Jag har snart sysslat med aktieinvesteringar och marknadsspekulation i tjugo år och har upplevt en hel del på vägen, inklusive de förändringar som skett sedan 1992. Under perioden 1993 – 2006 var det löjligt “enkelt” att tjäna grova pengar på marknaderna, men jag har sedan 2006 upplevt att de glada åren är förbi och att man nu får ägna sig åt att fundera på om man ska få 5% eller 18% avkastning på 1.5 år. Kanske har jag bara blivit gammal, senil eller riskavers, men jag tror att det här gäller generellt. Vi har lämnat Kondratiev-sommaren bakom oss och är nu inne i den fas av cykeln där det blir allt svårare att tjäna “pengar” på papper.
Men nu kommer jag bli personlig och löst berätta om min karriär som spekulant. Alla siffror är ur huvudet och jag har alltså inte gått tillbaka i alla de tjogvis med pärmar med gamla avräkningsnotor som finns arkiverade. En del siffror låter vansinniga, en del händelser fullständigt osannolika och undantaget att lägga ut avräkningsnotor så kan jag inte bevisa någonting.. Vilket jag inte heller är intresserad av att göra. Trot om ni vill, men kom ihåg att det aldrig handlat om stora summor. Jag är bara en vanlig småsparare och har aldrig påstått mig vara något annat. Och jag skyller på tur – omständigheter bortom min kontroll, som när jag är född, när jag började arbeta, karriärval etc. De tysta vittnena som aldrig hade tur ger sig sällan till känna.
Det mesta här har jag skrivit förr på bloggen.
Till en början krävs det kapital för att tjäna kapital. Här börjar turen. 1986, sexton år gammal, ärvde jag 100 000:- kronor. Inga pengar idag, men för en sextonåring kunde lika gärna varit hundra miljoner. En ofattbar summa. Vilket var ren “tur”. Inget jag kan kalla skicklighet. 1987 trillade ett stående åttaraders Lotto-system, som mina föräldrar betalade varje vecka åt mig, in. Lotterier, Lotto etc var som jag minns det väldigt stort på 80-talet. Kom ihåg att högsta vinsten på den tiden var spikat till en miljon kronor. Jag fick sex rätt och ett tillägg på ett åttaraders system. Det gav ca 100 000:- till. Upplärd i att vara sparsam i äkta lutheransk anda, så hamnade dessa pengar på bankkonto. Kom ihåg att räntorna på bankkontona var över 10% på den tiden. Dessutom hade jag en äldre släkting som månadssparade åt mig på ett konto hos Handelsbanken. Storheten med detta förstod jag aldrig, utan avslutade det kontot när jag var 18 och flyttade pengarna till Sparbanken. Min dumme f-n fattade inte att släktingen på det viset ville få mig etablerad som Handelsbankenkund, ett privilegium i sig.
Första gången jag använde sparpengar var 1988, då jag köpte en CD-spelare och en videobandspelare. Nästa gång pengar användes var 1998 – 99, då det köptes en bil, en 70 cm tjock 32-tums bredbilds-TV och en DVD-spelare.
1990 gjordes en första diversifiering till guld, med spektakulärt dålig timing. Strax därefter gick Saddam Hussein in i Kuwait och dumpade sedermera sin guldreserv och kraschade guldpriset. Det dröjde till 1999 (allt ur minnet) innan guldet hade återhämtat sig för oss svenskar.
1991 fick jag känna på det svenska välfärdssamhället, när jag gjorde lumpen 91-92. Eftersom jag hade pengar på bankbok, så fick jag ränta. Kom ihåg 10+% i bankboksränta. Det gjorde att denna ränta drogs från bostadsersättningen och jag fick alltså inte pengar för att betala hyran under lumpen. Inte ens på den tiden kunde man inte betala hyra på 32:- i värnpliktsersättning om dagen. Där lärde jag mig att om man har tillgångar så får man inte del av välfärdsystemen, inte ens när man gör värnplikten. Jag fick betala för att göra lumpen…
1992 fick jag ett arv till, lite mer pengar den här gången. De gick in i en 2:a på 57 kvadratmeter 1 km från Avenyn, på en bostadsmarknad som redan höll på att säcka ihop. 325 000:- betalade jag för den lägenheten efter ha gått på enskild personlig visning på 3-4 st alternativa lägenheter. Mäklarna ringde fortfarande månader senare och undrade om jag inte ville köpa någon av de andra tre lägenheterna jag tittat på. En månad senare var Riksbankens styrränta 300%. Resten stavas 90-talskris, som dock övervintrades skyddad bakom studier och studielån. Ren tur där igen. 1997 såldes lägenheten med förlust till priset 180 000:-, efter att tre enskilda individer tittat på lägenheter under en period av drygt tre månader. Dock köptes en villa istället, 140 m2 + garage, 18 km från Brunnsparken i Göteborg, mäklarsjöutsikt, “egen” badstrand 150 bort. Pris? 695 000:-.
![]() |
Så här såg en obligation ut |
I övrigt började aktie- och fondinvesteringarna 1993. En personlig vän till familjen, tillika kontorschef på största Sparbankskontoret i staden, tog sig an att ge mig ett mentorskap i investeringar, vilket upphörde 1998 då chefen flyttade till huvudkontoret i Stockholm. Också en stor tur och ren ynnest att ha fått ett personligt mentorskap i investeringar. Det här var rådgivning och undervisning av klass och inget säljsnack, även om det naturligtvis blev det mycket inriktning på Sparbankens produkter. Det köptes t ex aktieindexobligationer, SPAX:ar, 1993, men även räntefonder och rent av obligationer. De senare på papper, och förvarades i bankfack.
Den första aktieportföljen var pedagogiskt upplagd och skulle lära mig utdelningar, splittar, nyemissioner och avknoppningar av bolag. Det var Sandvik, Bilspedition, Kinnevik och något bolag till som jag inte minns. Kinnevik var det som behölls ända till IT-bubblan och hade vid det laget delat ut fler bolag än jag kan räkna på ena handens fingrar.
Under 90-talet blev det fler aktier. VP-depå användes och man traskade upp till Sparbanken (sedermera Föreningssparbanken numera Swedbank) på Eklandagatan (som symptomatiskt lades ner säg 2007-2008) och lade sina order över disk. Min första spekulativa placering var köp i Fermenta-aktier (efter kraschen) för 1:-, aktier som kort därefter såldes för 4:-. 3x pengarna i vinst. Jag var fast.
90-talets utförsäljningar och introduktioner hängde man förstås på. Nobel/Celsius, Assidomän, Föreningssparbanken mfl.
90-talskrisen gav också fantastiska tillfällen för obligationsmarknaden. Roburs Swedish Bond Fund gick 30-50% om året under åren som statslåneräntorna föll runt Göran Perssons tillträde. Jag minns speciellt en diskussion med min mentor kring när Ingvar Carlssons efterträdare skulle tillsättas och Jan Nygren visade sig tacka nej, medan finansministergeniet (jo, han uppfattades så av banken) Göran Persson hade tackat nej. Men hu vad lönsamt det var med svenska statsobligationer där.
Tids nog började jag jobba som IT-konsult på Linné Data 1996. Min ingångslön var 17 400:- SEK i månaden, vilket kändes som hur mycket som helst. 2002 hade jag en lön på 37 000:- i månaden på nästa arbetsgivare, plus helt orimliga bonus.
1996 ringde jag in ordrar till banken via telefonbanken. Även premieobligationer digitaliserades någonstans 1998-1999 och man slapp traska upp till banken då och då för att stämpla ut garantivinsterna.
1995 skaffade jag min första kapitalförsäkring hos Swedbank. Bara för fonder i det läget, då Swedbank inte erbjöd aktiehandel i kapitalförsäkring. Kommunikationsfonden och Contura, dvs bankens IT-fonder… Contura hade jag för övrigt haft sedan 1993. Ni ser vart det är på väg?
Det första tecknet stavades Prosolvia. Jag var inte själv inne i bolaget, men hade f d kursare som fick anställning där för att gissa sitt jobb och visa upp sig framför kamerorna när journalister var där. Kursarna fick incitamentsprogram, optioner eller konvertibler. En äkta konversation från den tiden.
“Så tjänade du mycket på Prosolvia-optionerna?”
“Nej, inte speciellt. Köpte en 740.”
“En Volvo 740?”
“Nej, en BMW 740. Kontant.”
På Linné Data fick jag ett erbjudande av en äldre anställd att köpa aktier. För 10:- styck. Vi fick också ett konvertibelerbjudande som anställda. Med lite pengar på banken var det inga problem att nappa. Det krävs pengar för att hänga på erbjudanden.
1998 (tror jag) anslöt jag mig till Föreningssparbankens Internethandeltjänst Nettrade. Var även inne som kund hos Teletrade (numera Nordnet) ett kort tag. Handel över Internet och i depå blev verklighet, lagom till IT-bubblan tog fart.
Aktiekursen för Linnédata var runt 70 kronor sommaren 1999. Konvertiblerna var in-the-money redan runt 40:-. Då “köpte” man konsultbolaget Cell och bytte namn till Cell Network och lät Marcus Bäcklund ta över som VD. Vid tillhörande personalmöte blev det uppenbart att Bäcklund hade noll koll på hur man driver ett konsultbolag och bara var intresserad av hur man kunde pumpa upp aktiekursen. Ett år senare hade 95% av de anställda i Göteborg sommaren 1999 sagt upp sig. Även jag, började leta nytt jobb så fort jag pratat med Bäcklund över en öl i bardisken på en konferensanläggning i Bohuslän. Men Bäcklund gjorde många anställda till miljonärer – åtminstone det fåtal som sålde i tid. När konvertiblerna föll ut stod Cell Network i 250:-. Någon vecka senare fusionerade man med Mandator och aktien steg till 500:- eller något sådant. Sålde dock inte på toppen. Men enbart konvertiblerna gav 10x pengarna, plus aktierna som alltså i teorin hade gett 50x pengarna. 10 000:- hade blivit 500 000:-. Ren tur. De som anställdes något år efter mig fick inte ett skit, utan de incitamentsprogram de var med på blev värdelösa med förlust av satsade pengar. De löste nämligen inte ut förrän bubblan spruckit. Men en av Linné Datas grundare, Gino, hyrde hela Palace och hade en alumnifest 2001 för de som jobbat på Linné Data. En del sålde i tid. Fortfarande finns det vissa regelbundna alumniträffar för Linnéfolk, även om närvaron nog blivit glesare med åren. Det var ett speciellt ställe. Bland annat var man tidigt drivande i användbarhet, usability, redan på 80-talet. När Bäcklund pratade om “snygga användargränssnitt” på den där konferensanläggningen så hörde man riktigt spyorna. Användbarhetskulturen från Linné Data lever dock vidare hos konsultbolaget InUse som grundades av användbarhetsfolket från Linné Data.
1999 spelade det ingen roll vad för aktier man köpte. Allt tiofaldigades, tjugofaldigades osv. Var inne i Framfab, Array printers, Tele-2, SEC mfl mfl. Även solida bolag som Gunnebo gick som spjut, men jag köpte även på mig guldbolaget Riddarhyttan, då guldet börjat röra sig och bolagets säte var i Göteborg, så man kunde springa på bolagsstämmor.
Jag bytte arbetsgivare till CyberCom, strax innan börsnoteringen. Som anställd fick man köpa aktier till introduktionspris. Kursen 10-faldigades på introduktionsdagen. Aktiekursen dubblades 2000 när VD:n på en fest i Stockholm hävde ut sig att man skulle tiofaldiga antalet anställda. Det fanns ingen grund för det alls, utan vara bara något han höftade till med i en informell miljö, men HQ och andra som hade sina analytiker med på festen spred förstås ordet. Sjuka tider. Sedan hade CyberCom ett helt sjukt bonussystem, som innebar att man fick extra lönepåslag om man debiterade mer än 80% av sin tid. Bara av att jobba heltid mot kund (=sköta sitt jobb) fick man feta bonus, som betalades ut var tredje månad. Lönekuvertet kunde vara 50 000:- var tredje månad. Helt. Sjukt. Fick dock sparken 2004 efter att ha vägrat ta ett uppdrag på annan ort än den jag var stationerad på enligt anställningsavtalet, dvs ett uppdrag i Stockholm. Göteborgskontoret lades ner, började jobba på Sigma istället.
I början av mars år 2000 sålde jag med perfekt timing allt. Allt. Detta efter att av en slump läst en krönika av Börje Lindström. Krönikan var från den 15:e december. Jag läste den den 3:e mars. Timingen var helt perfekt och jag prickade, trot om ni vill, exakt den dag då börserna toppade världen över. Men detta var ändå min sämsta affär någonsin.
För jag gick in på aktiemarknaden några månader senare igen. Visserligen inte samma IT-aktier, men i börskraschen efter bubblan drogs alla aktier med. Från toppen i mars 2000 till botten runt 2001 – 2002 tappade mina tillgångar trots perfekt säljtiming på grund av detta ca 70% i värde. Men jag satt med en fet reavinstsskuld. Bara fonderna hade varit i kapitalförsäkring. Timingen hade förvandlats till en skatteskuld, dvs jag investerade med hävstång och lånade pengar i form av skatteskuldsättning.
Deklarationen för år 2000 lämnades in 2001 och sedan skulle skatten betalas när slutskattebeskedet kom till hösten. Pengarna för skatten fanns i princip bara kvar i Riddarhyttan, som jag hade ett massivt innehav i. Jag hade synts bland de tjugo största aktieägarna i detta lågt värderade bolag om de nu inte varit förvaltarregistrerade (vilket förstås fler än jag var, så i realiteten hade jag kanske bara varit bland de största 50 – 100 ägarna, kvittar – var bland de 10 största ägarna närvarande på en bolagsstämma 2001, men för detta krävdes inte så mycket pengar då bolaget var lågt värderat). I samband med skattebeskedet annonserade Riddarhyttan en nyemission. Aktien kraschade. Jag var som skatteskuldsatt på grund av mars 2000 tvungen att sälja i princip hela innehavet i Hyttan för att betala skatten.
I det här läget var resultatet av 90-talet att jag betalat mer skatt än jag hade tillgångar kvar, förutom en bil, en DVD-spelare och en fet-TV, vilket var det enda verkliga som köpts för tillgångarna. Där lärde jag mig vad det innebär att faktiskt ta en vinst. Glöm inte att innan ni faktiskt gjort något i verkligheten för pengarna, om det så är köpt en DVD-spelare (kostade 7500:- 1998 – 99), så har ni faktiskt inte tagit någon vinst.
Jag kavlade upp ärmarna, öppnade min första kapitalförsäkring för aktier 2001. Väl medveten om peak oil, som jag upptäckt av en slump via en länk på Slashdot 1998, insåg jag att det bara var fyra år kvar till året då peak oil skulle inträffa enligt professor Colin Campbell – 2005 (vilket visat sig stämma för konventionell olja och även inledde platåfasen i oljeutvinningen). Så jag satsade det som fanns kvar på energisektorn. Det fanns inte så mycket att välja på. Fonder i fondkapitalförsäkringen åkte in i Ryssland och Råvarufonden och Ryssland gick som ni vet “bra” de kommande åren, liksom råvaror. 70% i skattefri uppgång om året var inget ovanligt.
Bland aktier fanns inte så mycket att välja på. Nibe (5- eller 10-faldigades på något år, löjligt var det iaf). Graninge (köptes upp). Lundin Oil på moralpanikdippen pga Sudan, dubblades, köptes upp, delade ut Lundin Petroleum som gick från 3:- till 100:- SEK på några år (såldes för köp av bil 2005). Det behövdes inte många kronor i ingångskapital för att göra sexsiffriga belopp. PA Resources köptes in och gick 40-50x pengarna. Vostok Nafta (på den tiden liktydigt med Gazprom) gick minst 10x 2005-2006. West Siberian. Guldbolag. Allt gick 10x, 15x, 20x. 2004 passerade tillgångarna, från att varit nästan utrensad, återigen forna toppar från 2000. Våren 2006 var löjlig, även om vi också fick en “krasch” från absurda nivåer i råvarubolagen. Här tog jag dock det mesta i vinst, realiserade och satte vis av erfarenhet in pengarna i gård och skog, samt lösandet av studieskulder. Var även 2001 – 2004 inne i svenska datorspeltillverkaren DICE, även om det “bara” gav typ 2-3x gånger pengarna innan uppköpet, där jag var med på ett hörn i organiserandet av protesterna, som resulterade i ett höjt bud (mest pga fallande krona). De pengarna åkte dock in i Vostok Nafta och som sagt 10x pengarna.
Sedan dess har det blivit tungt. Det är inte längre bara att plocka något bolag i lämplig sektor och se pengarna tiofaldigas. Nu får man kämpa för att klå index med någon procent eller pyssla med högriskderivat med absurda hävstänger och lika stora förluster vid missar.
De goda åren är förbi, åtminstone för mig. Marknaderna är överanalyserade, omöjliga att förstå, bolagen är fullvärderade, robothandlade och varje försök till en fundamental korrigering som kan ge bra köptillfällen stimuleras nu bort genom centralbankernas digitala sedelpressar. Några fynd är svåra att hitta, även om just du, kära läsare, förstås fortfarande tjänar 20x pengarna på alla dina aktieaffärer.
Det enda som gått stabilt bra sedan 2006 är guldet.
Till vi får en ordentlig krasch igen så ser jag inga speciellt bra köplägen på börsen längre. De gamla “sanningarna” om att börsen alltid stiger är förbi. Pensionspengarna har redan flyttats in på börsen, fan och hans moster har redan lurats att köpa aktiefonder. Tvärt om plockas pensionspengar ut från börserna och det blir allt segare att få några vidare uppgångar. Samtidigt når vi tillväxtens gränser för västvärlden.
Jag upprepar min tro att det blir allt segare att göra de där fantastiska vinsterna på aktier. Nu är det 7% som gäller, och då ska man vara glad och lycklig. Inga enkla 700% längre.
Eller så har bara min tur tagit slut. För det är vad allt handlat om. Tur. Att haft turen att kunna agera vid vissa tidpunkter, vilket t ex världshistoriens kanske största suckers aldrig fick – 80-talisterna, som missat allt och istället tvingas in i mångmiljonskuldsättning för en tvåa på 57 kvadratmeter.
![]() |
Månadschart OMXS30. Allt
mindre rörelser, allt mindre möjligheter till fyndköp. |
Fast tittar man på t ex OMXS30 så ser man tydligt hur börsen går allt sämre och sämre, med allt mindre rörelser när stimulanspaketen dödar alla möjligheter att tjäna pengar och bara gör att man kan behålla det man redan har.
Jag har en god vän som sålde sitt IT-bolag under IT-bubblan och han kom runt 2008 fram till att marknaderna är sjuka och slutade med aktier helt. Helt i linje med kondratievcykeln har han istället investerat sina pengar i sin gård och nya företag i en helt annan bransch. För det är nog där man gör pengar idag. Utanför börserna.
Samtidigt kan man se en del solklara case.
Om detta och mycket mer kommer jag prata hos Aktiespararna i Linköping den 2:e oktober.
37 kommentarer
Vad var det för DVD-spelare du köpte 1999? 🙂
Vad var det för DVD-spelare du köpte 1999? 🙂
En Yamaha tror jag. Kan varit 1998 också. Kanske borde skriva 1998-99.
Riktigt roligt att läsa! Kanon-inlägg!
Spännande livshistoria, du har varit med om en hel del turer! 🙂
Själv är jag åttiotalist, och det känns verkligen som att man kommit sent till festen.
"Åh, det fanns bål, men vi har druckit upp den!"
Har i stort sett bara förlorat pengar på aktier hela mitt liv, halverat pengarna på Morphic, och halverat igen på Vestas.
Det var dock innan jag nyexad fick ett jobb, så det var inga summor att tala om.
Har nu på tre år levt som en luffare och lyckats löst studieskulderna och fått lite över att kunna köpa mig ett torp i hemtrakterna.
Inte mycket att hurra över, men jag kommer åtminstone inte vara i bankens klor framöver.
Ett stort plus är att jag känner mig djävligt smart, och känner att jag analyserat läget riktigt och gjort kloka beslut. 🙂
Ett riktigt underhållande inlägg. Tyvärr kommer jag nog aldrig kunna hamna i samma situation. Har inget stort arv att vänta och antagligen ingen större vinst på lotto att plocka ut. Aktiehandeln tickar på som förväntat i dagens finanspolitiska rävspel. Om man nu kan få ~7% avkastning per år på sitt sparande kapital, så är det ju ändå bättre än att inte få något avkastning alls.
Oj, det var ett händelserikt liv, minst sagt!
En avgörande tidpunkt för mig inträffade i (cirka) februari 2000 när industrimannen Rune Andersson gick ut och sade att IT-bolagens värderingar var helt uppåt väggarna och att det inte kunde hålla länge till. Till och med den annars så optimistiske Peter Malmqvist skrev en artikel ungefär när börsen toppade kring den 10:e mars 2000, som handlade om att nu var läget väldigt farligt.
Jag tror, som du också upplevde, att många tjänade grova pengar 1998 – tidigt 2000 men gjorde sedan misstaget att tro att man hade kommit in i marknaden igen på rimliga nivåer. Jag menar, när Ericsson sjunkit med 30 procent var nog många övertygade om att det var det dags att gå in; när Ericsson sjunkit med 50 procent var nog ännu fler övertygade om att det var det dags att gå in; när Ericsson sjunkit med 70 procent var … ja, ni förstår vart jag vill komma.
Däremot så anser jag att den som är duktig på att handla med Terminer i olika former fortfarande kan tjäna pengar.
Det där med att "sitta i båten" tappade definitivt sin charm när de olika kapitalförsäkringarna kom till, där man slapp skatta för reavinster och bara betalade en låg årlig förvaltningsavgift.
"Dessutom hade jag en äldre släkting som månadssparade åt mig på ett konto hos Handelsbanken. Storheten med detta förstod jag aldrig, utan avslutade det kontot när jag var 18 och flyttade pengarna till Sparbanken. Min dumme f-n fattade inte att släktingen på det viset ville få mig etablerad som Handelsbankenkund, ett privilegium i sig."
Den var bra, är själv ex Handelsbanken privilegierad, om man nu bortser från de usla villkor som denna bank har så kan jag dela med mig av hur detta privilegium är, här är mina 3 sista möten med denna bank, ja dessa är på raken:
Hade ett gammalt konto med kanske en 10000kr på som jag helt enkelt ville göra mig av med då räntan var 0%, problemet var bara att det funnits en bankbok till detta konto! Då denna sågs senast någonstans runt 1991 så kunde jag inte stänga kontot och få ut mina pengar, detta trotts att kontot haft ett uttagskort till bankomat i 15år. Men nu kunde jag helt plötsligt inte få ut mina pengar… Det tog ca 3 månader av administrativt trassel, detta var 2007.
Sedan var jag inblandad i en bouppteckning med vp-konton och aktier inköpta på 80-talet, då lyckades Handelsbanken inne på kontoret tappa bort ALLA papper inklusive avräkningsnotor osv, sedan tog det månader efter allt var klart till Handelsbanken utförde delningen, man glömde/sket i det även att allt var helt klart legalt, bouppteckningen tog totalt 10månader…
Sista gången jag hade privilegiet att ha med de att göra var när jag kom in med ett koncernavtal mellan min arbetsgivare och handelsbanken om att jag skulle få låna till bil som jag använde i tjänsten. Villkoren var något liknande Stibor + 2% man skulle enligt avtal kunna låna upp till 100% av köpeskillningen. Men snål som jag är så köper jag ju en relativt billig begagnad bil och tänkte betala ca 30% med likvider själv och låna resterade. Dessutom hade jag betydande tillgångar inlåsta i värdepapper hos handelsbanken värt kanske 10ggr mer än tänkt lån tex värdelösa(för kund) Handelsbanken Aktiefond Index. Trots att jag kom med ingånget avtal och redan var ganska ordentlig kund till banken så vägrade de helt enkelt att följa villkoren i avtalet. Att låna var inget problem men då var det till räntan 8%. Så jag tog helt enkelt mitt pick och pack från den privilegierade världen som Handelsbankskund (OBS ironi) och flyttade allt till annan bank där det inte var något som helst problem att få ett lånelöfte på denna summa. Dessutom så slutar det med att jag ändå inte lånar utan betalar bilen kontant men jag slapp vara privilegierad Handelsbankskund för resten av mitt liv för det har jag varken resurser till alla förluster det innebär med deras slarv eller tiden att handha deras konservativa administration med tex bankböcker på 2000-talet.
Man kan ju också säga "lätt fånget, lätt förgånget", fast bergochdalbanan för din del slutat på uppsidan efter den där skattesmällen 2000.
Har inte riktigt förstått varför man ska betala av studielånet? Om jag inte har fel får man idag +3% på fastränta medan årets ränta är 1.5%? Läget förbättras än mer om man som jag är utlandssvensk (skattar i Norge) och får göra avdrag på CSN. Har man tex 150 000 i lån kan man ju ha 150 000 på bankkontot, kvittera ut ~1600 SEK per år (150 000 * (3%-1,5%) * 0,7) skattefritt. Och skulle nåt hända mig (sjukdom, dödsfall etc) skrivs lånet av.
Du räknar rätt.
Det som gör att jag (och säkert andra) är villiga att göra denna dåliga affär som det innebär att betala tillbaka csn i nuläget, är "sova-gott-faktorn".
Att vara fri från skuld, är en oerhört härlig känsla, och det är värt många räntekronor att uppnå den känslan.
Nu har jag inga andra lån förutom CSN. Sålde av vårt hus i Stavanger i våras (reavinstskatt existerar inte i Norge så det var en väldigt bra affär. Jag började betala ned CSN för några år sen men slutade då jag insåg att det är ju bara dumheter, framför allt om något skulle hända med mig. 150 000 i sjön. Har nu pengarna på fasträntekonto och så länge räntan överstiger CSN så är det ju en gratis lunch.
Man måste väl ändå betala av lånet? Liten summa varje år så är det i alla fall för mig.
Det beror på när man tagit lånet. Det gamla systemet innebär att man betalar 4% av ens inkomst ("akademikerskatten") och räcker detta inte för att betala skulden skrivs den av (har jag för mig).
Förstår inte det här men så är jag kanske lite finansiellt dum. Och betalar snällt till csn.
Imponerande bra gjort att satsa stort sa snart efter att det hade gatt galet, och dessutom träffa den värdefullaste sektorn.
Vad gjorde att du gick tillbaka in starkt varen 2000?
Har bara hallit pa i 3 ar än sa länge, ligger pa totalt sett plus tack vare uppgangen 2010, även nuvarande innahav ser skapligt ut, när surdegarna nu är salda. Tror att man kan ga plus pa langsiktiga investeringar om man ser till att köpa rätt bolag. Dock maste man pa nagot sätt undvika katastrofern; därför inga lan och inga hävstangsprodukter. Räcker med att man hamnar rejält fel en enda gang sa spolieras flera ars goda investeringar.
Jaha..
Min far, född 1910, ansåg att papper just bara var papper. Varför?
Hans erfarenheter som tonåring gjorde att han bara värderade fast egendom som värdefull….
Så blev det inte under min tid som bonde… fallande produktpriser och skenande räntekostnader.
Just under mina "bästa" år.
Dock har jag insett att i varje bransch finns det en surfingvåg med jämna mellanrum och inom svenskt lantbruk var det på sin absoluta topp mellan 1972-1978. Den som började därefter var pantad!!
Jag började 1982 på allvar och några veckor efter min stora skuldsättning så steg räntorna till 14-15%, ibland till toppar på 22%…
Alternativen var att hänga i eller att kursa…
Så fortlöpte mina starkaste år. Jag försörjde banken…
Dock, jag klarade mig från konkursen och överlever idag på detta vis genom att på ett synskt sätt förstå vad som kommer att ske…
Mycket bra inlägg och allt du beskriver känns mycket bekant. Själv halkade in på börsen 1986-87 då jag jobbade på Fermenta. Några år av helt sjuka händelser.
Sen aktiv på börsen i perioder ända fram till 2011. Jag kan berätta om liknande historier och om mängder med fantastiska klipp men även riktigt usla affärer. Dom har man av naturen lätt att glömma. Börsens psykologi med att ta hem en vinst eller sälja en förlust. Håller med dig Cornu. Den tiden är förbi och när risken känns mycket större en chansen då håller jag mig undan.
Tycker inte du haft så mycket tur, däremot en del otur men onekligen har du en intressant analysförmåga och kan känna av tidsandan.
Vidare håller jag med dig om dagens läge, för mig är allting helt hhopplöst då jag drabbats av sjukdom och även missgynnats av systemet, jag sa 2001 att de som höll på med aktier inte förstod att POLITIKEN ÄR ALLT.
Fast egendom kan bli en bra fet kvarnsten snabbare än vad man tror. Just pga politiken. Det är så trist att se det eviga svängandet emellan teser och antiteser. Det är skönt att ha en religon, även om den inte innefattar en tro på gudar.
Kul att du delar med dig av din privatekonomiska historia! För en åttiotalist som mig, som började följa börsen bara för något år sen låter historierna från IT-bubblan helt surrealistiska. Men andra aktien jag köpte någonsin var faktiskt AOI (runt 9 kr – tro't om du vill) så en mångdubblare har man i alla fall fått uppleva. Det köpet är enda anledningen depån inte visar minus, kanske dags att ta vinsten och kliva ur för gott, sluta på topp? Efter det här inlägget får man ju lite kalla fötter.
Halsningar fran ett varmt o soligt Spanien….
Tack för en mycket intressant och upplysande bloggpost. Har själv sparat ihop en miljon under tio års tid som löneslav och skytt skulder som pesten. Den strategin grundade jag bara på en magkänsla av att bostadspriser och aktiekurser var osunt övervärderade och att jag såg kolleger som hade liknande eller tom. lägre lön än mig hade en livsstil som jag inte kunde begripa hur dom hade råd med. Det är först de senaste åren i samband med senaste finanskrisen jag genom Internet satt mig in i finansvärlden någorlunda och genom olika bloggar som den här t.ex, förstått att min magkänsla var riktig, och framför allt varför den var riktig.
Fan vet vad jag ska göra av mina surt förvärvade slantar nu. Har väntat på dubbeldippen men som Cornu påpekar så kommer det stimulanspaket och alla möjliga jävla påhitt av världens riksbanker, eller Gosplan som de egentligen borde heta, som förhindrar/fördröjer varje sund korrektion. Har en känsla av att mina sparpengar kommer att försvinna in i statskassan på nåt vis när alla bolånetorskars och lyxlirares överdådiga leverne ska "bailas ut" av staten. Ack ja…
Riktigt kul att läsa lite mer personligt inlägg på bloggen (postningar om odlingarna och djuren på gården är också roliga att läsa, dock inte lika personliga [för att vara Cornu] som detta).
Jag minns också det galna 90-talsslutet. Studielånen avbetalade med lite it-konsultpengar som "investerats" i Framfab, Icon medialab, Nokia, Information highway, mfl. Jag vågade dock aldrig gå all-in utan nöjde mig med småsmulor vilket gjorde att jag inte tjänade storkovan men klarade mig å andra sidan bra sen vid kraschen. Herregud vad galet det var att se semesterpengarna växa till det dubbla från att man bokat resan till det var dags att betala den och därmed få semestern "gratis."
Rule #1: Don't loose money
Rule #2: Don't forget Rule #1
Cornucopia, en mycket intressant krönika du har skrivit över din karriär som "spekulant".
Det kändes nästan som man läste ett kapitel i en bok. Man skulle kunna rulla din historia 10 tidigare i tiden och beskriva 80 talets bubbla, byt ut IT mot fastigheter. Inte lika många 20 ggr pengarna men kontrasten mot 70 talet var desto större. Jag känner igen mig i mycket av det du skriver men tyvärr har jag inte haft en bråkdel av din tur/skicklighet.
Det finns som sagt skäl till att denna blog är den mest lästa när det gäller ekonomi och samhälle.
Som du säkert vet existerar inte tur 🙂
Nå, ett trevligt inlägg hursom. Tack!
Jo då det är bara jävligt svårt för vissa att förstå att ibland finns det inget där att förstå.
Att kalla slump för tur är jävligt obegåvat så givetvis har du rätt i att där finns inget att förstå…
Ta bort mitt "jo då".
Som flera andra sa ett riktigt trevligt inlägg. Själv hoppas jag att vi går mot en tid då utdelningar får större betydelse än stora uppgångar i aktiekurserna. Men tack vare centralbankernas inblandning på marknaderna så kommer vi nog bara få en massa nya bubblor, och mera volatilitet, till det hela en dag slutligen kollapsar.
What?!
Det finns nog fortfarnade en och annan krona att hämta i energisektorn.
Sånt kan vi ju helt enkelt inte få får mycket av.
Africa Olil och Lundin P, för att nämna några, har onekligen förgyllt det senaste, i överigt rätt mediokra året.
63% har Lundin gått upp på 12 månader. Det är inga 10-20x, så nej.
Men väl Africa, så ja…
🙂
Nej. 2004 – 2006 kunde man få 10-20x (eller 50x) pengarna på vilket energibolag som helst. Krävdes inte ens stockpicking.
Trevlig berättelse!
Känner igen många aktier och har varit med på en del resor.
Ligger dock ca 20 år före dig i tidlinjen.
Drar en linje från 98 till idag och ser att avkastningen är tvåsiffrig i dubbel bemärkelse. Där 2005-2006 var exceptionell. Då borde man lagt allt i madrassen!
Ett tiotal bolag har gått i putten trots stöd från mig 😉
Men det har inte bara varit lycksökare som lurat mig utan människor som trott på en sak och anställt folk. Det är syftet med riskkapitalet!
För mig räcker det långt-liksom kapitalet jag aldrig hade haft om jag varit utanför börsen!
Nöjd?-Aldrig helt nöjd! AP fonderna kunde hjälp till i Pajala tycker jag-det ger jobb!
Här är en mycket tänkvärd komentar till 80-talisternas sits av den store Niall Ferguson:
http://www.telegraph.co.uk/finance/financialcrisis/9338997/Reith-Lecture-Were-mortgaging-the-future-of-the-younger-generation.html
Mycket spännande redogörelse. Jag har allt som allt också gått plus på börsen mellan åren 1999-2006. Dock så har jag inte återinvesterat utan rest upp eller köpt saker för eventuella vinster. Sen 2009 har jag mest gått back tyvärr.
Problemet är att alternativen är så dåliga. Jag tycker inte om guld eftersom det inte genererar ett värde som tillväxt i ett företag gör. Bankkonto med 2% ränta är inte att tänka på, även om det slår inflationen. Jag har ett par hundra tusen i sk ETFs (exchange-traded fund) men mest eftersom utdelningarna ger en stadig avkastning på 3-8% med relativt låg risk.
Mycket intressant artikel! Kul att få följa med på hela resan fram tills idag, i både ur och skur. Något som jag verkligen reagerade på är att du gång på gång påpekar att "det var bättre förr", att du har haft mycket tur och att "den gyllene eran är över". Jag är född många år efter dig, och har många gånger själv tänkt i samma banor. Tänk om man hade vart med innan IT-bubblan sprack eller om jag hade vart lite äldre och haft mer pengar när oljan bottnade efter finanskrisen. Vad enkelt det hade vart att tjäna pengar då. Jag är ,precis som du verkar vara, urless på den fundamentala analysen. Det är svårt att hitta undervärderade klipp, när det är psykologi som styr marknaden.
Det fick mig att tänka i andra banor och genom en vän kom jag i kontakt med en annan lära och metod att beskåda marknaden. I Sverige existerar nästan enbart TA och FA som analysformer och jag ska inte sticka under stolen med att de faktiskt fungerar. Det finns många exempel på det. FA har dock sett sina "glansdagar", precis som du säger, och TA har aldrig vart tillräckligt logiskt för mig. Det besvarar sällan frågan "varför?".
Genom min vän kom jag in på en tredje lära, med sina rötter från USA. Den grundar sig i The Auction Market Theory och ger grundläggande förståelse för vad marknaden faktiskt är och vad den har för syfte. Med hjälp av andra analysverktyg, Market/Volume Profile charting, andra plattformar och bättre datafeed så kan man bygga upp en större förståelse för marknaden. En förståelse som varken TA eller FA kan erbjuda.
Jag har märkt att du är väldigt intresserad av allt som har med ekonomi att göra, men att du till viss del verkar ha gett upp "hoppet" om tradingen! Om du är genuint intresserad av att verkligen FÖRSTÅ marknaden så bör du sätta dig in i denna läroform. Jag kan garantera att du kommer beskåda marknaden från ett helt nytt perspektiv och en ny värld av handelsmöjligheter kommer dyka upp. Titta in på min/vår blogg om du är intresserad. Den är förhållandevis nystartad, men det är en fördel att vara med från början. Jag kan garantera att du kommer finna det högst intressant om du tar dig tid att sätta dig in i ämnet. I annat fall kan du alltid gå tillbaka till fundamental eller teknisk analys (till viss del) och dess begränsade möjligheter.
Daniel Åstrand
http://www.Trade2Fade.com