Hushållens skuldbubbla når nya höjder enligt ett pressmeddelande från SCB igår. Medan BNP stiger nominellt 0.6% och KPI-inflationen ligger på 0.1% steg hushållens skulder med 4.8%. Siffrorna är dock inte kompletta, och omfattar bara hushållens skulder till monetära finansinstitut. När den ironiskt benämnda sparbarometern släpps i morgon får vi de definitiva siffrorna, som jag också kommer matcha mot nominell BNP.
Men skuldberget ökar. En förenklad beräkning av nominell BNP skulle vara en ökning med 0.7% (0.6+0.1) från samma tid förra året, vilket förenklat ger en skuldökningtakt på 4.1 procentenheter av BNP på ett år. Detta är dock grovt förenklat och de korrekta siffrorna får ni i morgon, och kommer sannolikt in något lägre. Dock kan vi vänta oss att skuldbubblan fortsätter växa och att skuldsättningen för hushållen nu ligger närmare på ca 85% av BNP
Hushållens totala skulder, inte bara till monetära finansinstitut, låg på 84.23% av BNP under första kvartalet. Det är inte omöjligt att det nu också blir ett trendbrott i skuldökningstakten, som minskat stadigt sedan första kvartalet 2009 – 2010, då skulderna ökade med 8.44 procentenheter av BNP på ett år, mot 3.76 procentenheter första kvartalet 2012 – 2013. Preliminärt ser skulderna nu alltså ut att öka snabbare än 3.76 procentenheter.
Vare sig inflation eller ekonomisk tillväxt “amorterar skulderna” åt de svenska hushållen, som bara fortsätter att bygga upp skuldberget. Kom ihåg att hushållen aldrig kommer undan sina skulder, som består, även när tillgångarnas värde faller. Vilket nog många kommer upptäcka de kommande åren – inte ens din banks konkurs gör dig skuldfri, utan förvandlar dina skulder till en tillgång i konkursboet, att sälja till den som bjuder bäst.
SCB konstaterar också att hushållens räntor på nya lån steg i juli, från 2.94% till 2.99%, vilket förstås fortfarande är rejält mycket lägre än de 3.83% som gällde i juli 2012. De bolånetorskar som inte tror att räntorna kan stiga bör ta sig en funderar över att de så sent som för ett år sedan alltså fick betala 3.83%.
16 kommentarer
Hittade en underbara film om svensk bostads politik 1949. Riktigt intressant och porr för alla folkhemsfundamentalister! 11 min in i filmen så börjar bostadspoltik propagandan på allvar.
http://filmarkivet.se/sv/Film/?movieid=718
Om jag inte är helt fel underrättad så anges både BNP och skuldsättningen nominellt, och då är det inte korrekt att peta in KPI-inflationen i ekvationen som du gör.
Det spelar väl mindre roll för slutresultatet när inflationen är så liten, men rätt ska vara rätt.
Du är fel underrättad.
BNP är alltid real, om inget annat anges.
Ok i så fall undrar jag varför du själv skriver nominell BNP i andra meningen.
Fick ett erbjudande igår på blancolån som damp ner i posten. Räntan varierade mellan 4 och 18 procent och lånelängden mellan 3-12 år. Med ett stort typsnitt poängterade man tydligt att "räntan är avdragsgill i deklarationen!". Det är fan absurt att man som icke tärande svensk ska finansiera andra människors lån via skattesedeln – speciellt konsumtionslån.
Vi bidrar alla efter förmåga till samhällets bästa, vissa lånar och håller hjulen snurrande medans andra som du bidrar med att sänka räntekostnaden för dom moderna hjältar som håller konsumtionen uppe på kredit, om du tycker att det är absurt nu så är det antagligen ingenting jämfört med hur det blir när räntorna börjar stiga och bankerna börjar få det jobbigt med att få in räntan från alla vardagshjältar
Alla sådana erbjudande med svarskuvert kan man skicka tillbaka, då gynnar man posten!!
Vän av ordning frågar sig varför dessa skulder inte drar upp KPI och BNP mer? En sak är säker, det är ingen fördröjningseffekt för detta har pågått länge.
Skulderna används för att köpa bostäder. Titta på prisutvecklingen för byggkostnaderna – där har du en indikation på vad som hade hänt med KPI om skulderna gått ut i den allmänna ekonomin istället för till bara en sektor.
Ja visst, men vi har ju inte engångspengar utan dessa fortsätter ju vidare till staten, byggare, mäklare, banker osv.. Varför spenderas inte mer på KPI-varor?
Eller så vänder man på frågan. Vad hade hänt med BNP om hushållen inte hade skuldsatt sig? Rimligen har skuldökningen resulterat i en viss ökning av BNP (speciellt inom byggbranschen), men även andra branscher då hushållen känt sig rika då priset på deras bostad gått upp.
Ska bli intressant när dessa runt 100 miljarder per år slutar göda Sverige. Eller om skulden till och med börjar minska…
Viss del av pengarna försvinner utomlands. En ny BMW (med ökad belåning på huset givetvis) genererar inte speciellt mycket BNP för Sveriges del.
Alla de driva entreprenörer som glatt smort kråset med ROT hade väl startat andra bolag där åtminstone vissa hade ägnats åt att skapa exporterbart värde.
Fast Sveriges bytesbalans är +64 miljarder och har legat där länge så pengarna försvinner inte utomlands vad jag kan förstå.
En intressant sak att tänka på är detta med bortförklaringarna om varför priserna stiger. Detta brukas tas upp ibland och kontras med att priserna stiger därför att det är brist på bostäder. Men det var ju bostadsbrist i Sverige i princip från medeltiden fram till miljonprogrammet. Varför rusade inte priserna på 1800-talet?
Var hittar du statistik för svenska bostadspriser under 1800-talet? Och var hittar du information om förändringar i utbud och efterfrågan för samma period?
(Reellt) ökande bostadspriser borde du få när efterfrågan ökar mer än utbudet. Med en konstant lika stor brist (kvot efterfrågan/utbud) borde priserna reellt stå stilla, även om bristen är väldigt stor. Likaväl bör man kunna få sjunkande priser även med stor brist om den relativa bristen minskar.
Spännande resonemang. Det finns väl många anledningar till att "bostadsbristen" sett väldigt annorlunda ut.
Det kan bli ett semantiskt resonemang, men fritt ur minnet så startade man miljonprogrammen för att lösa problem med trångboddhet och låg bostadsstandard. Inte "bostadsbrist" per se.
Ska man sätta bostadspolitiken i ett historiskt resonemang så måste man inse att det på 1950-talet var ganska normalt att en tvåbarnsfamilj bodde i en tvårummare med utedass.
Bostadsbrist känns som ett subjektivt begrepp – kan man tänka sig att sänka standarden, pendla längre eller betala mer så reduceras plötsligt bostadsbristen.
Precis som att man skulle kunna minska kriminaliteten avsevärt genom att legalisera cykelstölder.