På The Oil Drum finns ett utmärkt referat av en föreläsning av Dennis Meadows, från Romklubben med Tillväxtens gränser. Föreläsningen hölls i oktober 2009.
Meadows tilldelades för övrigt den japanska vetenskapsakademis pris 2009.
Det finns många insiktsfulla guldkorn i föreläsningen.
En central punkt är att det inte är perioden efter att tillväxten upphört som kommer vara värst, utan decennierna innan. Det tryck som kommer krävas från resursbrist för att sätta stopp på de politiska, ekonomiska, sociala och demografiska strukturer som göder tillväxten kommer vara enormt. Enligt Meadows har vi redan nu nått den inledande fasen där trycket börjar stiga.
Det går väl att komma med många allegorier, att det krävs mest styrka alldeles innan man knäcker en gren och muskelansträngningen alltså är som störst precis innan grenen går av. När grenen väl knäckts blir det rätt lugnt. Eller någon annan liknelse, det gör som mest ont alldeles innan barnet kommer ut kanske? Något liknande skrevs i ett debattinlägg i GP för några dagar sedan. Det gör ont att överge tillväxtsamhället.
Så det är alltså inte våra barnbarn som kommer lida efter år 2050, då tillväxten garanterat har upphört enligt alla de simuleringar som Romklubben och Meadows gjort. Utan det är vi som kommer lida redan nu. Det bästa vi antagligen kan göra är att acceptera detta och böja oss för vinden och anpassa oss.
Annat Meadows har att säga är att det vi idag ser som problem egentligen bara är symptom, och inte själva problemet. Det verkliga problemet är förstås att det är omöjligt att nå evig tillväxt i en ändlig värld, resursbrist är bara ett symptom på detta.
Tillväxten kommer inte upphöra för att alla resurser är helt slut, utan för kapitalkostnaden för utnyttjande av de sista resurserna kommer bli så hög att tillväxten upphör.
Dennis Meadows redovisar också hur förnekelsen har utvecklats genom decennierna:
70-talet: Det finns inga gränser.
80-talet: Det finns gränser, men de ligger långt fram i tiden
90-talet: Gränserna är nära, men marknaden kommer lösa problemet
00-talet: Marknaden räcker inte, men ny teknologi kommer göra att vi kan klara av fortsatt tillväxt
De förändringar som det underliggande trycket från det humanekologiska systemet kommer tvinga fram för att stoppa tillväxten kommer innebära att vi står inför större förändringar de närmsta 20 åren än vad vi sett de senaste 100 åren, enligt Meadows. Det inkluderar rimligen även Internetrevolutionen, två världskrig, kärnkraft, bilismen och allt annat vi har hittat på de senaste 100 åren
Man kan nog inte säga något annat än att vi lever i intressanta tider. Spänn fast säkerhetsbältet, på med hjälmen och håll fast. Hårt.
Allt material från föreläsningen, inklusive en ljudpodcast finns tillgängligt här. Meadows föreläsning är bara 24 minuter lång och det finns också föreläsningar från t ex Richard Heinberg.
7 kommentarer
Det kommer nog tyvärr att göra ont för våra barnbarn också. Jag har lite svårt att tro att anpassningen till en resursknapp värld skulle kunna ske på mindre än ett par-tre generationer. Risken för säkerhetspolitiska konflikter torde dessutom knappast minska under den perioden.
80-talet: Det finns gränser, men de ligger långt fram i tiden
90-talet: Gränserna är nära, men marknaden kommer lösa problemet
Men är det inte i de här förnekelsefaserna som majoriteten – inklusive flertalet "analytiker" och marknadsaktörer – fortfarande befinner sig?
Strax före nyår publicerade Financial Times en råvarukrönika med den fantastiska rubriken The coming oil glut that will force prices to drop sharply. Budskapet var i princip att allt är under kontroll och att marknaden kommer att lösa alla problem…
Vet inte exakt vad Meadows avsåg, men det har väl blivit vanligare att hoppas på teknologi nu, även om de gamla argumenten både från 70-, 80- och 90-talet finns kvar.
Jag har svårt att tro att energi är det enda som står bakom tillväxt. Nog måste väl ökad kunskap stå för en del? Eller kommer vi att sjunga bellman, åka i droska på klapperstensgator och sända våra pojkar till drängar i framtiden?
FredrikN
Människans uppfinningsförmåga är oändlig. Så tillväxten kommer inte att bli något problem om bara politikerna avreglerar, avskaffar skatter och håller sig borta.
Laissez faire!
90-talsargumentet i ett nötskal, marknaden ordnar allt.
Nej, den enskilda innovativa individen som agerar på en fri marknad.
Laissez faire!
Någon gång i framtiden kommer människan kanske ha tillgång till mängder med fusions- eller annihilationsenergi som åter kan driva tillväxten framåt. Med tillräckligt mycket energi och kunskap kan vi säkert återvinna eller till och med skapa grundämnen som det är ont om. Men det kan ju ta flera hundra år, särskilt som vi antagligen kommer prioritera konsumtion före forskning. Politisk instabilitet kommer säkert också bromsa utvecklingen.