Peak Oil 101 för moderater

794

“Det enda vi kan vara säkra på är förändring” – Cornucopia?

Det finns två slags moderater. De som är ideologiskt förblindade av nyliberalismen och ekonomiska teorier, respektive de som kan ta till sig fakta och kan använda hjärnan till något annat än att repetera ekonomiska mantran de inte själva förstår.

Med anledning av Timbros förnekelserapport om peak oil, sannolikt baserad på en läckt version av den förnekelserapport som regeringen och finansdepartementet släpper den 30:e mars, så försöker det här blogginlägget i sin enkelhet berätta lite fakta om peak oil. Kanske så åtminstone hälften av moderaterna eller moderata väljare kan ta till sig fakta.

För det är vad jag kommer ägna det här inlägget åt. Fakta. Inte tyckande och politiskt trams.

Timbro-folket (dit räknar jag även Demoskop-människor som är gifta med personer på Timbro och tydligen måste försvara sin respektive på Twitter) menar att peak oil-realister påstår sig kunna förutspå framtiden. Men det är ju just det Timbrofolket själva påstår sig kunna göra. De påstår sig förutspå teknikutveckling och nya oljefält som det inte finns ens spår av idag.

Det enda vi kan vara säkra på är förändring. Och all förändring är inte den önskade. Och förändring är definitivt inte att allt fortsätter som idag.

Skit in, skit ut – IEA och Daniel Yergin

Timbro refererar till IEA respektive Daniel Yergin. Bägge dessa har dokumenterat haft fel om och om igen både vad gäller oljepris och oljeproduktion. Att Timbro då inte presterar bättre själva beror förstås på skit in, skit ut.

CERA och Daniel Yergins track-record om oljepriset fram till år 2008.

IEA ägnar sig inte åt att göra prognoser, forecasting, det ägnar sig åt backcasting. De tittar på hur stort behov av olja världen bör ha säg 2030 vid antaganden om fortsatt evig ekonomisk tillväxt etc. Vad efterfrågan bör vara. Sedan backcastar de, dvs lägger fram den lösning som behövs för att uppfylla deras analys av framtida efterfrågan. Kort sagt kommer de fram till att utbudet kommer vara lika stort som den framtida efterfrågan och att man kommer hitta fem nya Saudi-Arabien till år 2030. Det har inget med verkligheten att göra, vilket aldrig backcasting har. Backcasting är vanligt i politiska utredningar – hur skall världen uppnå målen? Om inte kartan stämmer med verkligheten så ändrar vi verkligheten.

För Daniel Yergin och CERA:s trovärdighet se graf ute till höger. Ren fakta. Den enda som har haft mer fel än Yergin här i världen är väl professor Marian Radetzki? CERA/Yergin sade hela tiden att oljepriset skulle ner medan det steg under förra decenniet. Sedan sade de tvärt om att oljepriset skulle stiga när det toppade på över 140 USD sommaren 2008. Istället kraschade det. Fel, fel, fel och fel. Men dessa lutar sig Timbro mot.

För att ytterligare visa att Timbro inte har någon som helst koll på någonting så trodde de i sin rapports förord att IEA är en organisation under FN, när det i verkligheten är en organisation under OECD.

Elastiska och inelastiska marknader

Under normala marknader där det finns en möjlighet att öka utbudet så fungerar de ekonomiska teorier som Timbro och nyliberaler lutar sig mot, dvs marknaden löser problemen genom att ordna fram mer av en tillgång. Marknaden är elastisk. Utbudet kan matcha ökad efterfrågan.

Men sedan 2005 har oljeproduktionen planat ut, inklusive icke-konventionell olja. För konventionell olja har den rent av fallit och riktpriser för oljan som WTI och Brent handlar om konventionell “finolja”.

Fasskiftet i olja

När utbudet inte kan matcha ökad efterfrågan så blir marknaden inelastisk. Priset rusar iväg för att sänka efterfrågan, demand destruction, t ex genom arbetslöshet så folk inte behöver pendla till jobben eller får mindre pengar att konsumera varor som behöver transporteras för. 2005 inträffade ett fasskifte i oljan, vilket också skrivits om i den ansedda vetenskapliga tidsskriften Nature. Oljeproduktionen kan inte längre öka väsentligt och priset får reglera ner efterfrågan.

Det är alltså fortfarande marknaden som löser problemen, men genom förändring. Destruktiv förändring via högre pris. Svenskar kan förstås konsumera vidare, det är världens fattiga som i första hand drar ner sin oljekonsumtion. Men drar man det till sin spets så kommer tids nog även en del av oss tvingas dra ner. Priset kommer stiga till den nivå som behövs för att dra ner efterfrågan, det mest sannolika utfallet är recession och arbetslöshet vilket effektivt minskar efterfrågan.

Marknaden kommer alltså inte trolla fram mer utbud, för mer utbud är en geologisk omöjlighet. Marknaden trollar fram minskad efterfrågan. Och tids nog faller oljeproduktionen och efterfrågan måste tvingas bort ännu mer.

Icke konventionell olja

Nyliberaler älskar att blanda bort korten, t ex vill de gärna prata om oljereserver istället för produktion. Ett exempel är oljesand, vilka det finns det ekonomiska begreppet reserver på 178 miljarder fat av enbart i Kanada. Det är en enorm summa. Vid 85 miljoner fat per dag så räcker de 178 miljarder faten faktiskt nästan till sex års globalt oljebehov.

Problemet är bara att icke konventionell olja inte går att utvinna i samma takt som konventionell olja.

Företags prognoser om oljeutvinning från kanadensisk oljesand.

Oljeindustrin i Kanadas officiella planer är att fram till år 2030 nå knappt 4 miljoner fat om dagen, eller 5% av världens dagliga behov. Detta om tidplaner håller. Men alla som har kunskaper från såväl olje- som gruvbranschen vet att tidplaner sällan håller, det är snarare en regel än ett undantag att saker tar längre tid än planerat. Planer förutsätter att allt går som önskat.

Vid 4 miljoner fat om dagen och platt produktion skulle Kanada kunna ordna 5% av dagens behov av olja i 97 år. Dock kommer även produktionen där att börja falla före 2030 av den enkla anledningen att man utvinner de enklaste fälten först. 

Reserverna är här inte relevanta för peak oil, det är den dagliga produktionen som är väsentlig.

Och under tiden som man bygger ut produktionen i Kanada, en produktion som kräver enorma mängder energi som inte konventionell produktion kräver, så faller konventionell produktion i resten av världen.

Peak oil är en realitet i land efter land

I land efter land så faller oljeproduktionen nu. I några länder stiger fortfarande produktionen, men detta kompenserar knappt fallet i andra länder. Trots alla tekniska framsteg och trots ett stigande oljepris så lyckas man alltså tvärt emot nyliberala teorier inte öka oljeproduktionen i en lång rad länder. Dit räknas länderna i Nordsjön som nog inte ens moderater kan hävda saknar tillgång till kapital, personal, teknik eller kunskap.

Nedan erbjuds ett axplock av länder vars oljeproduktion har fallit trots stigande priser de senaste tio åren. Fallet beror på geologiska realiteter som inga pengar i världen kan rå på. Värt att notera är att EIA:s siffror inkluderar etanol mfl biobränslen numer.

Jag tar inte med alla länder som redan peakat nedan, utan detta skall ses som exempel. Länder som har majoriteten av sin produktion offshore rasar oftast snabbare än länder med oljeproduktion på land. Värt att notera är att en del av länderna nedan mycket väl tillfälligt kan nå tidigare toppar, att samtliga exempel nedan skulle ha peakat permanent är inte säkert. Men majoriteten av alla länder som någonsin producerat olja har peakat och allt färre länder står för allt större andel av oljeproduktionen.

Indonesien är ett fd OPEC-land och exporterar inte ens olja längre då den egna konsumtionen är för stor

Argentina gav i princip bort sin oljeindustri i nyliberaliseringen under 90-talet, men produktionen faller ändå

Likt Kanada har Venezuela enorma tillgångar med oljesand

Danmark är ett av de i princip tre länder som Sverige importerar sin olja från

Norge är det andra av de tre länder vi importera i princip all vår olja ifrån

Irak är inget exempel på naturlig peak oil, utan produktionen är en effekt av krig, krig och krig. Men inte ens när USA forcerade att landet öppnades för västerländska bolag och västerländskt kapital lyckades man nå upp till tidigare produktionstopp från 1989, även om det kan lyckas framöver.  Samtidigt är nu oljeproduktionen bara knappt över den nivå som gällde några år innan USA invaderade 2003.

Trots högre oljepris har Kuwaits oljeproduktion stagnerat sedan 2005 och inte ens 2011 års rekordpriser kunde dra upp produktionen från den peak som inträffade 2008. Effekterna av den irakiska ockupationen och sedan Kuwaitkriget framgår tydligt.

Ytterligare ett OPEC-land där oljeproduktionen redan peakat och sedan trots stigande oljepriser faller

Libyens oljeproduktion kraschade förstås i och med inbördeskriget, men hade redan tidigare toppat 2008, på nivåer strax över 1980 års produktion.

OPEC-landet Nigerias oljeproduktion toppade redan 2005 och har trots stigande oljepriser inte lyckats ta sig upp till fornstora nivåer. Nigeria är i händerna på västerländska oljebolag med full tillgång till västerländskt kapital och västerländsk teknik.

Nya Zealand är ett intressant exempel. Med så låg produktion som landet har kan enskilda fynd leda till kraftiga uppgångar i produktionen, men inte ens det ledde till att man kunde producera mer än man gjorde 1997. Ett av få länder där man kan se en tydlig effekt av dyrare oljepris, men det räckte inte och de nya oljekällorna sinar fort.

Exportlandmodellen eller peak oil exports

Peak oil exports 2005

Något som nyliberaler på Timbro har väldigt svårt att ta till sig är verkligheten, dvs att vi i väst faktiskt inte fritt kan bjuda över resten av världen på deras olja. De allra flesta länder utanför västvärlden sätter i verkligheten sin befolkning främst, vilket leder till minskad oljeexport.

Brasilien oljeproduktion, konsumtion och export 1980 – 2010, samt prognos, som blev fel då produktionen föll 2011.

I själva verket toppade oljeexportmarknaden just 2005, varefter priserna också stack iväg. För varje år som går får vi nöja oss med att bjuda över varandra på en allt mindre marknad för exportolja.

Inte ens mirakelländer som Brasilien, vars djuphavsolja alltid dyker upp som exempel hos nyliberalerna, är ett oljeexportland. Den inhemska konsumtionen slukar all ny oljeproduktion, oljeproduktion som dessutom föll 2011 jämfört med 2010.

Nu har jag tyvärr inte tid för mer pärlor till svin. Fortsätt förneka ni bara om det behövs för att inte rubba er felaktiga världsbild.