Business Insider har en kort artikel om hur Sverige återhämtade sig betydligt snabbare än USA efter den akuta finanskrisen 2008 – 2009. Skillnaden ligger ligger enligt analysen i att svensk bostadsmarknad återhämtade sig och därmed att hushållet inte avbelånade sig (eng deleverage).
Tvärt om så skuldsatte sig ju svenskarna som aldrig tidigare, inklusive de som före 2008 – 2009 redan var skuldfria som mer än gärna tog på sig skulder för att få Anders Borg att se duktig ut.
Men USA:s bostadsbubbla sprack inte 2008. Den sprack redan 2005 och USA hade redan prövat att extremt låga räntor, medan Sverige kapade räntorna hårt i samband med krisen. Det fick den svenska bostadskraschen att återhämta sig och medföljande skuldbaserade lånebyxor drog upp den svenska konsumtionen och ekonomi snabbare än för USA.
Fast den svenska bostadsbubblan har bara blivit större. Den svenska kraschen sköts bara på framtiden och kommer bara bli hårdare när den väl slår till. Fördelen är kanske att när Sverige väl kraschar så blir det inte samtidigt som resten av världen, vilket kan dämpa krisen, relativt sett.
Vad fick svenskarna 2009? Vi fick rekordlåga räntor. Vi fick skattesänkningar. Vi fick välfärdsnedskärningar, vilket gör att man kan finansiera skattesänkningarna genom att de flesta känner sig rikare och bara minoriteten som behöver välfärd blir lidande. Skattesänkningarna tog svenskarna och lånade upp några hundra miljarder SEK för och spenderade på att blåsa upp priserna på bostäder och byta ut nyrenoverade kök och badrum till senaste modet, vilket drog upp statens och landets ekonomi.
Sedan är ju Sverige ett exportland och inte likt USA ett importland och Sverige kör med en balanserad statlig ekonomi, vilket inte USA gör. Man kan då tycka att när USA bara ökade sina underskott ännu mer så borde man kunnat få upp ekonomin på bekostnad av statlig skuldsättning, men istället har amerikanska folket fortsatt att avbelåna sig. Nyckeln är alltså att få hushållen att skuldsätta sig istället för att avbelåna sig. Problemet var bara att bostadsbubblan i USA inte sprack 2008, utan 2005, och redan hade uppe farten.
Om våra makthavare delar denna uppfattning, så inser man att allt som är möjligt kommer göras för att se till att svenska hushåll fortsätter skuldsätta sig. Fortsätter skuldsättningstakten att minska kommer vi få problem, men förr eller senare måste den minska. Svenska hushåll når, liksom de amerikanska, skuldmättnad och avbelåningen kommer komma.
18 kommentarer
En väldigt stor sak som hjälpte till att rädda den svenska ekonomin 20008/2009 var den massiva kronförsvagningen, som gynnade exportindustrin och därmed höll den ekonomiska verksamheten och BNP uppe.
Den här gången verkar det inte bli någon kronförsvagning, snarare motsatsen. Riksbanken borde agera för att stoppa kronförstärkningen, inte genom att sänka räntan utan genom att hindra kronan från att stärkas ytterligare mot euron, på samma sätt som Schweiz valt att göra.
Inflation sänker köpkraften på dina besparingar och din pension och är en form av stöld.
När facket förhandlat upp lönerna högre än exportindustrin klarar av, så skall någon annan stå för notan.
Att inflationen gör att lönehöjningarna snart försvinner i höjda priser, tycks majoriteten inte fatta. Men det finns dock ett gammalt uttryck: Tänk om jag fått behålla gamla lönen och de gamla priserna. En stärkt krona ger på sikt lägre priser och förbättrad ekonomi för alla.
Åke, jag gick igenom siffrorna för tio år sen. Jag kan inte säga att jag såg att löntagarna, möjligen med undantag för något enstaka år på 70-talet, har orsakat inflationen. De har faktiskt inte ens kunnat kompensera sig för prisökningarna en majoritet av åren. Sen "den stora skattereformen", som var klar primärorsak till vår förra fastighetskris då man inte tog bort avdragen steg för steg, verkar penningmängden och inflationen helt tappat kontakten med varann. Det gör inget om det är "de rika" som köper IT aktier av varann, helt annan femma om medelklassen köper hus av varann till allt högre priser i befintligt bestånd. Men jag håller med dig om att kronan inte bör sänkas medhelst politik för sakens skull.
Det enda som kan skapa inflation i betydelsen allmänt ökade priser, är ökad omsatt penningmängd. (Och då talar vi om M1).
Löntagares löneökningar kan INTE öka en allmän prisnivå. Det finns för lite pengar för det. (Lite kortfattat).
Om vi skulle höja lönerna i Sverige med 10 ggr skulle företagen inte kunna betala ut några löner. Dom skulle behöva sälja för 10 ggr mer och det existerar inte pengar till det.
Ökad skuldsättning däremot driver inflation.
@ Dr. Parasit 2012-09-09 21:41
Jag sade inte att löntagarna tjänade, tvärtom, gamla lönen-gamla priserna hade varit bättre.
Alla som kunde. kompenserade sig med god mariginal och inflationen blev stor.
Som ett resultat har sedan slutet på andra världskriget fram tills de sista åren värdet på egendom, i kronor räknat, stigit i värde.
Samtidigt, under långa perioder, har inflationen legat på 10% och räntan efter mariginalskatteavdragen varit betydligt lägre. Det var den perioden man blev rik på sina lån.
Om misstankarna skall riktas åt något håll, så var staten och kommunerna de största låntagarna och de som tjänade mest på att lånen relativt sett blev mindre. Plus de som hade höga löner, t ex topparna inom facket och politiken.
Jo, men precis som du säger så hade "di små" egentligen haft det bättre med en mer riktig kalkyl, men, under ngt *enstaka* år på 70 talet, ett undantag som tyvärr xycorr överdriver med 10ggr som naturligtvis är absurt, det kan handla om 1-2% realt, kunde arbetarna få en större del av kakan, resterande år kunde de i bästa fall kompensera sig. Det kan man ju inte klandra dem för och kalla det inflationsdrivande? Det var ju faktiskt det du påstod i ditt första inlägg. Sen kan det mycket väl vara Staten som är boven, både nu och då, Staten tenderar att se om sitt eget hus. Avbkastningen efter skatt har väl egentligen aldrig varit något att jubla över, samma där, enstaka år, troligen på 90-talet lär investeraren i obligationer gått med real vinst om man antar 30% skatt och verklig inflation. Med 70% så var det än värre.
Vi hade vår bokris på 1990talet.
Jag förstår att du är lite besviken att inte få återuppleva den.
Just nu har vi bra balans mellan kostnaden för nybyggen och priset på begagnade villor, eller snarare så att det byggs för dyrt för att nyproduktionen skall ta fart.
Vi får heller inte glömma den nyinflyttning till Sverige som sker och som fyller tomma lägenheter på landsbygd och i storstäder i en takt som gör att vi talar om bostadsbrist. +500 000 på ett par tre år!
Jaså du tycker det, vilken kostnad för nybyggen är det som du tycker att det är en bra balans på då?
Sanningen är den att byggföretagen och kommunernas byggnadsnämder var ganska snabba på att anpassa byggkostnaderna och diverse komunala avgifter efter hur mycket amorteringsfria pengar stockholmarna kan hämta ut.
Instämmer med oppti.
Marknaden har nu stabiliserat sig och vi har de senaste året sett priserna ligga rätt still. Vilket "vi-har-en-bubbla-som-snart-spricker-hetsarna" inte riktigt vill erkänna, deras argumentation är roligare om man bara klipper ut typ 2002-2009 och ignorerar det som hänt sedan.
Vad som håller på att hända i Sverige nu är det bästa för alla – priserna ligger rätt stilla och löneutvecklingen får komma ifatt något. Dvs. ingen krasch.
I USA var det politiskt beslut att låna ut 100%(the American Dream) till de som knappt ens hade ett jobb för att hålla utlåningen uppe. Det har vi inte sett någon motsvarighet till i Sverige.
"Avbelåning" är inte ett ord jag gillar, även om jag förstår det. Det blir ju två prefix som motsäger varandra där.
Den svenska statens "budgetbalans" ska ju ses i skenet av världens allra högsta skatter. Våra politiker har privatiserat skulderna i högre grad än vad t.ex. USA:s politiker lyckats med. Vi har så att säga redan vidtagit de konfiskatoriska katastrofåtgärder som det återstår för dem att göra… Men en skillnad i effekt blir som sagt en annan tajming, och det är mycket riktigt en viss fördel. Svenska statsobligationer har inte dragits med i de sydeuropeiskas fall. Sårbarheten här är betydligt mer inriktad på hushållen och bankernas exponering gentemot dem, än på den statliga budgeten.
Arvid,
Mindre värdefull krona bara omfördelar från somliga till andra. Det löser inte problemet. Företag som inte kan konkurrera bör frigöra sina resurser för värdefulla ändamål istället (alltså kånka!) Mer export i utbyte mot allt mindre pengar är inte något självändamål. Om kronan blir starkare så betyder det bara att vi skapar mer välstånd genom att exportera mindre.
Du menar att staten har tvingat på folk att skuldsätta sig privat? Eller det kanske var något annat du menade med att politikerna lyckats privatisera skulderna?
Ja, det intressanta här är ju att man kan kritisera både från vänster och höger. Man tvingar mer eller mindre folk att köpa en svindyr bostad. Det är en viktig observation när Borg hyllas av kreditratinginstituten. Personligen undrar jag lite över hur tankarna gick när man tar bort mycket av fastighetskatten samtidigt som man inför "jobbskatteavdrag", man kan säga att man gjorde fel drag i fel tid vilket säkerligen kommer att visa sig. Glöm inte att RUT ROT och annat ytterligare snedvridit konsumtionsförmågan.
Precis som Arvid säger så vart vår ekonomi extremt dopad då vi både fick en effekt av kronförsvagningen och att vi stimulerade utlåning.
Bostadsmarknaden kraschar dessutom nu. Från att ha haft stillastående priser eller svagt sjunkande i drygt ett år så har prisnedgången ökat. 10-20% i nedgång under hösten är mitt tips. Billiga bostadsrätter är undantaget kommer förmodligen att ligga still i pris för de hålls uppe av desperata människor som måste ha bostad och då väljer det billigaste de kan hitta.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Raderad, då jag fick ett anonymiserat mail om gruelses inlägg, som menade att det var rasistiskt och antidemokratiskt. Dessutom menade personen att gruelse och jag är samma person, men det är en fråga för mailsändarens doktor, han själv och apoteket.
Jag respekterar bloggägarens beslut att ta bort min kommentar, eftersom jag gick "över linjen" i samband min hypotes angående bostadsbubblan.
När man som jag är anhängare av den suveräna, demokratiska nationalstaten Sverige, får man också räkna med att tvivelaktiga existenser, när det går dem emot, avfyrar "rasist"-salvan med en träffbild på fyra pi steradian.
Men att insinuera att jag är antidemokratisk, då är man verklighetsfrånvänd och okunnig. Tvärtom, jag hyllar demokratin, som styresform i Sverige. Jag tycker att den igen ska återinföras i Sverige. Följaktligen anser jag att Sverige ska gå ur det odemokratiska EU, och ha fler folkomröstningar i för nationen Sverige viktiga frågor.
Som demokrat motsätter jag mig, i strid med Alliansregeringens hållning, bl.a.:
* skrotandet av den folkförankrade värnplikten
* euron som valuta i Sverige
* EU:s beslutsmakt över Sverige genom Lissabonfördraget
* medlemskapet i Europakten
* EU:s dispositionsrätt över svensk uranhaltig malm
bloggaren: "… men istället har amerikanska folket fortsatt att avbelåna sig …"
Stämmer inte speciellt bra.
M2 ökar hela tiden och ligger nu på 8% ökning per år.
Tittar man specifik på hushållen så finns en sanning vad gäller deleverage. Men den är så liten att den är försumbar. Business ökar skuldsättning flera ggr mer än houshold minskar. Och Federal har ännu större ökning.
Totalt ligger men på en ökning på 4-5% per år i skuldsättning i USA. (Till det kommer banker och finansiella bolags ökning. Det tillkommer alltså).
Om man tar ett kliv tillbaka och betraktar hela spektaklet, vilket av alternativen är egentligen sämst – en dålig nationell ekonomi, eller dålig privat ekonomi? Och finns det något självändamål i att Sveriges ekonomi framstår som bättre än den är? Är det det gamla omvalsincitamentet som spökar?