Det verkar som fler och fler fastnar i BLT-fällan, dvs skuldslavsfällan där man inte längre själv kan bestämma över sitt liv, utan banken bestämmer över dig.
För att reda ut begreppet så är BLT, bolånetorsk, något man blir om man inte längre kan bestämma över sitt eget liv på grund av sina bolån. En del tar detta som en extremt förolämpande term, för mig finns ingen värdering i begreppet även om ni tror det. Däremot är det ett passande begrepp, som de flesta relativt lätt kan greppa. Skuldslav är en passande variant på ordet.
Jag fick läsa en anekdot från en av mina läsare, som bor i en etta innanför tullarna i Stockholm.
Personen har en relativt hög lön, med en disponibel inkomst säg 25% över medianen för Stockholm. Vederbörandes lägenhet är 60% belånad till mäklarskattat marknadsvärde och läsaren vill nu sälja och flytta till utanför tullarna och en något dyrare och dubbelt så stor lägenhet. Belåningsgraden behöver bli ca 75% på den nya lägenheten. Men vederbörande får inte lån.
Det är helt enkelt stopp. Banken/bankerna kräver nu 50-70 års rak amortering vid nytt lån, plus att man klarar en ränta på 8% och baserat på detta godkänns inte det större lånet, som handlar om mindre en ytterligare en miljon.
Vederbörande är nu inlåst i en liten etta i centrala Stockholm och kan inte uppgradera till en mer åldersanpassad tvåa. Det räcker inte att ha över 13 000:- SEK kvar i månaden när hela boendekostnaden, inklusive avgift, ränta, amortering och drift är tagen.
Enda alternativet vid en flytt är att bara flytta till en lika billig lägenhet, vilket för att få en önskvärt större lägenhet är att flytta till förorten istället för utanför tullarna. Det räcker inte att ha en bostadskarriär med en ansenlig andel orealiserat kapital i ryggen för att kunna flytta till något större. Trots rekordlåga räntor har läsaren blivit BLT. Hur kul är det att bo i en etta resten av livet, om man inte vill flytta från orten?
Frågan är om denna anekdot är den enda? Det är knappast så, det finns antagligen fler, många fler, BLT som nu sitter inlåsta i ett boende som inte längre passar dem, men där de inte beviljas lån av banken för förändrat boende. Är tillräckligt många inlåsta så har eget ägande förvandlats från en möjlighet till ett problem och minskad rörlighet på bolånemarknaden.
Jag har varnat för att bankerna kommer skärpa kraven vid flytt och t ex vid nya lån kan lägga på amorteringskrav eller hårdare krav för att bevilja lån. Detta har nu inträffat, åtminstone i det här fallet och inlåsningen är ett faktum.
Vad tror ni?
Tillägg: Jag har förstås verifierat dessa uppgifterna, sett bankens beräkningar som läsaren fått som besked/avslag, kontrollerat existensen av de relevanta lägenheterna, addresserna etc. Men jag skriver inte ut några detaljuppgifter av respekt för vederbörandes anonymitet. Detta gäller generellt och är underförstått, även om ni som är i allvarligt förnekelsetillstånd gärna avfärdar sådana här anekdoter som trams.
33 kommentarer
Betvivlar inte för en sekund storyn.
Dock är det ju så att BLT-n i detta fallet inte hade haft en bättre situation om han hade varit HRT.
Då hade han i.o.f haft en HR att byta med. HR i city i storstäderna är väldigt populärt som övernattningslägenhet.
"Enda alternativet vid en flytt är att bara flytta till en lika billig lägenhet, vilket för att få en önskvärt större lägenhet är att flytta till förorten istället för utanför tullarna."
Nu är väl i och för sig utanför tullarna just förort, men om vi bortser från detta, så varför innebär det här att personen i fråga är inlåst? Om lägenheten fallit så mycket i värde att han efter försäljning inte skulle ha råd med ett likvärdigt boende ens i förorten – då hade jag kunnat hålla med om att han är inlåst. Men det här känns ju mer som en person som inte har råd med en dyrare lägenhet än den han har nu.
jag är benägen att hålla med. Det är ju ingen rättighet att flytta till större och att långivare skall gå med på det hursomhelst.
kan bara påminna mig själv att varit i denna situation – dvs inte haft råd att byta till större, förrän jag hittade en partner att dela en större lägenhet med.
re 18:01
Man brukar skilja på närförort och förort här i sthlm.
Termen BLT har du flera gånger applicerat på mig i tidigare diskussioner enbart för att jag inte hållit med dig till 100% i bostadsbubblefrågan, detta trots att jag inte har några lån.
Om du använder BLT som ett skällsord och applicerar detta på alla som inte håller med dig så är det inte så konstigt att folk inte uppskattar termen.
Kan han inte bara hyra ut sin 1:a och utnyttja värdestegringen och därmed extraintäkten för att ha en kapitalfördel jmf mot hyrestorskarna när han hyr en 2:a i förorten? Då håller han kvar investeringen men får större boende, och ingen bank kan invända.
Tycker jag känns som bra situation?
Hur ska han kunna hyra en 2:a i förorten? I Tensta/Rinkeby är kötiden ca 4 år och överallt annanstans 8-10 år, utom i innerstan där du behöver minst 15 års kötid för en 2:a. Dessutom kräver de flesta värdar att du måste ha sålt din BR innan kontrakt.
Personen du beskriver är väl en BLT av tredje graden eller nåt. Då ser jag en första gradens BLT är en person som hamnar under vatten och samtidigt förlorar sin inkomst, och därmed behöver likvidera bostaden och realisera en förlust. BLT av andra graden är en person som hamner under vatten men fortfarande har råd att bo kvar, men däremot inte kan flytta utan att realisera en förlust. Dvs är instängd i sitt boeende.
Personen du beskriver kan ju sannolikt sälja sin bostad utan förlust, så problemet är att vederbörande inte har tillräcklig inkomst för att köpa sin drömbostad. Det är väl i princip samma problem som 99% av befolkningen lider av.
🙂
Så kan man ju uttrycka det (även om jag hade numrerat det omvänt – tredje graden är väl normalt sett att se som värre). Notera att det kan skita sig även om man byter till likvärdigt (enligt aktuellt marknadsvärde) – lånen skall då förnyas och banken har ju ingen skyldighet att bevilja nya lån bara för att du haft lån tidigare, ju högre skuldsättningsgrad/skuldkvot man har destu större risk att banken sätter sig på tvären.
För övrigt realisera förlust har väl inte så mycket med BLT-begreppet att göra. Det är frågan om man kan sälja och gå ifrån utan skulder som är det intressanta.
Nu har jag inte sett alla parametrar men det borde finnas förhandlingsutrymme om man har 13k kvar efter amorteringar. Kanske man kan välja en bostad som bara kostar 500k mer istf. 1000k mer.
Någon hel katastrof kan det inte vara.
Man måste vara lite på och påläst när man har med banker att göra. Man kan inte ge upp efter första kontakten med en enda bank. Då får man en skitdeal. Det är som att köpa första begagnade bilen i listan på blocket osedd.
Håller med ovanstående talare. Cornucopia brukar ju inte dra sig för att skarva lite eller "räkna fel" för att göra en billig poäng. Men det här har han väl ändå inte snutit ur nästan.
Dock undrar jag om BLT:n i fråga verkligen kollat runt med alla banker. Låter ju som det finns ganska gott om utrymme i budgeten för denna flytt. Måste vara en superkonservativ bank som inte släpper till.
Överhuvudtaget gillar ju inte bankerna att låna ut så mycket pengar till en ensam låntagare, eller borde inte gilla, eftersom riskerna är högre vid arbetslöshet, sjukdom mm om man inte har en respektive som är lika skyldig till lånet?
Eller de borde inte gilla egentligen, men kanske i goda tider att de tog högre risker och lånade ut mycket pengar även till ensamstående.
Det är ju heller inte någon mänsklig rättighet att låna pengar så egentligen kan man ju inte klaga på att man får avslag på sin förfrågan…
En person som sitter på 40% i orealiserat "lägenhetskapital" är alltså en BLT.(Definition : "man inte längre kan bestämma över sitt eget liv på grund av sina bolån")
OK.
Inlägget visar vilken extremist Cornu blivit på senare år i jakten på att generera trafik och läsarkommentarer.
Enda problemet denna person har (om uppgifterna i övrigt är korrekta) är att han har fel bank. Är helt säker på att han kan få det lån han behöver för den nya lägenheten, förutsatt att han först sålt den existerande och då har en bra slant att sätta som kontantinsats.
En snabb koll med en bekant som jobbar på bank med bl a bostadslån bekräftar detta.
Om nu uppgifterna stämmer och inte är tillspetsade.
Oavsett om personen i fråga kan få låna mer pengar eller inte, så tycker jag inte man kan beskriva denne som någon form av 'torsk'. Möjligtvis behöver vederbörande omkalibrera sina förväntningar något, det är allt.
Det här rör sig ju snarare om en högst ordinär situation bland stockholmsbor och har varit så ganska länge. När man först är nyinflyttad eller flyttat hemifrån känns det väldigt viktigt att bo i 'rätt' område och då är man villig att lägga ganska stora pengar på en liten lägenhet. Med tiden får man nya värderingar, vill ha mer plats snarare än krypavstånd från krogen och flyttar då till ett lite mindre populärt område som man aldrig kunnat tänkt sig några år tidigare.
Snabbspola några år och man vill kanske flytta ihop med någon och behöver mer plats eftersom man kanske hellre vill bjuda hem vänner på parmiddag än gå ut på krogen. Sedan kommer barn och då flyttar man ännu längre ut för att få plats med telningarna.
Visst, det finns alltid de som klämmer ihop sig på en mindre yta därför att de absolut måste bo kvar nära Stureplan eller på Söder eller var man nu har sina vuxenlekplatser. Men det är ett medvetet beslut och alls inte att vara fast i sitt boende.
På södermalm är det inte alls ovanligt att par i trettioårsåldern bor med spädbarn i ettor. Den nya unga generationen vill inte flytta till förorten.
Men det är ändå ett medvetet beslut, eller hur? Ingen tvingar dem att varken flytta eller bo kvar. Och så länge de trivs och får det att funka så är det upp till dem hur de väljer att leva.
Nja, dom kommer vilja flytta till större så småningom när ungarna blivit 5-6. Så har trenden sett ut länge.
Ett observerabart fakta är att omsättning minskat drastiskt i centrala Stockholm. Dels kan väl det bero på det fenomen som Cornu beskriver. Dels lär det också bero på att bankerna är obenägna att ge brygglån till de som är mycket belånade.
En obekräftad uppgift jag har är att man kräver en belåning mindre än 50% innan man ger brygglån. Men det är nog bara en del av sanningen.
Sedan måste jag invända mot formuleringen om att "banken bestämmer över dig". Så är det inte. Det går alldeles utmärkt att sälja bostaden och avsluta lånet.
Men du du vill låna mer och inte är kreditvärdig så kan naturligtvis banken tacka nej. Men det är inte att "banken bestämmer över dig".
——————
Fö verkar det som bankerna lånar ut ca 5 ggr årsinkomsten. Jag provade en gång att skicka ut låneförfrågningar och det stämde i mitt fall. Och då skulle jag ändå ha ganska så mycket kvar efter räntor amorteringar och övriga kostnader. Men det tog stopp där iaf.
Visst har det saktat in i Stockholm och det beror nog som vanligt på en rad faktorer. Jag kan t ex tänka mig (men har inga som helst belägg för) att många fortfarande förväntar sig att kunna sälja med rejäl vinst och därför hellre bor kvar i förhoppningen om att priserna skall fortsätta stiga.
Ja det stämmer 5 ggr årsinkomst, sade de på banken när jag var där sist.
Här tycker jag Cornu drar i lite för mycket med alarmklockorna. Jag har all respekt för att han skyddar identiteten på personen bakom och de exakta sofforna men tillåt mig ändå att måla en bild av hur det kan se ut. Jag tror det kan lugna lite.
Personen X vi har fått beskrivet för oss har en medianlön på 25% över stockholmsgenomsnittet. Enligt Cornus egen statistik har han således en lön på ca 27.000 kr före skatt i månaden (alltså ca 21.000 kr efter skatt)(http://cornucopia.cornubot.se/2012/03/vad-har-stockholmarna-for-lon.html).
Vi har alltså en ung man som bor på en mindre etta i centrala Stockholm. På denna lägenhet ska belåningsgraden vara ca 60% av en mäklarvärdering. Min gissning är att lägenheten är köpt för ca 1.000.000 kr och att avgiften är på ca 2000 kr och nuvärdet på lägenheten då ca 1.600.000 kr.
På detta lån har vår person ingen amortering och rörlig ränta vilket i dagsläget ger honom en bekväm månadskostnad på ungefär 4000 kr (han har alltså 17.000 kr att röra sig med efter boendekostnaden dragits).
Detta är förstås mycket pengar och vår unge man känner sig som en del av etablerad medelklass. Han kan köpa de mest han vill men det han mest av allt vill ha just nu är mer utrymme. För att få detta utrymme är han beredd att dubblera sin boendekostnad.
Han har tittat ut lägenheter på närförort för 2.200.000 kr. Med sina 600.000 kr i värdeökning ifrån förra lägenheten som egeninsats behöver han få detta matchat med ytterligare 600.000 kr i lån från banken – detta skulle ge ett nytt boende med belåningsgrad på ca 75%. Med en avgift på den nya lägenheten på 2000 kr, rak amortering på 50 år och en driftkostnad på 7000 kr per år får vår unge man en ny månadskostnad på 8000 kr i månaden. Den nya konsumtionsutrymmet efter skatt och boendekostnad är ca 13.000 kr – fortfarande bekvämt tycker vår unge man.
Banken räknar dock klokt nog med att ränta inte förblir vid dagens 3.09% dock utan begär att man ska klara upp till 8% ränta. Den rörliga räntan var trots allt ca 6.5% så nära i tid som hösten 2008. Kostnaden på det nya lånet med 8% ränta skulle då stiga till nästan 12.500 kr eller ca 60% av disponibel inkomst. Det anser banken av förklarliga skäl vara en omöjlig ekonomisk position för vår unge man och de vägrar därför ge ett nytt lån.
Det är förstås inget roligt för vår unge man men detta är effekterna av bolånetaken och amorteringskraven. Två saker som förhoppningsvis kommer resultera i pyspunka på bostadsmarknaden. Det låter alltid så trevligt när man säger det (pyspunkan) men effekten ovan med en ung man som känner sig inlåst i sitt boende är konsekvensen av en sådan.
Inlåst, njae han har ju massa andra ställen han kan bo på om han så nu skulle vilja. Varför inte flytta till Dalarna, vi har det bra här också och om han flyttar till detta underbara landskap kan han dessutom få större utrymme än han ens hade kunnat drömma om för samma pris som hans nuvarande bostad.
Pyspunka gör ingen ruinerad och hemlös.
Jag får inte ihop detta inlägg med det som publicerades tidigare under dagen. Hur kan bolånen öka med nio miljarder i månaden om en höginkomstagare med låg belåning inte godkänns att öka sina lån? V.em är det då som har rätt att låna? Innebär detta att vi kan anta att alla nya lån som tecknats det senaste kvartelet är tagna av personer som klara åtta procent ränta och amorterar på femtio år? Isåfall känns det ju ganska lungt att lånena ökar
För att förtydliga vad jag menar: Först en artikel om att bolånen fortsätter att skena iväg. Och sedan ett par timmar senare en artikel om att höginkomstagare med låg skuldsättning inte får lov att öka sina bolån på grund av att bankerna slutat låna ut till bostadsändamål såvida man inte har extremt bra förutsättningar? Någon som får ihop dom här två bilderna?
Problemet är inte att han nekas lån överhuvudtaget, utan att han inte kan få lån till samma fördelaktiga villkor som när han köpte sin första lägenhet. Dessutom handlar det om en bank; flera här i kommentarsfältet verkar ju föreslå att kraven kanske inte är lika strikta överallt.
Till sist: det här handlar om en person som vad jag kan förstå självmant har tagit initiativet att skriva till Lars och beskrivit sin situation. Det behöver ingalunda vara representativt för någonting.
Det som är intressant i inlägget är att banker nu börjar kräva rak amortering på 50-70 år. Detta är nog något fler kommer märka av när lånen löper ut eller när fler vill flytta.
Enligt den här defintionen är jag också bolånetorsk fast jag inte har en ända krona i bostadslån.
Alla som inte kan köpa det absolut dyraste huset i hela världen är bolånetorskar.
Hur kan man säga att någon är bolånetorsk bara för att de inte har råd att bo på ett visst ställe?
Då förlorar begreppet all innebörd.
Själv är jag lönetorsk eftersom jag inte har råd med så mycket som jag hade hoppats ha råd med när jag började jobba. Löneökningarna har helt enkelt inte kommit i den takt jag trodde.
Skämt åsido så är väl poängen den att det (möjligen – det här är bara en enstaka anekdot) inte längre är lika lätt att göra den typ av 'bostadskarriär' som vissa gjort de senaste åren. Men visst, jag håller med om att personen i exemplet inte är vare sig 'torsk' eller 'inlåst'. Däremot känner denne sig kanske så.
Frågan är om Cornu själv skulle få lån från den aktuella banken för att köpa den aktuella lägenheten?
Man kan knappast vara en BLT bara för att man förhindras av sin bank att bli en.