Oljevapnet och gasvapnet

Det egyptiska och syriska överraskningsanfallet mot Israel och av israelerna ockuperad mark i t ex Sinai den 6:e oktober 1973 innebar att världen fick se det modernaste av massförstörelsevapen introduceras. Ett vapen av massiv ekonomisk förstörelse, det sk oljevapnet.

Saudi-Arabien och OPEC drog helt enkelt i handbromsen när det gällde sin oljeexport till de västländer som stödde Israel och avfyrade därmed oljevapnet för första gången. Världen kastades in i sin första oljekris med omfattande ekonomiska konsekvenser för en västvärld där ekonomin redan var sargad av att USA ensidigt skrotat Bretton Woods guldmyntfot pga sina massiva underskott från Vietnamkriget.

Att oljevapnet introducerades berodde på att USA passerat nationell peak oil och inte under några omständigheter återigen kunde öka sin oljeproduktion för att kompensera OPEC:s produktionsbortfall. Tidigare hade USA varit det land i världen som producerat mest olja per dag, ett rekord som på rak arm fortfarande står sig än idag. Det upphörde 1971 med nationell peak oil och oljevapnet blev skarpt.

När revolutionen i Iran följt av Iran-Irakkriget kastade in världen i en andra oljekris så svarade istället Saudi-Arabien upp istället för att återigen använda oljevapnet. Sedan dess har vi ständigt haft detta massförstörelsevapen hängande över våra huvud. Väl medvetna om detta har den saudiska extrema diktaturen ständigt fått fria händer att göra vad den vill. Senast skickandet av militärer och stridsfordon till Bahrain där man bistår med att mycket aggressivt och blodigt rensa upp bland diktaturens kritiker. Med en värld runt global peak oil vet väst mycket väl om att saudierna när helst de vill kan avfyra oljevapnet igen, och de får därmed frikort att göra precis vad de vill i regionen. De enda som vågar kritisera Saudi-Arabien är i princip Amnesty, vars integritet inte påverkas av några massförstörelsevapen.

Man kan här göra vissa kopplingar till situationen i Libyen, där FN nu tagit beslut om en flygförbudszon. Libyens oljeexport har redan helt havererat i spåren av inbördeskriget, och Libyen har därmed inget oljevapen att sätta in. Skadan är redan skedd, så därmed är det öppet för en intervention.

Men för att ha ett oljevapen måste man också ha ett försvar matchande den man vill använda vapnet mot. Det har inte Libyen. Att tränade och organiserade militära libyska förband sopar mattan med idealister som fått en endagsutbildning i vad som är fram och bak på en automatkarbin är inte förvånande. Att föra krig och att strida är så mycket mer än att ha ett vapen i handen. Tokmoderaten har en bra liknelse till Valdemar Atterdags slakt av gotländska bönder utanför Visbys Ringmur 1361. En otränad bondearmé mot proffs.

Men de libyska stridskrafternas enda styrka mot en extern intervention är Medelhavet och de avstånd det innebär. Tekniskt och organisatoriskt är de helt underlägsna väst. Men för att kunna upprätthålla en flygförbudszon så räcker det inte med flygplan i luften. Det kommer behövas insatser mot markförband, främst luftvärn, radaranläggningar och ledningscentraler. Läs mer hos Wiseman om vad en flygförbudszon i praktiken innebär. Se även Chefsingenjören som diskuterar om det inte vore bättre med en insats liknande Afghanistan 2001, dvs även gå in med små specialförband som ger specialiserad stöttning och utbildning av oppositionen även på marken.

Det ser ut som att Frankrike är de som är skjutgladast. De har ju export av sin JAS 39-konkurrent Rafale att tänka på. Kan man skjuta ner lite gamla libyska flygplan mha det franska flygplanet så stärker det möjligheterna till vapenexport. Även våra grannar Norge är redo. Sverige avstår från att delta just nu. Eller så har vi helt enkelt inte den beredskap som krävs för att skicka exepditionära flygförband, än mindre försvara vårt eget land…

Det har nu gått nästan en månad sedan jag krävde att man skulle införa just en flygförbudszon över Libyen. Tusentals liv har spillts i onödan och först efter en månads käbbel och en opposition på gränsen till total förlust är man redo att reaktivt reagera. Det här är värt att tänka på för de som tror att någon snabbt kommer komma till Sveriges hjälp om vi skulle behöva det. En månad. Låt oss nu hoppas att månader inte förvandlas till år och Nordafrika blir EU:s Irak.

Känner dock ingen glädje över beslutet i FN:s säkerhetsråd. Det kommer för sent och det är sorgligt att situationen skall behöva urarta så mycket innan man agerar.

Strikt tekniskt räcker det att USA skickar in sitt UFO, några exemplar av F-22 Raptor. Världens mest avancerade och antagligen slagkraftigaste jaktflygplan. I övningar mot USA egna lite äldre flygplan, F-15, F-16 och F-18 har sidan enbart utrustad med 12st F-22 skjutit ner över 108 plan utan egna förluster, eller utan att ens blivit sedda av motståndarsidan. Trots att man då gick upp mot USA:s eget försvar med allt vad det innebär i form av stridsledning etc. Raptor är så avancerad att markpersonalen måste ha heltäckande skyddskläder och skyddsmasker för att öht kunna utföra service på planet. Och Libyens flygvapen är minst en generation äldre än F-15. Det blir en ren slakt. I luften. Men det kommer även krävas insatser mot marken. (Trivia: F-22 Raptor kan göra så avancerade luftmanövrar att det finns en blackout-button. Krävs det extrema undanmanövrar för att ducka en eventuell luftmålsrobot som hittat flygplanet och som inte luras av andra motmedel kan piloten lämna över till flygplanet i utbyte mot pilotens medvetslöshet när planet undanmanövrerar i kanske arton g-krafter. Tänk UFO här.)

Men Saudi-Arabien har en omfattande krigsmakt, utrustad och utbiladad av USA och västvärlden. Att utrustningen skulle ha någon inbyggd kill-switch är bara konspiratoriskt nonsens. Även om ett dussin F-22 skulle sänka det saudiska flygvapnet, så har saudierna så kvalificerat luftvärn att de kan hålla motståndare på avstånd. Och därmed har man den militära styrka som behövs för att backa upp sitt oljevapen.

Ingen kan alltså gå in och tvinga Saudi-Arabien att exportera olja. Till väst. Man kan fortfarande få exportintäkter från sin export till Kina och därmed hålla sig flytande tills vidare även om man avfyrar oljevapnet.

Istället står västvärlden med mössan i hand medan den saudiska regimen gör som de vill. Och oljevapnet blir bara kraftfullare ju längre efter peak oil vi passerar. Västvärldens och världens ekonomi står och faller med oljetillgången.

Att ekonomiska massförstörelsevapen i form av energileveranser är kraftfulla medel för att föra utrikes- och inrikespolitik är även vår Östersjögranne Ryssland väl medveten om, vilket vi sett via det spel som varje år spelas kring leveranserna av fossilgas till Europa. Även om vi inte nått peak gas riktigt än, så kommer iaf inte vare sig Nordsjön eller Ryssland tillsammans klara av att förse Europa med sitt behov av gas efter 2025-2030.

Gasledningen Nord Stream är ytterligare ett led i att aptera det ryska gasvapnet, och speciellt att undvika att passera genom ett Baltikum där Ryssland har storpolitiska ambitioner. Närhelst Ryssland vill kan de släcka ljuset och värmen i ett Baltikum som är i princip helt beroende av import av energi från Ryssland, oljan i Estland undantaget. Ryssland kontrollerar även energibolagen i länderna.

Samtidigt har man invigt gasledningar till Kina, så känner man att man behöver använda gasvapnet mot EU och Europa så kan man sälja gas till Kina istället, även om det fortfarande krävs ytterligare kapacitet för att helt kunna förvägra EU den gas som unionen kräver för att det inte skall bli mörkt och kallt.

Precis som för Saudi-Arabien så har man också militär makt att backa upp sitt ekonomiska energivapen med. Man moderniserar och upprustar i full takt, dessutom med offensiv kapacitet. Man kommer basera nya Ivan Gren-klassens amfibiefartyg i Östersjön. Varför får man fråga sig? Ett strikt offensivt vapensystem som på inget sätt kan användas till att t ex eskortera oljefartyg eller patrullera en pipeline.

De ryska arméstridskrafterna utökas också från 70 till 109 brigader och man sätter upp en ny arktisk brigad nära den norska och finska gränsen. En brigad som skall kunna operera i Nordkalotten eller Arktis.

Även det handlar om energi, och om vem som skall kontrollera energitillgångarna kring Nordpolen.

Fördelen med oljevapnet och gasvapnet är att man inte behöver avlossa ett enda skott för att använda det, bara man har militär makt att backa upp vapnet med. Man behöver inte ens sluta leverera energi. Bara kunskapen om att man kan sätta in sitt ekonomiska massförstörelsevapen gör att man får hållas.

Medan Saudi-Arabien antagligen nöjer sig med att kontrollera sitt eget territorium och intervenera hos grannarna (kanske en “fredsskapande och stabiliserande intervention i Jemen härnäst?”) så har Ryssland antagligen lite större ambitioner för sitt gasvapen.

Sista ordet är inte sagt om någon av de små fd sovjetrepublikerna i Kaukasus, t ex Georgien. Med hotet om gasvapnet lär Ryssland även i fortsättningen hoppas få agera ostört inom och utom landet.

Makten oljevapnet och gasvapnet ger är så stor att man inte ens officiellt behöver avfyra vapnet. Man kan istället likt Ryssland gjorde när de frös gasen genom Ukraina hitta på att ett transitland stjäl gas. Eller så kan man skylla på tekniska problem eller sabotage eller vad man tror uppnår syftena bäst.

Så länge tolererar vi att man i Saudi-Arabien skickar tillbaka kvinnorna in i brinnande hus för att de inte hade slöja på sig eller att man brutalt skjuter ner demonstranter. Realpolitiker som Carl “stabilitet före mänskliga rättigheter” Bildt förstår att vi inte är fria att agera ens muntligt mot länder med ekonomiska energivapen, men han förtjänar ändå kritik för den här lamheten.

Det är ett tyst erkännande om hur oljeberoende vi är. Det är synd att man inte kan erkänna vårt oljeberoende och hur viktigt oljan är för vårt välstånd och vår ekonomi.

Istället finns det krafter som vill att vi skall öka fossilgasberoendet även i Sverige, så vi själva direkt kan utsättas för det ryska gasvapnets destruktiva kraft. Det räcker tydligen inte med oljeberoendet.