Nu har tydligen valrörelsen börjat på riktigt, och det blir väl ett ordentligt avstamp med Almedalsveckan nästa vecka, även om det främst är ett lobbyistjippo som är till för att cementera rådande maktstrukturer i samhället. Mer om det nästa vecka.
Men det händer iaf att Cornucopia(?, eller är det Cornuco-Pia?) tar på sig kläder (det där lät avsiktligt fel) och rör sig på Stadens (oftast Lilla Staden, Fiiina Staden eller Stora Staden) gator och torg som en vanlig människa. Kanske inte riktigt i de där kläderna så här års.
Och när man nu rör sig på stadens gator och torg så har valarbetarna börjat trakassera folk som rör sig stadens vimmel.
Mestadels rör det sig om feta katter (ofta bokstavligt) i övre medelåldern, som ser riktigt välmående ut och försöker få fårskocken att rösta på just dem så de kan fortsätta smörja kråset på ett eller annat sätt. Blev anfallen av folkpartister, kristdemokrater, något kommunalt parti och en vänsterpartist som ville att man skulle ta av andras pengar (=mina) och ge till hans väljare. Tjena.
Men plötsligt hände det. En ung man (en icke nedsättande term som används av undertecknad som nått gubbåldern för att kategorisera de som ännu inte nått gubbåldern) stack en bok i handen på mig. En bok med en etikett från Piratpartiet ditklistrad på framsidan, och baksidan täckt av följande text:
“Varsågod!
Stora delar av 1900-talets kulturarv ligger idag inlåst och oåtkomligt i väntan på att få användas fritt, 70 år efter upphovsmänens död. Det innebär att vår samtidskultur i praktiken inte får användas fritt förrän långt efter att vi är döda.
Vi i Piratpartiet tycker att alla ska få dela med sig av kulturen, så att så många som möjligt kan ta del av den. Därför vill vi reformera upphovsrätten så att detta blir möjligt. […]”
Instucken i boken låg två valsedlar från Piratpartiet, den ena med kandidaten Fredrik Moberg förkryssad, den andre fritt fram att kryssa som man har lust, samt en liten lapp från ynglingen med följande text:
“Hej!
Jag heter Fredrik Moberg och är riksdagskandidat för Piratpartiet.
För mig är det självklart att kulturen ska spridas. Därför ger jag bort mina böcker, så att fler kan glädjas, förundras och inspireras. […]”
Det här är nytt, fräsch och stort. För att förklara hur stort det här är, att en piratpartist ger bort böcker han själv har betalat för är ideologiskt som att en vänsterpartist skulle säga upp lägenheten och flytta ut i en kartong på gatan och skänka hela sin lön till andra. Leva som man lär helt enkelt. Stort.
Nu kommer jag förstås inte rösta på Piratpartiet, eftersom partiet tydligen saknar energipolitik och inte ens svarat på mitt mail om peak oil, fast det gått snart fem månader. Partiet saknar också försvarspolitik, annat än att man vill lägga ner den enda kvarvarande möjligheten för politikerna att kunna välja att ignorera information (för de skulle de göra) om ett omedelbart förestående angrepp mot Sverige, dvs FRA. Man saknar rent av politik helt i avgörande frågor, och som sådant kommer jag förstås inte rösta på dem.
Dessutom kommer inte piratpartiet att komma in i riksdagen, så det kvittar oavsett.
Men Fredrik Mobergs utdelande av böcker var ett initiativ som förtjänar att uppmärksammas, och de som vill slänga bort sin röst på (pp) kan alltså gott kryssa kandidat #19 på Piratpartiets lista väst.
En annan erfarenhet av detta är att ni som valarbetare aldrig kan veta om det är mig ni är trevliga eller otrevliga mot, inte bara i Göteborgsområdet. Denna gång var det en marknad i Fiiina Staden Kungsbacka, där Moberg tydligen delade ut tre kassar av böcker han köpt och läst och nu delade ut gratis helt enligt partiets egna ideologi.
Men beskedet till valarbetarna och krysskandidater är att ni är inte säkra någonstans, det kan vara en bloggare som ni råkar trakassera, i det här fallet plats #72 bland sk proffsbloggare om man får tro Aftonbladets Bloggportalen.
Kungsbacka är för övrigt en stad som inte finns, utan är/var i själva verket en rysk militärbas. Men det är en annan historia.
Till Skatteverket vill jag påtala att jag inte ser det som att jag fick boken i form av bloggare utan i form av slumpmässig person på gatan, och tar därför inte upp denna begagnade bok i form av intäkt i firman. Oavsett så ser den ut att bara vara värd några tior och faller därmed under brytgränsen. Däremot kanske ni skall upptaxera Fredrik Moberg, eftersom han fick detta inlägg gratis.
7 kommentarer
Test.
Har vi inte svarat?
Det var dåligt. Ordnar det.
Fick svar nyss från er partiledare. Lägger ut svaret senare.
http://www.youtube.com/watch?v=WE2tvikFfB8
En aspekt att fundera på för de som ser integritet/privatliv som åtminstone av något värde, även om man värderar annat mer:
Nästan alla partier och media nollar just nu den frågan. Inte att man bara tar upp den bland andra frågor – man nollar frågan helt… Som om den inte får förekomma alls.
Om man vill att frågan överhuvudtaget ska diskuteras och balanseras mot andra frågor är Piratpartiet ENDA alternativet.
PP lär ju knappast få 51% så det är ju ingen risk att andra frågor nollas därför att integritet/privatliv graderas upp…
Apropå videon ovan.. Tyvärr är PP ute och cyklar lite väl mkt. Gillar en del de säger, men sen finns mycket naivitet också.
Plocka bort patenten, som i princip är det enda som skyddar en vara från att kopieras. Hmm.. undrar hur många år jag skulle vilja betala lönerna i uppstartsföretag då (som inte genererar en krona i vinst i massvis med år)..
Mitt svar:
-Inga
Skulle definitivt inte investera en krona i något som inte går att skydda (om mitt syfte är att tjäna pengar).
Plockar man bort patenträttigheten i Sverige så lär väl bara forskning flyttas utomlands?? Patenträttigheter sökas i andra länder etc..
Känns som jag missar något här, kan någon enlighten me?
Thaman
Thaman:
Det finns många sätt att konkurrenskriga även utan patent.
Även utan patentskydd står företagets strategiska ledning inför det potentiella hotet att någon konkurrent använder innovation som konkurrensmedel. Exvis en ny produkt med både bättre egenskaper och lägre pris. En ren imitationsstrategi undanröjer inte hotet, eftersom varje anpassning tar tid, och konkurrenten är först på bollen.
Den konkurrerande produkten måste analyseras, eventuellt reverse-engineering odyl. Sedan måste ritningen in i produktionsapparaten, och sedan distribueras och säljas.
Innovatören har här ett försprång. I en värld utan patent blir han också tvungen att reflexmässigt behålla det försprånget. Dvs när imitatören är ute med sin första imitation är hans konkurrent kanske redan på väg ut med innovation nr 2 som är överlägsen imitationen, och så vidare…
Imitatören är i efterhand och kan bara överleva genom lägre vinstmarginaler och/eller lägre löner (allt annat lika) – vilket är fullt möjligt. I en fri ekonomi finns således plats både för innovatörer och imitatörer även utan patent…