Det verkar som begreppet prepper blivit allmänt accepterat för att beskriva svenska survivalister, även om det är en brokig skara med allt från hardcore konspirationsteoretiker som verkligen tror att staten eller utomjordingarna när som helst kommer och ska ta vederbörandes förråd, till neosurvivalister eller komfortilister, som är fullt medvetna om vår sammanfallande infrastruktur och minskande samhällsservice och som inte tänker bli sittande utan Alvedon när febern kommer krypande och närmaste jourapotek ligger åtta mil bort.
Så nu har vi tusentals, gissningsvis 10 000-tals preppers land och rike runt, inklusive de som aldrig reflekterat över sin beredskap utan ser det som något naturligt att alltid ha med sig en ficklampa. Med extra batterier, bör tilläggas.
Men frågan är – när har ni faktiskt fått användning av era förberedelser och er beredskap? När har olyckan eller krisen, liten som stor varit framme och ni har haft det ni behövde?
För egen del är det ofta tämligen banalt. Plåster är bra. Senast igår bistod jag en förälder med gråtande barn genom att räcka över ett barnmotivanpassat plåster på förfrågan, som genast magiskt tog bort smärtan från det högst ytliga såret och med det missmodet och skriket. En stilla undran över småbarnsföräldrar som inte har plåster med sig? Stadsbor? För övrigt fascinerande att plåster har smärtstillande effekt på små barn. Synd att det inte fungerar så enkelt på vuxna.
Andra neosurvivalistexempel är förstås alla dessa otaliga förseningar med SJ, där vatten och mat varit ovärderliga efter timmars väntan om besked om flytt till buss.
På väg hem från Älvsbyn senast kom en mer eller mindre förvirrad person, kanske blind eller rejält synskadad – han behövde hjälp med telefonnumret som stod på en papperslapp, kanske mentalsjuk, mindre sannolikt påtänd, fram på tåget och bad att få låna en telefon. Jag är inte den som dömer, så det var bara att ta fram min sedan länge avskrivna åtta år gamla nödtelefon ur ryggsäcken och låna ut. Ingen ekonomisk förlust om den försvinner. Dålig prepp var dock att telefonen hade laddat ur, då jag missat ladda den innan resan. Tydligen laddar även avstängda mobiler ur med tiden. Istället lånade Polarbröds VD ut sin telefon. Som dock var en betydligt dyrare och nyare smartphone. Modigt, men i det här fallet ofarligt då personen var genuin i sitt behov av att ringa. Om man nu är blind eller svårt synskadad så är antagligen mobiltelefon något man inte har, generellt, gissar jag.
När åskan tog vår pump för två år sedan var det rätt skönt att ha nödvatten på lager så det räckte till pumpen var utbytt och brunnen sköljd och desinfektionen efter arbetet hade gått igenom systemet några dagar senare. Har även lånat ut nödvatten åt en granne, vars pump också dog vid ett annat tillfälle.
För att inte tala om alla dessa strömavbrott, med tillhörande nödström för att kunna fortsätta jobba och blogga, men det är ju mer rutin.
Men hur är det för er, ni som går omkring alltid förberedda, av en eller annan anledning. När har ni, banalt eller allvarligt, fått testa beredskapen?
34 kommentarer
helt OT, men grymt bra bara 10 min in: http://www.youtube.com/watch?v=0yztBoNQRYo
Asso Peter Thiel for !@#$%^& president!
Kan tipsa om scouterna. Mkt bra verksamhet på det tema du efterlyser, klockrent för barn som behöver se något annat än en datorskärm. Även bra social träning förutom överlevnadsfokuset.
Såg i familjen att de fick sig en tankeställare i vintras (Stockholm) vid strömavbrotten. Det blev faktiskt knöligt för de stackars oförberedda och jag fick lite erkännande att man borde ha följt mitt exempel och tänkt på vad som kan hända i förväg. Själv har jag uppskattat min batteriradio men inte av preppingskäl utan för att den är så behändig och flyttbar. Det som verkligen har varit till hjälp är rådet att alltid ha två av allting. Det innebär att jag slipper panikrusningar till affären när det är slut på kaffe eller toapapper. En känsla av lugn sprider sig i hemmet. Som bonus har jag blivit mer vaksam vid planeringen av resor till landet och/eller utlandet. Jag fortsätter finslipa mina preppingkunskaper utan att bli fanatiker och vet att de förr eller senare kommer att vara ovärderliga.
Moventia
När jag är ute och flyger så har jag alltid fräsha underkläder, tandborste, jacka samt villkoren i reseförsäkringen utskrivna i handbagaget. Försvinner bagaget är det bingo, då gäller det att snabbt passa på att köpa det man behöver innan bagaget kommer tillbaka. Jag har handlat kläder för många tusen på det sättet.
Som boende i Lund fick jag för ca 6 veckor sedan (under ca en vecka) anledning att plocka fram mina 15 liters plastdunkar för dricksvatten. Detta med anledning av att dricksvattnet i Lund blev kontaminerat.
//Pixiu
Menar du att du hade dunkar fyllda med vatten eller att du kokade vatten och fyllde dunkarna (eller möjligtvis att du hade vatten från annan ort i dunkarna).
Om du hade dunkar fyllda med vatten så kan man fråga sig ifall du var säker på att vattnet var något bättre än det kommunala vattnet.
Om det var något av de andra alternativen kan man ju fråga sig om det var prepping eller om det bara var dunkar som du hade av annan anledning som kom till användning nu. Jag tycker inte jag har behövt något som jag ändå inte har när nödet kräver – så man kanske kan fundera på vad som är prepping och vad som är att kunna anpassa sig efter situationen med de medlen man har till hands.
Vattnet står sig bra i dunkarna under väldigt lång tid, men för säkerhets skull byter man vatten två gånger årligen. Själv byter jag vatten fyra gånger årligen. Hälften vid vår och höstdagjämning, hälften vid midsommar och jul. Vore ju fåningt att precis ha bytt sitt vatten och minuten efter höra på radion att vattnet i staden är odrickbart.
Att ha dunkarna är bara logiskt, när du hör på radion att vattnet är dåligt och ger dig iväg för att köpa dunkar är de garanterat redan slut, bättre då att ha ett par dunkar hemma och om de ändå ska ta upp plats i garderoben så kan de ju lika gärna vara fyllda från början så att du har vatten till tandborstningen innan du måste ut och fylla dem vid kommunens tappställen.
@Simon
Jag antar att du gör analys av vattnet för att göra bedömningen om det finns för mycket bakterier eller inte – eller kan det vara så att du bara går efter devisen "det man inte vet har man inte ont av", men isf kan du ju lika bra hålla för öronen och dricka det kommunala vattnet.
till anonym , hur tror du att alla fartyg och båtar gör? De har naturligtvis sitt vatten i en tank.
@Christer
Så vitt jag vet klorerar de också sitt vatten, de kanske till och med analyserar och kollar ifall det finns bakterier i vattnet. Utan att veta så kan ju det vattnet vara lika dåligt som det som Lunda-borna fick för ett par veckor sedan – som de dessutom drack av ett dygn innan de fick reda på att det inte alls var tjänligt att dricka dessutom.
Man skall nog inte ta för givet att bara för att man har vatten på en dunk så är det bättre än kommunalt vatten, detsamma gäller ifall man har egen brunn. Dock gör endel gärna det antagandet sådär bara…
För flera år sedan var jag först framme vid en svår bilolycka med åtminstone en kille som var allvarligt skadad, bilen var en Saab turbo, nyinköpt och skulle provas lite. Jag kunde inte göra någonting mer än att försöka trösta, det var blod överallt.
Efter det bestämde jag mig för att köpa ett "First aid kit" med lite blodstoppare å grejer och ha i ryggan, har även lite andra bra-å-ha-grejor numera.
Har gjort lite saker då och då i stan, hjälp en knivskuren (hugg tvärs igenom handen samt i ryggen), hindrat en tokfan som skulle slänga ner en lite kille på spåret (det stod 100 pers på perrongen ingen gjorde ett skit).
Gått med turister å gamla som har blivit skrämda av gäng, förhindrat en våldtäkt (3 snubbar), dödat en trafikskadad katt med en sten, klockat en tokpundare osv.
Tror inte att jag är särskilt modig men jag har ett våldsamt temperament vilket gör att att det liksom svartnar. Att jag ser ut som en snut kanske underlättar lite också.
Det är ingen idé att fråga om etnicitet på de berörda* eftersom alla är inte onda precis som alla inte är goda men jag kan ju säga det att de som har den mest idylliska (politiskt korrekta, tänk purjolök3n) synen på hur det ska vara ofta är samma människor som man inte har någon nytta av när det gäller.
Har ett par invandrarkompisar som jag vet inte bangar om det behövs samtidigt som jag känner några riktigt skitnödiga svenskar som däremot har en j'vla svada angående rätt och fel.
*(ej heller tänker jag gå in i detalj på händelserna, pga, det ska ni skita i efter som att jag bara agerar utan tanke på nödvärnsrätt och liknande)
Inga riktiga skarpa lägen. Mest situationer som löstes smidigt med startkablar, bogserlinor och rätt verktyg vid rätt tillfällen.
Extra små matsäckar och förströelser när man blivit strandad på flygplatser med småbarn. Föräldrar har ett naturligt preppertänk eller så får de det efter några smällar.
Företagets servrar har jag räddat en hel del gånger med en billig UPS. Solcellsinstallationen klarade elektrikern av att koppla in medan vi hade full drift på systemen trots att det var strömlöst. 😉
Jag fick användning för mina extra våtservetter när albanerna sprängde Nisexpressen i småbitar:
http://en.wikipedia.org/wiki/Podujevo_bus_bombing
Jag är ursprungligen Maskinchef till sjöss men har i många år jobbat på landsidan. Tidvis med 250 resdagar med hotellövernattning. Och jag har alltid en liten ficklampa med mig i min ryggsäck. Samt reservbatterier och -lampa. När jag checkar in på hotell kollar jag alltid nödutgångarna, precis som om jag reser med hytt på en båt eller övernattar privat. En yrkessjukdom antar jag.
I hemmet har jag också "nödbelysning" och färska batterier som kan dra denna samt sådant som radio och en liten bunke med konserver som kan ätas utan uppvärmning. En vana som jag skaffade mig när jag bodde på landet med strömavbrott en gång i veckan. Fast då hade jag också ett enkelt reservelverk med bränsle för ett par dygn.
Medtaget vatten och föda vid resa med SJ = prepper? Med den definitionen har du nog någon miljon preppers i landet. Jag skulle kalla det sunt förnuft, kort och gott.
dubbeltumme – nybliven prepper! 🙂
Som sagt att man har saker som kan komma att bli användbara på andra sätt än man hade tänkt sig gör inte dig till prepper. Att ta med matsäck på tåget gör man för att man faktiskt tänkt sig att äta den – inte för att klara endel missöden (även om matsäcken kan komma till användning även då).
Detsamma gäller t.ex. innehav av en kolgrill – den har man ju för att man tycker om att grilla och inte primärt som beredskap inför eventuellt strömavbrott (även om man givetvis tillagar maten på grillen isf).
Prepping måste ju kräva att du vidtar åtgärder med primärt syfte att ha beredskap inför vissa "oförudsedda" situationer, skall man dessutom på något sätt bli att betrakta som prepper så måste man ju vidta åtgärder utöver det normala (att ha plåster och huvudvärkstabletter hemma räcker inte – det är väl ganska normalt att man har det).
Tillägg: att ta med sig saker i vissa situationer räknas också som åtgärd så om man tar med sig något onormalt som man inte "förväntar" sig att använda så kan man nog räknas som prepper.
Ficklampa har jag haft användning för vid bilsammanbrott samt en gång när T-banan stannade. Jag tillbringar ju 20 minuter i tunnlar varje dag, klart man har med sig ficklampa.
Extra konserver hemma har jag haft användning för flera gånger, då har det väl främst gällt soppor och "vinterkräksjuka"
Biltillbehör som spade, däcksocka brukar man ju ha användning för varje vinter, oftast är det dock någon annan som råkat illa ut eller kör med blanka däck.
Viktiga och mångfacetterade frågor som tål att tänkas och även agera på. Har själv ett förflutet inom området Risk management i vidaste bemärkelse och lever numera delar av året i ett land med risk för jordskalv då och då (har upplevt flera) och då kommer frågan om förberedelser för det värsta som kan hända upp. Exempelvis följande: Antag att du måste lämna ditt hem/bostad omedelbart, inom en minut, helst snabbare och du kan inte vara säker på att någonsin återvända eller hitta några som helst rester av den och dess innehåll. Vad måste du absolut ha med dig när du lämnar bostaden (mediciner, pass, pengar…, vad är önskvärt, etc Har kört detta som övningsscenario och resultatet var mycket intressant och den efterföljande diskussionen väldigt givande. Bara en sån enkel sak som att kvinnor kommer ganska långt med innehållet i sin handväska (kan dock behöva gallras/kompletteras, men insikterna är för många chockerande. Värt lite tankemöda:
Jag får nog börja fundera på hur jag ska förbereda mig inför framtiden. Å andra sidan har min plan hela tiden varit att ha tillgång till bil (med tillräckligt med drivmedel i tanken) så att jag kan ta mig till föräldragården på landet, där finns allt man behöver (utom ett elverk, det måste jag köpa åt dem).
Off topic: Jag har ofta funderat på en sak. Jag jobbar ju en hel del med skatter och moms, och förr i tiden (läs: 1950-60-tal) så var det ju bara moms på de varor som såldes till en privatperson. Resten fungerade ju som omvänd beskattning av tjänsteinköp i byggbranschen gör idag. Skulle ett sådant system fungera idag också? Skulle staten förlora alldeles för mycket intäkter? Tänkt vilken underbar administration om ingen behövde bry sig om moms (mellan företag, då)! Skatteverket skulle kunna halvera sin personal.
Jag får väl tillägga att jag tycker att det här är spännande ur ett teoretiskt perspektiv, jag har inte funderat mer på praktiska konsekvenser och problem.
Bra Marcus, det försöker jag oxå, alltid tankad bil när den står hemma, likaså husbilen, förr hade man alltid en ordentlig fällkniv i fickan, men när knivlagen kom så törs man inte ha det.
Vatten är det väl si och så med eftersom pumpen stannar när strömmen går, man kan ju inte lagra vatten i dunk hur länge som helst, vattnet i husbilen tömmer vi efter varje runda.
När det gäller momsen så finns det en fördel (för SKV) i och med att detta systemet gör det svårare att fuska: för att ett företag skall kunna dra av momsen för ett inköp så måste ju faktiskt säljaren ha tagit ut moms och därmed i princip redovisat det för SKV. När det gäller det administrativa så är det nog inte så mycket för skatteverket som det är för företagen, men skillnaden för företagaren är ändå rätt liten eftersom affärshändelserna ändå måste bokföras (så någon personalhalvering på SKV eller ens företagens ekonomiavdelningar är det inte i närheten av tal om).
Det andra systemet använder de väl i USA? Man kan fundera över hur de löser det när näringsidkare skall göra inköp – de får väll säga till att de inte skall betala skatten vid inköp eller liknande.
Heathrow, sista gaten på väg hem efter långresa. Silvertejp i handbagaget förstås. En barnfamilj får nej på att ta med hopfälld barnvagn oemballerad. Bara att ta fram rullen med ett leende och orden "Never leave home without it" 🙂
Du har ca 1 miljon norrlänningar som har extrakläder och rejäla skor som ombyte i bilen (samt många även gasolkök) när de gör en längre resa off-E4 på vintern – du vet aldrig hur långt bort hjälpen är när du fastnar i snödrivan bakom "Storödeträsket". Semipreppers hela gänget !
Efter stormen Gudrun fick man ha motorsåg i bilen för att komma fram, då räckte det inte med morakniv.
"Om man nu är blind eller svårt synskadad så är antagligen mobiltelefon något man inte har, generellt, gissar jag"
Ironi?
Lägg en liten del av en plastpåse mellan kontakterna mobil-batteri och ta bort när det är dags att användas. Krypströmmar finns alltid. Kommer inte hålla i en evighet men sannolikt längre.
@ oluies 22:49
Det är inte bara i T-banan, som det är bra att ha en ficklampa med sig.
Även på biografer, jag tänker speciellt på dessa multi-salong biografer, med trappor och slingrande gångar.
Strömavbrott kan göra det svårt att hitta ut. Lägg till lite brandlukt och det kan bli farlig panik. Ha dessutom med TVÅ ficklampor — mörker plus lite panik och du kan lätt bli robbad på ficklampan.
Välj dessutom LED ficklampa, batteriet räcker oftast längre och de har ingen ömtålig glödlampa.
Undvik LED ficklampor med tre batterier, de utnyttjar batterierna sämre och fungerar inte med laddningsbara batterier, som har lite lägre spänning. LED lampor med ett eller två batterier fungerar däremot med laddningsbara batterier och har bättre förmåga att dra ut energin ur vanliga batterier. Det är en billig försäkring, du kan få två för 40:- hos Kjell & Co ( ren service och förmodlingen ingen större inkomst till det priset ).
Har avänt kniven tre gånger vid viltkrockar.
För ett par veckor sedan skulle jag och dottern äta mddag i en liten suchirestaurang. Kortläsaren var ur funktion. Vi åt i godan ro när en familj med tre barn kom in. Föräldrarna i 40-årsåldern. Inga kontanter hade de och fick med besvikna barn slokörade lämna retauranten.
En av de skönaste, men små sakerna mina preps gjort var när jag promenerade till jobbet för några år sedan. Jag ser en sexåring eller så ramla på sin skateboard med skrapat knä som följd. Pojken gråter och mamman försöker trösta. Jag stannar till och plockar fram spritservetter och knäplåster. Gråten tog slut och mamman blev glad när de kunde fortsätta promenaden istället för att gå hem och plåstra om.
Sen har man ju nytta av maglite och multitool mer eller mindre dagligen, men är de att betrakta som preps? Tändaren kommer oftast till tjänst för att erbjuda rökande kvinnor eld när de vill ge flirttillfälle (för jag kan omöjligt tro att en rökare kan vara korkad nog att inte ha eld själv).
Hemma har prepmaten mest kommit till nytta vid sjukdom, Fotogenlamporna och batteriradion liksom gasolköket gör däremot nytta någon gång per år vid strömavbrott.
Har led-lampor med inbyggd solcell i fönsterblecket. Har dynamoficklampa från Varta och solpanel/regulator/batteri för att kunna ha lite el till mobil etc vid längre avbrott.
I bilen har jag "startkit" med batteri, kablar och kompressor. Alltid bensindunk, skyffel, verktyg, filtar och första hjälpen. Har fått användning av startkitet en gång, till mig själv 🙂
I matväg har jag alltid konserver (tex svamp till stuvning) samt mycket mjöl och torrjäst/bikarbonat. Har även torrmjölk och kaffebönor. Roterar ut det som behövs på ca sex månader. Får ofta användning av detta sent på kvällen när affären är stängd 🙂
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Brukar försöka se till att jag hamnar vid nödutgången de fåtal gånger jag flyger. Vet inte vad som är den säkraste platsen, om någon, i ett flyg. Men vet att om något skulle hända och man mot förmodan skulle överleva så tänker jag inte överlåta ansvaret av min frihet till ett hysteriskt skrikande våp (oavsett kön).