Cornucopia goes kultursidan i DN

Inte alltid man får redaktionell omnämning som “möblerade rum” på kultursidorna i D(en stora tidninge)N. Men det fick jag, och även bloggrannarna Flute, Effekt och Livet efter oljan.

Alltid kul att någon läser det man skriver, i det här fallet uppenbarligen om att Romklubbens Tillväxtens gränser faktiskt visat sig stämma otäckt väl än så länge.

Sedan kanske det är lite överanalyserande av storfilmen Avatar, ett välgjort hantverk men ganska konventionell pojkdröm. Å andra sidan har jag ju överanalyserat filmer själv, t ex när jag gjorde kopplingen mellan kommande Daybreakers och peak oil.

Men visst har Sverker Lenas rätt i att Avatar är en tillväxtfientlig och antikapitalistisk film. I en scen videobloggar protagonisten om att den kapitalistiska konsumtionsmänniskans samhälle inte har något att erbjuda infödingarna, som är helt nöjda som de är. Tillväxt är inte en förutsättning för lycka.

För att undvika att omnämnas i DN Kultur igen måste jag skriva att skriva på kultursidorna handlar om att visa sina likar att man kan övertrumfa dem i obskyra referenser till udda böcker och tidsskrifter, och på så sätt visa sin egen intellektuella storhet. I detta fall genom att hänvisa till omnämnda bloggar såväl som tidskrifter som Turbulence.

Därmed är det sagt att kanske tillhör Flute, jag mfl bloggare de möblerade rummen, men vi är nog knappast finrummet. I finrummet diskuteras det nog inte ens tillväxt alls. Där förutsätts den eviga tillväxten kunna fortsätta i en ändlig och högst begränsad värld. Något annat vore otänkbart i finare kretsar.

Som Romklubbens Dennis Meadows påtalat förra året, så gör det som mest ont innan bubblan den evig tillväxthypotesen spricker, och den fasen går vi in i nu. När den väl spruckit är det värsta över. Men det kommer ta tid, och det blir plågsamt när ett nytt världssystem föds de närmsta decennierna.

Fast frågan är om folket läser kultursidorna? För det är inte i de politiska finrummen diskussionen måste föras, utan kring köksborden, i sängen eller runt fikabordet på de allt färre arbetsplatserna framöver. Det är folket som måste såväl leda som driva förändringen, eliten sitter fast i ett system som göder sig självt. Och om folket inte själva leder och driver förändringen, utan att bry sig om politikerna, så kommer de själva bli väldigt hårdhänt ledda av tillväxtens faktiska gränser. Oavsett om de helst leder en shoppingvagn på GeKås i Ullared.

För de som vill klassificera mig politiskt så har jag i brist på fantasi snott Flutes anarkokapitalistisk liberal miljösocialist vilket är lagom motsägelsefullt för att kunna tolkas hur som helst. Vulgärliberal kloakbrunn eller centerextremist är vad andra kallat mig såväl som “jobbig, grinig 70-talist tillika snobbig marxistisk meritokrat med en nypa av Malthus“.

(Vad som chockerar mig är att flera av mina läsare läser DN:s kultursidor. Men jag får väl slå mynt på det. Kanske ge ut en bok? Fast då finns det risk för att kulturfolket sätter i halsen.)