1.3K
I vår allt mer globaliserade värld, så minskar nationalstatens betydelse allt mer, i takt med att vi kapitulerar för diverse teorier om marknadskrafter eller andra dogmer.
Men på vilken nivå borde samhällets beslut fattas enligt dig? Ska vi identifiera oss som världsmedborgare, EU-medborgare, svenskar, västgötar, bohuslänningar, göteborgare eller askimsbor?
33 kommentarer
Lite märkligt ändå att du inte har med individnivån.
Samhällets beslut…
Är inte det lägre nivå än kommunal?
På den med hänsyn till beslutets konsekvenser relevanta nivån. EUs subsidiaritetsprincip (dvs på så låg nivå som möjligt) är helt OK som princip, sedan kan man ju ha synpunkter på hur den tillämpas.
Frihandel tenderar att verka i motsatt riktning till subsidiaritet, dvs beslut skall fattas på så hög nivå som möjligt (största möjliga enhetliga marknad).
+1.
Det tråkiga med EU är att man håller sisådär på den principen väl? Det verkar vara endel frågor som lyfts upp på EU-nivå i onödan. Och där har man ett problem med system där beslut kan tas på olika nivåer: att politrukerna på högre nivå gärna tar över makten över folks vardag.
Hade man kunnat få det att funka så borde beslut tas på den nivån där de hör hemma.
Det vore såklart härligt med en enda stor enad planet, med ett språk, en kultur, ingen religion och ett globalt beslutsfattande organ i form av en alltid rättvis dator.
Men vi behöver ett yttre hot för att detta ska kunna bli verklighet, ett gäng förbannade insektsliknande rymdvarelser är precis vad jag längtar efter.
Wow, någon har läst Club of Rome's agenda, och svalt det med hull och hår….
Beslut om hur vi skall leva kräver beslut på flera nivåer. Man kan nog rätteligen påstå att de bör utgå mer underifrån än överifrån.
Efter ha sett en del tomtar på lägre nivåer fyllde jag i Sverige. Fast då önskas mer kompetenta och modiga politiker än vi ser i dessa dagar. Men det är väl ett önsketänkande. Att ha olika beslut i olika delar av landet tror jag ofta blir olyckligt och leder till splittring. Men å andra sidan bör bara de mest väsentliga samhällsfunktionerna ligga på statlig nivå. Dessutom bör det som går läggas på individnivå. Men vi bör gå samman för vård, skola, försvar och landsomfattande kommunikation. Det kan ju inte varje person driva för sig själv. Men det vore i och för sig kul att se allt drivas på individnivå. På med ishockeyhjälmar och försvara landet själv, vårda dina gamla in i döden och stanna hemma från jobbet. Hemundervisning kan väl gå an på lägre nivåer men högskoleutbildningar bör nog drivas av samhället. Annars riskerar vi få läkare från helvetet och advokater som skriver sina egna lagar.
Moventia
Jag tänkte lite i de banorna, men sen kom jag på att tänka på de tomtar man ser på landstingsnivå, riksdagsnivå och i EU-parlamentet…
Så jag fylde i på lägre nivå
Systemfelet har bara ökat…inte minskat dessvärre. Modiga politiker finns det några få. Hoppas bara inte av fel sort eftersom tiderna framöver har en del från historien att lära.
Besluten skall fatta på många nivåer förstås.
Cornu,
Kul att du tog upp frågeställningen till en undersökning även om du gör den minst sagt ledande sett till hur du presenterar den. Resultaten blir så klart också helt meningslös med en sedvanlig svans från SD som ihop med dina survivalist-militärpolare som lär hänga här i travar och är oroliga för ryssen efter de senaste dagarnas aktiviteter, alla lär svara blågult rakt från höften.
Men frågan är intressant tycker jag och frågeställningen som sådan kan man förstås se från andra vinklar än "På vilken nivå BORDE samhällets beslut fattas?"
På vilken nivå FATTAS faktiskt besluten idag t.ex.? Lite tvärtom mot vad det BORDE vara enligt ditt omröstningsresultat, dvs. på överstatlig och lokal nivå vill jag hävda.
Viktiga nationella beslut i Sverige som så många tycks tro att vi kan fatta på statlig nivå, ligger inte längre här då vår nationalstat redan är underordnad EU i allt väsentligt. När som du själv tagit upp, – att vård, skola och omsorg dessutom i allt högre grad ligger på lokal kommunnivå snarare än statlig nivå, gör ju i praktiken nationalstaten än mer passé vilket folk i gemen av demonstrationstågen den 1:a maj inte ens verkar förstå… Mkt till nationellt försvar har vi som bekant inte heller kvar även om det är mer uppenbart för de som läser din blogg.
Vem hade för 100 år sedan trott att fransmän och tyskar stått vid ett gemensamt roder och gnällt över att engelsmännen och jänkarna spionerar på den t.ex.? Eller att svenskar idag rent generellt verkar VILJA att beslut skall ske för nationalstaten Sverige vilket de ändå i allt mindre utsträckning gör?
Själv tror jag att vi om 100 år har nästa nivå på den storpolitiska konspirationen: Nämligen på global nivå. Då är EU bara den "regionala" mellanstationen för den tidens Borg och Reinfeldt på karriärtrappan till den Globala Unionen.
Den som tycker att det låter som en galen utopi som aldrig kan inträffa kan ju fundera över hur en person 1913 hade tyckt att idén kring EU hade låtit med tanke på hur situationen såg ut i världen just då…
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Sånt här kan omöjligt beslutas. För centraliseringen ökar med komplexiteten och när den minskar med en kollaps, eller rättare sagt DEN kommande kollapsen, blir besluten plötsligt extremt lokala och närmast på individnivå. Innan dess kan en mellanstatus uppstå med nationella beslut eftersom utlandsförsörjningen minskar kraftigt, både av fysiska och politiska skäl. Men till slut är förstås alla skäl fysiska. Ingen centralmakt kan ordna försörjningen till det här landet. De svaga på alla plan kommer att duka under först.
klarsynth: "Vem hade för 100 år sedan trott… att svenskar idag rent generellt verkar VILJA att beslut skall ske för nationalstaten Sverige vilket de ändå i allt mindre utsträckning gör."
Det nationella tänkesättet var givetvis helt dominerande för 100 år sedan.
Tillbaka till frågeställningen. Beslut skall givetvis i första hand tas på riksnivån. Centralisering är effektivt, likvärdigt, konsekvent med det sociala kontraktet och sätter det svenska folket främst.
I en industriell ekonomi sammanbunden genom järnvägar och produktionens specialisering kan ett givet maktområde heller inte vara för litet. Den agraranarkistiska bygderomantik som inbillar sig att lokalsamhället bäst kan styra och försörja sig självt hör det förindustriella stadiet till och var inte en realitet ens då.
Vad som krävs är följaktigen det svenska rikets återupprättande efter ett halvsekels destruktiv inverkan. Säger inte att det kommer att bli så. Drar vi ut nuvarande trender så existerar antagligen inte Sverige ens om 70 år. Påstår bara att det vore idealiskt.
Har samhället verkligen blivit mer komplicerat? Och hur och varför har det i så fall gjorts mer komplicerat! Politikerna skyller bl.a på "komplicerings"-faktorn. En av orsakerna när man utreder verkligheten och vill påverka den är att det skrivits så förbannat många detaljregleringar som alltid är hänsynskrävande. Regelverk som inte sällan mer försvårar än underlättar reformer t.ex. Samarbete för utveckling kräver oftast att man höjer beslutsnivån för att kommunikationen skall underlättas. Inte undra på att politiker-skrået expanderar tillsammans med byråkratin. Man brukar säga att om man fäller ett trä så bör man plantera minst 10 nya. Ifråga om byråkratin så skulle jag kräva att för varje ny lag/regelverk måste minst 10 gamla tas bort.
Det ska naturligtvis vara stadsdel.
Varje stadsdel har sin egen:
* valuta
* centralbank
* trafiklagstiftning
* försvar
* pass och tullkontroll mot intilliggande stadsdelar
* sjukstuga. Något sjukhus har man inte råd med, så man kan inte få mer än lite mer än första hjälp. I teorin skulle någon annan stadsdel kunna ge mer med det är där det. Då ska man ha inresetillstånd dit, och det får man inte hur som helst.
* polis, domstol, åklagarmyndighet
* invandrarverk. Det är viktigt. Och dom ska släppa in alla som vill invandra annars blir cornu ledsen.
* socialkontor och försäkringskassa.
* skattemyndighet. Det blir ju en del skatt att ta in för att försörja alla samhällsfunktioner.
* Arbetsförmedling. Inte att förglömma.
* Kanslihus. Här tas alla beslut för stadsdelen.
Själva tanken på att något större än en stadsdel skulle ha en valuta är ju lite absurd. Stadsdelarna måste ju kunna justera räntor och devalvera för att kunna stå sig mot grann-stadsdelarna.
Hehe, klockrent! 🙂
Tycker du att skolan, Vården, Polisen, Socialen, Arbetsförmedlingen eller invandrarverket funkar bra idag?
Och det är bara på den nationella nivån. Din kommentar slår tillbaka mot dig.
Samhället är uppdelad efter marknader, i de marknader du verkar vill du ha inflytande, i de marknader du INTE verkar inom ska du ge blanka fan.
Som exempel, i din marknad har du inte råd med vård, integrera din marknad med angränsande marknader (som också behöver vård).
Har du råd med egen vård (typ gated community där alla tjänar bra) så go for it!
Valuta är en integrationslösning för gemensam service, centralbank likaså,trafiklagstiftning delvist (du har väl aldrig anmärkt på trafikregler för transporter du aldrig nyttjat, som helikopter), etc etc etc
Det här var svårbegripligt, men jag tror det beror på att du använder marknadsbegreppet rätt frikostigt. Vad är marknaden för försvar?
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
För att nu inte tala om konstitution och rättssamhälle. Man får anta att Unknown menar att medborgerliga fri- och rättigheter skall köpas och säljas på den fria marknaden?
Tills stormugulen i den angränsande stadsdelsstaten Hoodistan tröttnar på segslitna förhandlingar om den gemensamma sjukstugan och får lust att infoga Hipsters Förenta Borättsföreningar i sitt beskyddsvälde.
Sedan 50-talet har staten fört över samhällets uppgifter till landsting och kommuner. 1991 kommunaliserades skolan genom S och med stöd av Vänsterpartiet och med känt resultat. De kvalitativa skillnaderna från kommun till kommun och från skola till skola är katastrofala och genomgående försämrat.
Ytterst få av oss vill söka göra karriär som ofta föraktad kommunpolitiker. Kvalitén hos dem, särskilt i små avfolkningskommuner har blivit därefter.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Återkommunalisera polisen och vi får på sikt bättre ordning och reda i de mindre och medelsmå kommunerna.
Kommunerna bör åter göras mindre. Istället för att utnyttja den moderna tekniken och använda den till att stärka demokratin har den antisvenska staten gjort tvärt om.
Olika beslut bör fattas på olika nivåer. Men dels behövs ett regionalt självstyre värt namnet, gärna på landskapsnivå. Och dels så behövs en verklig makt på by/socken/områdes nivå. Det är bara där man verkligen träffar och lär känna sina företrädare. Vad som behövs i sverige är någonting som kan verka som en reell motvikt mot centralmakten. Kommunerna agerar oftast som centralmaktens mandariner snarare än det lokalas företrädare. Kommunpolitikerna är för beroende av den centrala partiorganisationen. Min gissning är att kommunerna är för stora. Och innehåller för många som tänker försörja sig på politik. Politik på den lägsta nivån bör vara en tråkig plikt och möjligen ett hedersuppdrag, inte en födkrok. Jämför till exempel att vara ordförande i en bostadsrättsförening?
Större hyreshus och bostadsrättsföreningar tycker jag är en intressant sak. Nu är det tyvärr alldeles för knöligt att kasta ut folk ur bostadsrättsföreningar och stämmor borde hållas en gång i månaden istället för en gång om året. Hyresrättsföreningar går ju ut på att "åka hus" eller vad man skall säga. Jag skulle vilja se någonting där de boende hade reell makt över vilka som bor i huset. Det är bara när en samling människor har förmåga att skada varandra som moraliskt beteende kan uppstå. När vi inte kan skada varandra så tenderar vi att utnyttja allt vi "har rätt till" och det tenderar att gå bäst för de mest skamlösa.
Hursomhelst, vad som behövs är bättre motståndskraft mot centralmakten. Och företrädare som medborgarna känner personligen och träffar i vardagen och som INTE har sin utkomst från politik och har reell mat.
När du tänker på att kommunpolitiker är för beroende av centralmakten så tänker jag på det ENDA exemplet flyktingmottagning. I de 1000 andra frågorna kan i alla fall inte jag komma på nåt där partipiskan verkar vina särdeles hårt. Tvärtom – kollar man på koalitioner i vissa kommuner så är det en riktig ormgrop med konstellationer som aldrig hade funkat i riksdagen.
"Motståndskraft mot centralmakten" behövs inte. Det som behövs i så fall är en tydlig gränsdragning och möjligen en riktig konstitutionsdomstol, där man kan åtala både regering och kommun för överträdelser.
Det bipolära tänket med en centralmakt i motsatsförhållande till atomära medborgare, det är i huvudsak en amerikansk importvara, i stil med Rothbard och annat avfall.
Att kalla en meningsmotståndare för avfall säger mer om dig än om Rothbard.
Beslut som ligger utanför ens verkande marknad är ointressanta. Att låta utomstående "rösta" gällande förordningar inom ens marknad är direkt inskränkande på individen.
Som exempel varför skulle ett land som Portugal bestämma över sjukvården i Huddinge? Eller varför skulle Gävle stad rösta om fiskrätter i Bahamas.
Det enda intressanta att "globalisera" eller "nationalisera" är frågor kring service som delas gemensamt, som t.ex. vägar, vilket inte heller längre är givet då man kan privatisera och införa tullavgifter dit vi är på väg nu.
Landsbygdsdöden är ett faktum ur globalt perspektiv och Robin Hood Skatten är politikers seriösa försök att ta pengar från skattebetalare.
Naturligtvis ska beslut kunna fattas på flera nivåer. Ju högre upp i hierarki, desto mer transparent och tydligt avgränsad måste beslutprocessen och dess mandat vara. Decentralisering är grundprincipen och det måste inrättas en domstol där varje social/politisk enhet ska kunna hävda sin självständighet och frihet gentemot högre beslutsnivåer. Vad det gäller individens extrema friheter/rättigheter så har nu pendeln slagit över så vi måste balansera detta och ge varje social enhet ökade möjligheter att skydda sig mot ansvarslösa individer som ständigt tar samhället för givet och hela tiden kräver mer och mer rättigheter utan att kunna bära de plikter och skyldigheter som följer med detta.
Varje politisk/social beslutsnivå kräver gränser för att kunna hävda någon form av självständighet och makt. I takt med att alla gränser ska rivas under parollen för Fri Rörlighet, på alla nivåer, så flyttas allt mer makt bort från människor till de multinationella företagen och övernationella center som Bryssel, IMF, G5 och allt vad det heter.
Saknar "ätt" som alternativ…