Snart oljeimporterande Danmark går upp mot Ryssland om Nordpolen

Danmark hävdar nu att de har rätt till Nordpolen baserat på kontinentalsocklar och att Grönland är danskt. Det är ett ganska modigt påstående då bland annat Ryssland via u-båt har skall ha satt ut en rysk flagga på själva Nordpolen. I takt med klimatförändringarna så ökar Arktis betydelse och det är handelsvägar och speciellt råvarorna som hägrar.

Ryssland har som bekant storpolitiska maktambitioner och använder idag sin fossilgas som hägrande vapen mot trilskande grannländer, vilket är en av anledningarna till att Nord Stream-pipelinen byggs till havs i Östersjön istället för på land genom länder man vill kunna stänga av värmen, gasen och elen till, exempelvis Baltikum. Det kalla kriget om gränserna i Arktis handlar också om att kapa åt sig en så stor del av kakan som möjligt, och för Rysslands del är det extra intressant att inte Europa skall få för stor del och därmed tillfälligt inte vara lika beroende av den ryska gasen.

Ur det här perspektivet är det förstås logiskt med den ryska upprustningen av offensiv marin invansionsförmåga, samt att man bland annat satt upp en ny elitbrigad för operationer i arktisk miljö. Det handlar förstås inte om att man faktiskt tänker skjuta på sina grannar, utan om den territoriella suveränitet som ett land stadfäster sina gränser med. Har man väl trupp på plats på omdebatterade bitar av jordklotet så blir det en rent akademisk diskussion vem som har rätt till en markplätt på havets botten under isen under Nordpolen.

Så varför bryr sig Danmark alls om den kanske näst mest ogästvänliga platsen på jorden? Naturligtvis handlar det om de fossila bränslena. Med istäckets tillbakadragande så ökar möjligheterna till att prospektera efter och utvinna olja och fossilgas från Nordpolen.

Och Danmark ser ut att redan till 2013-2014 upphöra att exportera olja och gå från exportland tillbaka till ett importland. Bloggrannen Kvantitativt tror dock att det sker redan 2011, dvs i år, men jag är ju den evige optimisten och säger 2013 istället.

Danmark är för övrigt en av de tre länder som Sverige importerar mest olja från, de andra är Ryssland och Norge. Och den svenska fossilgasimporten är främst från Danmark.

Danmarks oljeproduktion, konsumtion och export enligt ovan. Danmarks nationella peak oil inträffade 2004 och landet är bra på att minska sitt oljeberoende, utan att kontrollera så kan man gissa att man fasar ut oljeuppvärmning och oljekraftverk till förmån för främst kol och vindkraft. Svårare att göra sig av med transportberoendet, även om man som kanske världens cykelvänligaste land gör vad man kan när det gäller persontransporter. Men oljeproduktionen faller snabbare än oljekonsumtionen och snart måste Danmark köpa olja på den krympande exportmarknaden för olja.

Även gasproduktionen har peakat för Danmark, vilket skedde 2005.

Genuin dansktillverkad gasplattform nedan.

I slutändan kommer det vara mycket dyrt att utvinna olja och gas från Nordpolen, men det hindrar inte Danmark från att vilja säkerställa att territoriet är inmutat. Betydande exportinkomster förvandlas för Danmark de närmaste åren till importutgifter. Och svenskt beroende av det ryska oljevapnet ökar i takt med att dansk oljeexport upphör.

Se för övrigt bloggrannen Galen om att hela den globala exportmarknaden för olja ser ut att vara borta redan om 20 år pga fallande produktion och export. Till dess måste Sverige som rent importland klara sig helt utan olja, även om problemen som Galen påpekar inte börjar först då.

Men till skillnad mot Danmark kan vi inte muta in Nordpolen. Eller försöka. Sista ordet är knappast sagt än i frågan.

I övrigt kan man i Lars Gyllenhaals bok Elitförband i Norden bland annat läsa om den danska elitstyrkan Sirius som i tvåårsperioder med mycket begränsad kontakt med civilisationen i hundsläde patrullerar av danskt territorium i Arktis och upprätthåller dansk suveränitet. Se även Wikipedia.

Rent militärt och säkerhetspolitiskt är Arktis intressant då det helt enkelt inte bor några människor där, vilket leder till dispyter om gränsdragningen. Om det är någon tröst så finns det alltså åtminstone begränsade mängder civilbefolkning som kan drabbas om olika parter ryker ihop, t ex så kränkte Ryssland kanadensiskt luftrum med sitt tunga strategiska bombflyg samtidigt som president Obama besökte Kanada. Officiellt förklarade Ryssland det hela som “ett misstag”. Ungefär som när de flög in tre mil från den brittiska staden Kingston-Upon-Hull i Yorkshire med Tu-160 Blackjack, världens tyngsta och största bombplan. Inte för att man behöver flyga nära sitt mål, då beväpningen främst är kryssningsrobotar (eller likt i min bok Midvintermörker världens tyngsta konventionella bomb, YouTube-inslag). Tyvärr är svenska försvaret tysta med hur ofta svenskt territorium och flygande incidentberedskap testas av vår östra granne. Men det är ofta. Förstås alltid av misstag.

Via Lars Gyllenhaal påminns vi också om att Visegradgruppen (Polen, Slovakien, Tjeckien och Ungern) insett att de inte kan förlita sig enbart på NATO och EU när det gäller att freda sig mot öst. Man sätter nu upp en egen sk stridsgrupp, där militära enheter från Visegradländerna skall ingå, samövas och ledas under polskt befäl. Tiden då man kan lita på att USA alltid kommer till Europas hjälp börjar gå mot sitt slut och Visegradländerna är inte intresserade av att återigen hamna under rysk dominans. Se Stratfor för detaljer. Enhetens sammansättning är än så länge okänd, men det rör sig antagligen om en betydligt kraftigare styrka än EU:s stridsgrupper. Nordic Battle Group är som ett exempel bara en lätt bataljon utökad med brigadstab och en del tillägg. Mycket stab blir det… Det är rimligt att Visegradstyrkan är åtminstone av riktig brigadstorlek, men det får tiden utvisa.

Från regeringskansliet låter Anders Borg via Fredrik Reinfeldt, Sten Tolgfors och Carl Bildt (m)eddela följande:

“Fred i vår tid!”