Många är nu mer eller mindre oroade eller bekymrade över ett deflationsscenario istället för det förväntade hyperinflationsscenariot som utväg ur en ohållbar tillväxt- och finansparadigm. Speciellt efter Nicole Foss seminarievända i Sverige.
Men för det första bör man trösta sig med att bland alla scenarier som jag och andra ständigt kastar ur sig kommer inte ett enda inträffa. Det är nämligen omöjligt att exakt förutspå framtiden. Istället kommer framtiden vara ett ihopplock av olika delar av olika scenarier och för den som lever mitt i paradigmskiftet kommer det inte framstå som lika dramatiskt som i historieboken om 50 år.
Nicole Foss pratar om 2-3 år av extrem deflation, dvs det monetära fenomenet med krympande penningmängd och minskad omsättningstakt av pengar. Inte den deflation/inflation som normalt brukar anses vara sjunkande eller stigande priser.
Men låt oss låtsas att deflation är sjunkande priser, jag kommer kalla det prisfall nedan för tydlighetens skull. Har vi då inte upplevt extrema prisfall de senaste åren, men Nicole Foss har bara blandat ihop i vilken valuta som priserna skall falla? Hon tror på fiatpengar, men om vi tittar på prisutvecklingen i riktiga pengar, dvs guld, så ser prisutvecklingen ut som nedan. Det är Sverige och svenska förhållanden och därmed även svenska prisnivåer för guldet.
Vi ser här att vi haft ett prisfall i såväl disponibel inkomst, som villor, bostadsrätter, börsen eller konsumentprisindex om man utgår från guld som valuta. Prisfallen inleddes 2005 även om börsen och bostadsrätterna släpade efter något år.
Men för 2011 ser vi i själva verket en förändring. Konsumentprisindex har stigit prissatt i guld och börsen verkar nu följa guldpriset hyfsat. Samtidigt baserar sig 2011 bara på årets första dryga tre månader och kan vara lite missvisande. Tyvärr släpar SCB:s statistik över villapriser, bostadsrättspriser och disponibel inkomst.
Men som det ser ut så har snarare prisfallen på tillgångar eller prisnivåer mätt i guld stoppat upp. Tesen att vi upplever prisfall (“deflation”) fast i guld som valuta ser alltså ut att vara fel för tillfället. Däremot har vi upplevt kraftiga prisfall 2005 till 2009/2010.
Min käre läsare, vän av ordning, påtalar att prisfall i guld inte alls får samma effekt som monetär deflation, och det är helt riktigt. Monetär deflation får katastrofala följder, medan prisfall på tillgångar i guld uppenbarligen kan vara rätt angenämt.
Vad vi egentligen ser här är alltså monetär inflation, dvs en kraftig ökning av pengar och krediter, penningmängden, vilket alltid tar sig uttryck i form av stigande priser på guld. En kräftgång för guldet på slutet talar snarare för att vi just är på väg mot den där deflationen som Foss pratar om.
Men kom ihåg att vi sannolikt får uppleva biflation. Om inte annat i form av försämrad köpkraft för det vi absolut behöver, t ex mat och energi. Vid deflation faller sannolikt våra (som grupp) inkomster snabbare än priserna, och med det vår köpkraft. Än så länge har guld iaf behållit sin köpkraft mätt i KPI, vilket inte svenska fiatkronor gjort.
13 kommentarer
Fattar inte varför alla är så uppslickade i brygga av den där Foss? Hon har missat ett stycke logik och gör sig bred på sin okunnighet.
I varje enskilt ögonblick är mängden lånade pengar ändlig. Statens möjlighet att låna nya pengar är däremot oändlig.
Situationens inneboende logik innebär alltså att staten ALLTID kan kompensera för alla dåliga lån om den så önskar.
Det mesta tyder dock på att det sitter rätt smarta typer på riksbanker, riksgälder och BIS, och de håller ögonen på varandra hela tiden. Chanserna för någon reggering att sätta igång stor inflation på andras bekostnad verkar vara obefintlig, och de som rattar systemet verkar hitills hålla rätt bra balans mellan fördärvade gamla lån och räddande nya lån.
Varför begränsa sig till 2003-? Tror det är en missvisning i materialet och att fel slutsatser dras. Hur ser relationen ut från tex tidigare?
Jag minns inte om det var du eller Flute som gjorde en 100-års-analys över guldets köpkraft, men jag vill iaf minnas att man aldrig fått mer för sitt guld än just nu.
Det skulle vara intressant att se räntor för olika slags lån och tillgångar mätt i guld, också de senaste 100 åren.
Sveriges troligen billigaste och mest prisvärda hus, Nordico AB. Ring Klas på 0700 953488 för offert, vi garanterar att ni inte blir besvikna.
Jag har aldrig fattat varför deflation skulle vara så problematiskt. Det finns dom som säger att då kommer alla bara sitta och hålla på pengarna, och inte spendera för att man kommer få mer imorgon. Men det borde ju innebära att man i fallet med inflation skulle se alla på en gång bränna alla pengar de har, direkt. Så är ju inte fallet idag.
Dessutom borde det ju vara relevant med relativa skillnader. Om man går från 15% inflation till 2%, så upplever man det väl som en deflation? I alla fall borde folk börja hålla mer på pengarna. Jag har aldrig fattat varför det är så kritiskt med att just trilla över kanten vid nollan.
"Jag har aldrig fattat varför det är så kritiskt med att just trilla över kanten vid nollan."
För det är då det vänder, blir billigare med tiden istället för sakta dyrare.
Deflation är utmärkt, men kommer inte att ske för då trycker finansparasiterna bara upp mer pengar, det är mumma för dom.Ända tills förtroendet för valutan försvinner och valutasystemet kraschar i inflation eller hyperinflation och börjar sen om i ny skepnad.
Stämmer nog att folk sitter och håller på pengarna tills det absolut blir nödvändigt om prisnivån minskar.Det är precis vad vi behöver för att minska ner på det ohämmade slöseriet.
/GeCe
Anonym 11:37:
Problemet är bl a att varje lån tas med ränta. I ett system som bygger på att vi hela tiden betalar exponentiell ränta till bankerna så ökar skulden exponentiellt. Ju mer pengar bankerna skapar (=vi lånar) ju större blir problemet. Oändligt med skapade pengar ger oändliga räntor, där vi redan nu har problem.
/U
11:37 Du verkar tro att det är staten som skapar pengar och att det är de som sitter på kontrollen? /U
Anonym 15:06:
Av ditt resonemang följer dock inte att skuldkvoten ökar som andel av den totala omsättningen i ekonomin. Typiskt exempel på "hemvävd" nationalekonomi, av folk som inte bemödat sig med att läsa några klassiska verk…
Jag fattar inte hur Foss menar att vi plotsligt ska fa en sa kraftfull deflation (50%-70%?). Finns inte en chans att arbetsgivarna lyckas forhandla ner lonerna till anstallda. Sa de som lyckas behalla jobbet kommer saledes plotsligt dubbla-tripla lonens kopkraft? Basta strategin ar saledes att soka offentlig anstallning dar risken for uppsagning ar minimal och risken for for sankt lon ar exakt 0%.
Självklart som andel av den totala ekonomin. Samma problem ändå eller vad menar du M
Anonym 18:57:
Enligt Bill Still och såna människor "förutsätter" räntesamhället att skuldsättningen ökar exponentiellt och till slut slukar upp hela ekonomin i ett svart hål (där Lucifer himself och Rothschild sitter och kalasar på grillade spädbarn!). Men med sunt förnuft kan detta påståendet refuteras med till och med det enklaste "Robinson Crusoe"-resonemanget.
Antag att jag och min kompis Fredag sitter på ön och tjänar 100 pärlor per år, som vi sedan köper kokosnötter för. Jag lånar sedan Fredag 50 pärlor till 10% ränta för att han vill ha ha en låda Bordeaux-vin som samma handelsmän råkar ha till salu. Han skiter i att betala av skulden till mig, men jag får ända ränta enligt plan. Därefter kan jag äta kokosnötter för 105 pärlor medan han bara kan käka för 95 pärlor per år. Easy as that. Ränteekonomi innebär inte att man nödvändigtvis bygger upp en ökande underskottslavin – för det krävs även en hel del annat!
Frågor på det?
Men du Mengerian,känns det inte lite oschysst att Fredag har en låda Bordeaux? Godtar du att käka färre kokosnötter än du annars skulle, medan han sköljer ner sina med ett gott vin? Tror inte du lånar honom mer pärlor efter detta. Eller ser till att du får en godtagbar pant.