Försvarspolitiskt valfläsk

I SvD står det att läsa att (m)oderaterna verkar ångra sin försvarspolitik, vilket förstås möts av folkets jubel. Fast gör man patron ur och går över till Tomhylsans blogg så framgår det att det svenska försvarsbeslutet är hugget i sten fram till år 2014, och till och med en hård kommunist skulle börja rodna över så pass oflexibla 5-årsplaner. Trots att det är moderater som ligger bakom denna femårsplan.

Peace in our time!

Tomhylsan har rent av mage att säga att det inte går att förutse hur Ryssland utvecklas till år 2014, men att svensk försvarspolitik, som skall ses som en försäkringskostnad, ändå skall satsa allt, all in, på att Ryssland utvecklas som önskat.

Jag tror snarare att (m) bara försöker ordna så att de har ryggen fri. Förlorar alliansregimen valet så kan man åtminstone framöver lägga sin utredning på bordet och säga “vi ville faktiskt ändra riktning på svenska försvarspolitiken” den dag det visar sig att vi ligger lika fel nu som vi gjorde på 1930-talet.

Därmed kan man två sina händer och framöver skylla på den rödgröna axelmakten om det går åt helvete. Fortsätter alliansregimen att styra så har Tolgfors ändå gett beskedet att man inte kommer ändra på försvarspolitiken, men att man gärna skulle vilja.

Via Ulf Grape (m) kan man ta del av moderaternas utredning.

Där kan man bland annat läsa följande

“Ryssland är en fortsatt mycket viktig aktör i Östersjöregionen. Det ryska inflytandet i Östersjöregionen och Europa är starkt sammankopplat med exporten av energiråva- ror. En långsiktig och medveten strategi har gett Ryssland en särställning som den största leverantören till EU av naturgas, och EU-ländernas beroende ökar.
Bygget av gasledningen Nord Stream befäster, tillsammans med South Stream, EU:s beroende av rysk naturgas. Gasledningarna betraktas redan av ryska myndigheter som ett vitalt strategiskt intresse. Nord Stream används också i den inhemska ryska för- svarsdebatten som argument för en modernisering av den ryska Östersjöflottan. Gas- ledningen utgör en ny strategisk förutsättning för Östersjön och dess strandstater.
[…]
Den ryska invasionen i Georgien i augusti 2008 var en klar markering av Rysslands intressen gentemot Nato. Den allmänna bedömningen är att Rysslands tröskel för våldsanvändning har sänkts genom kriget i Georgien.”

Något behov av att anpassa sig till detta ser man dock inte.

Folkpartiet kvarstår som det enda partiet med vettig försvarspolitik. Läpparnas bekännelse från (m) skall nog mest ses som att feta katter hos moderaterna är oroliga över att förlora riksdagsplatser till fördel för (fp), och att man vill kapa initiativet i frågan inför Almedalsveckan, som passande nog utspelar sig på den ö vars kontroll är helt avgörande för vem som dominerar Östersjön i framtiden.