Dags för ett gästinlägg angående gårdagens inlägg om jämviktsarbetslöshet som förklaring av alla konstigheter som våra politiker tar sig till, från jakten på småföretagare, arbetskraftsinvandring, nedlagd värnplikt och höjd pensionsålder trots befintlig arbetslöshet.
Filmaren Dan Josefsson som gjorde dokumentären Novemberrevolutionen skrev på 90-talet åtminstone två artiklar om NAIRU, jämviktsarbetslöshet, för ETC. De hittas numera på hans websajt, dels under rubriken Därför får arbetslösheten aldrig försvinna och Arbetslös? Din uppgift är att må dåligt. Den senare har jag fått tillstånd från Dan Josefsson att återge i sin helhet i detta gästblogginlägg och är läsvärd. Kom ihåg att Alfred Bergs Peter Norman i artikeln numera är finansmarknadsminister i regimen Reinfeldt. En (m)oderat regim som enligt Johan Ingerö för övrigt definierar full sysselsättning som följande (se även (m):s egen websajt om ni inte tror på det):
“Full sysselsättning är inte när alla 6 miljoner i arbetsstyrkan har jobb. Full sysselsättning är när efterfrågan på arbetskraft matchar utbudet av arbetskraft på ett sådant sätt att priset på arbetskraft (lönenivån) varken pressar upp eller ned den allmänna inflationstakten. Då råder det jämvikt på arbetsmarknaden och då råder det full sysselsättning.”
Likt tidigare socialdemokratiska regimer under Göran Persson inte ville prata öppet om NAIRU (se Dan Josefssons första artikel) så vill inte heller sittande regim att frågan skall dyka upp. Men är NAIRU-teorin korrekt eller har den bara i 20 år tillåtits forma politik och kasta 100 000-tals ut i resursslösande arbetslöshet baserat på ett felaktigt tankefoster från Milton Friedman?
Nu startar gästinlägget, notera att det är 14 år gammalt men lika rykande aktuellt än idag eftersom teorin om jämviktsarbetslöshet fortfarande får styra vår svenska politik och den sk “arbetslinjen”.
Arbetslös? Din uppgift är att må dåligt
Onsdag, 1 Oktober 1997
Onsdagen den 18 juni 1997 gjordes två mycket viktiga tillkännagivanden i Sverige. Det ena skedde på morgonen, i radions Studio Ett. Det var föreningen Sveriges Arbetslösa Kvinnor (SAK) som berättade att de planerade att starta något de kallade för “riskfond” för arbetslösa.
Föreningens ordförande, Lillebeth Nordqvist från Hudiksvall, förklarade att hon och medlemmarna inte längre ville ställa upp på att utnyttjas som “inflationsdämpare och lönepressare”. Med en riskfond i ryggen skulle arbetslösa i fortsättningen kunna vägra delta i förnedrande arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller annan nedsättande behandling, och ändå klara sig ekonomiskt. Budskapet till radiolyssnarna var tydligt: de arbetslösa hade tröttnat på att bli illa behandlade, och planerade att göra motstånd.
Det andra viktiga tillkännagivandet denna ljumma junimorgon kom i form av ett sensationellt inlägg på Dagens Nyheters debattsida. Rubriken löd: “Bäckströms plikt stoppa jobbsatsning”, och i artikeln påstod ekonomerna Peter Norman och Thomas Olofsson, VD respektive chefekonom på pengaförvaltningsföretaget Alfred Berg Transferator, att arbetslösheten i Sverige höll på att bli för låg.
De menade därför att den inom kort måste höjas, vilket de räknade med att riksbankschefen Urban Bäckström skulle ta hand om med hjälp av en räntehöjning.
Enda alternativet till att höja arbetslösheten var enligt de båda ekonomerna att sänka lönerna, göra det lättare att sparka folk och att ge de arbetslösa mindre pengar att leva på. De “relativt höga ersättningsnivåerna” för arbetslösa hade nämligen skapat “begränsade motiv för att anpassa lönekraven till den höga arbetslösheten” hos de som har jobb. Budskapet till läsarna var klart: de arbetslösa har till uppgift att hålla nere lönerna i landet. Och eftersom Sveriges arbetslösa inte är tillräckligt fattiga för att sköta denna uppgift, måste deras villkor försämras.
Den syn på arbetslöshet som ekonomerna på DN:s debattsida propagerar för kan sammanfattas så här: En arbetslös människa ska må dåligt. Bara då kommer konkurrensen om jobben att bli tillräckligt hård för att alla som har jobb ska hålla tillbaka sina lönekrav, och därmed inflationen.
Och detta, att bekämpa inflationen, är de arbetslösas verkliga uppgift i en modern marknadsekonomi.
Detta är nu ingenting de två ekonomerna som skrev artikeln i DN hittat på själva.
Hela deras artikel bygger på en teori som uppfanns redan 1968 av ekonomerna Milton Friedman och Edmund Phelps: teorin om den “naturliga arbetslösheten”. Ibland kallas den också NAIRU-teorin, en förkortning av Non inflation-accelerating rate of unemployment, vilket på svenska betyder Icke inflations-accelererande arbetslöshetsnivå.
Enligt Friedman och Phelps finns det en exakt nivå under vilken arbetslösheten inte kan sjunka utan att en accelererande inflation startar. Var denna nivå ligger räknas ut med komplicerade matematiska modeller, och sedan är det bara för regering och riksbank att hålla arbetslösheten över den uträknade nivån. Om arbetslösheten ändå skulle råka bli för låg, måste den under en period höjas rejält över den uträknade NAIRU-nivån för att åter pressa ned inflationen.
För Friedman och Phelps är arbetslösheten alltså inte ett misslyckande, utan ett instrument med vilket man justerar inflationen. De arbetslösa har helt enkelt till uppgift att slåss om jobben på ett så framgångsrikt sätt att lönerna hålls nere.
En oundviklig konsekvens av detta är att arbetslösa måste må dåligt. Annars kommer de inte att tillräckligt desperat konkurrera om jobben, vilket enligt Friedman och Phelps teori leder till att ännu fler måste bli arbetslösa. Om exempelvis 1000 arbetslösa tar sin magra a-kassa och flyttar ut i skogen för att i lugn och ro leva på rötter till dess att tiderna blir bättre, måste alltså ytterligare 1000 personer få sparken för att ta deras plats i kampen om jobben. Annars minskar trycket på arbetsmarknaden och inflation hotar.
Det här får en del märkliga konsekvenser för de som är arbetslösa.Till exempel att kraven på en arbetslös att söka jobb är lika stor oavsett hur hög arbetslösheten är. Mer logiskt vore naturligtvis att den som vill ta det lugnt i tider av arbetslöshet skall få göra det. Det finns ju ändå så många som vill ha jobb.
Men detta kan inte accepteras i ett samhälle genomsyrat av NAIRU-tänkande. De arbetslösa ska tränas som stridstuppar i konsten att konkurrera om jobben, oavsett hur få jobb det finns att slåss om. Annars dämpar de inte löner och inflation.
Den amerikanska ekonomen William Vickrey har liknat arbetsförmedlingarnas jobbsökarträning vid att leka hela havet stormar. När musiken tystnar gäller det att snabbt hitta en stol. Arbetsförmedlingen undervisar i konsten att sätta sig riktigt snabbt. Det gör att stolarna byter ägare. Men lika många blir alltid utan.
En cynisk effekt av NAIRU-teorin är att det inte spelar någon roll om en arbetslös försvinner från arbetsmarknaden genom att gå ned sig i missbruk, eller om hon slutar söka jobb för att hon accepterat arbetslösheten och hellre låter någon annan gå före.
Resultatet blir det samma: att ytterligare en människa måste göras arbetslös för att hålla trycket på dem som har jobb uppe. När ekonomerna från Alfred Berg propagerar för höjd arbetslöshet, alternativt försämrade ekonomiska villkor för miljoner människor ansluter de sig in i minsta detalj till NAIRU-teorin. De skriver att den lägsta tillåtna nivån för svensk arbetslöshet ligger mellan 6 och 7 procent, och att Riksbanken under inga omständigheter får tillåta att Göran Persson lyckas med regeringens blygsamma ambition att sänka arbetslösheten till 4 procent. Då kommer den accelererande inflationen att rulla igång.
“DEN BISTRA VERKLIGHETEN”
Att två ekonomer som arbetar med penningförvaltning tycker att lönerna i Sverige är för höga är i sig inget konstigt. Vad som är uppseendeväckande är att de för fram sin idéer som vore de vetenskapliga sanningar.
Det är nämligen inte sant.
NAIRU-teorin har visat sig vara falsk.
Det finns ingen lägsta nivå under vilken inflationen accelererar.
Det finns inga bevis för att lägre löner och lägre a-kassa skulle skapa fler jobb, tvärtom.
Det finns bara ideologi – och ekonomer som försöker förvandla denna ideologi till vetenskap för att slippa ta den politiska – och demokratiska – diskussionen.
Det är främst i NAIRU-teorins eget hemland USA som den riktigt tunga kritiken kommit under de senaste åren. Det visade sig nämligen att arbetslösheten i USA gång på gång sjönk under den beräknade NAIRU-nivån utan att inflationen började accelerera alls.
Förvirringen var stor bland de ekonomerna som i åratal betraktat Friedman och Phelps läror som lika absoluta som tyngdlagen. Gång på gång räknades NAIRU-nivån om, bara för att åter passeras – utan någon inflation som följd.
Till sist satte sig några tunga ekonomer ned och räknade. En av dem är den berömde amerikanske nationalekonomen Robert Eisner, som tidigare haft det prestigefyllda jobbet som ordförande i American Economic Association. Vad Robert Eisner gjorde var att låna den amerikanska regeringens egna beräkningsmodeller och själv räkna ut var den “naturliga” arbetslösheten låg. Han kom fram till exakt samma resultat som regeringen gjort. Men när han sedan kontrollerade vad som enligt modellen skulle hända om arbetslösheten blev riktigt låg visade det sig att inflationen inte alls accelererade.
Den sjönk.
I artikeln “Vår NAIRU-gräns: Den ekonomiska politikens största myt” sammanfattar Robert Eisner sina upptäckter så här:
“Resultaten som här redovisats bör tydligt demonstrera avsaknaden av empiriskt stöd för NAIRU och den politik som bygger på NAIRU. De pekar på att vi inte har några sunda skäl att medvetet höja arbetslösheten. Tvärtom bör vi försöka reducera den, inte bara genom åtgärder på utbudssidan, utan genom att försäkra oss om att ekonomin inte är utsvulten på tillräcklig efterfrågan och produktivitetshöjande offentliga investeringar.”
Sommaren 1997 höll Robert Eisner ett anförande om arbetslöshetsbekämpning inför det amerikanska representanthuset. Han påminde då om att USA:s regering redan 1946 instiftat en “sysselsättningslag” enligt vilken regeringen var skyldig att arbeta för full sysselsättning. Enligt Robert Eisner har den felaktiga NAIRU-teorin utnyttjats av politiska grupper som inte gillar full sysselsättning, och han menar därför att USA en gång för alla måste slå in på en ny väg.
LIKET LEVER
I teorins hemland håller NAIRU alltså på att överges. Men inte i Sverige. I ETC nummer 2/97 (I artikeln “Därför får arbetslösheten aldrig försvinna”) visade vi att Finansdepartementet använder sig av NAIRU-beräkningar för att kontrollera att arbetslösheten inte blir för låg. Och när två penningplacerare som Peter Norman och Thomas Olofsson hänvisar till den falska teorin och på Dagens Nyheters debattsida kräver sänkt lön och a-kassa åt hela svenska folket, då har ingen politiker eller representant för Riksbanken något svar att komma med. Tystnaden är kompakt och dagligen tvingas Sveriges arbetslösa ta de mycket konkreta konsekvenserna.
Längre fram i det här numret berättar vi om det senaste inslaget i kampen för att få de arbetslösa att må dåligt – att återinföra 1920-talets arbetsplikt för ungdomar. Man vet att lagen fungerar dåligt på andra håll i världen, men inför den ändå.
NAIRU accepteras fortfarande som sanning i Sverige.
Men samtidigt tar de arbetslösas riskfond sakta form.
Dan Josefsson
Fotnot:
I god publicistisk anda kontaktade ETC naturligtvis de båda ekonomerna Peter Norman och Thomas Olofsson för att ge dem möjlighet att förklara sig. De vägrade dock att uttala sig om de inte fick garantier för att inte bli citerade. Detta är ett rent obegripligt krav från någon som själv valt att publicera en stor artikel på en debattsida. ETC kunde därför inte gå med på kravet.
Denna text har publicerats på tidningen ETC nr 4 1997.
Text © Dan Josefsson. För återpublicering krävs tillstånd från författaren ([email protected]).
Fler artiklar av Dan Josefsson hittar du på http://josefsson.net
27 kommentarer
Vet inte om jag tror på konspirationsteorin att regering efter regering skulle styra efter NAIRU och föra det hemliga budskapet vidare mellan sig.
Däremot har facket etablerat en så hög minimilön så inga unga kan komma in på arbetsmarknaden. Facket är i princip endast till för gamla som redan har jobb och är ett direkt hot mot de arbetslösa.
Detta är en tickande bomb när de unga hittar "alternativa" försörjningssätt när de inte får delta i samhället.
/ Lowrisk
En upprättelse för alla förnedrade och illa behandlade arbetslösa. Men främst kan de tacka fackföreningarna för vad de fått utstå.
Fackföreningarna tillhör Rörelsen och (s) har som sagt själva fört NAIRU-spåret under GP-regimerna.
Du skæmmer ut dig sjælv med konspiratoriska vænsterinlægg som detta. En tillræckligt låg arbetsløshet ær inflationsdrivande. Detta ær inget konstigt.
Vad denna tillræckligt låga nivå ær beror på arbetsmarknadens struktur och kan såklart inte ræknas ut till en exakt nivå. Det ær en teoretisk konstruktion, en tænkt nivå som dessutom ær dynamisk och variabel – inte konstant.
Att skribenten lallar om "komplicerade matematiska modeller" ær løjevæckande och visar att han inte fattat mycket av det han skriver om.
När jag gick på Handels på 80-talet så var just detta en av de tunga "sanningarna" som vi lärde oss. Att kombinera låg arbetslöshet med låg inflation var helt omöjligt och alla våra beräkningar gick ut på att förändra den ena för att styra den andra likt en gungbräda.
/Jonas
Den viktigaste poängen med artiklarna tycker jag är att, ok, visst finns ett samband mellan låg inflation och hög arbetslöshet, och låg arbetslöshet leder till högre inflation – men inte accelererande inflation. Och det är en enorm skillnad. Lite högre inflationsnivå är fullt möjligt att hantera, det behöver inte betyda katastrof som en accelererande inflation gör. /H
Givetvis är höga löner "ett hinder".
Varför ska en arbeta för 80kr/timme, när två kan arbeta för 40kr/timme, eller åtta för 10kr/timme.
Sedan ska dom givetvis stå med mössan i handen och tigga till sig ett arbete så att man inte ställer krav på arbetsmiljön, så bort med LAS.
Här är en skatte-modell som kan bidra till att minska arbetslösheten. På ett eller annat sätt försörjer vi ändå de arbetslösa, en sån här modell kan bidra till att de sätts i arbete och skapa värde istället för att gå sysslolösa.
http://en.wikipedia.org/wiki/Earned_income_tax_credit
Här har detta med skattesubvention av de lägsta lönerna tagit ett steg längre:
http://en.wikipedia.org/wiki/Negative_income_tax
Men SNÄLLA nån Cornu, den ENDA anledningen till att det inte talats mer om detta är att pöbeln inte förestår makroekonomi. Detta är extremt elementär teori för vilken ekonom som helst. Vi hade tre 2-timmarspass om detta under min tid på KTH med käre Hans Lind, och då är jag ändå ingenjör och inte ekonom. Snacka om att sparka in öppna dörrar…
Vad vänstermänniskor inte fattar är att det är omöjligt med reallöneökningar utan reella produktivitets ökningar.
tänk ut en konspirationsteori > bygga luftslott > införa politiska "lösningar" > fucka upp incitamenten för att arbeta > tänk ut en konspirationsteori
osv
Vad härligt med cyniska politiker… Nej världen vore bättre om dom inte hade lika mycket att säga till om…
80-talisten
Inget är nytt under solen. I början av sextiotalet när min far var fackrepresentant fick han, av centraladministrationen i Stockholm, höra att de måste dämpa sina lönekrav för balansen i samhället. I sak är det ganska riktigt men detta skulle man höra av arbetsgivarna inte av sitt eget lärarfack. Sedan gick det som det gick med de före detta ämbetsmännen.
Naturligtvis måste det finnas balans i tillgång, efterfrågan, förmåga mm. Jämför med det relativa betygssystemet C är uppskolad med. Normalfördelningen gäller och den har alltid svansar (tyngdpunkt kan variera). Att inte många betygssättare fattade det med tyngdpunkt och antal var synd.
Om det är inflationsdrivande är nog en annan sak. Jag har hört av flera som var unga och arbetade innan nittiotalskrisen (sena 60-talister) hur de blev bönade om att arbeta men att de kunde välja och vraka mellan arbeten och utomlandssemester. En följd blev bortskämdhet.
Om arbetslösa så jag inte låter helt hjärtlös (viktigt i ett smahälla som lägger större vikt vid känslor än fakta):
Man skall inte sparka på den som ligger.
Du skall behandla dina medmänniskor som du vill bli behandlad av dem.
Klart intressant. En del sanningar blir mindre sanna när man skrapar lite pa ytan.
Dock inte övertygande resonemang i den gamla artikeln om att jämviktsarbetslöshetsteorin (pust) är felaktig, skulle vara intressant att se varför och hur det "egentligen" fungerar i sa fall.
I Sverige har extremt lag arbetslöshet inträffat i perioder av överhettad ekonomi och bubbeltendenser, sa det blir lite fraga om hönan och ägget, avd orsakar vad?
En annan fraga, denna jämviktsarbetslöshet tenderar att variera en hel del mellan länder och tidsperioder. I Europa verkar den ha stigit under de senaste 20 aren, varför?
Vi utgår ifrån att inflationen är låg vilket känns bra men stämmer verkligen det? Själv anser jag att priserna skenar på allt det jag behöver. Mat, dryck, el, bensin, hyror, räntor, tidningar osv osv. Om den officiella inflationen ligger på ca 3 % så dubblar sig priserna på 20 år. Ligger den i själva verket på 7 % så dubblar sig priserna på 10 år. Däremot så är det enligt mina beräkningar en ökningstakt på ca 10 % per år på dem varor jag handlar.
Sjunkande konkurrenskraft måste leda till lägre löner.
Eftersom de är politiskt omöjligt att sänka löner så blir det antingen:
-lägre valuta
-färre anställda
Med EMU gick det inte sänka valutan. Så det blev färre anställda.
Ja jag håller nog med om att vi skulle behöva lite inflation för att stärka vår konkurrenskraft och kunna få in unga i arbetslivet.
Men sen är ju svensken så kortsiktig så sänker vi räntan så går han och belånar sig upp över öronen direkt och då hamnar vi i andra problem.
Man borde lära ut privatekonomi i skolan, de flesta i sverige verkar sakna den kunskapen eller tycka det är tråkigt så man struntar i det(!)
/ Lowrisk
bra jobbat fortsätt så
Lowrisk, jag tror du missat ngt. Vi får ju inflation just därför att folk lånar mer än vad de skulle gjort annars om räntan sänks. Nya pengar skapas när banker utfärdar krediter. Ordet banklån är eg. missvisande eftersom banken eller någon annan inte avstår sina pengar när ett nytt "lån" utfärdas. Banken skapar pengarna ur tomma intet i utbyte mot skuldsättning, på samma sätt som "pengar" kvittas mot skulder och försvinner, när skulder amorteras ned. Men alla nya krediter skall återbetalas med ränta, varför penningmängd och skuldsättning ständigt måste öka. Nu börjar vi nå skuldmättnad i stora delar av världen trots låg ränta, bopriserna stagnerar och centralbanker kan inte hålla igång pyramidspelet. Peak oil gör att vi har svag tillväxt globalt, villket gör att vi inte kan "åka snålskuts på omvärlden", ungefär som Argentina åkte snålskjuts på Brasilien+Chile efter Argentinska krisen runt 2000.
/Mats L ASPO Sverige
Fast man kan göra som moderaterna också gör och förtidspensionera folk för att få bort dom från arbetslöshetssiffrorna. det är ju dubbelt så många nu som för 8 år sedan av dom unga som är förtidspensionerade, och det är arbetslösheten som ligger bakom, om sossarna förtidspensionerade 140 stycken om dagen (enl. alliansen) så har alltså alliansen ökat dessa siffror).
Finns det något som retar en indoktrinerad och självmisslyckad moderat så mycket som en arbetslös som mår bra och går på bidrag ?
Fö. så är det svårt att kombinera näringslivets önskan om kortsiktiga vinster genom billig arbetskraft och samtidigt ha en låg arbetslöshet.
Jag kan inte annat än förundras.
För att vederlägga en teoretiskt utarbetad modell tar man till det geniala knepet att göra en ny teoretisk beräkning.
"Till sist satte sig några tunga ekonomer ned och räknade".
Robert Eisner satt ner och modellerade. Rent teoretiskt. Lite input här, lite faktorer där. Se vad som kom fram. Rena rama sanningen. Eller rena rama resultatet av den beräkningen.
Utgående från dessa teoretiska slutsatser, som stod i strid med andra teoretiska slutsatser uttrycker sig den berömda teoretikern.
"sammanfattar Robert Eisner sina upptäckter så här:
Resultaten som här redovisats bör tydligt demonstrera avsaknaden av empiriskt stöd för NAIRU och den politik som bygger på NAIRU."
Eftersom den ena teoretiska modellen inte har empiriskt stöd måste tydligen den andra teoretiska modellen vara korrekt. Eller?
Så vitt jag fattar saknar båda modellerna empiriskt stöd.
Vad jag, och de flesta (tror jag) begriper är att om man kan ha samma disponibla inkomst utan att behöva arbeta kommer färre att arbeta.
Arbetet medför ju så otroligt mycket mer än enbart disponibel inkomst och på 80-talet när Sverige hade världens mest generösa socialförsäkringssystem så hade vi också väldigt få arbetslösa för att människor VALDE att arbeta.
Tänk på att även om en försäkring eller bidrag ger ett bra skydd mot låg inkomst vid arbetslöshet så blir pensionen definitivt lidande när man blir äldre !
Det är att lura sig själv om någon verkligen tror att en hög A-kassa skulle vara ett vettigt alternativ som försörjning under längre tid.
Marcus – jag har själv sett hur folk valt akassa framför arbete. Två av mina vänner gjorde det. Den ene under två år (det var när det gick att göra så). Han gjorde det för att han inte tycker om att arbeta med saker han inte är intresserad av. Han blev erbjuden jobb men tackade nej.
Det är ni socialister och kommunister som lurar er själva! Det finns många lata människor där ute. Det är bara det att verkligheten inte passar er propaganda.
Spännande tankar Cornu ! Enkla sanningar och modeller använder vi gärna när annat inte fungerar. Tråkigt att kommentarerna måste handla om huruvida det är vänster eller höger när det egentligen handlar om att hitta eller vederlägga sanningar. Pragmatism eller dogmatism. Örjan
Cornu
Vad är din syn på nairu? Dan j hävdar den är falsk, medan andra åtminstone agerar som om den är sann. Problemet för dan j blir ju att förklara prislönespiralen på sjuttio och åttiotalet som var ytterst verklig. Vet inte om du utvecklat detta i nåt inlägg?
– I inget annat land är det så lätt att stifta lagar som i Svergie
– Fredrik Reinfeldt älskar makt
– Finansminister Anders Borg är Ekonom, styr det mesta i regeringen
– Per Schlingmann, en kommunikatör som lägger upp strategin i hur man förpackar brutal politik så den låter bra
Det finns ett tydligt mönster i att brutal ekonomi ligger bakom många av de beslut som gjorts.
Medborgaren skall vara rädd för staten, rädd för arbetslösheten, rädd för inflation (höga räntor).
Lösning:
– Se till att ha hög skuldsättning
– Ge Poliser mer befogenhet och se till att de har lätt och kontrollera folket
– Se till att det blir tydliga skillnader mellan fattigare bostadsområden och mer välbeställda områden
Dra isär landet så mycket som möjligt utan att det orsakar politisk instabilitet. Då får man maximal effekt, hungriga lejon jagar bättre jämfört med de som har lätt och hitta föda.
Med aktuell politik kommer Fredrik Reinfeldts förtroendesiffror alltid ligga på topp. Han slipper ta debatten angående de grupper drabbas värst eftersom alliansen delat upp olika områden mellan sig. Moderaterna har smart nog lämnat sociala frågor till andra lyd-partier.