Fredagsmys: Vem bryr sig i Sverige?

Jag lyckades hitta killen på nätet och han förefaller som en reko person. Jag hittar inget att förarga mig på. Ville bara säga det om någon mot förmodan kommer på vem det är jag snackade om.

Hur gjorde våra förfäder, de om några hade det väl djäkligt tufft, men de redde ut det utan lyckopiller. Hårt arbete, en sup på lördagskvällen och kyrkan på söndag. Tog man inte tag i sina problem svalt familjen och gick under, det var bara att spotta i nävarna och gå vidare.

Du är inte så intelligent, va?

Tack.

Men en del av frågan var i fall "den gruppen" verkligen har en miljon medlemmar i Sverige. Och kanske ifall drogandet har negativa konsekvenser för alla de som felmedicineras med den? Och du vet, även om det kanske är svårt at mäta kliniskt, men välmåga är inte detsamma som en binär variabel i en regressionsmodell som har värdet "död" eller "ännu inte död".

Jag kan förstå att läkare avgränsar sin uppgift till minskad mortalitet, för att det gör deras jobb enklare. Men det sammanfaller inte nödvändigtvis med deras kunders verkliga intresse av livskvalitet.

"En binär variabel i en regressionsmodel"? Vem försöker du imponera på? Jag som höll på att dö skulle gärna vilja träffa dig öga mot öga,

@Fredrik L – Vad är Cornus agenda?

Meximixus. "Om du skriver som jag inte håller med så måste allt du skriver vara fel" är otroligt lågbegåvat av dig. Sluta läs bloggen eller sluta gnäll. Kan du inte skilja på sak och person så bör du nog inte vara doktor. Byt jobb.

För övrigt så har (jag) ingenstans skrivit att all medicinering är fel, men det är knappast så att 10% av Sveriges befolkning går omkring med panikångest. Får höra från bekanta som erbjuds psykofarmaka mot alla möjliga krämpor, ont i ryggen, etc, så de ska sluta bry sig och sluta belasta vården.

Läs gärna kommentaren av ”medikus” ovan. Det är den typ av argumentation som du kan bli utsatt för om en läkare vill övertala dig att börja använda SSRI: Ovetenskaplig, osaklig, tramsig och olycklig.

Ovetenskaplig: Antidepressivas effekt för att minska självmorden är inte bevisad. För vissa grupper tycks självmorden i stället öka när de får SSRI. Se även kommentaren av Jörgen ovan.

Osaklig: Att påstå att Cornu ”tramsar omkring och raljerar” är typiskt för läkare som försöker avfärda alla som har en annan åsikt om läkemedelsbruk.

Tramsig: ”medikus” säger att hen ”är för en kritisk, saklig och vetenskaplig samhällsdiskussion” utan att själv vara varken vetenskaplig eller saklig i sin kommentar.

Olycklig: ”medikus” glömmer det som borde vara viktigast för en läkare att påpeka i en diskussion om detta ämne. Nämligen att det kan vara livsfarligt att plötsligt avbryta en medicinering med SSRI (”antidepressiva”). Utsättningen av preparaten måste ske successivt och över lång tid. Den bör helst ske i samarbete med en läkare som har kunskap om utsättningsproblematiken. Utsättningssymptomen kan vara plågsamma, och farliga.

Nu väntar vi på att ”medikus” ska komma med ett sakligt och vetenskapligt inlägg i denna diskussion. Till dess kommer åtminstone jag att anse att ”medikus” är en av dem som läkemedelsindustrin brukar skicka ut för när någon av dess viktigaste inkomstkällor ifrågasätts. (Se film nr 3 från Who Cares in Sweden?)

Du har inga som helst specialkunskaper, men skriver alltså ändå ut psykofarmaka?

Man får hoppas att det inte är så illa att läkare skriver ut psykofarmaka utan specialkunskaper.

@Cornu:
Ursäkta mig.. Jag menade att jag inte har tillräckliga specialkunskaper för att kunna bidra ytterligare till diskussionen om SSRIs plats i behandlingsarsenalen. Jag har tillräckliga specialkunskaper för att skriva ut psykofarmaka i vissa fall men det ingår inte i mitt område.

”Medikus” har nu kommit med ett inlägg som är mera sakligt än det tidigare, även om det inte är vetenskapligt. Således tar jag tillbaka min förmodan att Medikus är utsänd av läkemedelsindustrin för att stoppa debatten.

Jag noterar att Medikus har backat från påståendet om en ”bevisat mindre dödlighet” till att det ”väl ändå” är klart att SSRI är en ”bra behandling mot depression”. Det är alltså mera fråga om tro än vetande. Medikus erkänner att självmordsbenägenheten kan öka i början av behandlingen med SSRI och att sådana självmord ska ”noga förebyggas”. Vad Medicus inte skriver är att läkarnas vanligaste metod för att ”noga förebygga” är att skriva ut recept på annan psykofarmaka, t.ex. benso, samtidigt med SSRI-receptet. Alltså dubbelmedicinering, med risk för dubbelt så många biverkningar. Såväl bensodiazepiner som SSRI-preparat är dessutom vanebildande och kan ge svåra utsättningsbesvär.

Den som vill sätta sig in i problematiken kan t.ex. börja med att läsa den här bloggposten från 2011: http://www.alba.nu/motvallsbloggen/?p=8277
(Kerstin, som har skrivit artikeln, är inte läkare, men däremot forskare med träning i att bedöma forskningskvalitet.)

Ens referensramar har naturligtvis stor betydelse. Jag har bott och jobbat i en rysk industristad i lite över ett år nu och man kan väl säga att de flesta människor här har en annan typ av standard än vad vi är vana vid hemma.

Ibland verkar det som om människor har en viss "problemkvot" som behöver uppfyllas och där placeras de problem man har för hand. Ibland går dessa att lösa, ibland inte. Människan är ju utvecklad för att springa/slåss/vänta ut problem såsom rodjur och annat hedenhöskt, inte hantera dem år efter år samtidigt som man ser glad ut på Facebook.

Allt ovan är alltså citerat, utom det inom []-klamrar och sista stycket.

Att det inte är praxis ändrar inte att det finns läkare som skriver ut detta till jobbiga patienter.

Jag har träffat och pratat med bekanta. Exempelvis "trillade ner från byggnadsställning, skadade höften, stod på sig och krävde behandling och diagnos, fick inskrivet "deprimerad" i journalen och fick SSRI på recept och därefter vägrade läkaren utreda patienten vidare".

Redan för 20 år sedan läste jag om effekterna av ritalina till unga patienter i USA. Hur hård kontroll på förskrivningen av tex ritalina innebär det tror du i så fall. Många av dem fick med medicinens hjälp kraft att ta sitt eget liv. Så det är möjligt att piller kan förhindra självmord men att dessa även bidrager till självmord är likaså fakta.

Svar från en som hatar läkare överdrivan tro på sin egen expertkunskap i att döma människor på olika psykiska diagnoser. Fy fan för detta yrke. Läste om historien om lobotomi och den bakgrunden är inte rolig för att yrket ska ens ha någon som helst legitimitet. De följde inte ens upp sina patienter så självgoda var dem.

Oskar T beskriver en idealvärld, där alla läkare till punkt och pricka följer de kriterier för utskrivning av SSRI-preparat som står i olika anvisningar, där inga läkare låter sig förledas av medicinförsäljarnas tips om ”utvidgade förskrivningskriterier”, där alla läkare har gott om tid för samtal med patienten. Vidare förutsätter han att alla läkare hjälper sina patienter med utsättning av preparaten ”när symptomfrihet uppnåtts”, vilket inträffar efter ett par månader eller något år, och att de därefter följer patienten noga under den försiktiga sänkning av dosen som sällan behöver fortgå mer än ett par veckor eller månader före den slutliga utsättningen.

I min bekantskapskrets finns/fanns det nio personer som jag vet har använt SSRI-preparat under en längre period. Ingen av dem har fått läkarhjälp med att sätta ut medicinen. Det vanligaste är att de har fått annan psykofarmaka att ta i stället för eller samtidigt med det ursprungliga preparatet, när den första medicineringen inte fungerat eller gett för svåra biverkningar. Två utvecklade alkoholism efter att ha gått på medicineringen några år, en av dessa dog vid trettio års ålder med förstörd bukspottkörtel (vilket naturligtvis inte behöver ha något samband med medicinerna eller alkoholen). Två andra utsattes för s.k. kaskadförskrivning, när nya preparat insattes mot biverkningarna och sedan ytterligare nya mot de nya biverkningar som uppstod. Dessa är nu sjukpensionärer. Ingen av dessa nio har blivit fri från medicinering, utom de som är döda nu. Jo, en ung kvinna lyckades sluta på egen hand, efter att ha gått på kombinationen SSRI/benso i knappt ett år.

Jag lever ett lugnt liv utanför storstäderna och detta är vad jag ser i min omgivning. Jag frågar mig om det är så att de läkare som har kommenterat i denna diskussion lever helt avskärmade från verkligheten? Ser de inte bland sina patienter det som jag ser bland mina bekanta?

Några frågor specifikt till Oskar T: Vad arbetar du med idag? När jobbade du senast i primärvården? Genomförde du då alltid utsättningen av antidepressiva/SSRI enligt de regler du beskrivit här? I hur många fall lyckades nedtrappningen och utsättningen på den tid du anger? Hur många av de patienter som du behandlat med SSRI står fortfarande på medicinering med SSRI-preparat eller annan psykofarmaka? Vad har du gjort för att hjälpa dem som fått svåra biverkningar av medicineringen? Och: Hur många av dina läkarkollegor bedömer du går på SSRI?

Här har Oskar T en omfattande replik.

http://www.alba.nu/motvallsbloggen/?p=12741

Svar till nedanstående. Jo tron om pillers verkan är överdriven och det du säger påvisar det tydligt. Det är skrämmande att det är samma teori om ADHD att 10 % av befolkningen är i behov av detta läste jag för några år sedan. Läkemedelsindustrin har för stor makt och att se hur de stoppar i piller på gamla är fruktansvärt helt enkelt så neddrogade som de är om dagarna. Vi folket bekostar det också utan att tänka på orsak-verkan att vår vård har blivit som en enda stor pillerkonsument i ledbandet på läkemedelsindustrin. De med ECT-behandling glömmer ju bort delar ur sina liv dessutom som hänt tidigare.

Lät en vän titta på mina kommentarer och denne påpekade att det jag skriver i många stycken framstår som raljerande, arrogant, fåfängt, nedlåtande och inhumant.

Tar efter en stunds funderande bort samtliga kommentarer.

Ber uppriktigt om ursäkt till de som jag eventuellt har sårat. Jag får försöka bli mer ödmjuk fortsättningsvis och skall avhålla mig från vidare kommentarer på detta eller andra forum.

Mea Culpa