed inte vara någon direkt katastrof, men det vore såklart trist att inte kunna lägga undan lika mycket inför framtiden. Skulle någon av oss förlora jobbet så ser arbetsmarknaden hyfsat ljus ut, men skulle det innebära mycket lång arbetslöshet så får man nog tänka om lite och ändra vanor rejält.
Jag skulle klara det ungefär så här.
"Hur skulle ditt hushåll klara av en minskad disponibel inkomst om 9 000:- SEK i månaden? Bara att minska sparandet motsvarande och fortsätta som om inget hänt?"
Bruttolöneväxlar maximalt vilket gör att jag sparar cirka 9 000 kr i månaden brutto. Utöver det sparar jag 10 000 kr netto.
Då har jag cirka 8 000 kr kvar i månaden att leva på efter att fasta kostander är betalda. Träffar skiten fläkten så kan jag både minska sparandet och bruttolöneväxlingen.
Staten ska ha så lite av mina inkomster som det bara går, därav bruttolöneväxlingen. Jag är medveten om att jag behöver skatta på den senare mend et är ett senare problem som jag får lösa då med framtidens regelverk.
Ensamhushåll för övrigt.
Intressant att dagens kvinnor inte vet att lån skall betalas tillbaka.
Om de disponibla inkomsterna minskar med 9 000 kr per månad skall det inte ställa till alltför stora problem. Dock lär frihetsgraden beskäras radikalt. Det blir det till att dra ner på investeringarna och minska amorteringarna på bostaden till minimum alternativt slopa dem helt.
Det intressanta är inte att folk inser att det måste ställa om. Utan att som Cornu skriver att de tvingas inse att det handlar om en omställning en mycket lång tid framöver. Psykologin förändras och därmed konsumtionen vilket kommer att slå ner en djup kil i hela det ekonomiska systemet liksom den svenska statsbudgeten som egentligen är mycket mycket skör. Ett system som centralbanker och politiker underhållit i sin linjära övertro att allt ordnar sig bara räntan sänks och bankerna lånar ut mer till ekonomin. Men som i Japan återstår då bara QE…QE etc.
Så vad väntar i ovannämnda scenario? Ett grovt exempel.
Statsbudgeten är på ca 1.200 Mdr. Av beloppet utgör såvitt jag minns ca 350-400 Mdr skatteinkomster från kommuner och landsting. En skattebas som är i stort behov av investeringar och utgiftsbehov. Netto för statens del, låt oss säga 800 Mdr. Vilken är den alla kategorier största inkomstkällan för staten? Som ni visste är det momsen, dvs konsumtionsskatten nr 1. En skatt som utgör ca 40% av budgeten netto. Vi har under lång tid överkonsumerat(många ekonomer menar att konsumtionen måste öka än mer:)). Ett stort tapp i inkomsterna framöver brukar sammanhänga med ökad arbetslöshet, höjda (bo)räntor och amorteringskrav(…från bankerna, inte från politikerna). Ett normalt första tapp i konsumtionen med 10% innebär att statens inkomster faller med 32 Mdr på ett bräde på årsbasis. Bara det motsvarar värdet av ränteavdragen. Lägg till höjda upplåningskostnader för staten, fallande skatteintäkter generellt.
Redan idag går staten back. Alla säger att vår misskötsel av delar av infrastrukturen kräver stora investeringar. Det mesta med lånade pengar.
Räkna på sikt med stora skattehöjningar som grädde på moset. De flesta klarar sig ok men det kommer bara att bli sämre tider. Och till slut når vi en kritisk nivå/massa där finansekonomin globalt igen knäcks. De svenska bo-priserna kommer att knäckas och när väl det sker är dammarna öppna för mycket mycket tråkiga scenarion. Saker och ting brukar vara sammankopplade! När väl pessimismen bitit sig fast, på goda grunder, kan Keynes hantlangare bara se på tills botten nås i en stor depression. En depression som vi tar oss ur förr eller senare(2030 typ) men våra politiker i Europa etc kommer ändå att försöka med en New Deal där först och främst valutasystemet inkl bank-reglerna måste revideras ordentligt.
Riksbankens upplånade 100 Mdr usd(inkl lite euro) kommer att komma väl till pass. Men man får ändå räkna med att swap-marknaden för t.ex för olika dollar-durationer(långt till kort)kommer att försvinna eller i varje fall bli kraftigt fördyrade. Inte minst om bo-bubblan pyser och dollarn rakar i höjden(vilket den fortsätter göra). I nästa finansiella kris efter Euro-området kommer USA´s skuldsituation att till slut sättas på prov.
Stresstest är väl bra men precis som för stater/banker brister testerna ifråga om hur den globala ekonomin och bankkedjans skulder är sammankopplade. Verkligheten blir sämre och inte minst när det gäller hur psykologiska faktorer underskattas.
Min ekonomi skulle inte klara sig i stresstestet rent transaktionsmässigt men tack vare sparande överlever jag. Men inte på längre sikt utan jobb. En skuldsatt familj med stora utgifter och en person arbetslös får det nog väldigt tufft.
Jag kommer att pensionera mig i förtid snart. Min budget kommer då att balanseras vid ca: 4500:- till 5000:- i månaden. Största besparingen kommer bli att slippa köra bil så mycket som idag. Om två år kommer jag att lyfta pension på riktigt. Kommer att bli skönt att få en stadig inkomst för en gång skull. Besparingarna får utgöra guldkanten på tillvaron.
Låter som en skapligt tråkig programserie för gemene man. Kommer knappast att ses av de som verkligen behöver det, utan snarare av de som redan är intresserade av familjeekonomi.
9000 i minskad disponibel inkomst skulle minska vårt överskott med 1/3. Två vuxna och två barn.
Jag har bara 9000kr disponibelt per månad.
Som gammalmpensionerad bonde….
Men då jag producerade mat åt självgoda ATP-sparande medmänniskor så får jag finna mig i detta…
Men själv fick jag inget ATP…
Systemet var sådant, men accepterar nästa generation samma villkor?
Hahaha.. folk alltså. Men man lär sig tyvärr vända på slantarna först när man måste, när jag haft högre inkomster har jag inte varit bättre på att spara nåt.
Mvh
Ensam med 11 000 + 2 barn
(relativt frivilligt eftersom jag bestämt mig för att både arbeta och plugga..)
Fegade ur och band räntan på 5,25% i ett år 2008. Två veckor senare gjorde Ingves en av sina tvärtommanövrer och sänkte med 2% i stället för att som utlovat höja. Så jag har redan gjort stresstesten. Kommer inte ihåg att det fick någon speciell inverkan annat än ett något mindre belopp sparat än annars. Vi bestämde redan 2004 när vi tog lån (3Mkr) att lägga in motsvarande 5% rta på villakontot så behöver man inte fundera så mycket. Just nu bygger det bra.
Tja, trycker in 15000 i månaden på avanza så det är väl där jag kan minska lite. Sen får man se över matkontot. Ligger nog på tredubbla mot konsumentverkets beräkningar men vem fan vill leva på makaroner och köttbullar.