Sveriges industriproduktion fortsätter falla enligt SCB nu på morgonen, vilket fick kronfallet att fortsätta.
USDSEK |
USDSEK är nu uppe i 6:87 vilket också drar upp guldpriset för oss svenskar och guld handlas nu i 271:- SEK per gram. Från i fredags är dock guldpriset oförändrat i svenska kronor per gram.
För svensk export är det förstås positivt med en fallande krona, samtidigt som det innebär dyrare konsumtion på det mesta, eftersom större delen av allt vi konsumerar i Sverige är importerat, inklusive hälften av maten.
Industriproduktionen |
Samtidigt är inte konjunkturnedgången alls lika illa som under recessionen 2008 – 2009, vilket förstås inte är överraskande eftersom vi inte officiellt upplever recession nu. Men nedgången är större än under lågkonjunkturen efter IT-kraschen, när ändå Ericsson lade ner mycket av sin produktion i Sverige.
Vad som är väsentligt med dagens siffror var att de var sämre än väntat och inte alls pekar på en återhämtning i svensk ekonomi.
Men det överskuldsatta bolånekollektivet är glada ändå och allt fler tror på skenande bostadspriser. SEB:s boprisindikator ligger nu på 42 i riket, vilket innebär att 42 procentenheter fler svenskar tror på stigande bostadspriser än på fallande. Som mest positiva är man i Stockholm med en indikator på 55. Å andra sidan finns det väl inga industrijobb i Stockholm, utan alla torkar varandras toaletter alternativt har ett skönt mikrobryggeri eller produktionsbolag.
13 kommentarer
Oroa dig inte, nästa räntesänkning kommer att kicka upp exporten lite genom att sänka kronan ännu mer, och så kommer det att gå ända tills räntan är permanent noll.
Och vad gör man då ifall man inte kan uppnå inflationsmålet? Man kan givetvis pressa ner statslåneräntan till noll med galna QE-program, men sen då? Skall man spexa lite med negativa styrräntor kanske?
Om man inte kan uppnå inflationsmålet så får man substituera de i KPI ingående varorna, och hjälper inte det får man göra hedoniska justeringar. Vi har haft och har ännu enorm real inflation i Sverige men det har man trollat bort genom kreativ statistikföring, och därmed också ökat på BNP eftersom den underskattade inflationen kommer igen som BNP-tillväxt.
Svensk ekonomisk tillväxt är således imagninär, vi har faktiskt haft sjunkande BNP/capita sedan 20 år tillbaka. Tänk på det nästa gång ni undrar varför allting i Sverige är sämre än på 80talet.
Titanic-orkestern fortsätter lira, och tror på en ljus framtid.
När det blir fler villkor i lånekontrakten, och bankerna inte längre ens vill öka utlåningen till bostäder, är det svårt att se hur priserna ska kunna fortsätta öka. Men jag har väl fel som vanligt.
Det är helt riktigt. Sedan toppen december 2007 har landets index för industriproduktion fallit från 121,4 till 96, eller med cirka 21 procent. Enligt Romklubbens uppdaterade prognos från 90-talet toppar industriproduktionen globalt 2021. Det finns naturligtvis en stor spridning mellan länderna. En ökning från idag kan komma, men produktionen blir aldrig vad det var 2007.
http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____30571.aspx
Omkring 2030 kraschar kanske världshandeln. Samtidigt blir det svårt att ens köpa råolja eftersom Ryssland slutar sälja. Med protektionism i andra länder måste mer produceras för samma pengar. Sämre marknader måste exploateras. Samtidigt ger pengarna mindre bränsle, livsmedel, handelsgödsel, kläder och mycket annat. Det blir alltså slut på att köpa billigt och sälja dyrt. För välståndet blir det en katastrof. Arbetslösa måste ut från städerna och speciellt Stockholm för enkel sysselsättning i bland annat jordbruk, bränsleframställning, handgrävning av diken med med under kaosliknande förhållanden. Omställningen kommer snabbare än många tror.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Utmärkt, det blir arbete åt alla och mer jämlikt nere på den bredare pyramidbasen. Landsbygden odlas upp i enlighet med gamla ekologiska kretsloppsmetoder, men organiseras som storgods på grund av den lantbruksokunniga arbetskraften. Basindustrier, sjöfart och hederlig tillverkning återvänder till städerna som måste byggas tätt i avsaknad av bil.
Att skapa sköna ting blir åter viktigt eftersom hög standard inte är att räkna med för att förgylla livet. Samhället har inte längre råd med politisk korrekthet och den dryga medelklassen mitt i livet kan inte längre rösta på fler jobbskatteavdrag och cykelbanor för sina brattiga skitungar och tro att den står över allt. 🙂
När omställningen kommer av att omvärlden knackar på dörren, inte minst inom efterfrågan på industriprodukter och kronans kurs, har dagens subventioner av Stockholm inom bland annat skatter, bostäder, mat, brott, kultur och vägar byggt upp stora obalanser, som på något sätt måste rättas till. Subventionerna av den fina och korrupta staden kan omöjligt ökas och inte ens upprätthållas när ekonomin kraschar. Exempelvis:
1. Inkomstskatten i vissa stockholmskommuner är en tusenlapp mindre i månaden än i många glesbygdskommuner, vilket är möjligt genom att där finns företagsledningar, myndigheter, chefer, konsulter med mera.
2. En internationellt unik fastighetsskatt utan koppling till fastighetens värde fungerar som en bostadssubvention i samma område till samma personer.
3. Frihandel inom EU med i kombination med höga svenska kostnader inom djurskydd, punktskatter och sämre geografiska förutsättningar för odling har flyttat arbetstillfällen från glesbygd till storstad. Införseltullar för vissa livsmedel och jordbruksprodukter istället för subventioner får inte denna effekt.
4. Stockholmarna begår förhållandevis mycket brott och de ger mer kostnader i det statliga rättssystemet. Våldsbrotten i Stockholms län är flera gånger högre än i de flesta kommuner.
5. Kulturen subventioneras av staten med mycket stor tyngdpunkt till Stockholm. Någon slags betalning efter utnyttjande vore enkelt att införa.
6. I Stockholm finns allt mer statligt finansierade vägar och järnvägar för omfattande pendling som vissa aldrig kommer i närheten av. Att flytta vissa långpendlare fram och tillbaka med flotta snabbtåg kostar nog lika mycket som de producerar på arbetsplatsen.
De samlade subventionerna gör att Stockholm går upp som en sol och ner som en pannkaka och blir en spökstad, vilket ger en enorm kapitalförstöring.
Cornu, vad tror du om att plotta in den generella skuldökningen på diagrammet över industriproduktion?
Andra kurvor från SCB inkluderar städning av toaletter, mottagning av flyktingar, bevakningsverksamhet, dagisföretag, parkeringsbevakning, massutbildning, klippning av gräsmattor, kulturell affärsverksamhet, diverse nöjen, tvättning av skjortor mot betalning med mera och här ser det inte lika illa ut. Indexen saknar kompensation för befolkningens storlek och på så sätt är det värre än vad som visas. Sedan 2007 har börsens reala värde per capita minskat ungefär lika mycket som industriproduktionen. Eftersom landet är beroende av import för sin kortsiktiga överlevnad ger marknaden ingen kredit. Näsan måste hela tiden hållas över vattnet. Kronkursen ordnar detta som en osynlig hand och håller samhällskroppen flytande.
http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____345595.aspx
”Prylarna” kan förhållandevis enkelt undvaras. Därför har Romklubben ett mycket snabbare fall för industriproduktionen än för livsmedelsproduktionen mellan 2025 och 2040. När fallet börjar är det svårt att se något stabiliserande fenomen. 2030 kanske industriproduktionen och börsvärdet är 1/3 av vad det var 2007. Sedan fortsätter det mot noll med en upplösning av själva SCB-byråkratin, Stockholmsbörsen. pengarna, staten, makthavarna med mera. Allt sker med en exponentiell effekt och förvåningen kommer att bli stor vid varje försämring. Att livet liknar den primitiva stenåldern med bland en isolering från omvärlden omkring 2050 har många svårt att förställa sig.
"Å andra sidan finns det väl inga industrijobb i Stockholm"
Tittar man hos AMS på annonser inom "Industriell Produktion" så är Stockholm tredje största län efter Västra Götaland och Malmö. Även om det är mindre per capita än andra län så är påståendet felaktigt.
Ja, men folk måste ju få utlopp för sina personliga tragedier och misslyckanden genom att gnälla på "staten", och den finns ju i Stockholm. Alltså är Stockholm per definition dåligt.
För att ta 2.1 miljoner män, kvinnor och barn över en kam. Massmedia, som i mångt och mycket produceras i Stockholm, odlar en romantisk bild hela tiden.
Men i vardagen tycker jag mig se att medelsvensson i Stockholm har det ganska mycket sämre än motsvarande i småstäderna. Tid, plats eller ork för att leka med mikrobryggerier i en liten lägenhet är nog ganska sällsynt.