Rosévinsveckan i Visby lider mot sitt slut och jag har generellt försökt undvika att kommentera denna klubb för inbördes beundran och ömsesidiga ryggdunk. Däremot kom det ett interssant uttalande från (fp):s försvarspolitiske talesman Allan Widman. Han vill nämligen göra den ryskbyggda RoRo-hamnen i Slite sprängbar (Public Service/SVT). Vilket är helt meningslös retorik när man tittar på vad Ryssland har för stående amfibiekapacitet i Östersjön.
Att den av Nordstream-konsortiet byggda hamnen i Slite saknar sprängtunnlar för snabb demolering vid invasionshot är ingen nyhet. Jag skrev om det redan i mars 2011. Det är förstås rätt intressant att hamnen byggts av ett ryskt företag, och alltså är perfekt för den som med lite mer konventionella transporter snabbt vill landsätta fordon på Gotland. Samtidigt står och faller inte Gotlands försvar med detta. Rysk amfibiekapacitet och marina invasionsstyrkor är så omfattande att de kan lyfta fler stridsvagnar till Gotland inom några timmar än vad hela svenska försvaret i teorin och på papper ska ha förbandssatt år 2019.
I min roman Midvintermörker använder man dock främst, undantaget fyra Ropuchor, ett civilt RoRo-fartyg, för att göra saker lite mer spännande. Några självuppoffrande gotländska fiskare försöker blockera hamnen med fiskebåtar, vilket knappast skulle vara ett hinder – bara att borda och segla eller bogsera undan, om det inte vore för att ett lägre ryskt befäl löser situationen lite för ivrigt och ambitiöst.
Men det spelar i verkligheten ingen roll om man spränger hamnen eller ej. Med fyra Ropuchor kan Ryssland landsätta 40 stridsvagnar och 800 soldater från marininfanteriet i Baltijsk på någon lämplig strand på Gotland, alternativt 48 stridsfordon och 1400 soldater. Vidare har man två snabba Zubr-svävare som kan landsätta totalt sex stridsvagnar, 20 stridsfordon och 280 marininfanterister, eller 1000 marininfanterister utan fordon. Sedan har man åtminstone tre snabba landstigningsfartyg av Dugong-klassen i Östersjön, vilket ger ytterligare nio stridsvagnar eller femton stridsfordon och ett ospecificerat antal marininfanterister. Det stora landstigningsfartyget Ivan Gren blir också klart i år, och lyfter 13 stridsvagnar eller 36 stridsfordon, och minst 300 marininfanterister. I praktiken kommer förstås en del stridsfordon istället vara understödsfordon, inklusive bandhaubitsar eller ledningsfordon.
Detta bara med stående förband i Östersjön på en enda vända.
Summerar man denna (m)ycket låga nivå blir det en kombination av 68 stridsvagnar, 119 stridsfordon och 2700 marininfanterister. Ryska jagare och andra örlogsfartyg i Östersjön har dessutom kapacitet till att ge direkt artilleristöd. Till detta har man en luftlandsättningsdivision i Pskov, och på fler vändor kan man multiplicera mängden lyft materiel till Gotland. Marininfanteribrigaden i Baltijsk ska ha några timmars marschberedskap året runt, liksom luftlandsättningsdivisionen i Pskov, och i teorin kan ryssen stå på Gotland inom några timmar. Luftlandsättning på Gotland är mycket enkel, det är bara att flyga in och landa på den av luftvärn oförsvarade Visby flygplats. Det svenska flygvapnets incidentberedskap skulle inte ens hinna lyfta, och om man upptäcker transportplanen i tid och lyfter för identifiering, så lyfter svensk incidentberedskap endast beväpnade med automatkanoner och en sådan luftlandsättning skulle eskorteras av fullt beväpnat stridsflyg, och dessutom skyddas av ryskt strategiskt luftvärn i Kaliningrad, som täcker Gotland, såväl som F 17 Kallinge. Processen med incidentberedskapen, om Ryssland försöker sig på detta under de åtta timmar per dag incidentberedskapen är bemannad, skulle bli väldigt kort.
Kraftsamlar man från andra flottor än Östersjöflottan, t ex under förevändning av en större övning, så kan man lyfta 10 000 man på en vända. Framöver kan vi också riskera få se en Mistralklassens amfibieplattform med fler attackhelikoptrar i Östersjön, men med nu endast två planerade är det mindre sannolikt att Mistralskepp baseras permanent i Östersjön, utan det lutar mot Stilla Havsflottan och Norra flottan eller Svarta Havs-flottan för de två som faktiskt kommer byggas.
Mot detta finns några stackars hemvärnsmän, med en bataljon bestående av två hemvärnskompanier och ett insatskompani, som kan föra mer kvalificerad infanteristrid. Verkligt försvar av Gotland är ca 100 insatssoldater utan tunga vapen, som kan tvingas möta 68 stridsvagnar, något tusental marininfanterister, understödda av attackhelikoptrar från Ivan Gren. Eller som (m)oderat försvarsretorik kallar det – en (m)ycket låg nivå. På de svenska trupperna.
De 14 svenska stridsvagnar som ska förrådsställas på Gotland saknar allt, inklusive personal, underhållsförband, bränsle och TOLO etc, som inte placeras på Gotland. Det finns inte längre någon infrastruktur för att hantera stridsvagnar på Gotland. Stridsvagnarna utgör i princip bara ett förråd att sätta en kryssningsrobot i. Utan TOLO (tankning och laddningsomgång) är dessa rätt meningslösa och lär kvadda varenda bensinmack de försöker köra in till för att tanka, speciellt om cisternerna råkar ligga under asfalt som stridsvagnarna kör över… Fast förrådsställda i malpåse utan bränsle kan de inte ens lämna förrådet, så det blir väl att tanka diesel med fyrtioåtta dunkar och sedan pumpa upp trycket i motorn, starta, hoppas att dunkdieseln räcker till en bensinmack som klarar en 55 ton tung stridsvagn osv osv. Av just denna anledning har man med sig TOLO på den svenska motövningen i Midvintermörker.
Totalt har svenska försvaret på pappret 45 stridsvagnar förbandssatta år 2019, men inte på Gotland. Rysk kapacitet att i idag Östersjön lyfta stridsvagnar på en enda vända är alltså större än svenska arméns samlade tre stridsvagnskompanier år 2019. Svensk militär kapacitet att flytta stridsvagnar till Gotland är i princip noll och civila fartyg utan skydd och utan motmedel skulle behöva upphandlas och chartras. Då svenska Visby-klassens korvetter saknar luftvärn kan de inte heller agera eskorter till sådana civila fartyg, även om Visby-klassen har motmedel för eget bruk (på pappret iaf), så en svensk undsättning av Gotland till sjöss skulle vara utan eskort. Vi har visserligen hyfsat med transporthelikoptrar, men de lyfter inga stridsvagnar och våra Hercules-plan blir allt mer stående på backen på grund av reservdelsbrist och kan inte lyfta stridsfordon 90, än mindre en stridsvagn. Vår andel i tre C-17 Globemaster hos NATO:s Heavy Airlift Wing i Papa kan visserligen lyfta både stridsvagnar (en i taget) och stridsfordon (två åt gången tror jag), men i ett läge där Ryssland står på Gotland är det högst tveksamt att Sverige är det land som får tillgång till dessa tre C-17 och att flyga in dem rakt in mot en av fienden tagen flygplats i Visby tror jag inte NATO eller ens piloterna går med på. Kort sagt så har vi ingen kapacitet att undsätta Gotland med tunga förband – vi kan lyfta vår 7:e lätta bataljon med helikopter och vi kan skicka ut vår amfibiebataljon (singularis) oeskorterat med stridsbåtar, men detta är lätta infanteriförband, om än mer kvalificerade än hemvärnet. Men en sådan undsättning skulle garanterat kosta stora svenska förluster, med många sänkta stridsbåtar och transporthelikoptrar på Östersjönds botten. Dessutom ska vare sig 7:e bataljonen eller amfibiebataljonen vara fullt bemannade förrän 2019 och det är högst tveksamt att man ens är det då, med tanke på hur rekryteringen går.
Det är behjärtansvärt att Allan Widman vill kunna spränga hamnen i Slite, men det hindrar inte rysk amfibiekapacitet från att med kort varsel landstiga på Gotland, om de mot förmodan skulle ha lust till detta. Det är bara meningslös retorik från folkpartiets sida, sila mygg och svälja kameler. Förr hade man mineringar, kustrobotar och kustartilleri som kunde stoppat något sådant här. Idag är allt som behövs för att landstiga en badstrand.
Man får hoppas att ryssen åtminstone kommer under Almedalsveckan. Det vore en välgärning, för ovanstående svenska försvar av Gotland är vad våra politiker ger oss för 42 miljarder SEK om året. Ett hundra infanterister, som får föra strid på ett sätt man gjorde under andra världskriget mot en kvalificerad, välutrustad och välövad fiende med utrustning och taktik från 2010-talet. Förhoppningsvis har det gotländska hemvärnet utrustats med vita flaggor.
Bloggrannen Wiseman uppmärksammar att ÖB nu gjort en helomvändning och anser att Gotland kan försvaras och att den som säger något annat sitter kvar i Kalla Kriget. ÖB har antagligen fått ett erbjudande han inte kan säga nej till – upprepa försvarsminister Anders Borgs försvarspolitiske taleshenna Enströms retorik, eller bli av med jobbet (Schibsted/SvD).
28 kommentarer
Finns det någon pionjärtrupputbildad eller annan, som vet hur det går till när man gör en hamn sprängbar?
Annars borde Slites hamns "sprängbarhet" inte vara högsta prioritet. Det är att ha stadigvarande svensk militär på Gotland. Det säkerhetspolitiska läget kräver det.
Vad är det för Sverige vi ska försvara. Reinfeldts barbarer och de överbelånades nystylade rike?
Tja, hur skulle ett nytt svenskt invasionsförsvar finansieras? Vi behöver ju trots allt bara omkring 1 miljon man…
Jaja, men hur skulle ett nytt svenskt totalförsvar finansieras nu då? Sist det begav sig krävdes det ju trots allt bara uppemot 1 miljon man…
Risken med sprängkistor är att en dag när ryssnojan flödar som mest så spränger svenskarna hamnen utan att fienden kommer.
Nä.
Hmm..
Man får väl gå på kurs.
Det ryska ordförrådet är nog både för gammalmodigt, dåligt och för litet.
"Da, tavaritj"…
Totalt felstavat också, skulle jag tro.
Jag tippar på att det blir en folkpartist som blir президент i svenskrådet i avtonomnaja oblast Готланд i Rossiiskoj Federatsij.
Det är de enda som har så höga ideal att de förlorat sin heder.
Som jag sagt tidigare många gånger ser jag ett scenario där Sverige frivilligt ger upp Gotland mot ytterligare några skvättar olja. Redan idag är Ryssland vår största välgörare och står för drygt 50 % av den olja som vi importerar. Varken Danmark eller Norge, som är våra näst bästa välgörare, kommer att ha någon olja att exportera till oss efter 2020.
Mja. Här kommer lite information om luftvärnet och dess faktiska kapacitet.
Vid inflygning på 4000 meter (12'000 fot) och eldledningsaradar placerad på 40m höjd så kan inte eldledningsradarn följa målen på längre avstånd än 250km pga att målen flyger under radarhorisonten. Så det egentliga luftvärnet kommer komma från fartygen vilka i regel har 40km räckvidd (om de använder 9M96E från S400). Undantaget är Gorschkov som ensam kan bära upp till 128 st lv-robotar med räckvidd på 120km. (Det kan vara så att de andra fartygen utrustas med samma robotar men officiellt så är det inte fallet).
Sen är maximal räckvidd och effektiv räckvidd ganska skilda saker. Se bara hur olika förutsättningar ändrar prestandan rejält på S200. Lägg sedan till att målet dyker ner till under radarhöjden strax efter eldgivning så blir osäkerheten för träff så stor att det blir meningslöst att ens försöka.
Om de nu inte har en Mainstay i luften och kopplat samman luftvärn och flygstrudsledning.
Klarar mainstayplanen av att leda in robotar och har de så pass integrerade datalänkar att det är möjligt? Rent teoretiskt så finns ju möjligheten men jag har aldrig hittat något om att det faktiskt praktiseras.
(Jag vet att det funkar med moderna jakt/datatlänkar men att det skulle vara så väl integrerade system har jag aldrig hört förut. Jag är bara lekman i området så du kan säkert ha rätt.)
Själva det faktum att Gotland, det mest geostrategiska området i Sverige, lämnas i stort sett försvarslöst, tyder på att aktuell svensk säkerhetspolitik utformas utifrån en mycket låg kognitiv nivå.
Det finns fog att säga att vår säkerhetspolitik styrs av överambitiös nyliberalism bortom nattväktarstaten. Vårt en gång så imponerande och kostnadseffektiva territorialförsvar är förstört. Det militärt alliansfria Sveriges suveränitet och dess försvarshemligheter har slumpats bort. Istället har svenska politiker uppenbarligen i en hemlig uppgörelse utom demokratisk kontroll, nedrustat och smyganpassat den dysfunktionella försvarsmakten till Nato. T.ex. är flygstridsledningen till JAS 39 Gripen C/D – Länk 16 – beroende av kryptonycklar från Pentagon.
http://www.government.se/sb/d/12759/a/142817
Den rudimentärt besatta Insatsorganisation 2014, ca 50000 man på papperet, är anpassad för Nato och dess mer eller mindre globala fulkrig, inte för försvaret av Sverige. För svenska politiker är det moralisk svårare att beordra värnpliktiga än yrkessoldater att riskera sina liv i dessa fulkrig. Därför finns inte längre det kostnadseffektiva personalförsörjningssystemet värnplikten. Den är ersatt med det kostnadsineffektiva personalförsörjningssystemet – deltidssoldater med utlandsobligatorium i kombination med yrkessoldater. Vis av historien rörande skillnaden mellan värnpliktiga och yrkessoldater, så har Försvarsmakten att vänta sig en brutalisering sin personal – soldatesk.
Natokramaren Allan Widman, som har suttit i försvarsutskottet sedan 2002, har stor skuld i försvarsförstörelsen, och bör därför ha förbrukat sitt förtroendekapital. Att han tycker att hamnen i Slite ska göras sprängbar, är bara billigt folkpartistiskt röstfiske och visar hur falsk han är gentemot fäderneslandet.
Man måste här tillåta sig att tänka utanför bag-in-boxen. Baserat på senare tids fulkrig, så är Nato är inte länge en försvarsorganisation (enligt kalla krigssnitt) utan mer en global polisstyrka i händerna på globala energiaktörer.
Om Sverige ska kunna stå emot utländska krafter som vill göra Sverige till en råvarukoloni med storskalig, miljöförstörande exploatering av våra mineral- och energitillgångar, så måste konungariket Sverige ha ett eget starkt försvar baserat på värnplikt och allmän försvarsvilja samt avpollettera de antisvenska globalistiska elementen i det politiska etablissemanget.
Rättelse, det ska stå:
"Baserat på senare tids fulkrig, så är Nato inte längre en försvarsorganisation (enligt kalla krigetsnitt) utan mer en global polisstyrka i händerna på globala energiaktörer."
Det är möjligt men det förklarar ändå inte varför man lämnar en gigantisk Akilleshäl öppen, försten dit vinner Norden, skulle man chansa på att den andra inte tar chansen först?
"Utanför bag-in-boxen", he he. Nu är det väl inte Gudrun som lägger kursen för försvarspolitiken.
NATO-anpassningen i sak är dock inte något nytt. Det som är nytt är möjligen två saker:
1. Att det sker öppet, och
2. NATOs egen kursändring (om det nu finns en sådan).
Redan innan Palme var vi NATO-anpassade. Läser man mellan raderna i historien om det svenska kärnvapenprogrammet var det nog så att anledningen till att vi la ner vårt program var att amerikanerna lovade oss tillgång till NATOs kärnvapen, indirekt eller direkt. "Kärnvapenparaplyet" som det brukar kallas. Till exempel. Det finns en utmärkt bok som heter "Lifeline lost" om detta, och för den som föredrar svenska har Mikael Holmström skrivit en något mer kvällstidningsartad bok.
Med fulkrig syftar jag på Natos inblandning bl.a. i Libyen, Syrien och Afghanistan. Dessa handlar inte om mänskliga rättigheter, "War on Terror" eller något annat luddigt, utan mer om kontrollen av energitillgångar. I vissa fulkrig står Nato och al-Kajda på samma sida, i andra är de fienden till varandra.
Om Sverige har en krigshetsande utrikesminister och formellt går med i Nato, kan man vara tämligen säker på att svensk trupp kommer användas flitigt i kommande fulkrig. Det får till följd att svenska folket på hemmaplan riskerar i större utsträckning drabbas av terrorattacker – vedergällningsaktioner på grund av svensk inblandning i dessa fulkrig. Särskilt de fulkrigförande Natonationerna USA och UK har drabbats av sådana vedergällningsaktioner. Men också Sverige, tack vare inblandningen i Afghanistan, drabbades av ett terrorattentat i julruschen 2010-12-11, där den kristne Guden eller någon annan makt ledde in terroristen på en bakgata och desarmerade bomben, och därmed räddade tiotals julhandlande svenskars liv.
Det är skillnad på Sveriges Natoanpassning förr (under kalla kriget) och nu. Förr hade vi ett uthålligare territorialförsvar som stod på egna ben och inte alls var så oförblommerat Natoanpassat. Sverige hade en seriös säkerhetspolitik utformad av smarta hjärnor. Kärnvapenhotet, där ett kärnvapen förväntades slå ut allt liv inom en radie på flera kilometer, gjorde att det svenska försvaret blev utspritt över hela Sveriges yta. Svensk och finländsk säkerhetspolitik var i princip lika, med avseende på alliansfriheten, värnplikten, allmänna försvarsviljan, ambitionen att hela landet ska försvaras, deltagande i FN:s fredsinsatser etc.
Sovjetunionen strävade då efter världskommunismen, vilket gjorde Warszawapakten mer offensiv till sin karaktär. Mitt intryck är att Nato, i alla fall i Europa, hade en mer defensiv karaktär. Baserat på den mest sannolika hotbilden så hade Sverige mycket riktigt en hemlig livlina till Nato.
Utformningen av nuvarande svensk säkerhetspolitik har uppenbarligen lämnats över till medietränade, analytiska normalbegåvade, antisvenska globalister. Dessa har tydligen blivit indoktrinerade av Francis Fukuyamas bok ”The End of History and the Last Man”, ”Den eviga freden” och Pax Americana. Svensk säkerhetspolitik har fullständigt divergerat från förr och i förhållande till nuvarande finländsk säkerhetspolitik.
Sverige har numera på papperet en militär expeditionskår anpassad för utländska operationer under Natobefäl. Fäderneslandet har lämnats för fäfot. Det heter i den politiska retoriken att det militärt alliansfria Sverige ska få hjälp av andra nationer i händelse av angrepp på vårt land, trots att det inte finns någon nämnvärd logistik för att ta emot militär hjälp.
Spränga Slitehamnen, har våra politiker ingen verklighetsanknytning längre?
"Indiana pi bill" känns till och med riktigt intelligent i jämförelse.
Något stämmer ju inte här "No shit Sherlock" När Sverker Göransson släppte en veckas försvars bomben var han ju på intet sätt omedveten om dess effekt och måste nästan räknat med att bli arbetslös, hade det inte varit för uppståndelsen skulle han ha blivit det.
Men nu skulle han ha gjort en helomvändning för att få behålla sitt jobb, det stämmer ju inte det heller om han inte fått garantier för att det hela ska gå i lås ganska snart vilket han knappast kan räkna med.
Är man medveten om problemet och jobbar för att lösa det finns det ju ingen anledning att snacka vitt och brett om det. "Vår beredskap är god", hette det ju, och det var ju en medveten lögn.
All politisk byk behöver inte alltid tvättas i offentligheten heller.
Historiskt sett så har vi ju haft en stor del hemlig verksamhet inom försvaret, som inte ens MÖPar som Cornu vetat om förän försvaret sedan länge övergett dem.
Vad tror ni är sannolikheten att vi även idag har icke allmänt känd förmåga/resurser inom försvaret? Det starkaste kortet måste väl ändå vara det som inte fienden känner till?
Jag gjorde värnplikten på Gotland under 70-talet och känner inte riktigt igen mig.
Då fanns det regemente för kustartilleri, Luftvärn, A7 och pansarvärn. med beredskap på helgerna.
Men det där med stridsvagnar utan bränsle i förråd på Gotland; det måste väl vara en skröna?
@Chris 08:38
Det är mycket i dagens försvar som borde vara skrönor.
"Just nu pågår förberedelserna inom Försvarsmakten för att placera ett stridsvagnskompani på Gotland. Totalt 14 stridsvagnar och annan materiel värd flera hundra miljoner kronor ska ställas i ett specialbyggt förråd som planeras på Tofta skjutfält.
Men i fredstid kommer stridsvagnarna aldrig att lämna förrådet, enligt överstelöjtnant Hans Håkansson som är chef för Gotlandsgruppen.
Det finns inte resurser att serva och sköta dem och det har heller aldrig varit tänkt att Gotlandsgruppens grundläggande militärutbildning ska använda dem."
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=94&artikel=4870459
Länk till det aktuella området: http://www.gotland.net/plats/tofta-skjutfalt
Det är omtänksamt mot fienden att berätta exakt på vilket område man lagrar dyra stridsfordon. Att Sverige lagrar dem på samma plats gör det mycket enklare att bekämpa precis i inledningen av en konflikt.
Tack för info; det var snällt!
Jag är själv ingenjör och har med mekaniska system att göra (dock ej militära) och har sett en del maskiner som legat i malpåse; även sådana som inte servats. Det som framförallt mankerar är alla kringsystem såsom oljepumpar etc. när man skall dra igång dem igen.
Men stridsvagnarna som Sverige har kanske lyder under andra förutsättningar; skulle vara spännande att lära dessa i så fall!
@Chris
Egentligen borde försvarsmakten vara en god källa till kunskaper om långtidsförvaring av materiel on maskiner. Hela poängen med försvaret är ju att vi inte för krig just nu, men att vi borde ha en beredskap i form av materiel och kunniga människor för att bedriva krig.
Så försvaret borde ha en massa matnyttigt att ge dig 😀
Angående oljepumpar, så verkar följande vettigt:
"Studies by one of the world's most competent and experienced bearing manufacturers, SKF, have shown the exponential decrease in bearing life due to what some—erroneously—consider "minor" contamination."
http://www.mt-online.com/septemberoctober2007/storage-preservation-strategies
Vad är din syn på Bornholm Cornu?
Har aldrig hört dig nämna denna NATO ö. Den ligger inte helt dumt heller. Verkar användas flitigt.
Vi var på semester där för ett par veckor sedan. Där kunde man märka av att det är en prioriterad ö.
Det cirkulerades minst en stor grå militärbåt runt ön och coola svarta Amerikanska helikoptrar lyfte och landade.
Tydligen skall alla Danska soldater som är på utlandstjänst mellanlanda där innan och efter tjänst.
..och är du helt säker på att det inte finns sprängtunnlar? Det ryska företaget kanske har byggt in det med andra syften än svensk gammeldags invasionsplanering..
Kommer ej ihåg exakt, men det var ju en händelse i en fd sovjetrepublik, typ "långt-bort-i-stan" där de hade dels byggt in sprängtunnlar i en idrottsstadion som sedan enkelt apterades, samt en massaker i en idrottshall där finkalibervapnen var undangömda under golvet efter en renovering…
Jo, C-17 kan ta två Strf9040. Payload är 77 ton och utrymmet är ca 26m. Så du kan nästan tom ta med 3 st…
Vad behöver vi, folket, göra för att få ett användbart försvar?
Sätta ihop egna försvarsstyrkor + materiell under näsan på vår "försvarsmakt"?
Tack regeringen för att ni inte bryr er om vårt lands framtid, ni har använt vår militär som en godispåse med pengar.
Se bara till den rapport häromdagen som visade att vi får minst militär kraft per använd krona!
Helt otroligt… Vi skulle kunna ha en av världens mest avancerade och vältränade försvar om bara våra politiker drog huvet ur sina arslen!
Vi har män och kvinnor villiga att tränas som soldater, vi har den tekniska potentialen, men allt tar alldeles för lång tid och kostar för mycket pengar i och med allt jävelskap som ska hända runtomkring.
Vad hände med patriotismen? (Den riktiga, inte de där småbarnen som skriker Heil heil).
Vad hände med att gå till jobbet varje dag med känslan att nu jävlar, idag ska JAG se till att mitt land går framåt, idag ska JAG se till att våra soldater får bra utrustning så snabbt som möjligt.
Som reklamen säger "Vem bryr sig?"
Ja det är fan dags att börja bry sig igen, inte sitta och rulla tummarna och tro att nån annan ordnar allt åt en.