Ett problem vi har tagit pĂ„ oss i Sverige, och som jag lĂ€nge har haft för avsikt att skriva om, Ă€r att vi i spĂ„ren av nedskĂ€rningar i vĂ„rden och speciellt i psykiatrin hellre ger ett lyckopiller till folk som mĂ„r dĂ„ligt Ă€n försöker göra nĂ„got Ă„t orsakerna till problemen. Det har rent av gĂ„tt sĂ„ lĂ„ngt att vanliga allmĂ€nlĂ€kare (och andra specialister) skriver ut pyskofarmaka till “jobbiga patienter”, sĂ„ de ska vara nöjda med sina sjukdomar och krĂ€mpor och sluta försöka bli friska.
Relaterat sĂ„ har nu nya DSM – den amerikanska manualen för vilka beteenden som ska anses vara psykiska sjukdomar och alltsĂ„ “botas” med ett piller kommit (Birger Schlaug). I princip Ă€r allt annat Ă€n ett beteende dĂ€r man gĂ„r till jobbet och sedan sitter sina 30 timmar i veckan framför TV, ser pĂ„ reklamen och konsumerar som en bra konsument att betrakta som psykisk sjukdom. Det rĂ€cker att vara missnöjd över jobbet, fundera över vĂ„rt samhĂ€lle eller rent av i mer Ă€n nĂ„gra veckor sörja att ens livspartner eller barn dött för att man ska sĂ€ttas pĂ„ piller.
Nu ska man komma ihÄg att var tionde svensk, inklusive barn, tar antidepressiva medel. Det inkluderar bloggens lÀsare. Att gÄ av antidepressiva tar lika lÄng tid som man anvÀnt dem, har man gÄtt pÄ dem i fem Är tar det fem Ärs drogfrihet att bli normal igen. I praktiken har man blivit beroende av ett likgiltligt drogberoende för resten av livet.
I höstas slÀpptes tre entimmars dokumentÀrfilmer om hur lÄngt det har gÄtt i Sverige. De hittar man pÄ websajten Who cares in Sweden?. à terger Artimus Films pressmeddelanden i sin helhet nedan, för den som vill veta mer.
SÄ se nu dessa tre filmerna som ett extra hÀrligt och mysigt fredagsmys. Blir du upprörd (över nÄgot alls egentligen) sÄ Àr det fel pÄ dig och du har medicinering att se fram emot. Resistance is futile!
PRESSRELEASE
frÄn ARTIMUS Film SVB AB
En dokumentÀrfilmstriologi 3 avsnitt a 60 min.
Titel: Who Cares in Sweden?
PremiÀr
10 september 2012
Visas pÄ artimus.se
Miljoner mÀnniskor över vÀrlden har en vÀn eller familjemedlem som de inte lÀngre kÀnner igen. Detta hÀnder Àven i Sverige men svenskarna vÄgar inte förestÀlla sig att vÄrden Àr korrumperad och att personlighetsförÀndringen har sin orsak i receptbelagda mediciner. Bland dessa Àr SSRI (Selektiva serotoninÄterupptagshÀmmare).
Kanske kĂ€nner du nĂ„gon som var frisk, kĂ€nde sig nere, tog SSRI, blev förĂ€ndrad och som nu fĂ„tt diagnosen “bipolĂ€r” eller… nĂ„gon som stod pĂ„ SSRI och tog sitt liv? DĂ„ Ă€r du tyvĂ€rr inte ensam.
Cirka var 10:e svensk tar SSRI varje morgon vars positiva effekt Ă€r att man “bryr sig” mindre.
Man bryr sig mindre om sin familj, att man gĂ„r upp i vikt, att chefen brĂ„kar, att hemmet Ă€r ostĂ€dat, att barnen kan skada sig, otĂ€cka minnen frĂ„n en olycka eller att en vĂ€n gĂ„tt bort. Drogen motverkar dĂ„ligt samvete och de som tar sitt liv verkar “bryr sig” mindre om sin nĂ€rmaste omgivning.
Barn vill att mamma och pappa “bryr sig”. Men en hel generation har vĂ€xt upp med förĂ€ldrar och lĂ€rare som tagit SSRI. Psykisk ohĂ€lsa Ă€r viktigt att tala om men den krĂ€ver inte alltid mediciner. Idag övertalas ungdomar att ta SSRI för allt fler diagnoser. BĂ„de lĂ€kare och lĂ€kemedelsförsĂ€ljare hĂ€nvisar till samma “bibel”, DSM – Diagnostic Statistical Manual, utgiven av en förening för amerikanska psykiatriker … (APA). Skolan har blivit en ren marknadsplats; sömnproblem, mens, depression, Ă„ngest, tvĂ„ngstankar, Ă€tstörningar, spelberoende, etc. 2011 tog 41600 svenska barn och ungdomar mellan 10-24 Ă„r, SSRI – en kemikalie som reducerar sexualiteten och Ă€r skapad för att angripa hjĂ€rncellerna som i sin tur pĂ„verkar hela vĂ„r kropp, vĂ„ra tankar och vĂ„r personlighet.
Ăr inte empatisk förmĂ„ga och samvete vĂ€rt att försvara i ett civiliserat samhĂ€lle?
Soldaten, som dödat ett barn i kriget, mĂ„r dĂ„ligt och har mardrömmar. Soldaten fĂ„r exakt samma SSRI-medicin som domaren som kĂ€nde sig deprimerad nĂ€r mamman dog. Soldaten gĂ„r tillbaka till fronten och domaren fortsĂ€tter sitt arbete liksom försĂ€kringslĂ€karen, polisen och dagispersonalen. Man tar sin medicin varje morgon och tror att den justerar en “obalans” i hjĂ€rnan.
ïżŒïżŒSSRI ökar risken för: – aggressivitet – sjĂ€lvmord
…och finns med i bilden vid mĂ„nga mord. …men skrivs ut för att förhindra sjĂ€lvmord. …men skrivs ut till gravida.
– fosterskador *************************
I filmerna “Who Cares in Sweden?” riktar sig erkĂ€nda forskare, lĂ€kare och journalister frĂ„n Kanada, USA, Nya Zeeland, Australien, England och Holland till den svenska befolkningen som lĂ„ter sig luras av en handfull forskare som stĂ„r lĂ€kemedelsbolagen nĂ€ra. Bolag som i USA budgeterar med miljarder i böter som en naturlig del i affĂ€rsrörelsen. Samma sorts bolag, ansvarar för en stor del av svenska lĂ€kares fortbildning i just lĂ€kemedel. I Sverige tar alltsĂ„ rĂ€ven hand om hönsen …
Vi som producerat filmerna pĂ„ ARTIMUS Film SVB AB Ă€r varken emot rĂ€var, mediciner eller vinstdrivande lĂ€kemedelsbolag. Det finns ingen ond eller god sida. Problemet uppstĂ„r nĂ€r girighet och feghet blir normerande efter att journalisterna och staten kliver Ă„t sidan. MĂ€nniskan glömmer lĂ€tt grunden för ett civiliserat samhĂ€lle; det juridiska systemet men Ă€ven vĂ„r egen instĂ€llning till dess betydelse. TyvĂ€rr har svenska staten inte bara tappat kontrollen, man sĂ€ljer ut den och de som borde granska, bryr sig inte. Alla blir förlorare i denna skenande karusell dĂ€r PR-byrĂ„er förser media med lĂ€kare, forskare och “positiva patienter” som dĂ€rmed förmörkar hela problematiken.
Vi hoppas att filmerna skall intressera seriösa journalister och politiker att granska den svenska vÄrd- och mediakulturen som bÄda lÄter sig styras av en skicklig lÀkemedelsindustri. LÀkare sÄvÀl som medicinstuderande mÄste dÀrför gÄ samman i syfte att stödja varandra. Korruptionen frodas idag
pÄ universiteten, pÄ apotek och pÄ lÀkarmottagningen. Eventuella kommentarer frÄn ARTIMUS Film SVB AB sker via Twitter och FaceBook. De medverkande experterna kan kontaktas via hemsidan.
Filmerna visas pÄ Internet av artimus.se men har Àven en egen hemsida whocaresinsweden.com med bland annat information om de medverkande.
Se filmerna pÄ www.artimus.se
PRESS RELEASE 2, 30 oktober 2012 ARTIMUS Film SVB AB
Titel: Who Cares in Sweden?
www.artimus.se
Filmerna har tydligen gjort starkt intryck eftersom vissa lÀkare kÀnner sig trÀffade. Man vet mycket vÀl vad man har gjort under mÄnga Är och nu tar man till alla tÀnkbara ÄtgÀrder för att rÀdda ansiktet.
Bland annat sprids ett rykte att vi som producerat filmerna Àr med i Scientologikyrkan.
Detta för att förvilla och skrÀmma kolleger men Àven media som under mÄnga Är, haft en tyst överenskommelse med psykiatrin om att aldrig skriva om det som scientologer rapporterar om.
Varför Ă€r det sĂ„? Svaret handlar nog om att scientologerna anklagar dagens psykiatri för vad sjuka lĂ€kare under historiens lopp, har medverkat till. Dock skall man inte glömma att dessa illgĂ€rningar aldrig hade kunnat genomföras om “vanliga mĂ€nniskor” haft civilkurage nog att stoppa det. Man tar inte makten, man ges makten. RĂ€dslan skapar feghet som skapar monster i oss sjĂ€lva.
Detta absurda krig Ă€r nĂ„got vi inte blandar oss i Ă€ven om det visar att korruptionen inom vĂ„rden och psykiatrin, under mĂ„nga Ă„r har sanktionerats via en journalistkĂ„r som medvetet, förhĂ„llit sig passiv. Ăvergrepp mĂ„ste naturligtvis ifrĂ„gasĂ€ttas inom psykiatrin likvĂ€l som i det övriga samhĂ€llet.
För att ingen skall tvivla pÄ budbÀraren vill vi dÀrför klart och tydligt sÀga att vi Àr för psykiatrin och vi Àr för en seriös medicinhantering.
Vi Àr inte och har aldrig varit med i nÄgon religiös sekt eller organisation.
Det finns sÄ mÄnga lÀkare, psykiatriker, psykologer, terapeuter och andra inom den svenska
vÄrden som gör ett fantastiskt arbete och som behöver uppmuntran. TyvÀrr blir mÄnga av dessa
bÄde motarbetade och hotade pÄ sina arbetsplatser. LÀkare som oftare skriver ut mediciner talar
illa om andra lĂ€kare som försöker att hjĂ€lpa patienter att bli fri frĂ„n en destruktiv övermedicinering. Ăgarna/cheferna inom vĂ„rden har ofta nĂ€ra relationer till lĂ€kemedelsbolagen vilka har starka intressen av att fĂ„ tyst pĂ„ kritiken.
Detta interna krig inom svensk vÄrd Àr ett stort sÀkerhetsproblem för patienterna och kommer att vara det största hindret för en sÀkrare hantering av mediciner i framtiden.
LĂ€karna blir idag pĂ„tvingade en “screeningkultur” dĂ€r patienten fyller i formulĂ€r och diagnosticerar sig sjĂ€lva. Detta Ă€r ett hĂ„n mot lĂ€karkĂ„ren dĂ€r tyvĂ€rr mĂ„nga kĂ€nner sig bakbundna av industrins Ă„terkommande och trivsamma konferensresor men Ă€ven avtal om teknik och utbildningar. Politiker har dĂ€rför ett stort ansvar att sĂ„ snart som möjligt pĂ„börja ett reformarbete dĂ€r den enskilda lĂ€karens kunskap, erfarenhet och ansvar lyfts fram. I detta sammanhang krĂ€vs Ă€ven en genomlysning av Socialstyrelsens och LĂ€kemedelsverkets arbetssĂ€tt vars olika riktlinjer för lĂ€kare Ă€r en produkt av samarbeten mellan lĂ€kemedelsbolagens konsulter och myndigheternas “experter”.
Polis och Ă„klagare mĂ„ste ges ekonomiska resurser för att sĂ„ snart som möjligt, granska dessa aktörer som idag “spelar bort” oskyldigas liv. Allt fler blir drabbade och det kan vara vem som helst, oavsett inkomst, hudfĂ€rg, religion eller politisk uppfattning.
Till sist:
All behandling med antidepressiva(SSRI) bygger pĂ„ hypotesen om “Serotoninbalansen”. För att intresserade intellektuella skall förstĂ„ grunden för och dĂ€rmed omfattningen av detta lurendrejeri ber vi er att undersöka var ni kan gĂ„ och mĂ€ta er egen Serotoninhalt. (Svar: Det gĂ„r inte.) TĂ€nk dĂ€refter igenom vad lĂ€karna, förelĂ€sarna och reklamen förklarat… Men, skilj detta ifrĂ„n det faktum att mĂ€nniskor med djupa depressioner och traumatiska upplevelser under en kortare period kan dra nytta av medicinens funktion som Ă€ven filmerna handlar om. Men att mĂ„nga mĂ€nniskor mĂ„r dĂ„ligt skall inte försvara att vĂ„r fantastiska svenska sjukvĂ„rd skall förvandlas till en förtĂ€ckt droghandel. Signalerna om psykisk ohĂ€lsa borde snarare ge upphov till diskussioner om vilka vĂ€rderingar som styr samhĂ€llet.
Jan Ă kerblom ARTIMUS Film SVB AB
168 kommentarer
trist att du satt etiketten trams pÄ detta viktiga Àmne. Oavsett var grÀnsen för behandling gÄr.
Jag undviker snarare maniskt piller överhuvudtaget mtp all skit som stannar kvar i kroppen. BĂ€ttre en runda i skogen och boxa ett trĂ€d för att rensa konstiga tankar.. đ
Cornu? du Ă€r lĂ€nk nr 10 pĂ„ min lista, betyder det att du….
Fysiskt aktivitet Àr den rÀtta medicinen! Kommer aldrig i livet att sÀtta i mig psykofarmaka, hur illa jag Àn mÄr.
Medicinering Àr för svÄrt sjuka som inte har nÄgot alternativ för att kunna funka nÄgorlunda normalt.
Det komiska Ă€r att den vĂ„rdcentral jag talar om i kommentaren nedan hade stora planscher pĂ„ vĂ€ggarna dĂ€r det stod "FAR – Fysisk Aktivitet pĂ„ Recept". En uppmaning att i första hand beordra fysisk aktivitet för att bota en sjukdom och i sista hand medicinering. Men det skiter förstĂ„s staffettlĂ€kare i som flĂ€nger hit och dit och skriver ut recept sĂ„ fort de kan, för att sedan Ă„ka till nĂ€sta ort med sin porche. Precis som knarklangare.
Som vanligt Àr den kooperativa lösningen intressant för att fÄ lÀkarna och sjuksyrrorna engagerade i den egna arbetsplatsen och lÀra kÀnna patienterna.
LÀs: Trivsel och effektivitet prÀglar Akka
StaffetlÀkare Àr antitesen till detta.
ApropÄ runda i skogen sÄ kan lÀkare nu för tiden ordinera motion.
Floxer, etiketten "trams" avser i det hÀr fallet att det Àr trams att medicinera. Det Àr mÀnskligt att mÄ dÄligt, livet har upp- och nedsidor. Att inte fÄ mÄ dÄligt Àr trams.
Det Àr utan tvivel "trams" att sÀtta en mÀnniska pÄ maratonmedicinering. MEN det Àr ocksÄ utan tvivel att psykofarmaka har rÀddat mÄnga mÀnniskoliv i den akuta fasen.
Cornu? – tack för förtydliganden. Jag Ă€r 100% med dig i denna frĂ„ga.
ligger nog en del i detta, tyvÀrr Varför? Se pÄ sjukvÄrdskostnaderna och den ökande spriralen i Sverige. De ligger i de ansvarigas intresse att det dyker upp rÀddare i nöden! SjÀlv har jag Àven en hypotes som handlar om hur arbetsgivarana kunnat ta makten till slut över sin situation. Facken slog ut under 90-talet medan USA var 10 Är före. Och de var 10 Är före pÄ behandlar-soffan dit vi trygghetsnarkomaner nu nÄtt. Det 90-talets kris förÀndrade innebar ocksÄ att en massa mÀnniskor med vissa sÄrbarheter/handikapp slogs ut.
Del 2 i Adam Curtis "The Trap" beskriver hur det kan ha utvecklats
http://archive.org/details/AdamCurtis_TheTrap
Intressant detta. Har en bekant som precis Àr nyutexaminerad psykolog som berÀttar att efter 3 veckors arbete i Sthml förklarar mellanchefen för min bekant att de "inte bedriver vÄrd" utan mer levererar en "produkt".
Filippa Reinfeldts Sthlm som Àr en frÀsch mix av nyliberalism och planekonomi. Precis som Maciej Zaremba skriver.
SjÀlv talade jag med en lÀkare pÄ en vÄrdcentral (privat) för flera Är sedan dÄ jag bodde i Gbg. Jag hade gÄtt dit förut och det hade funkat bra, men denna gÄngen var det inte samma lÀkare utan till min förvÄning en lÀkare som jag kÀnde frÄn SmÄland.
Mina förÀldrar hade för mÄnga Är sedan haft honom som huslÀkare. Han kÀnde igen mig med. Jag förklarade problematiken, och han skrev raskt ut ett recept pÄ Xanor med den starkare doseringen pÄ 1 mg. "De Àr inte farliga de hÀr inte", sa han, "om man inte tar dem under vÀldigt lÄng tid förstÄs".
Jag plockade aldrig ut receptet och jag Àr idag frisk. Var 10 person rÄkar nÄgon gÄng i livet ut för en panikÄngestattack, sÄ det Àr inga konstigheter. Dock tÀmligen obehagligt.
Exakt samma preparat som riksdagsledamoten William PetzÀll dog av.
Till historien hör att lÀkaren i frÄga tjÀnar stora pengar dÄ han jobbar som staffetlÀkare och Äker till olika lÀn och jobbar, men utgÄr frÄn sin hemort.
Ser personen köra runt i sin porsche ibland nÀr man Àr hemma vid.
Men det Àr vÀl det knarklangare gör, antar jag?
Bra slutklĂ€m. Satt bredvid en stafettlĂ€kare pĂ„ flyget som fyllde i sin fakturering medan jag tjuvkikade. Att man kan tjĂ€na sĂ„ bra pĂ„ att hatta runt mellan Sundsvall-Stockholms förorter-Flen och göra ett ordinĂ€rt jobb, liksom… Men jaja.
Ouuf, Xanor… DĂ„ blir det lugnt och avtrubbat i hela kroppen en liten stund. Det tragiskt ironiska med sĂ„na droger mot Ă„ngest eller mot panikattacker Ă€r att det vanligen leder till att man fĂ„r en mer Ă„ngestladdad relation till de som sagt, egentligen ofarliga men obehagliga upplevelserna. PĂ„ sĂ„ vis fĂ„r man alltsĂ„ mer Ă„ngest sĂ„lĂ€nge man inte fortsĂ€tter att ta den avslappnande drogen (och pĂ„ sikt höja dosen). IstĂ€llet för ett relativt litet och vanligt övergĂ„ende problem kan man lĂ€tt bli sittandes med tvĂ„ stora.
Lyckligtvis har nog mÄnga lÀkare börjat förstÄ detta samband. Olyckligtvis "glömmer" mÄnga lÀkare troligtvis bort det nÀr en patient Àr i rummet. "Det Àr annorlunda nu" kanske de tÀnker?
SjÀlv rÄkade jag för mÄnga Är sedan ut för en lÀkare som ville ge mig Zyprexa. Jag hann bara ta tvÄ tabletter(2 dgr) sÄ höll jag bokstavligt pÄ att dö. Fick en panikÄngest-attack som höll i sig och jag slutade ta pillret efter 4 dgr. NÀr jag vÀgrade ta fler hÀvdade lÀkaren auktoritativt att han minsann visste vad jag behövde. Glöm det sade jag och skÀllde ut honom efter noter. Att symtomen kunde "gÄ över" efter nÄgon eller nÄgra veckor upplevde inte jag som betryggande.
Jag "körde huvet i vĂ€ggen" för sĂ„ dĂ€r sex Ă„r sedan…
à kte till ett kloster i SkÄne dÀr jag var i nÀstan tvÄ veckor..
Det var som att stĂ„ i en dusch hela tiden…
All "skit" försvann, lager efter lager,…
HÄrdrock! pÄ den lösningen.
Lidandets konst….vem sade det? Strindberg eller var det en filosof?
Heja heja mysiga cornu?fredag. Psykofarmaka Àr ett perfekt fredagsmysigt debattÀmne.
HÄrdrock och punk brukade funka men nu Àr det trance som gÀller. Hög volym i lurarna pÄ jobbet tillÄter mig att lÀsa och agera rationellt pÄ de hundratals muppmailen som runnit in.
Tabletter och svampar Àr överskattat. SÀrskilt om barnen fÄr tag i preparaten. Och sÀrskilt om man samtidigt Àmnar svara pÄ mail utan att samtidigt bryta mot diverse lagar och förordningar.
HÀlsningar frÄn betygssnitt-5.0frÄnNatur-med-högretjÀnstemannajobb-men-skulle-jag-verkligen-göra-ett-bÀttre-jobb-Àn-Filippa-det-Àr-systemet-det-Àr-fel-pÄ.
Gick i höstas förbi en halvt igenvuxen Àng med förmodligen en Ärsförbrukning av magic mushrooms. Men vad ska man ha dem till? Verkligheten Àr ju redan som en hallucination framsprungen ur Landsfaderns allestÀdes nÀrvarande undermedvetna. Verkligheten och dikten i en Liberalsocialistisk syntes som bara kan tolkas genom reklamens eller schlinges fuktiga förlÄtande hand pÄ ens feberkladdiga bringa.
âIrritation över lidande beror mer pĂ„ lidandets meningslöshet Ă€n pĂ„ lidandet i sig.â Friedrich Nietzsche
Majoriteten Àter ju inte psykofarmaka under tvÄng! Men visst kan det vara bekvÀmt med lite fler zombies. Det ger ju oss andra lite edge. ///RH
Jag blir direkt mycket misstÀnksam nÀr jag lÀser de oerhört svepande beskyllningarna mot lÀkarkÄren, och dÄ ska jag inflika att jag ÀndÄ personligen inte hÄller lÀkare sÀrskilt högt i kurs.
Men visst förtjÀnar den enorma pillerförskrivningen att ifrÄgasÀttas. Inte minst hur enormt mÄnga gamla inom "lÄngvÄrden" som rutinmÀssigt fÄr nÀvar med psykofarmaka för att hÄlla sig lugna.
SSRI verkar vanligt bland unga, nÀr jag arbetade som ordningsvakt (10 Är sedan) var det inte ganska vanligt att man fick omhÀnderta folk som kÀkade SSRI för de blev vÀldigt konstiga med sprit i kroppen.
Finns massvis med bra lÀkare naturligtvis men som jobbar i ett klimat som Àr förjÀvligt dÀr de inte kan pÄverka sin arbetssituation.
Men det Ä andra sidan Àven bero pÄ deras originaltillstÄnd. Dvs de Ät piller pga av den sida du fick se!
LÀkare Àr nyttiga idioter i lÀkemedelsbolagens tjÀnst!
De gÄr lika hÄrt pÄ propagandan som alla andra. För lÀnge sedan nÀr lyckopiller precis kommit pÄ modet gick jag till lÀkaren för en skada som gjorde att jag inte kunde trÀna. Jag sade som det var att jag trÀnade för att inte kÀnna mig nedstÀmd (vilket jag i efterhand ser berodde pÄ min arbetsbelastning). LÀkaren sÄlde pÄ mig lyckopiller i stÀllet för att hitta det som egentligen var problemet. Efter ett Är hade jag lÀrt mig att rycka pÄ axlarna Ät allt och slutade med dem. NÀr de direkta verkningarna försvunnit efter nÄgon vecka kÀnde jag en dag, Yes I'm back! En stor del av sjÀlvet hade kommit tillbaka (Ett Är ungefÀr lika bortkastat som att göra lumpen). Sedan dess har jag varit mitt kritiska sjÀlv baserat pÄ en hÀlsosam dos misstÀnksamhet och tvivel.
Dystopier!
DÄ har du inte tagit del av regeringens framtidssyn som tvÀrt om pÄpekar att vi mÄr bÀttre och bÀttre dag för dag!
Obligatorisk lÀsning för den dystre: ;-))
http://www.framtidskommissionen.se/wp-content/uploads/2013/02/Framtida-utmaningar-f%C3%B6r-sammanh%C3%A5llning-och-r%C3%A4ttvisa.pdf
Nu har jag inte sett filmerna.. Men spontant kÀnns det inte som att det Àr psykofarmaka som Àr problemet mer ett symptom pÄ ett samhÀlle som Àr sjukt (bara det en uttjatad floskel). Finns det ingen som vet hur det ska hanteras? Det finns inte sjukdomsinsikt, pÄ flera olika plan. Det blir extremt komplicerat.
Hur Àr det i andra lÀnder? Sverige Àr sÄ litet sÄ sjukdomen sprids fortare tÀnker jag (?).
Visst har vi problem i ett sekulĂ€rt samhĂ€lle som alla sĂ€ger skall vara sĂ„ bra…
ĂversteprĂ€sterna, forskarna, som alla sĂ„ gĂ€rna hĂ€nvisar till och som skall vara vĂ„rt samhĂ€lles rĂ€ddare i nöden har inget att komma med för att lindra medborgarnas smĂ€rta.
Livet Ă€r meningslöst och enbart konsumismen kan rĂ€dda den enskilde , för tillfĂ€llet…
PĂ„ ledigheten söker vi oss till konsumismens helgedomar, köpgalleriorna, dĂ€r vi Ă€gnar oss Ă„t tillbedjan via det traditionella fikandet…
Kollekten lÀggs i nÄgot meningslöst inköp för att tillfredsstÀlla vÄr gud, Mammon.
Föraktet frÄn prÀsterskapet, forskare och andra dignitÀrer, mot folket genom dess hÀrolder, press och skola, gör folket passiva och ibland förtvivlade sÄ en kemisk bikt tarvas för att det sekulÀra samhÀllets verkliga gud skall frodas, Mammon.
Genom att Mammon drar en krok genom mĂ€nniskornas sjĂ€l – lev hĂ€r och nu, ty döden Ă€r evig – sĂ„ Ă€r dödsskrĂ€cken och det sekulĂ€ra samhĂ€llets verkliga hĂ€rskare, Mammon, ocksĂ„ samhĂ€llets drivkraft och mĂ€nniskornas fasa. PĂ„ det sĂ€ttet kan man fĂ„ folket att offra allt pĂ„ forskningens altare, för att flytta döden framför sig sĂ„ lĂ€nge som möjligt.
Man kan fÄ folket att offra allt, arbeta hur mycket som helst, betala hur mycket skatt som helst, skuldsÀtta sig för hela livet och krÀva att alla andra skall göra likadant.
Den som insett Mammons syfte blir vred och vill riva hans altare, vĂ€gra betala skatt, sluta konsumera och naturligtvis inte lĂ„ter sig drogas…..
Dock brukar segern över Mammon vara kortlivad, ty hans löften Ă€ro lockande för folket…
Men i vÄr tid Àr Mammon stark och mÀnniskan svag.
Amen.
Jadu save…
Det lĂ„ter som du vore Mammons riddare, Mammons utsĂ€nde "savior"….
Vik hĂ€dan frestare!! đ
Men hÄll med om att lÀkemedelsföretagen har sett svÄrigheter med att fÄ nya mediciner(nya blockbusters) genom godkÀnnandeprocesserna. Jag tror att dessa nya psykofarmaka har blivit flera företags överlevare. PÄ andra omrÄden gÄr det nog rÀtt trögt.
Jag har jobbat litet inom psyk…
JÀmfört med annan medicin sÄ Àr psykgrejorna rena slÀggan. Man anvÀnder sÄ grova metoder att allt annat Àr rena finliret..
ta Litium…
En slĂ€gga i skallen. SĂ„ funkar det…
Aj dĂ„…sjĂ€lv hĂ„llerjag mig till överdosering av saltlakrits för att fungera ibland. Jag tror det funkar förutom sjĂ€lva "förgiftningen" av övrig kemi i innehĂ„llsförteckningen.
@Thomas
Amen!
Lite samma spÄr? :
http://vembryrsig.nu
Man upprepar nu samma system med centralstimulerande medel Ritalin, Concerta Metamina de utgÄr ocksÄ frÄn DSM kriterierna som endast fungerar som en mall som individen passas in till, DAMP, Asperger , ADHD, ADD exakt samma som för att diagnostisera.
Och det rÀcker med att man visar att man Àr uttrÄkad sÄ fÄr man diagnos ,lÀkemedel och ett potentiellt förstört liv.
ja nu senast hade USA den hĂ€r killen med Asperger vars morsa var lite vapenfetisch. AlltsĂ„ lĂ€tt till Ă„tkomst. Aspar Ă€r vĂ€l kĂ€nda för lite enstöringsliv sĂ„ Ă€r man mobbbad genom livet etc sĂ„ kan psykos-problem pga mediciner stĂ€lla till det. Jag tror att den hĂ€r kĂ€nslan med "payback" Ă€r vĂ€ldigt farlig. ĂndĂ„ dryper det av detta tema inom underhĂ„llningsvĂ„ldet.
PÄ marginalen fÄr man lite vad man sÄr. Moral och pengar Àr svÄrt att hantera Àr sensmoralen.
Naturligtvis den killen led ju alla helvetes kval innan detta ingen mÀnniska gör sÄdant annars.Tar man i frÄn mÀnniskor sitt vÀrde sÄ som sker med mobbning kan ju den utsatta inte relatera till annat Àn depression/à ngest och utanförskap och att den mÀnniskan ska funka som "vanligt" folk Àr ju dumheter de vet den ju inte vad det Àr, det Àr som att slÀppa ut ett rovdjur uppvuxet pÄ zoo.
AlltsĂ„…
Att leva med sin morsa har ingen grabb mÄtt vÀl av.
min far dog nĂ€r jag var fyra, sĂ„ jag vet… jag hade en kamp som femtonĂ„ring för att bryta mig loss.
Inte för att morsan ville mig illa utan tvÀrtom.
Nu har vi en hel generation grabbar som lever med sin mor!
De flesta blir ju inte Breivikare, men det rĂ€cker ju med en…..
LĂ€gg om kursen!
Skapa ekonomiska förutsÀttningar för kÀrnfamiljen!
à terinför vÀrnplikten!
à terinför pojk- och flickskolor.
Sonen som aldrig kom hemifrÄn, eller sonen som aldrig kom hemifrÄn innan farsan dog, har jag sett ett antal gÄnger och ingen av sönerna har ett "lyckat" liv.
HĂ„ller med dig … men "Ă terinför pojk- och flickskolor." har jag aldrig funderat över. VĂ€nligen utveckla!
B…
i Högstadiet (för mig realskolan) sÄ utvecklas pojkar och flickor vÀldigt olika och olika takt..
En del (som jag) var senfĂ€rdig (alltid varit) och vĂ€ntade ett Ă„r innan jag gick över till realskolan…
DÄ kom jag bÀttre i fas med de andra..
Dessutom hade jag lyckan att komma in pĂ„ en flickskola, som just dĂ„ hade sin första blandade realklass, sĂ„ jag sĂ„g hur flickskolan funkade…
och fick höra lĂ€rarnas reaktioner…
Det var ett annat drag i realklassen, Àven om flickskolan slutade med samma resultat.
Om grabbarna slapp att lida av sina hormonrubbningar nÀr det driver runt snygga tjejer sÄ kunde de koncentrera sig pÄ skolarbetet.
Skolans personal kunde hĂ„lla en annat tempo, en annan stil och sĂ„ vidare…
Idag sÄ har mÀnnen lÀmnat över all uppfostran av sönerna till kvinnorna och det Àr en katastrof.
VĂ€rnplikten var det sista…
Jag trĂ€ffade en gĂ„ng en armenier, vars lillebror började bli ett problem. Storebror var bara 25, men han var dĂ„ familjens överhuvud och tog tag i lillebror och skickade honom till ett kloster i Libanon, dĂ€r han fick vara i tvĂ„ Ă„r…
SĂ„ nĂ€r han kom hem till Sverige igen, sĂ„ var han ingen gatumarodör lĂ€ngre….
Ibland önskar jag att jag var armenier….
@Thomas; inte jag heller…flickor som Ă€r sĂ„ bra đ men seriöst…att blanda Ă€r bra. Bra för allas personlighet liksom för att utveckla sociala fĂ€rdigheter etc. Tyckte nog att hormon-perioden inte stĂ€llde till det i plugget.
Viktigt Àr ju hur som att samhÀllet lÀr sig att ta ansvar för sina medmÀnniskor och inte bara medicinerar bort ett problem eller stöter bort som i fallet mobbing, utan bryr sig om varför trivs du inte i din livssituation? vad kan man Àndra pÄ? med all teknik som nu finns finns dÀr kanske ett sÀtt att individ anpassa tex skolan som lÀgger en otroligt viktig grund för vidare utveckling.
koncentrerade doser kemikalier med ytterst tveksamma kliniska resultat som inriktar sig direkt pÄ din verklighetsuppfattning nÀr du redan mÄr dÄligt Àr kanske inte vÀgen att gÄ.
Ăr man dĂ„ Ă€ven ung och en lĂ€kare sĂ€ger Ă„t dig att du har en obalans i hjĂ€rnan som gör dig annorlunda lycka till att hitta hem igen sĂ€ger jag dĂ„,. och dĂ„ kanske man inte ens börjat experimentera med den statligt sanktionerade favorit drogen alkohol Ă€n.
Rttck..
I gymnasiet och högskolan dÄ eleverna Àr mer mÄlinriktade, sÄ skall naturligtvis det inte handla sÄ mycket om uppfostran.
Internatskolor, som jag sjĂ€lv var elev pĂ„ vid flera tillfĂ€llen, Ă€r en utmĂ€rkt skolform, sĂ€rskilt dĂ€r olika Ă„ldersgrupper mĂ„ste ta hĂ€nsyn till varandra…
Men just i brytningsÄren sÄ tas det ingen hÀnsyn till pojkarna..
Och det Ă€r inget jag sjĂ€lv drabbats av utan vad jag sett skett hĂ€nt sedan min tid i skolan…
Som förĂ€lder, som lĂ€rare, som medborgare, osv…
Jag har dÀrför inte en PK-Äsikt, utan utgÄr frÄn mina erfarenheter som mÀnniska!
rttck..
Det finns en bok om detta som skrevs för ganska mĂ„nga Ă„r sedan, som utgĂ„r frĂ„n en tysk folksaga som egentligen handlar om puberteten…
JĂ€rn-Hans..
@Thomas; Internatskolor har jag bara fördomar kring men givetvis finns det sĂ€kert bra skolor med bra lĂ€rare. Men mĂ„nga av avslöjandena kring vad som florerar gör knappast saken bĂ€ttre. SĂ€rskilt för de som inte passar in. Den pubertala mobbningsverksamheten drivs i skolorna som religiösa riter. Ăr sĂ€ker pĂ„ att flertalet av översittarna blir oerhört usla ledare men framgĂ„ngsrika Ă€ndĂ„.
AngÄende orsaker till depressioner kanske man skall fundera över vad infraljuden frÄn vindkraftverken gör med oss?
Sveriges första stora vindkrafverk utanför Maglarp lades bland annat ner av den anledningen.
HÀr Àr en lÀnk som verkar beskriva det jag mÀrker ibland, att det blir interferens vid vissa vindriktningar och styrkor. lÀnk
Obs! jag har av tidsbrist inte lÀst hela.
FrÄn wikipedia angÄende kritik av vindkraft: wikipedialÀnk
"Buller frÄn vindkraftverk stör mer Àn buller frÄn vÀg och flyg, varför de grÀnsvÀrde som tillÀmpas inte Àr rÀttvisande och problemet dÀrmed underskattas.[64][65] Inte heller det infraljud som orsakas av vindkraftverk tas i beaktande.[66] Enligt en sammanstÀllning gjord av bland annat forskare vid Karolinska Institutet pÄ uppdrag av NaturvÄrdsverket Àr det inte troligt att allvarliga störningar till följd av lÄgfrekvensbuller frÄn vindkraft Àr att vÀnta i framtiden, förutsatt att riktvÀrdet utomhus vid bostadens fasad, 40 dB (LAeq,24h), och Socialstyrelsen riktvÀrden för lÄgfrekvent buller inomhus Àr uppfyllda, dvs att vindkraftverken drivs inom ramen för de miljötillstÄnd som har getts. Men en annan slutstas var att vindkraftsbuller orsakar bullerstörningar bland boende. Vid bullernivÄer pÄ mellan 35 och 40 dbA, det vill sÀga precis under riktvÀrdet 40 dB, uppgav 10-20 procent att de Àr mycket eller ganska störda av buller. Förutom besvÀrsupplevelser har inga pÄtagliga ohÀlsoeffekter av vindkraftsbuller kunnat pÄvisas.[67]
"
Och försöker man granska kriterierna som sjuk-industrin satt upp kan man ju strimla dem som DAMP-industrins Sverige president Gillberg gjorde sÄ Àr det endast patienternas ord kvar och de vÀger lÀtt i mot professorers.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/professor-gillberg-fick-inte-ratt_5607887.svd
"Alla som Àr samhÀllstillvÀnda behöver medicinering", kan jag förestÀlla mig en korridorskamrat jag hade för lÀnge sedan sÀga.
Han garvade Ă„t samhĂ€llstillvĂ€nda. Han lĂ€ste till ekonom förstĂ„s. En sjĂ€lvgod jĂ€vel frĂ„n Ărebro som hade varit löjtnant innan han började plugga pĂ„ universitet. En riktig "Greed is good"-typ. Gunnar nĂ„got, hette han. FĂ„r vĂ€l hoppas att det inte gick alltför bra för honom. Det Ă€r nog ingen större risk att han mognade.
Jag skriver det hÀr delvis för att det vore skoj om nÄgon hÀr fattar vem jag pratar om. Ett litet test för att kolla hur litet Sverige Àr.
Jag lyckades hitta killen pÄ nÀtet och han förefaller som en reko person. Jag hittar inget att förarga mig pÄ. Ville bara sÀga det om nÄgon mot förmodan kommer pÄ vem det Àr jag snackade om.
Skolskjutningarna i USA
http://ssristories.com/index.php?p=school
Inte bara skjutningar, lite allt i allo. KnivdrÄp Àven de uppmÀrksammade i kina. Intressant, hög korrelering men ingen direkt samband.
Skulle vara intressant med en undersökning, SSRI behandlade poliser eller militÀrer, hur ser deras gÀrning ut, dvs utbildade för att hantera vÄldsamma situationer, men ÀndÄ "skjuter först"
Visst Àr det bra med medicin som hjÀlper mot depression, men frÄgan Àr om man inte övermedicinerar? Vilket förmodligen Àr ett resultat av att lÀkemedelsbolagens propaganda slagit igenom pÄ alla nivÄer.
Att ta sig igenom en period med nedstÀmdhet eller lÀttare depression lÀr en att hantera liknande situationer bÀttre i framtiden, i stÀllet för att bara rycka pÄ axlarna som blir resultatet av lyckopiller.
Sen kan man undra vad det fÄr för konsekvenser i samhÀllet i stort om en förhÄllandevis stor del av befolkningen bara rycker pÄ axlarna och gÄr vidare i stÀllet för att ta tag i problem. Hur mÄnga beslutsfattare gÄr pÄ "lyckopiller"? Blir det bra beslut om man inte riktigt bryr sig?
Hur gjorde vÄra förfÀder, de om nÄgra hade det vÀl djÀkligt tufft, men de redde ut det utan lyckopiller. HÄrt arbete, en sup pÄ lördagskvÀllen och kyrkan pÄ söndag. Tog man inte tag i sina problem svalt familjen och gick under, det var bara att spotta i nÀvarna och gÄ vidare.
Intressant inlÀgg, men jag blir deprimerad av att lÀsa det. Nu Àr det psykakuten som gÀller för min del resten av fredagen.
Det hÀr Àr ett Àmne som definitivt Àr vÀrt att uppmÀrksamma. Jag vill dock ge en nyans i det ocksÄ. Min fru drabbades av en depression för ett antal Är sedan och fick SSRI. NÀr de hade börjat verka efter nÄgra veckor sa hon att livet innan hade kÀnts som en uppförsbacke innan, frÄn hela barndomen (och det finns en hel del trauman dÀr) och framÄt. Man blir inte lycklig av SSRI och inte avtrubbad heller vad jag har hört frÄn andra som ocksÄ nyttjat dem men de kapar dalarna. Hon har försökt trappa ner men dÄ har besvÀren Äterkommit. En del biverkningar som fanns i början har försvunnit med tiden. Kanske Àr det sÄ att en del mÀnniskor har lÀgre naturlig serotonin-utsöndring och behöver lite hjÀlp, precis som en del mÀnniskor mÄste Àta levaxin för sköldkörteln hela livet eller blodtrycksmedicin p g a Àrfliga faktorer? För en del fungerar livet bra med SSRI, man mÄste sÄ klart se över sina vanor och tankemömster ocksÄ. Och nej, vi tillbringar inte vÄra liv i köpcentra utan försöker att fylla vÄra liv med kvalitet sÄ gott det gÄr.
Jag trÀffade en gÄng en man som led av panikÄngest.
En genomsnÀll mÀnniska!
"Jag visste inte att jag led av panikÄngest, men den dagen jag tog min första sup, som trettonÄring, sÄ började jag leva", sa han.
"Sedan söp jag fram till jag blev trettio, och dĂ„ kom panikĂ„ngesten tillbaka, fastĂ€n jag söp"….
"SĂ„ nu gĂ„r jag pĂ„ psykofarmaka, men det Ă€r lĂ€tt att falla tillbaka in i spriten…"
Varför sÄ mÄnga alkisar?
Spriten Ă€r Ă„ngestdĂ€mpande….
@ ulol
Att vissa mÀnniskor behöver SSRI för att de har brist pÄ serotonin Àr en myt, som vissa lÀkare Àlskar att sprida. För belÀgg för att serotoninteorin om depression inte har nÄgon vetenskaplig grund, lÀs gÀrna detta inlÀgg pÄ Motvallsbloggen: http://www.alba.nu/motvallsbloggen/?p=11702
Alkohol Àr solklart det "bÀsta" mot Ängest slÄr all bensodiazepiner med hÀstlÀngder, Och tillgÀngligheten sen! den Àr ju fantastisk, men den generera ocksÄ mest Ängest
@Dan Gmark Det Àr klart att det Àr en myt. Det handlar aldrig om brist pÄ Serotonin. Medicinen hindrar Äterupptagningen av serotonin till synapsens nervceller, dÀrav namnet. Selektiva serotoninÄterupptagshÀmmare, SSRI (Selective serotonin reuptake inhibitor). Medicinen Àr kraftfull, biverkningarna finns dÀr, men man ska inte underskatta den hjÀlp den faktiskt ger mÀnniskor ocksÄ.
@Los puddas TyvÀrr anser jag att du har rÀtt.
TÀnk bara att snart fÄ bensodiazepiner hemkörda t.ex
…eller att ha en personlig apotekare, som Charlie Harper har.
Pendeln har svĂ€ngt frĂ„n att man i överdrivet patriotisk folkkĂ€rlek ville utrota genetiska sjukdomar genom giftemĂ„lsförbud och kastrering. Nu har pendeln svĂ€ngt Ă„t andra hĂ„llet. Det finns inte lĂ€ngre nĂ„got svenskt folk att hysa kĂ€rlek till eller att bry sig om. OmvĂ€rlden Ă€lskade svensk statistik frĂ„n en homogen befolkning – ett minne blott. Nu vĂ€ller det in mĂ€nniskor pĂ„ sjukhusen med svĂ„ra psykiska och fyskiska problem orsakade av Ă„rhundraden av inavel.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Inavel#Inavel_i_Sverige
"Studier av mitokondriellt DNA har visat att inavel mellan mÀnniskor Àr tÀmligen ovanligt i Sverige ur ett historiskt perspektiv."
MAO du har ingen aning vad du pratar om.
Jag har fÄtt det intrycket att livet har blivit sÄ komplicerat för de som Àr unga nuförtiden,man mÄste nog ta tillvara de smÄ glÀdjeÀmnena, som finns.
GÄr var tionde svensk pÄ anti-depressivt?
DÄ kan man lika gÀrna legalisera all narkotika, bruket skulle inte kunna öka över den nivÄn oavsett vad som hÀnder.
Psykologi och psykiatri har haft svÄrt att bli framgÄngsrikt. Det Àr förstÄs en svÄr bransch. Det som funkar bÀst verkar vara det som Àr mest konkret. Kognitiv beteendeterapi som handlar om att trÀna in ett beteende genom att helt enkelt göra si och sÄ och upprepa det. à ssÄ överhuvudtaget att fÄ prata om sina problem med nÄgon som lyssnar förstÄende. Medicinerandet Àr sÀkert effektivt i vissa specifika tillÀmpningar, men om var tionde svensk gÄr pÄ lyckopiller sÄ verkar inte det ha skapat nÄgon utbredd eufori i alla fall.
AlltsÄ var tionde ger riktigt skrÀmmande religiösa vibbar. Men ett annat sÀtt att se pÄ det Àr att det tionde Àr lÀkemedelsbolaget mjölkkossa som ska betala för bonusar och utvecklingen av nÀsta mjölkkossa. Utvecklingen leder förstÄs i förlÀngningen till att varje medborgare behöver medicineras, kanske livslÄngt redan frÄn födseln. Marknadskrafterna i ett nötskal. Men det Àr ju bra, eller hur? Och lyckopiller som man inte blir lycklig av, bara mindre olycklig, Àr nog en av industrins största marknadsföringsframgÄngar, nÄgonsin. Hur reder du ut det hÀr Kapitalist, och fÄr det att se bra ut?
Karl…
Folks mage, alltsĂ„ maten, mĂ„ste ju vara vĂ€rldens största marknad, men lyckopiller ligger nog inte lĂ„ngt efter….
Gunnar, du har sÄ rÀtt. Nu börjar man sÀlja smart mat med "lÀkemedel" redan inkorporerade i maten. Och dÄ tÀnker jag inte pÄ hÀstburgare med nandrolon och hippotrim, utan pÄ "smarta" bakterieodlingar som numera sÀljs i den vÀlsorterade dagligvaruhandeln, med tillskott av vitaminer och annat som den moderna mÀnniskan idag lider svÄr brist av, enligt reklamen.
Precis!
Halalslaktade kreatur med d-vitamintillskott!
i alla former…
vilken tur jag isÄdanafall har haft som gÄtt till öppenpsykiatrin pÄ Södermalm, dÀr blir det tvÀrstopp om man ber om antidepressiva nÀr man Àr deppad(beror givetvis hur desperat man Àr, Àr man t ex suicidal sÄ fÄr man nog prata och lite psykofarmaka och sedan inbokade tider att komma tebax till) och fÄr ist. inbokade tider för en relativt billig penning. Vettefan vad som skulle hÀnda om jag gick till vÄrdcentralen(som numera Àgs av Capio).
För att pigga upp alla deppiga stackare sÄ lÀnkar jag till detta blogpiller med sida upp och sida ned som jag just upptÀckt och drogat mig sjÀlv med tills jag fÄtt magont som biverkning:
http://katastrofalaomslag.blogspot.se/
"SpÀnsta med OK"
Har du provat stolpiller?
Annars fungerar alltid Avigsidan.
http://www.avigsidan.com/avigsidan/avigt001.html
Karl, ja hÄll i stolen nÀr det blÄser:
http://katastrofalaomslag.blogspot.se/2011/05/sydkust-teamet.html
Tack för lĂ€nken Kapitalist. Han skriver riktigt bra – sarkasmen i texterna Ă€r övervĂ€ldigande. Det blev mĂ„nga goda garv đ
"Han kör lastbil.
Han har en mycket trÄng hatt.
Han kan spela gitarr.
Joe – mannen du hade velat kĂ€nna."
HAHAHAHAHAHAHA!!!(Jag skrattar sÄ mycket sÄ jag fÄr kraftfulla hostattacker)
Ăr psykolog och har jobbat inom psykiatrin i sju Ă„r. Före och efter det pĂ„ privatmottagning. Blev rĂ€tt chockad under de sju Ă„ren nĂ€r jag fick en insyn i hur öppetpsykiatriskt arbete gĂ„r till och har fortfarande rĂ€tt svĂ„rt att analysera varför det inte fungerar men ska göra ett snabbt försök. Vad gĂ€ller medicinering sĂ„ Ă€r nog de flesta lĂ€kare tveksamma till pillren utom för psykoser, bipolĂ€ra tillstĂ„nd och djupa depressioner. Men de har inga alternativ. Tid (och pengar) för ordentliga terapier saknas och ofta verklig kunskap hos personalen. De lĂ€kare som Ă€r pillerĂ€lskande ger det utan betĂ€nkligheter till ungdomar som fortfarande Ă€r i en utvecklingsfas. Under senare Ă„r har terapier som jobbar med patienternas kĂ€nslor mobbats ut av ledningen och man talar vitt och brett om KBT i alla sammanhang. Har Ă€ven fĂ„tt med media pĂ„ den HallelujasĂ„ngen. KBT kan vĂ€l vara bra i vissa fall. Men dĂ€r jobbar man med förnuftet, som patienterna lĂ€nge försökt anvĂ€nda för att bota sig sjĂ€lva och skulle i stĂ€llet behöva ett alternativ som gĂ„r djupare. Min upplevelse var att de flesta patienter behöver samtal dĂ€r man tas pĂ„ allvar och fĂ„r möta en medmĂ€nniska som orkar bĂ€ra ens lidande. Men det saknas bĂ„de tid, kunskap och erfarenhet för ett sĂ„dant förhĂ„llningssĂ€tt. Psykiatrin Ă€r som alla andra sektorer infiltrerad av det senkapitalistiska tĂ€nkandet. AlltsĂ„ – sĂ„ mycket jobb (kvaliten spelar mindre roll) som möjligt pĂ„ kortast möjliga tid. Det Ă€r vad ytterst den politiska ledningen krĂ€ver och kanske ocksĂ„ samhĂ€llsekonomin. Personalen dignar under bördan och Ă€gnar sig mest Ă„t interna konflikter för att slippa tĂ€nka pĂ„ patienterna.
Moventia
Det dĂ€r sista…
"Ă€gnar sig mest Ă„t interna konflikter", verkar vara typiskt för allt arbete som gĂ€ller vĂ„rd av mĂ€nniskor…
Psyk, Ă„ldringsvĂ„rden, demensvĂ„rden, LVU eller kriminalvĂ„rden…
Ja, skolan oxĂ„, förstĂ„s…
Tack för inblicken! Tror att en utveckling mot USAs avslappnade hÄllning mot psykiska Äkommor och terapi skulle vara bra Àven för Sverige, men vi hÄller ju fortfarande fast vid vÄr sjÀlvspÀkande vetbÀstmentalitet dÀr allt normavvikande betraktas med misstÀnksamhet. Förövrigt vet jag som alltid bÀst.
TĂ€nk vad lĂ€tt det Ă€r för den som Ă€r frisk att raljera över dem som Ă€ter âlyckopillerâ. Av egen erfarenhet kan jag meddela att man inte blir ett dugg lycklig nĂ€r man Ă€ter sĂ„dan medicin. I mitt fall rĂ€dda den mitt liv.
Ă r 1985 hade jag under lĂ„ng tid arbetat stenhĂ„rt, mina förĂ€ldrar hade dött av svĂ„ra sjukdomar och tvĂ„ av mina barn hade genomgĂ„tt flera riktigt stora operationer. Dag efter dag fick jag allt svĂ„rare att andas nĂ€r jag skulle försöka koppla av efter jobbet. En dag pĂ„ tunnelbanan pĂ„ vĂ€g hem försvann plötsligt hörseln. Samtidigt krympte synfĂ€ltet ihop och pulsen ökade dramatiskt. Nu dör jag, tĂ€nkte jag â 35 Ă„r gammal med tre barn â nĂ€r jag staplade av tunnelbanan och föll ner pĂ„ en bĂ€nk vid Fridhemsplans tunnelbanestation.
De följande tre Ă„ren var en fasa. Min puls lĂ„g pĂ„ 130 och jag hade sĂ„dan yrsel att jag tog snedsteg nĂ€r jag gick. Och jag hade andnöd hela tiden. Efter besök hos ett tiotal lĂ€kare med ryggmĂ€rgsprover, skallröntgen, blodprover, boreliaprover och fullstĂ€ndigt meningslös kognitiv terapi och gestaltterapi fick jag kontakt med en psykiatriker som sa: du har panikĂ„ngest (ingen hade hört talas om det dĂ„). Din hjĂ€rna spelar dig ett spratt. Ett antal signalsubstanser (serotonin, noradrenalin och kortisol) har kommit i obalans. Ăt den hĂ€r medicinen sĂ„ ska du se att du Ă€r som vanligt igen om nĂ„gra veckor.
Medicinen ifrÄga var lyckopillret Anafranil. Efter tvÄ veckor kÀndes det som om ett draperi drogs ifrÄn. En morgon nÀr jag vaknade var allt precis som vanligt igen. Jag Ät sedan Anafranil och efterföljaren Cipramil i cirka fyra Är innan jag kunde trappa ner.
Sedan dess har jag mĂ„tt bra. Jag vet inte hur mitt liv hade gestaltat sig utan mediciner. Men jag blir ursinnig nĂ€r man gör sig lustig över mig och alla andra som varit tvungna att medicinera för att vissa substanser i vĂ„r kropp har rĂ„kat i obalans. Det Ă€r inte vĂ„rt fel. Inte skrattar man vĂ€l Ă„t mĂ€nniskor med diabetes som behöver âlyckoinsulinâ.
SamhÀllet stÀller stora krav pÄ prestation.
Alla har vi en grÀns, men innan den Àr nÄdd sÄ tror vi inte att den finns!
Vad jag raljerar över Àr överförskrivning och lÀkare som agerar nyttiga idioter för att lÀkemedelsbolagen ska kunna mjölka ut maxvinster av i huvudsak friska individer. Har inget att sÀga om att de som verkligen behöver medicin fÄr och anvÀnder den. Jag vet av nÀra anhörig att lyckopiller t.ex. hjÀlper mot panikÄngest, sÄ jag har inget att invÀnda mot det.
Tack för inblicken, för övrigt.
HÄller med.Jag hade sjÀlv kunnat raljera för ett par Är sen innan jag drabbades av panikÄngest och enorma sömnproblem. Sov typ 3 timmar per natt och lÄg sen och grubblade och fick panikÄngest. Trode inte det kunde drabba mig som högpresterande civing. Hade hamnat pÄ ett konkursmÀssigt företag och sonen hade stora problem/utbrott vilket led till slitningar i Àktenskapet. Förstod dagtid att jag överdrev och att jag egentligen hade det ok och allt skulle ordna sig men nattetid kom tankarna och kÀnde att jag höll pÄ att bli galen. I mitt fall började jag med sömnpiller och det bröt den onda cirkeln.
Och, som sagt, jag hade raljerat mycket innan över folk som fick Ängest och knaprade piller. Det gör jag inte lÀngre.
Ericb, det kallas inte vargtimmen för intet. Det Ă€r dĂ„ sanningen uppdagas innan man gĂ„r in i den dagliga psykosen som kallas normalitet…
@ Seglaren
Det Àr sant att vissa mÀnniskor blir hjÀlpta av olika typer av psykofarmaka, t.ex. SSRI. DÀremot Àr jÀmförelsen med insulin felaktig och det vet nog de flesta lÀkare. Vetenskapen visste det i alla fall redan 1969. Se t.ex. boken Anatomy of an Epidemic. Magic Bullets, Psychiatric Drugs, and the Astonishing Rise of Mental Illness in America av Robert Whitaker.
http://www.alba.nu/motvallsbloggen/?p=3200
LĂ„t dom raljera. Personer som tror att lösningen Ă€r motion och "ta dig i kragen, alla har Ă„ngest", dom vet inte vad en riktig Ă„ngestattack Ă€r. Det Ă€r samma personer som sĂ€ger att det bara Ă€r att trycka ned kopplingen och styra sig ur en vattenplaning – dom har helt enkelt aldrig upplevt en riktig vattenplaning.
Jag har ocksÄ tagit hjÀlp av "lyckopiller", Àter de fortfarande i vÀldigt smÄ doser drygt tio Är senare. Det finns biverkningar, det Àr det inget snack om. Men om det hjÀlper mig att undvika en enda av de vidriga Ängestattacker som tidigare plÄgade mig, kommer jag att Àta de resten av livet.
Jag kan utveckla mer om det Àr nÄgon som önskar, men min erfarenhet Àr att Ängestattacker Àr högst personliga och unika. Ingen personlig anledning till Ängestattacker Àr den andra identisk lik.
Det Ă€r Seglaren igen. De som har Ă€tit Anafranil och Cipramil under lĂ„ng tid vet vilken effekt dessa substanser har pĂ„ sexuallivet. Lyckopiller â glöm det!
Mycket bra inlÀgg Cornu. Orkade dock bara lÀsa första stycket. Kan skriva km-lÄngt men istÀllet tar en jÀmförelse. Jag tror att dagens stads och landstings drivna sjukvÄrd fungerar som gamla Ryssland eller andra kommunistiska diktatur stater. SmÄpÄvar, diktaturfasoner, ineffektivitet, hierarkier, inte göra mer Àn man behöver, och dom som vill göra mer Àn de behöver, trampar dom pÄ. Det för inte samhÀllet framÄt. Och inget annat heller. Och dyrt.
Du Àr inte sÄ intelligent, va?
TrĂ„kigt att lĂ€sa om alla de fall dĂ€r man haft antidepressiva som rĂ€ddare i nöden. Naturligtvis mycket bra, men…..
I alla tider har mÀnniskor haft tragedier och trÄkigheter. I alla tider har inte mÀnskligheten haft tillgÄng till antidepressiva.
Livet Àr tufft. NÀra dör, man skils frÄn sin kÀra, sjukdomar och annat elÀnde.
Men samtidigt Àr det det som kallas livet och dessutom. Det enda som Àr riktigt sÀkert Àr att vi alla kommer att dö. Det kan man ju i och för sig Àta anti för.
Sen tror jag i min tro att förutsÀttningen för att kÀnna glÀdje och eufori Àr ocksÄ att kÀnna smÀrta och sorg. Anti ger bara grÄskala!
Hur mÄnga öl innanför vÀsten innan det bidraget?
Tro vad du vill Nils Nilsson. FortsÀtt du lev i din bubbla och grubbla med din kvasifilosofi som grund. Gör oss andra en tjÀnst och gör sÄ fÄ försök som möjligt att kommunicera med omvÀrlden.
Don Nomiz. Bubbla och grubbla. Diagnoser har kommit och gÄtt. Man har brÀnt hÀxor. Svid och brÀnnkÀrring, Fibromyalgi. Nu senaste Ären en massa bokstavsdiagnoser.
I Sverige blir vi bara rikare, lyckligare, duktigare. Ser pÄ bÀttre tv och bor i allt finare hem. Lyckligare brölopp och kör finare bilar.
Men vi blir allt mer olyckliga, sjuka och anti. Systemfel?
Varför sĂ„ mĂ„nga frĂ„gor? Varför sĂ„ fĂ„ svar? Vad Ă€r si? Vad Ă€r sĂ„? Vad Ă€r bĂ€ttre? Vad Ă€r finare? Vad Ă€r duktigare? Vad Ă€r rikare? Vad Ă€r lyckligare? – Grubblerierna fortsĂ€tter…
Jag grubblar inte. Bara att allt Àndras. Nya paradigm hela tiden. SjÀlv jobbat i sjukvÄrden i 22 Är. Antibiotika Àr bra? eller? Bara att skriva ut i mÀngder?
Kolla pÄ Neurosedyn, lobac, vioxx, Waran. Förr i var mans hem!
Nu nÀr du blir lite mer konkret sÄ hÄller jag med dig. Jag ifrÄgasÀtter sjÀlv hur Flouxetin, som jag Àter 20 mg av var tredje dag, kan vara godkÀnd för livslÄng behandling. Jag har upplevt biverkningar som gör att jag ifrÄgasÀtter min egen medicinering.
Det var inte helt lÀtt att utröna ditt budskap i din ursprungliga kommentar, den kÀndes raljerande och visade, i mitt tycke, brister i förstÄelse för utsatta mÀnniskor. DÀrav mitt eget raljerande sÀtt i mina kommentarer till dig. Jag ber om ursÀkt för det.
Don Nomiz. Tempot Àr högt i samhÀllet. Hjulen rullar snabbare och snabbare. Det Àr svÄrt att hÀnga med. Alla kraven och normen av ett lyckligt liv, rikedom och status. MÄnga har svÄrt att uppfylla allt. Det Àr jÀttesynd om alla som mÄr dÄligt. Sjukt att det blivit sÄ hÀr.
All den överutskrivning av antidepressiv medicin till barnen i skolan. Det Àr inte bra tror jag och löser inte det verkliga problemet varför de mÄr dÄligt. Vad hÀnder pÄ sikt.
Och till dig och alla andra hÀr som mÄr dÄligt var aldrig min mening att raljera och vara dum. Jag önskar er gott tillfrisknande och ett gott liv.
Nils..
Fibromyalgi har troligen en fysisk förklaring…
FE-förgiftning…
Det mest ovetenskapliga, osakliga, tramsiga och olyckliga inlÀgg jag lÀst hittills.
Jag Àr sjÀlv lÀkare (dock inte psykiater). SjÀlvmord Àr 10 gÄnger vanligare Àn trafikorsakad död i Sverige. Det Àr den vanligaste dödsorsaken för mÀn mellan 25-50. RÀtt anvÀnda antidepressiva har en bevisat minskad dödlighet i den gruppen.
Att tramsa omkring och raljera över ett viktigt Àmne som detta Àr att förstöra en viktig debatt och diskussion. Det fÄr mig ocksÄ att inse att Cornu förmodligen Àr lika inkompetent och raljerande i Àmnen som jag inte kan syna pÄ samma sÀtt.
Jag Àr för en kritisk, saklig och vetenskaplig samhÀllsdiskussion i detta Àmne. TyvÀrr saboteras detta av oseriösa tramsinlÀgg frÄn t.ex. Cornu..
Tack.
@medikus Jag sÀger ocksÄ tack. Din kommentar behövdes verkligen i den hÀr trÄden.
Men en del av frÄgan var i fall "den gruppen" verkligen har en miljon medlemmar i Sverige. Och kanske ifall drogandet har negativa konsekvenser för alla de som felmedicineras med den? Och du vet, Àven om det kanske Àr svÄrt at mÀta kliniskt, men vÀlmÄga Àr inte detsamma som en binÀr variabel i en regressionsmodell som har vÀrdet "död" eller "Ànnu inte död".
Jag kan förstÄ att lÀkare avgrÀnsar sin uppgift till minskad mortalitet, för att det gör deras jobb enklare. Men det sammanfaller inte nödvÀndigtvis med deras kunders verkliga intresse av livskvalitet.
@Kapitalist. En mÀnniska som mÄr sÄ psykiskt dÄligt att hen inte ser nÄgon annan utvÀg Àn döden ska först och frÀmst hindras frÄn att ta sitt liv. I nÀsta fas kanske mÀnniskan behöver medicin för att överhuvudtaget vara mottaglig för samtal eller terapi. NÄnstans lÀngre fram börjar livskvalite bli aktuellt igen.
"En binÀr variabel i en regressionsmodel"? Vem försöker du imponera pÄ? Jag som höll pÄ att dö skulle gÀrna vilja trÀffa dig öga mot öga,
Cornu tror t ex pÄ klimatkatastrof och samtidigt pÄ peak fossil för att det passar hans "agenda".
@Fredrik L – Vad Ă€r Cornus agenda?
@medikus PÄstÄendet att antidepressiva leder till minskad dödlighet i gruppen "svenska mÀn mellan 25-50 Är" fÄr du gÀrna berÀtta var det kommer ifrÄn. Sist jag satte mig in i en del av detta stora Àmne sÄ var juryn ute i mÄnga avgörande frÄgor.
T.ex. sÄ Àr vÀl serotoninhypotesen just en hypotes alltjÀmt?
Placeboeffekten Àr i samma nivÄ som effekten av aktiv substans (sÀrskilt om placebon prepareras med Àmnen som ger biverkningar sÄ att deltagarna verkligen tror att de fÄr just Àkta vara). Detta alltsÄ nÀr man tittar pÄ Àven de studier som inte lyfts fram av bolagen sjÀlva.
Irving Kirsch Àr en person som gjort en del pÄ omrÄdet t.ex.:
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2253608/
Meximixus. "Om du skriver som jag inte hÄller med sÄ mÄste allt du skriver vara fel" Àr otroligt lÄgbegÄvat av dig. Sluta lÀs bloggen eller sluta gnÀll. Kan du inte skilja pÄ sak och person sÄ bör du nog inte vara doktor. Byt jobb.
För övrigt sÄ har (jag) ingenstans skrivit att all medicinering Àr fel, men det Àr knappast sÄ att 10% av Sveriges befolkning gÄr omkring med panikÄngest. FÄr höra frÄn bekanta som erbjuds psykofarmaka mot alla möjliga krÀmpor, ont i ryggen, etc, sÄ de ska sluta bry sig och sluta belasta vÄrden.
Att mÄnga kÀnner sig nedstÀmda eller lÀtt deprimerade hÀnger förstÄs ihop med deras livssituation. Och den mest krÀvande delen Àr ofta arbetet. I stÀllet för att lÀgga ut miljarder pÄ att medicinera bort symptomen skulle man kunna satsa en brÄkdel pÄ att lÄta nÄgon skriva en instruktionsbok om hur man hanterar svÄra situationer i livet och undviker att hamna i en situation som man inte trivs i. Fast det kanske redan finns.
T.ex. smickras mÄnga av erbjudanden att ta pÄ sig mera ansvar i arbetslivet, ovetande om att de snabbt kommer att hamna i en situation som de inte trivs i, det blir allt flera mÄsten, kraven ökar och personen fÄr göra allt mindre av sÄnt som den egentligen tycker om. Sen gÄr de in i vÀggen och/eller mÄste medicineras för att stÄ ut.
LĂ€s gĂ€rna kommentaren av âmedikusâ ovan. Det Ă€r den typ av argumentation som du kan bli utsatt för om en lĂ€kare vill övertala dig att börja anvĂ€nda SSRI: Ovetenskaplig, osaklig, tramsig och olycklig.
Ovetenskaplig: Antidepressivas effekt för att minska sjÀlvmorden Àr inte bevisad. För vissa grupper tycks sjÀlvmorden i stÀllet öka nÀr de fÄr SSRI. Se Àven kommentaren av Jörgen ovan.
Osaklig: Att pĂ„stĂ„ att Cornu âtramsar omkring och raljerarâ Ă€r typiskt för lĂ€kare som försöker avfĂ€rda alla som har en annan Ă„sikt om lĂ€kemedelsbruk.
Tramsig: âmedikusâ sĂ€ger att hen âĂ€r för en kritisk, saklig och vetenskaplig samhĂ€llsdiskussionâ utan att sjĂ€lv vara varken vetenskaplig eller saklig i sin kommentar.
Olycklig: âmedikusâ glömmer det som borde vara viktigast för en lĂ€kare att pĂ„peka i en diskussion om detta Ă€mne. NĂ€mligen att det kan vara livsfarligt att plötsligt avbryta en medicinering med SSRI (âantidepressivaâ). UtsĂ€ttningen av preparaten mĂ„ste ske successivt och över lĂ„ng tid. Den bör helst ske i samarbete med en lĂ€kare som har kunskap om utsĂ€ttningsproblematiken. UtsĂ€ttningssymptomen kan vara plĂ„gsamma, och farliga.
Nu vĂ€ntar vi pĂ„ att âmedikusâ ska komma med ett sakligt och vetenskapligt inlĂ€gg i denna diskussion. Till dess kommer Ă„tminstone jag att anse att âmedikusâ Ă€r en av dem som lĂ€kemedelsindustrin brukar skicka ut för nĂ€r nĂ„gon av dess viktigaste inkomstkĂ€llor ifrĂ„gasĂ€tts. (Se film nr 3 frĂ„n Who Cares in Sweden?)
Jag vill förtydliga att jag inte Àr psykiater eller allmÀnlÀkare. Jag har inga specialkunskaper inom omrÄdet varför jag inte tÀnker ge mig in i en djup diskussion om antidepressivas plats i behandlingen av depression.
Jag har naturligtvis inte nÄgra som helst ekonomiska incitament för att skriva ut lÀkemedel av nÄgon sort.
Som svar pÄ Dan Gmark:
Klart Àr vÀl ÀndÄ att SSRI Àr en bra behandling mot depression. Framförallt svÄrare depression. Depression ger en klart ökad risk för sjÀlvmord. DÀrmed Àr behandling av depression en viktig del av förebyggandet av sjÀlvmord. Tendensen till riskökning man sett framförallt tidigt i behandlingen Àr ju kÀnd och ska sÄklart noga förebyggas. Den vÀger dock sannolikt inte tyngre Àn de positiva lÄngtidseffekterna.
Jag vill poÀngtera att jag inte Àr speciellt insatt i Àmnet och syftet med mitt inlÀgg var inte att ta upp den vetenskapliga diskussionen utan peka pÄ bristerna i Cornus inlÀgg.
Han skriver bl.a. att man ger "jobbiga patienter" SSRI för att underlÀtta sin egen vardag. Han skriver att nya DSM rekommenderar behandling till alla som inte uppfyller hans raljerande bild av en "bra konsument". I hans generaliserande ton förutsÀtter jag att han menar att en ovanstÄende gÀller en betyande del av sjukvÄrden och inte bara nÄgon anekdotisk vÄrdkontakt som Cornu rÄkat ut för eller lÀst om.
Enligt min mening oerhört osakligt och ett inlÀgg i samhÀllsdebatten som tar plats frÄn en viktigt diskussion.
Jag vÀlkomnar alla Dan Gmarks viktiga synpunkter om lÀkemedelsbruk.
Det enda osakliga i Dan Gmarks inlÀgg Àr att jag skulle vara nÄn bulvan för lÀkemedelsindustrin.
Du har inga som helst specialkunskaper, men skriver alltsÄ ÀndÄ ut psykofarmaka?
Man fÄr hoppas att det inte Àr sÄ illa att lÀkare skriver ut psykofarmaka utan specialkunskaper.
Psykologtidningen hade en intressant artikel i Ă€mnet med anledning av psykologiprofessorn Irving Kirsch bok The Emperorâs New Drugs. Slutsatsen i boken verkar vara att de antidepressiva medlen fungerar som placebo med biverkningar. Pga svĂ„ra biverkningar kan patienter i dubbelblindtest av medicinerna ofta rĂ€kna ut om de fĂ„tt en aktiv substans eller ett sockerpiller. Vetskapen om att de Ă€ter en aktiv substans förbĂ€ttrar placeboeffekten.En effekt som tydligen försvinner om den antidepressiva medicinen testas mot ett piller som bara ger liknande biverkningar.
http://spf.inse.com/spf/textarkiv.nsf/UNID/7DE091F8993CFB31C1257A6A003E375A/$File/2012-05-antidepressiv-medicin-placebo-med-biverkningar.pdf
@Cornu:
UrsÀkta mig.. Jag menade att jag inte har tillrÀckliga specialkunskaper för att kunna bidra ytterligare till diskussionen om SSRIs plats i behandlingsarsenalen. Jag har tillrÀckliga specialkunskaper för att skriva ut psykofarmaka i vissa fall men det ingÄr inte i mitt omrÄde.
DĂ„ Ă€r vi dĂ€r igen…
En strid om pĂ„vens skĂ€gg, teknikaliteter…
Jag trĂ€ffade en gĂ„ng en kvinna som delade upp sitt liv i perioder…
I de olika medicineringsperioder hon levt i i större delen av sitt liv…
Ett Zombieliv utan en chans att analysera sitt liv och ta ett eget beslut alls…
âMedikusâ har nu kommit med ett inlĂ€gg som Ă€r mera sakligt Ă€n det tidigare, Ă€ven om det inte Ă€r vetenskapligt. SĂ„ledes tar jag tillbaka min förmodan att Medikus Ă€r utsĂ€nd av lĂ€kemedelsindustrin för att stoppa debatten.
Jag noterar att Medikus har backat frĂ„n pĂ„stĂ„endet om en âbevisat mindre dödlighetâ till att det âvĂ€l Ă€ndĂ„â Ă€r klart att SSRI Ă€r en âbra behandling mot depressionâ. Det Ă€r alltsĂ„ mera frĂ„ga om tro Ă€n vetande. Medikus erkĂ€nner att sjĂ€lvmordsbenĂ€genheten kan öka i början av behandlingen med SSRI och att sĂ„dana sjĂ€lvmord ska ânoga förebyggasâ. Vad Medicus inte skriver Ă€r att lĂ€karnas vanligaste metod för att ânoga förebyggaâ Ă€r att skriva ut recept pĂ„ annan psykofarmaka, t.ex. benso, samtidigt med SSRI-receptet. AlltsĂ„ dubbelmedicinering, med risk för dubbelt sĂ„ mĂ„nga biverkningar. SĂ„vĂ€l bensodiazepiner som SSRI-preparat Ă€r dessutom vanebildande och kan ge svĂ„ra utsĂ€ttningsbesvĂ€r.
Den som vill sÀtta sig in i problematiken kan t.ex. börja med att lÀsa den hÀr bloggposten frÄn 2011: http://www.alba.nu/motvallsbloggen/?p=8277
(Kerstin, som har skrivit artikeln, Àr inte lÀkare, men dÀremot forskare med trÀning i att bedöma forskningskvalitet.)
Om mina barn nÄgon gÄng skulle bli diagnostiserad med nÄgon av alla de bokstavskombinationer som Àr populÀra just nu (t.ex. ADHD) sÄ kommer jag att starkt motsÀtta mig om det inte Àr alldeles uppenbart korrekt. Jag vill inte att de ska fÄ en sjÀlvbild som sjuka, eller riskera att fÄ medicinering som ÄtgÀrd pÄ dÄligt uppförande eller andra personliga problem. Det mÄste vara bÀttre att utgÄ frÄn att man Àr frisk, men har vissa problem som man mÄste övervinna.
Om du Àr en lyhörd, förstÄende och empatisk förÀlder med en god bild över dig sjÀlv och din fru (arv och miljö), sÄ kommer det inte komma som nÄgon överraskning om dina barn skulle fÄ en sÄdan diagnos. Att likstÀlla en ADHD-diagnos med en sjukdom, det Àr vÀrderingar som du kan förklara för dina barn att de Àr felaktiga.
Om du kÀnner dig orolig över en feldiagnos gÀllande ADHD, kan det finnas fog för det. Om du vet att det finns hög intelligens i slÀkten sÄ finns det exempel pÄ sÀrbegÄvade barn som felaktigt har fÄtt diagnosen. Du kan lÀsa mer om detta pÄ mensas hemsida och deras GCP (Gifted Children Programme). Det visar sig oftast ocksÄ i form av koncentrationssvÄrigheter och ett allmÀnt ointresse av skolans repetitiva inlÀrningsmönster. Barnen Àr helt enkelt understimulerade.
+1
Jag tror det finns mÄnga exempel pÄ mÀnniskor som inte nödvÀndigtvis skulle mÄtt bÀttre av en ADHD-etikett & medicinering men dÀremot av förÀldrar som förutom att tillgodose barnets basbehov Àven kanske gav barnet det extra stöd för att minimera de eventuella negativa effekterna av en ADHD-diagnos, inbillad eller inte.
Jag jobbade en gĂ„ng som elevassistent ett tag…
Man samlade ihop alla dessa i kommunen för att lyssna pĂ„ en förelĂ€sare frĂ„n skolverket…
"ADHD, och andra bokstavsdiagnoser hade ingen större betydelse i det gamla bondesamhĂ€llet för dĂ€r fanns arbete Ă„t alla…"
TyvÀrr sÄ klickade det till i min skalle (som förorÀttad gammal bonde) och jag utbröt:
"DĂ„ fĂ„r man inte sĂ€tta en diagnos pĂ„ dessa, ty det Ă€r inte folket det Ă€r fel pĂ„ utan samhĂ€llet som inte har plats för dem. Och dĂ„ kommer man att diagnosticera alla som Ă€r arbetslösa framöver dĂ„ jobben försvinner…"
Damen frĂ„n skolverket tappade fattningen nĂ„gon sekund, men fortsatte sedan oberörd…
Som den Ă€kta fascist hon var…
"Jag vill inte att de ska fĂ„ en sjĂ€lvbild som sjuka, eller riskera att fĂ„ medicinering som Ă„tgĂ€rd pĂ„ dĂ„ligt uppförande eller andra personliga problem. Det mĂ„ste vara bĂ€ttre att utgĂ„ frĂ„n att man Ă€r frisk, men har vissa problem som man mĂ„ste övervinna." Det man lĂ€ser i stĂ€llet Ă€r förĂ€ldrarar som Ă€r sĂ„ tacksamma att de har fĂ„tt en diagnos pĂ„ sina barn liksom att barnen sjĂ€lva anser det ocksĂ„. Dock sĂ„ kan jag ju sĂ€ga dig vad jag tyckte nĂ€r nĂ„gra helt emot min vilja ville diagnostisera mig. Jag har nĂ€mligen redan sjukdomar med bokstavskombinationer av annan sort men Ă€ven annan sjukdom. Som pĂ„verkar mig som person. Jag blev FĂRBANNAD! RejĂ€lt FĂRBANNAD! Jag tyckte de försökte sĂ€nka och klanka ner mig som person psykiskt. Det förlĂ„ter jag dem aldrig för ska du veta. Jag har samma Ă„sikt som dig. Dessa lĂ€kare leder beteendepolis dĂ€r de inte tycker passar en mall ska klassas som psykiskt sjuka. Fy fan för detta yrke!
Hej Lars. Ăr en trogen lĂ€sare sedan flera Ă„r, trots att jag inte alltid hĂ„ller med om det du skriver. Som lĂ€kare vet jag att vĂ„rden vi kan erbjuda psykiskt sjuka ofta Ă€r undermĂ„lig, och tabletter Ă€r en enkel lösning. Vi vet idag att de rĂ€ddar vĂ€ldigt mĂ„nga liv andra mediciner, men i mĂ„nga fall Ă€r de fel lösning. I en del fall Ă€r det rĂ€tt att förskriva psykofarmaka till nĂ„gon med ryggsmĂ€rtor, dels för att de kan lida av nĂ„gonting som heter somatoformt syndrom, och dels för att psykofarmaka faktiskt kan verka smĂ€rtlindrande eftersom vi Ă€ven har receptorer för de substanser de verkar pĂ„ i andra delar av kroppen Ă€n hjĂ€rnan. Jag har mĂ„nga exempel pĂ„ nĂ€r jag hellre skulle vilja Ă€ndra pĂ„ vĂ€rlden pĂ„ ett sĂ€tt som fick mĂ€nniskor att mĂ„ bĂ€ttre i den, pĂ„fallande ofta Ă€r det en svĂ„r livssituation som leder till det dĂ„liga mĂ„ende som mĂ„nga mĂ€nniskor upplever. De kommer till mig för att fĂ„ hjĂ€lp, och det jag kan erbjuda Ă€r ofta endast lindring i form av tabletter, i förhoppning om att det kan göra att de orkar ta tag i sina liv sĂ„ att de kan bli friska pĂ„ sikt. Jag tycker att man kan lĂ€ra mycket av kommentarer i denna trĂ„d, och hoppas att du gör det ocksĂ„.
Hej Edgar!
Jag skriver för att jag vĂ€rdesĂ€tter en debatt. Inte för att jag har nĂ„gra Ă„sikter huggna i sten. Ăvermedicineringen av psykofarmaka debatteras inte, iaf inte publikt. Nu har vi iaf fĂ„tt en liten debatt i detta lilla mikrokosmos.
Vad gÀller somatoformt syndrom, hur belÀgger du att smÀrtan Àr sÄdan? Eller Àr det en chansning för inget annat fungerar? Tar du ngt ansvar för personlighetsförÀndringar, apati, förstört sexliv, likgiltlighet inför barn, partner och familj, spruckna förhÄllanden etc som kan bli resultatet av psykofarmaka, eller Àr din uppgift bara att fÄ patienten att sluta klaga över sin rygg?
Sedan Àr det ju intressant att just Sverige har en sÄdan oerhörd övermedicinering. För tydligen Àr inte praxis att stoppa psykofarmaka i alla sjuka nÄgot normalt, utan svenskt.
Ăvermedicineringen i Sverige kanske beror pĂ„ att det Ă€r skattebetalarna som stĂ„r för mycket av kostnaden?
Jag Àter SSRI, i mitt fall Citalopram. Jag Àr ganska ofta arg och lika ofta glad. Jag oroar mig för framtiden ibland och ser den an med tillförsikt ibland. Jag blir ledsen nÀr nÄgot hÀnder mina barn och stolt över deras framgÄngar. Jag kÀnner Ängest av allt jag inte hinner med och njuter ibland av att bara strunta i alla mÄsten.
Kort sagt, jag har ett brett kÀnsloliv, som vem som helst.
Vad jag inte har Àr den dÀr svÄrfÄngade underliggande Ängesten, kÀnslan av meningslöshet och av att vad jag Àn gör sÄ spelar det ingen roll. Den kÀnslan som en gÄng fick mig att gÄ ut mitt i natten och vÀnta vid en jÀrnvÀgsövergÄng pÄ ett tÄg som lyckligtvis inte kom.
Jag kan bara tala för mig sjÀlv och min egen upplevelse, men den Àr en helt annan Àn den som förs fram i blogginlÀgget. Jag Àr inte avtrubbad, jag struntar inte i tillvarons alla smÄ med- och motgÄngar. Jag skulle snarare vilja pÄstÄ att jag lÀttare kan uppfatta nyanser nÀr det brus som Ängesten utgör inte lÀngre stör.
Nu ska det i Àrlighetens namn sÀgas att jag inte vet hur mycket effekt medicinen har haft pÄ mitt vÀlbefinnande, för nÀr jag efter alldeles för mÄnga Är Àntligen tog mod till mig och gick till en lÀkare, sÄ fick jag ocksÄ tid för samtalsterapi med en kurator. Det var en verkligt omvÀlvande upplevelse och dÀr kan jag mycket vÀl tÀnka mig att det brister i mÄnga fall, i möjligheten att fÄ den hjÀlpen.
Idag har jag Àtit medicin i 1,5 Är ungefÀr och under den tiden har jag lyckats bygga upp en verklighet som jag kÀnner mig trygg i, jag kÀnner att jag nog har utrymme i mitt liv för motgÄngar utan att riskera att dras ned i mörker igen, sÄ nu kÀnner jag mig mogen att sluta med medicinen. Det Àr ocksÄ ett val som min lÀkare överlÄtit Ät mig, pÄ gott och pÄ ont.
Jag har en son som Àr diagnoisticerad för ADHD och som medicinerar mot det (metylfenidat, dvs det som medierna och andra okunniga Àlskar att kalla "amfetamin"). Utan medicinen Àr han ett virrvarr av impulser, som gör det svÄrt att nÄ fram och som skapar ett beteende som pÄminner om en drogpÄverkads. Med medicinen blir han mycket mer nyanserad i sitt beteende och man kÀnner att den verkliga personligheten fÄr chansen att blomma ut, den som Àr en vÀldigt lugn och eftertÀnksam person, som i omedicinerat tillstÄnd helt hamnar i skymundan bakom okontrollerad impulsivitet.
Som sagt, det hÀr Àr mina upplevelser, jag kan inte tala för hur andra upplever saker och ting, men det kÀnns vÀldigt viktigt att fÄ ge en nyanserad bild i debatten, utifrÄn ett annat perspektiv.
Tack, debatten Àr viktig, Micke. Det Àr dÀrför jag tog upp Àmnet.
Det hÄller jag absolut med om, en sÄ viktig frÄga förtjÀnar att lyftas och diskuteras ingÄende, dÀr Àr vi nog helt överens.
Problemet, som jag ser det, Àr att det Àr svÄrt att fÄ saklig debatt i frÄgan. Jag tror mig förstÄ vad du vill ha sagt med blogginlÀgget och jag uppfattar att du har en mer nyanserad instÀllning Àn den nÄgot raljerande tonen kan ge sken av.
Problemet Ă€r nĂ€rmast att debatten tenderar att bli vĂ€ldigt onyanserad. Ăven om det Ă€r politiken och samhĂ€llet kring medicineringen som ska diskuteras halkar man lĂ€tt in pĂ„ "det Ă€r normalt att vara ledsen ibland"- eller "barn har alltid varit lite brĂ„kiga"-spĂ„ret och sĂ„ skuldbelĂ€gger man den enskilde helt plötsligt. Den enskilde som redan mĂ„r dĂ„ligt, kan tillĂ€ggas.
Det behövs att skickliga samhÀllsdebattörer lyfter frÄgan, samhÀllsdebattörer som kan peka pÄ ett problem eller ett tillstÄnd i samhÀllet och samtidigt vÀrna om de enskilda individer som utgör bestÄndsdelarna i problemet.
Vill man raljera lite trots allt sÄ kan man ju fundera pÄ hur lÀnge det dröjer innan nÄn TV-producent lyfter piller-konceptet, i LyxfÀllan-stil, sÄ att vi kan sitta hemma i TV-soffan och ömsom förfÀras och ömsom skratta Ät trasiga stackare som knaprar piller istÀllet för att göra nÄt vettigt av sina liv.
NÀr jag lÀser Mickes inlÀgg kommer jag ihÄg socionomerna pÄ socionomhögskolan i Lund som har tagit stora mÄtt och steg för att hindra medicineringen av ADHD barn.
Deras instÀllning Àr att det Àr fel pÄ familjerna och att det behövs en socionom som kommer till familjerna och pratar dom tillrÀtta.
Debatten Àr viktig. Vi mÄste förstÄ att den handlar om sÄ mycket mer Àn SSRI-medicinering. Den handlar om ideologier, vÀrderingar och vad det innebÀr att vara mÀnniska. Det handlar ytterst om vÄra barn.
En vuxen mÀnniskas viktigaste verktyg Àr förmÄgan att hantera den delen hos oss sjÀlva som alltid kommer att vara ett barn. Den vuxna mÀnniskans viktigaste förmÄga Àr ett kunna trösta, vÀgleda, och ge uppmuntran till barnet inom sig sjÀlv. Det magiska verktyget Àr sjÀlvkÀnsla.
Att ge vĂ„ra barn sjĂ€lvkĂ€nsla Ă€r en svĂ„r konst i vĂ„rt resultatinriktade och utseendefixerade samhĂ€lle. Att ge barn sjĂ€lvförtroende Ă€r vi bra pĂ„. Att berömma prestationer gör vi i övermĂ„tt. Att tala om för vĂ„ra barn att de Ă€r Ă€lskade för vad det Ă€r, det gör vi i princip aldrig – det strider nĂ€mligen mot vĂ„ra vĂ€rderingar gĂ€llande framgĂ„ng i samhĂ€llet. Prestation, resultat, status och pengar – det Ă€r ingredienserna i vĂ„rt framgĂ„ngsrecept. PĂ„ denna blogg pratas det ofta om att vi Ă€r slavar under vĂ„rt monetĂ€ra system. Vi Ă€r ocksĂ„ mentala slavar under vĂ„r syn pĂ„ vad som Ă€r en framgĂ„ngsrik mĂ€nniska.
De signaler som vuxna mÀnniskor skickar ut till barn Àr ofta katastrofalt felaktiga. Detta görs nÀstan alltid omedvetet. Vi vill gÀrna tro att vi har full kontroll över vÄra tankar och att allt som kommer ur vÄra munnar Àr genomtÀnkta och fulla med insikt och klargörande över de vuxnas förtrÀfflighet. VÄrt röstlÀge, kroppssprÄk och handlande, skapar en helhet som gÄr direkt in i barnens kommande uppfattning om hur det skall vara som vuxna.
à ter till SSRI. Jag har Àtit Flouxetin i drygt 10 Är. Jag kÀnner mig pÄ ett sÀtt priviligerad. Jag har fÄtt uppleva hur det Àr att vara tvÄ olika personligheter. Det har gett mig en djup insikt hur lite vi kan pÄverka vÄr innersta uppfattning om verkligheten vi skapar. Jag har upplevt hur signalsubstanserna Àr grunden i skapandet av vÄra tankar, beteenden och i slutÀndan vÄr verklighet. Vi vill sÄ gÀrna tro att vi som vuxna kan styra detta av "oss sjÀlva". Min erfarenhet Àr att vi knappt har nÄgra möjligheter alls.
Ger vi vĂ„ra barn de rĂ€tta verktygen frĂ„n början, kan vi undvika de flesta psykiska problem som uppkommer i vuxen Ă„lder. TyvĂ€rr har vi vuxna i mĂ„nga fall en alldeles för liten verktygslĂ„da. BetĂ€nk att det barnens smĂ„ hjĂ€rnor som utvecklas och att det Ă€r vi vuxna som Ă€r ansvariga för att utveckling blir sund och stabil. Alla Ă€r vi individer och unika, dĂ€rför Ă€r det förĂ€ldrarnas skyldighet att lĂ€ra kĂ€nna sig sjĂ€lva och fĂ„ insikt i sina egna vĂ€rderingar och beteenden, det Ă€r det som kommer att lĂ€gga grunden för barnets vĂ€rderingar, sjĂ€lvkĂ€nsla och förmĂ„ga att hantera livets alla situationer och vĂ€xlingar. Barnens första 15 Ă„r, med undantaget av de första 1Âœ Ă„ren, prĂ€glas av en miljö som har ett direkt motsatsförhĂ„llande till lyhördhet, individanpassning och skapande av sjĂ€lvkĂ€nsla. Skolan Ă€r i mĂ„ngt och mycket en katastrofal miljö för barn som uppfattar sig sjĂ€lv som utanför och som inte passar in i mallen. Det Ă€r inget problem att hitta de 10%, som Ă€r lĂ€kemedelbolagens marknad, i den miljön.
Det Àr ofta i det smÄ omedvetna signalerna som vi förÀldrar kan göra mycket. Lilla dottern kommer springande i sin prinsessutstyrsel.
– Men titta vad fin du BLEV!
För inte sÄ lÀnge sedan sÄg jag en undersökning som visade att folk i allmÀnhet blev pÄ dÄligt humör nÀr de var inne pÄ facebook.
Speciellt drabbade var de som inte skrev nÄgot sjÀlva. Tydligen var det att se andras semesterbilder som tog hÄrdast.
SÄ att vissa verkar ha det bra och Àr lyckliga verkar vara deprimerande för andra.
Ibland sÄ undrar jag om inte vÀnstern har en poÀng nÀr dom vill att alla ska fÄ det dÄligt. DÄ finns det inte sÄ mycket att mÄ illa över. (Fast dÄ skaffar sig nomenklaturan fördelar, sÄ jag ser inte det som en lösning).
Ens referensramar har naturligtvis stor betydelse. Jag har bott och jobbat i en rysk industristad i lite över ett Är nu och man kan vÀl sÀga att de flesta mÀnniskor hÀr har en annan typ av standard Àn vad vi Àr vana vid hemma.
Ibland verkar det som om mÀnniskor har en viss "problemkvot" som behöver uppfyllas och dÀr placeras de problem man har för hand. Ibland gÄr dessa att lösa, ibland inte. MÀnniskan Àr ju utvecklad för att springa/slÄss/vÀnta ut problem sÄsom rodjur och annat hedenhöskt, inte hantera dem Är efter Är samtidigt som man ser glad ut pÄ Facebook.
Jag kan inte hitta nÄgot som styrker pÄstÄendet att 10% av den svenska befolkningen skulle stÄ pÄ SSRI. De uppgifter som stÄr att finna pÄ nÀtet anger att det 2012 skrevs ut ca 60 DDD (dagliga dygnsdoser) per 1000 invÄnare. Om man dessutom betÀnker att vissa patienter behöver mer Àn en standardiserad dygnsdos blir den totala andelen max 6 % men sannolikt lÀgre. NÄgon som kan hitta andra uppgifter eller vet vari pÄstÄendet i blogginlÀgget grundar sig?
Förskrivningen till barn och unga Àr ju vÀldig lÄg i sammanhanget (jag sÄg en siffra pÄ 10 000 DDD), sÄ det Àr möjligt att man rÀknat pÄ enbart vuxna svenskar för att komma fram till 10%.
Men jag hÄller med dig i övrigt, de siffror jag sett Àr 500 000 DDD och jag för min del Àter tvÄ DDD Citalopram, vilket inte Àr nÄgon sÀrskilt hög dos sÄvitt jag kan förstÄ. Jag tror att fÄ Àter under en DDD, medan det sÀkert förekommer bÄde tre och fyra DDD. SÄ det totala antalet personer ligger nÀstan sÀkert en bra bit under 500 000. Som jÀmförelse kan sÀgas att LÀkemedelsverket uppger att 5% lider av depression.
Det kan ju ocksÄ vara sÄ att man menar att 10% av befolkningen Àter SSRI nÄgon gÄng under sin livstid, det skulle kunna stÀmma ganska bra med de siffror som sÀger att runt 15-25% av alla drabbas av en depression nÄgon gÄng under livet.
UrsÀkta, fel av mig, jag sÄg nÀr jag lÀste igen att det stÄr "var tionde svensk, inklusive barn". Dock stÄr det antidepressiva medel, sÄ det omfattar förmodligen mer Àn SSRI.
Det jag funderar lite över Àr uppgiften om att det skulle ta lika lÄng tids "drogfrihet att bli normal igen". Vad Àr normal i sammanhanget? SjÀlva lÀkemedlet som sÄdant, Ätminstone Citalopram, som jag har erfarenhet av, har ingen kumulativ effekt och lÀmnar kroppen inom dagar efter sista dos.
Jag reagerade ocksÄ pÄ det pÄstÄendet. Tumregeln för SSRI vid indikationen depression Àr att lÀkemedlet tas i ett Är efter att symtomfrihet uppnÄtts. DÀrefter prövar man en stegvis utsÀttning för att mildra utsÀttningssymtomen. Dock handlar det ju ingalunda om flera Ärs uttrappning utan snarare ett par veckor. Vid indikationen Ängest Àr behandlingstiden normalt kortare, 3-6 mÄnader.
AngÄende 10% sÄ Àr det nog sÄ man fÄr tolka det. Fast med den logiken kan man ju lika gÀrna pÄstÄ att "95 % av svenska folket stÄr pÄ vÀrkmedicin" och ondgöra sig över det.
MissförstÄ mig rÀtt, jag tycker det Àr bra att rÄdande dogmer ifrÄgasÀtts, inklusive "sanningen" att den sjunkande sjÀlvmordsfrekvensen i början av 90-talet kan attribueras till den ökade SSRI-förskrivningen. Det Àr liksom ju sjÀlva fundamentet för all god vetenskap. Dock bör debatten föras med sakliga argument, att ett pÄstÄende Àr uppseendevÀckande gör det inte per automatik till sanning, inte ens pÄ nÀtet.
http://www.newsmill.se/artikel/2012/10/05/orsaken-till-breiviks-d-d-finns-att-finna-hos-hans-mor
Jag vill inte skuldbelÀgga Anders Behring Breiviks mor, det Àr inte det detta handlar om. Det handlar om att vi i Sverige, och i Norge, har ett system som inte tar hÀnsyn till en mammas psykiska lÀmplighet i vÄrdnadsutredningar och domslut. Ander Behring Breiviks gÀrningar, som jag naturligtvis tar avstÄnd frÄn, bör analyseras utifrÄn det faktum att han vÀxte upp i ett norskt hem, gick i en helt normal norsk skola och sedan under mÄnga Är var aktiv i ett norskt parlamentarisk parti med sina huvudsakligen norska vÀnner.
Om vi i Sverige, och vÄra goda grannar i Norge, ska kunna minska antalet mÀn som gÄr snett i livet sÄ Àr det hÀr en del av svaret.
[WTF!? Det lÄter ju som en helt normal uppvÀxt.]
Det föll sig ocksÄ sÄ olyckligt att pappan fick en tjÀnst som OECD-ambassadör i Bryssel, och dÀrmed tappade relationen till sin son.
[Jaha, sĂ„ hans pappa var en hög statlig byrĂ„krat. DĂ€rför Ă€r det synd om Anders, och pĂ„ nĂ„t sĂ€tt mammas fel…]
Kort sagt: "Du har dödat en massa mÀnniskor, men det viktigaste Àr att ta hÀnsyn till din mammas lÀmplighet!" För tusan, vi och allt annat levande gör alla sÄ gott vi kan, oavsett vÄr grad av "lÀmplighet" sÄsom den definieras av de allra farligaste av alla mÀnniskor i vÀrlden, sÄna som sÄna hallucinerande psykopater som Tommy Wennerstierna och hans idéer om vÀrldsfascism och ansvarsfrihet för brott.
Allt ovan Àr alltsÄ citerat, utom det inom []-klamrar och sista stycket.
Anledningen till att psykofarmaka i allt for stor grad skrivs ut Àr enkel. Vad kostar 10 h med leg. psykoterapeut? Ca 12 500 sek varav patienten endast betalar en mindre nÀrmast symbolisk patientavgift = dyrt för landstinget. Vad kostar en förpackning psykofarmaka dÀr patentet har löpt ut, ca 50-100 kr för patienten = inget för landstinget.
Vad prioriterar landstinget?
Och vem bestÀmmer vad landstinget ska prioritera och hur mycket pengar sjukvÄrden vi ska lÀgga pÄ sjukvÄrd = samhÀllet.
Den hÀr kommentaren har tagits bort av skribenten.
Den hÀr kommentaren har tagits bort av skribenten.
Den hÀr kommentaren har tagits bort av skribenten.
Den hÀr kommentaren har tagits bort av skribenten.
Den hÀr kommentaren har tagits bort av skribenten.
Den hÀr kommentaren har tagits bort av skribenten.
Den hÀr kommentaren har tagits bort av skribenten.
Den hÀr kommentaren har tagits bort av skribenten.
Den hÀr kommentaren har tagits bort av skribenten.
Att det inte Àr praxis Àndrar inte att det finns lÀkare som skriver ut detta till jobbiga patienter.
Jag har trÀffat och pratat med bekanta. Exempelvis "trillade ner frÄn byggnadsstÀllning, skadade höften, stod pÄ sig och krÀvde behandling och diagnos, fick inskrivet "deprimerad" i journalen och fick SSRI pÄ recept och dÀrefter vÀgrade lÀkaren utreda patienten vidare".
Den hÀr kommentaren har tagits bort av skribenten.
Kort svar: Andra specialister, t ex ortopeder, gynekologer etc.
Jag försökte fÄ klarhet i min trötthet i en stor slÀkt med sköldkörtelproblem som jag försökt fÄ hjÀlp med allt sedan jag var 25 Är utan resultat d v s i nÀstan 20 Ärs tid. Dessutom hade jag svÄr urinvÀgsinfektion p g a organfel. Kommer frÄn en familj som Àr kÀnd milt sagt för att sÀga sin Äsikt ska kanske tillÀggas. Mottagandet var inte bra och lÀkaren gick för att hÀmta en annan lÀkare och jag fattade misstankar att lÀkaren hade för avsikt p g a min far som var med pÄ samtalet försökt fÄ till saken att det var nedstÀmdhet p g a mina missbildningar och att han tidigare fÄtt min syster inlagd för depression. Han hindrade mig att ta mig dÀrifrÄn och dÄ steg jag ut genom fönstret pÄ nedervÄningen. Senare samma kvÀll ringer polisen och pÄstÄr att jag Àr efterlyst för att jag smitit frÄn vÄrdcentralen (jag hade inte ens en bokad tid eller var psykpatient) samt att polisen kommer och hÀmtar mig med handklovar i mitt hem tvÄngsinspÀrrad pÄ psyket som en person med allvarlig psykisk störning det var dessutom pÄ min mans födelsedag det intrÀffade. LÀkaren som faststÀllt diagnosen hade sett mig i max 5-10 minuter. Jag tÀnker inte med ord sÀga hur mycket hon borde sitta i fÀngelse för sitt uppförande men med vatten och bröd resten av sitt liv Àr ett lÀmpligt straff i mitt tycke. Jag har temperament och blev förbannad utan dess like sÄ klart att jag blev betraktad som att jag borde vara inlagd pÄ kliniken. Vid rÀttegÄngen som sker kom man fram till att jag borde vara sjuk för ingen normal mÀnniska kliver ut genom ett fönster. Enligt min egen utsago och för all framtid lovar jag att det var inget fel pÄ min psykiska hÀlsa men jag kommer aldrig i mitt liv sÀtta min fot pÄ ett svenskt sjukhus igen frivilligt. Blev t o m spÄdd av en tant för 10 Är sedan att nÄgra skulle tro att jag var psykiskt sjuk men hon lovade mig innerligt att det var jag inte. Mycket annat har stÀmt. NÄvÀl utan att lida alls psykiskt sÄ kan jag ju sÀga att av medinen jag fick led jag desto mer. Tappade hÄret, kunde inte gÄ, balanssinnet ur balans, kunde inte lÀsa och hade svÄrt med koncentrationen, inlÄst gjorde mig ocksÄ konstig som person pÄ ett fruktansvÀrt negativt sÀtt, kissade pÄ mig bara jag tÀnkte att jag var kissnödig och underlivet blev som en enda gegga som inte fungerade med uteblivet sexliv. Men lÀkarna ansÄg att det var viktigare att jag Ät medinen trots att jag inte fungerade alls som person pÄ nÄgot sÀtt och vis och det var helt omöjligt att försörja mig med de symptomen. Dessa lÀkare förstör liv. Det mÄste sÀgas uttryckligen. De Àr en fara för mÀnskligheten. Medicinen de ger Àr likasÄ en livsfara för den om nÄgot gjorde en deprimerad över livet dÄ jag inte kunde leva som andra. Dessutom om nÄgot sÄ blev man deprimerad av den behandlingen man utsattes för men Àven att samhÀllet tyckte det var rÀtt att trycka ner mÀnniskors psyke sÄ i den ustrÀckning som skedde. De gjorde snarare folk psykiskt sjuka. Jag kommer aldrig sÄ lÀnge jag lever förlÄta vÄrden för deras agerande. Aldrig! De ska veta att jag avskyr dem sÄ lÀnge jag lever. Jag flyttar helst till ett annat land dÀr vÄrden inte beter sig sÄ illa mot sina medmÀnniskor.
Ăr verkligen ledsen för din skull och hur du blivit behandlad. KĂ€nner sjĂ€lv igen hur du tĂ€nker, för en sak har jag lĂ€rt mig och det Ă€r att lĂ€kare/psykiatriker aldrig kan veta hur du egentligen mĂ„r eller responderar pĂ„ en behandling. Viktigare Ă€n nĂ„gonsin nĂ€r man har med psykologiska/psykiatriska patienter att göra. Ăr du t.ex kliniskt deprimerad sĂ„ funkar inte ditt tĂ€nkande heller speciellt bra. HĂ€r begĂ„s det övergrepp i massor. Patienten skall alltid lita pĂ„ lĂ€karen! Jag har delvis förlorat mitt förtroende för lĂ€karen, tyvĂ€rr.
Den hÀr kommentaren har tagits bort av skribenten.
Den hÀr kommentaren har tagits bort av skribenten.
Den hÀr kommentaren har tagits bort av skribenten.
Redan för 20 Är sedan lÀste jag om effekterna av ritalina till unga patienter i USA. Hur hÄrd kontroll pÄ förskrivningen av tex ritalina innebÀr det tror du i sÄ fall. MÄnga av dem fick med medicinens hjÀlp kraft att ta sitt eget liv. SÄ det Àr möjligt att piller kan förhindra sjÀlvmord men att dessa Àven bidrager till sjÀlvmord Àr likasÄ fakta.
Svar frÄn en som hatar lÀkare överdrivan tro pÄ sin egen expertkunskap i att döma mÀnniskor pÄ olika psykiska diagnoser. Fy fan för detta yrke. LÀste om historien om lobotomi och den bakgrunden Àr inte rolig för att yrket ska ens ha nÄgon som helst legitimitet. De följde inte ens upp sina patienter sÄ sjÀlvgoda var dem.
Den hÀr kommentaren har tagits bort av skribenten.
Det förefaller mig ganska svÄrt att sÀga sÀkert att man inte har goda skÀl att vara deprimerad. Vanligtvis klarar man dock sÄ smÄningom av att i högre eller lÀgre grad ta vara pÄ det positiva som finns kvar i livet, snarare Àn att bara fortsÀtta deppa. Om man inte klarar av detta sÄ har man förmodligen ofta för lÄga halter av nÄgon neuro-transmittor. En del blir förmodligen kvar onödigt lÀnge i depp av det skÀlet.
Den hÀr kommentaren har tagits bort av skribenten.
Oskar T beskriver en idealvĂ€rld, dĂ€r alla lĂ€kare till punkt och pricka följer de kriterier för utskrivning av SSRI-preparat som stĂ„r i olika anvisningar, dĂ€r inga lĂ€kare lĂ„ter sig förledas av medicinförsĂ€ljarnas tips om âutvidgade förskrivningskriterierâ, dĂ€r alla lĂ€kare har gott om tid för samtal med patienten. Vidare förutsĂ€tter han att alla lĂ€kare hjĂ€lper sina patienter med utsĂ€ttning av preparaten ânĂ€r symptomfrihet uppnĂ„ttsâ, vilket intrĂ€ffar efter ett par mĂ„nader eller nĂ„got Ă„r, och att de dĂ€refter följer patienten noga under den försiktiga sĂ€nkning av dosen som sĂ€llan behöver fortgĂ„ mer Ă€n ett par veckor eller mĂ„nader före den slutliga utsĂ€ttningen.
I min bekantskapskrets finns/fanns det nio personer som jag vet har anvÀnt SSRI-preparat under en lÀngre period. Ingen av dem har fÄtt lÀkarhjÀlp med att sÀtta ut medicinen. Det vanligaste Àr att de har fÄtt annan psykofarmaka att ta i stÀllet för eller samtidigt med det ursprungliga preparatet, nÀr den första medicineringen inte fungerat eller gett för svÄra biverkningar. TvÄ utvecklade alkoholism efter att ha gÄtt pÄ medicineringen nÄgra Är, en av dessa dog vid trettio Ärs Älder med förstörd bukspottkörtel (vilket naturligtvis inte behöver ha nÄgot samband med medicinerna eller alkoholen). TvÄ andra utsattes för s.k. kaskadförskrivning, nÀr nya preparat insattes mot biverkningarna och sedan ytterligare nya mot de nya biverkningar som uppstod. Dessa Àr nu sjukpensionÀrer. Ingen av dessa nio har blivit fri frÄn medicinering, utom de som Àr döda nu. Jo, en ung kvinna lyckades sluta pÄ egen hand, efter att ha gÄtt pÄ kombinationen SSRI/benso i knappt ett Är.
Jag lever ett lugnt liv utanför storstÀderna och detta Àr vad jag ser i min omgivning. Jag frÄgar mig om det Àr sÄ att de lÀkare som har kommenterat i denna diskussion lever helt avskÀrmade frÄn verkligheten? Ser de inte bland sina patienter det som jag ser bland mina bekanta?
NÄgra frÄgor specifikt till Oskar T: Vad arbetar du med idag? NÀr jobbade du senast i primÀrvÄrden? Genomförde du dÄ alltid utsÀttningen av antidepressiva/SSRI enligt de regler du beskrivit hÀr? I hur mÄnga fall lyckades nedtrappningen och utsÀttningen pÄ den tid du anger? Hur mÄnga av de patienter som du behandlat med SSRI stÄr fortfarande pÄ medicinering med SSRI-preparat eller annan psykofarmaka? Vad har du gjort för att hjÀlpa dem som fÄtt svÄra biverkningar av medicineringen? Och: Hur mÄnga av dina lÀkarkollegor bedömer du gÄr pÄ SSRI?
Den hÀr kommentaren har tagits bort av skribenten.
HĂ€r har Oskar T en omfattande replik.
http://www.alba.nu/motvallsbloggen/?p=12741
Oskar, bra att lÀsa dina utförliga kommentarer. Jag skulle tro att Cornucopias och mÄnga andras instÀllning till "lyckopiller" gör att mÄnga avstÄr frÄn att söka vÄrd och medicinering, och sÄ var det redan pÄ 1970-talet.
PÄ psykiatrimuseet i Göteborg kan man beskÄda hur mentalpatienter behandlades innan det fanns mediciner för dem. De sattes pÄ dÄrhus och ibland mÄste de bindas fast. Det Àr ingen vacker syn.
Svar till nedanstÄende. Jo tron om pillers verkan Àr överdriven och det du sÀger pÄvisar det tydligt. Det Àr skrÀmmande att det Àr samma teori om ADHD att 10 % av befolkningen Àr i behov av detta lÀste jag för nÄgra Är sedan. LÀkemedelsindustrin har för stor makt och att se hur de stoppar i piller pÄ gamla Àr fruktansvÀrt helt enkelt sÄ neddrogade som de Àr om dagarna. Vi folket bekostar det ocksÄ utan att tÀnka pÄ orsak-verkan att vÄr vÄrd har blivit som en enda stor pillerkonsument i ledbandet pÄ lÀkemedelsindustrin. De med ECT-behandling glömmer ju bort delar ur sina liv dessutom som hÀnt tidigare.
Den hÀr kommentaren har tagits bort av skribenten.
LÀt en vÀn titta pÄ mina kommentarer och denne pÄpekade att det jag skriver i mÄnga stycken framstÄr som raljerande, arrogant, fÄfÀngt, nedlÄtande och inhumant.
Tar efter en stunds funderande bort samtliga kommentarer.
Ber uppriktigt om ursÀkt till de som jag eventuellt har sÄrat. Jag fÄr försöka bli mer ödmjuk fortsÀttningsvis och skall avhÄlla mig frÄn vidare kommentarer pÄ detta eller andra forum.
Mea Culpa
Oskar T
Amen!
AdV
LĂ€kare psykiatri