Svenska hushållens skuldkostnadsindex kan användas som ett (del)mått på svenska folkets välstånd. Ju mer av vår disponibla inkomst som går till att betala räntor och amortera lån, desto mer inkräktar dessa på vår frihet – vi måste jobba mer för att hantera vår skuldbörda, istället för att göra vad vi vill göra, oavsett vad detta är.
Jag fick idag ett intressant telefonsamtal från ett av våra riksdagspartier angående någon form av indikator för både välstånd och även för risken i svenska folkets skuldsättning. Jag landade i ett mått som i stort motsvarade det skuldkostnadsindex jag skrev om i december förra året, men med några korrigeringar och lite utveckling. Vilket parti det rör sig om kvittar för det här blogginlägget – jag är partipolitiskt fri och kan prata med alla partier i telefon eller byta mail. Jag bryr mig bara om sakfrågor, inte vilken partiblomma det handlar om.
Ett möjligt mått på välstånd istället för BNP är vad folk faktiskt har kvar att förverkliga sig själva med i slutet av månaden. Man kan ta tjänstledigt, åka på semester, spara för framtiden eller för den delen jobba ihjäl sig. Saken är att ju mer man har över efter kostnader, desto större frihet att bestämma över sitt eget liv, t ex genom att överkonsumera fritid och gå ner i arbetstid.
Skuldkostnadsindex 1985 – 2012 |
Skuldkostnadsindex skulle även kunna inverteras och kallas skuldslavsindex och användas som ett mått på ekonomisk frihet, ju lägre desto mindre frihet.
Om skuldkostnadsindex faller så är det en positiv händelse, oavsett från vilken nivå, och vi får det bättre ur detta perspektiv, samtidigt som svenska hushållens riskexponering minskar, åtminstone för stunden.
Med disponibel medianinkomst får man också in faktorer som arbetslöshet och löneläget, vilket bör vara mer intressant än t ex KPI-inflationen, speciellt som vi nu bara tittar på skulderna. Medianinkomsten är som bekant mer relevant än medelinkomsten då ett fåtal extremt högavlönade drar upp disponibel medelinkomst.
En utveckling mot tidigare är att jag sätter 50 års amorteringstakt på bostadslånen och 10 års amorteringstakt på övriga lån. Även blancolån mot bostaden ska amorteras på tio år, och i övrigt så slits det mesta i en bostad ut på 50 år, rent av flera gånger på 50 år, och amorteringarna bör alltså spegla denna takt i slitage och renoveringsbehov. Ja, man kompenserar inte för tomtvärdet, men detta är inte ett perfekt index, utan får utgå från det man kan få siffror på. Och ja, förr eller senare måste alla skulder betalas, så även om bostadsrättsägare amorterar på 130 år i de fall de amorterar så betyder det bara att man ackumulerar upp ett ännu större problem på sikt.
Skuldslavsindex, ju lägre desto sämre |
En annan felaktig punkt är att jag utgår från Swedbanks 5-åriga bolåneränta, oavsett om det är bolån eller ej. Detta då det är den historik jag har att tillgå. Disponibel inkomst kommer från SCB, men sträcker sig bara fram till 2010. Jag har lagt på KPI-inflationen som ökning av disponibel inkomst för 2011 och 2012 för att få preliminära siffror. Skulderna för 2012 baserar sig på första kvaralet i år. Skulderna kommer från SCB:s Sparbarometern, som både uppdateras vilken dag som helst. Index är satt till 100 för 1985.
Skuldslavsindex sätter jag till 200 minus skuldkostnadsindex.
Ur skuldslavsindexperspektiv har vi alltså fått det kraftigt sämre sedan 2005, speciellt under alliansregimens styre, även om 2012 såväl som 2008 innebar förbättringar. 1999 – 2004 innebar rätt goda år med små förändringar. De stigande bostadspriserna och den svenska skuldbubblan var hanterbar då räntorna föll och kompenserade för större skuldsättning tillsammans med inkomsterna. Skuldbubblan blev alltså ohälsosammare med start 2005 och det är långt kvar till mer hälsosamma nivåer. Om 1999 – 2004 var hälsosamma nivåer är en annan sak.
Vad som är tydligt är att skuldslavsindex inte har varit sämre än de senaste åren, inte ens under 90-talskrisens start. Vi har inte i modern tid varit mer förslavade under våra skulder till banken än de senaste åren.
Man kan också konstatera att de svenska hushållen mådde bättre 2006 – 2007 än idag.
Glöm inte att alliansregimen när de säger “det går bra för Sverige” pratar om BNP. Inte BNP per capita, som kompenserar för befolkningsutvecklingen. Vi har fått mer, men är också fler som ska dela på detta. BNP per capita håller alliansregimen tyst om. Dessutom är inte BNP ett bra mått. Detta vet alla. Som exempel så tar inte BNP hänsyn till kapitalflöden. Om ett utlandsägt svenskt företag producerar BNP, men vinsten åker utomlands, så får inte svenska folket del av den andelen av BNP. Därför är svenska folkets disponibla inkomst mer relevant än BNP. Hur svenska företag mår är bara relevant för svenskar ur perspektivet arbetslöshet och hushållens resulterande inkomster. Vad de gör för vinster som skickas in i de rikaste 1%:ens fickor i Sverige eller utomlands är inte relevant för svenska väljare. Men ändå säljer man in BNP som ett mått för väljarna om hur bra vi har det. Och väljarna kliar sig i huvudet och svär över räntebetalningarna på sina skulder.
Skuldkostnadsindex förklarar varför bostadsbubblan börjat halta och även varför det gnälls så fruktansvärt mycket över bankerna. Frågan är hur mycket sämre index kan bli?
Godafton, skuldslavar!
41 kommentarer
Absolut ett ärligare sätt att redovisa vårt "välstånd" som jag ser det. De vore också intressant att veta hur mycket av den totala levnadskostnadsökningen som är "nödvändig" med anledning av allmänna kostnadsökningar och inflation och hur mycket som är "konstruerat"!Jag tänker då främst på sådant som boendekostnader och energikostnader.
Intressant! Framför allt förstås utvecklingen över tid. (Vilket väl också var vad den okände partisanen fikade efter – varav man kan sluta sig till att det knappast var något av regeringspartierna, då de torde ana vad ett sånt index skulle ge för utslag…)
Men lite missvisande blir det nog ändå i en del fall. Om jag t ex skulle välja att frivilligt gå ner i arbetstid (vilket jag allvarligt överväger), då skulle min disponibla inkomst minska men skuldutgifterna förbli de samma, varvid jag skulle bidra till en försämring av indexet. Men jag skulle vara mindre skuldslav än tidigare, då jag bevisligen uppnått frihet nog att kunna börja "överkonsumera fritid". Det är säkert svårt att åstadkomma i praktiken, men ett index över hur många timmar i månaden Svensson behöver jobba i snitt för att bara täcka sina skulder, innan han börjar jobba för konsumtionsutrymme, skulle nog vara mer rättvisande. Då blir det egalt vilken proportion av konsumtionsjobb kontra fritid Svensson faktiskt väljer.
Nja, indexet talar ju om hela befolkningen. Går du ner i arbetstid går någon annan upp i arbetstid (i teorin – går 10 000 ner i arbetstid 20% kommer 2000 personer få jobb), därmed förblir hushållens inkomst den samma och med det den kollektiva skuldbördan.
Nja right back at ya! Om en icke försumbar andel av hela befolkningen frivilligt går ner i arbetstid så är det långt ifrån givet att det arbetet istället skulle utföras av sådana som i dag är arbetslösa. Snarare skulle efterfrågan på konsumtionsvaror minska proportionerligt mot den minskade disponibla inkomsten, varför deltidsflyktingarna från ekorrhjulet knappast skulle behöva ersättas. Detta skulle leda till en sänkning av BNP, men borde inte leda till ett sämre skuldslavsindex, om det nu ska vara ett bättre mått på välstånd.
Vi har 10 000-tals arbetslösa akademiker i Sverige idag. Vi är rent av på väg att få ett överskott av läkare. Tror nog inte att det skulle vara ett problem.
Sedan är ju enligt mig inte BNP ett självändamål eller efterfrågan på konsumtionsvaror för den delen.
Jag har gått ner i arbetstid. Är övertygad om att någon annan IT-konsult idag arbetar i de uppdrag som jag istället hade haft.
Om man gillar matematik och teori före praktik kan man ju givetvis räkna med att den arbetstid som skärs ner från en anställd fördelas till kollegor eller arbetslösa – men det är ju långt i från verkligheten.
Många som går ner på deltid idag utför samma uppgifter som de tidigare gjorde när de var heltidare.
Något som gör mig uppriktigt spyfärdig är att det är allmänt vedertaget idag, att om man inte vill jobba 40+ timmar varje veckan är man inte ambitiös i sitt jobb.
Tänkvärt inlägg i övrigt Cornucopia.
Alla jobb är inte skalbara, speciellt inte hos små arbetsgivare. Hos större arbetsgivare bör det inte vara ett problem. I vissa fall, t ex forskning, är jobben inte skalbara alls, då det kan handla helt om individen.
I övrigt, ja, många som jobbar deltid producerar precis lika mycket. En förklaring är att man jobbar mer effektivt när man får mer fritid.
Annars finns ROWE – ingen arbetstid alls, fri arbetstid, vilket fungerar bra för de arbetsplatser som infört det hela
http://cornucopia.cornubot.se/2010/05/fri-arbetstid.html
Tillämpar som egen detta själv…
Så är det givetvis.
Men jag är ganska övertygad om att det skulle bli färre arbetstimmar per arbetsuppgift generellt om alla heltidsanställda skulle gå ner till 85%. Speciellt de s.k. "kontorsjobben". Många kontorsanställda skulle klara samma uppgifter på 6 timmar som de idag gör på 8 timmar.
Vissa branscher, t.ex. servicebranschen är en annan femma.
Jag tror att min slutsats av det hela är att vi är så kåta på tillväxt i samhället idag att vi måste hitta en massa låtsatsjobb som skulle kunna skötas av betydligt färre människor på betydligt färre arbetstimmar.
I Sverige tillämpas på vissa företag en variant på fri arbetstid. Men enligt min erfarenhet så är de flesta fortfarande kvar på jobbet i "normal" arbetstidsomfattning. Man kan även jobba hemifrån, men de flesta utnyttjar det bara sporadiskt, när det är något speciellt. Det är rätt tråkigt och ensamt att jobba hemifrån. Däremot kan man få väldigt mycket gjort. Men sen behöver man träffas fysiskt och diskutera saker för att reda ut frågetecken som hopar sig.
Sen kan man fråga sig vad som är arbetstid, när man fysiskt befinner sig på jobbet eller när man löser problem, vilket man kan göra var som helst: i sängen, i duschen, i bilen, etc. Räcker med att man har huvudet med sig.
Thomas Östros (S)? … nåja spelar ingen roll
Bra inlägg!
Skrev riksdagsparti, inte riksdagsman/kvinna.
Glöm inlägget. Thomas Östros är ju inte längre heltidspolitiker, nåja inte på pappret iaf.
Det här indexet är kanske mer intressant än BNP per capita men det är ju också ett eget val att utöka sitt skuldslaveri så det speglar ju också en vilja att ha något annat än skuldfrihet. Alla prioriterar det kanske inte lika högt. I och för sig är ju många, inklusive mig, motvilligt intvingande i det i brist på bra alternativ när bostadspriserna skenat så som de gjort.
Varför vill du inte säga vilket parti det är förresten? Min slutsats av det är att det rör sig om SD även om det inte riktigt låter som dom. Sant eller falskt?
Nej, det var inte (sd).
Partierna får driva sina egna agendor, jag håller mig här till sakfrågan. Därav lägger jag inte ut vilket parti. Inte ens säkert att de tar vidare ngt av det vi pratade om, så till de officiellt presenterar något så behöver jag inte skriva vilket parti. Som jag tolkade handlade det om en intern process, så vem vet var det hela landar.
Ok, det är rimligt att bara säga vilket det är om det är officiellt, det köper jag.
Borde du inte ta hänsyn till alla ombildningar till bostadsrätter som skett? De flesta får ju inte en högre månadskostdad, men i ditt index så blir man större skuldslav om ens hyresrätt ombildas till bostadsrätt.
Det är fortfarande en skuld som du som klubbmedlem måste betala. Tro inte att du kommer kunna bo amorteringsfritt resten av livet.
Tidigare tog du som hushåll inte någon finansiell risk, annat än uppsägningstiden på lägenheten. Nu sitter du med miljonskulder som risk. Så nog har du blivit skuldslav. Risken låg tidigare på ett företag (hyresvärden) – nu ligger den på privatpersoner.
… vilket knappast är en positiv utveckling.
Fortfarande stor skillnad på att ha lånat till bostad och att ha lånat till konsumtion.
…Jo Cornu, det är en positiv utveckling ur bankens synvinkel. Ett aktiebolag kan gå i KK och likvideras, varvid skulderna kanske blir betalda. En privatperson är evigt betalningsskyldig för de lån han tar, såvida han inte får skuldsanering beviljat.
USA är nog ett än värre exempel gissar jag. Befolkningen har gått från 180 miljoner 1960 till över 300 miljoner idag. Samtidigt som medelamerikanen blir allt fattigare och fattigare.
Prata inte skit om nybyggarlandet USA. De behöver bara bli fyra gånger så många så blir de rika som troll igen. För det säger Centerpartiet.
Nej usch nu attackerar den stygga SD-djävulen mig igen. Kom och fräls mig Annie Lööf!
Dags att sova snart, tror jag. Börjar bli lite tramsig. Vara snäll pojke.
Säg att alla som en slags superjobbskattebonus plötsligt får fem årslöner före skatt och detta ger 200 procent inflation. Många löser sina lån. Pensionssystemet med sina obligationer kollapsar och de flesta får påfyllt med garantipension och bostadstillägg, som liknar det kommunala socialbidraget men är statligt (ur kassan direkt). Så här kan man enkelt trolla bort skuldfällan och förr eller senare finns det nog inget alternativ. Det kallas en fälla för det är faktiskt en fälla. Med sinande naturresurser är det nog omöjligt att komma ur den även med flesta personer och företag i en konkursprocess. Men vad händer med skuldslavindexet? Jo det förbättras betydligt. Men inte ökar välståndet för det, utan det bara minskar, i varje fall med dagens mått mätt. Eftersom monetära tillgångar och skulder är ett nollsummespel.
Förra veckan var jag på konkursaktion. Det var grannen och kommunens sista mjölkbonde som försvann. Fastigheten är ännu inte såld och kanske den täcker skulderna, som var mycket stora. Jag gjorde i varje fall många fynd.
Så här kan man inte mala ner allt för att få någon dum millimeterrättvisa med stor deflation. Till slut tar det tvärstopp i världsekonomin och då måste skulderna skrivas av. En superjobbskattebonus på fem årslöner baserad på arbete och före skatt kan vara lämplig.
Om regeringen skulle sprida ett rykte om detta så kan det skapa en flykt till reala tillgångar inte minst på börsen och bli självuppfyllande. Landet är världsledande i privata skulder och om en superjobbskattebonus införs så kommer den sannolíkt först här.
Bara de som jobbar som skall ha något? Taskigt mot panschisarna och de arbetslösa och alla studenter och egenföretagare m fl.
Kuckeliku, studenter och arbetslösa förlorar lite på reformen eftersom de har små finansiella tillgångar. De har totalt sett större skulder än monetära tillgångar och tjänar på den. Egna företagare har ofta pengarna i företaget och klarar sig också bra. Men de kan ju ha en inkomst av arbete ändå. De stora förlorarna är pensionärerna och deras arvingar förstås.
Pensionerna kommer att fortsätta neråt och arbete måste löna sig ännu mer med sinande naturtillgångar. Det är oundvikligt. De unga måste ut i arbete tidigare och de äldre måste arbeta längre. Superjobbskattebonusen strukturerar upp och har många fördelar.
"arbete måste löna sig ännu mer med sinande naturtillgångar"
Tvivelaktigt påstående. Fråga Birger Schlaug vad han anser om det påståendet. Kanske snarare dags att arbeta mindre när naturresurserna tar slut. Men du kanske kan förklara det här lite noggrannare, istället bara för att bara låta allmänt fatalistisk. Det vinner du inga val på.
C
Vad är det som händer när en bubbla börjar halta?
"Skuldkostnadsindex förklarar varför bostadsbubblan börjat halta…"
Att en bubbla kan spricka eller pysa kan jag förstå- men halta?
Visst är det jobbigt att använda sin fantasi!
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Nej men det är kul att fråga när man ser något som är lite vid sidan av vad det brukar vara
fanat1c, la in din avatar som bakrund på datorn herromdan, blir lite lycklig varje gång jag ser den.
Hej Cornu. Tack för en fantastisk blogg. Blir lika imponerad varje dag över den höga kvaliten på texterna. Har precis beställt Midvintermörker, är du lika stilistiskt bra skönlitterärt så lovar det gott. Men jag återkommer med recension. En fråga när det gäller belåningsgrad: hur ska man räkna den egentligen? Bor i en BR i Stockholms innerstad som är belånad till 72%. Räknar kallt med att det kommer gå ner en 20% och amorterar därför på 40 år. Har också andra tillgångar (kontanter på högräntekonto, ädelmetaller, obelånad fastighet) som om det användes till att pynta av bolånet skulle få ner det till en 35%. Är då min belåningsgrad 72 eller 35%…? Kanske dum fråga men men…
Veckans fråga, vilket parti ringde C?
Motivering i kommentarsfältet.
Svar efter valet.
Själv tror jag på mp, de kan ju vara lite annorlunda ibland.
Jag har haft den här känslan länge men aldrig sett en graf över utvecklingen. Helt klart intressant. Och det otäcka är ju att räntorna har sjunkit med dryga 80% sedan 1993, och att vi vet att räntorna inte är långsiktigt hållbara. Vi har alltså tagit på oss mer och mer billiga lån, och indexet har därför inte ökat så otäckt mycket. Värre blir det när räntorna nu stiger framöver. Då kommer det där indexet att skjuta i höjden.
Såg på aftonbladet (http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15319315.ab) tips om hur man får ner sitt bolån:
Så sänker du ditt bolån
1. Ha rörliga tremånaderslån.
2. Lita inte på bankernas listpriser.
3. Ring bankerna, jämför och pruta en gång om året.
4. Samla hela din ekonomi i samma bank – lönekonto, sparkonto, försäkringar och lån.
5. Var beredd att byta bank.
Bortsett från att inget av dessa får ner bolånet så verkar aftonbladet missat att man kan få ner lånet genom att amortera på det…
Kuckeliku, Cornu visar i länkar ovan hur real BNP per capita kanske har toppat. När välståndet väl minskar, för det kommer det göra, så kommer det nog att arbetas mer av en prioritering på individnivå. Det arbetades ju långt mer förr, även om dagarna för dagens bonde kan vara väl fyllda.
Prognosen över arbetad mängd och moralism blir svår när landets komplexitet plötsligt faller från högsta till lägsta av att naturresurserna inte längre kan brytas eller importeras av enkla ekonomiska skäl. Kommer då folk att samla rester som tokiga för att få maximalt med prylar? Eller kommer de att arbeta hårt med att slå ihjäl varandra till siste man? Eller kommer de bara att odla jorden och lite mer tills de blir mätta?
Önsketänkade sitter djupt i svenskarnas huvuden och även i Schlaugs. Även om skulderna försvinner av inflation eller masskonkurser och mer organiserade avskrivningar så tar sig slaveriet nya former. Än så länge har maktapparaten inte infört ett generellt arbetstvång. Frivillighet är det mest sannolika under överskådlig tid då måste det löna sig mer att arbeta. Hoppas att jag har moraliserat för mycket. Försök att hålla dig borta från lån och arbete och alla andra former av slaveri.
Fältet att skriva i kom inte fram vid klickning på ”Svara” ovan, där det ju skulle ha varit. Förstår inte varför. Det gjorde ju det igår.
Som del i bostadsbubblans förnekelse (möjligtvis?) så har nu hemnet verkat tagit bort sin funktion 'dagar på hemnet' som alltid tidigare visades i listningen över objekt. Blir många liggandes för länge tro?
Brorsan
hmm… man kommer visserligen åt funktionen, men den känns mer dold än tidigare.