Olja och WMD:s

Nu förväntade ni väl er ett inlägg om olja, Irak och massförstörelsevapen.

Då blir ni besvikna.

Istället kommer det här handla om skogsbruk eller möjligen naturbruk.

Idag när jag gick för att fylla på min portabla motorsågsdunk med miljöbensin (Aspen 2T alkylatbensin) och sågkedjeolja, så upptäckte jag att någon annan hade varit framme och försett sig av den biologiska sågkedjeoljan. Närmare bestämt en liten mus. Jag använder biologiskt nedbrytbar biologisk sågkedjeolja, gissningsvis gjord på tallolja, istället för “mineraloljan” som annars kan vara ganska vanlig. “Mineralolja är en ren naturprodukt som utvinns ur berggrunden runt om i världen“, eller något sådant brukar det stå på den fossila sågkedjeoljans dunkar.

Biologisk olja är iaf väldigt gott för en liten hungrig mus, och lite kladd blir det alltid. Muslortarna skvallrar om vem som varit framme. Sedan tog den lilla gynnaren och gnagde hål på plastdunken och hoppade ner. Det var inte så mycket kvar så han eller hon drunknade inte, utan gnagde sig sedan ett nytt hål och tog sig ut, antagligen väldigt mätt och nöjd.

Det är helt enkelt läge att såga av en bräda och öppna upp sagda förråd så gårdens bofasta inhyrda legoknektar (“will work for food and shelter, and the occasional scratching behind the ears”) kan tillämpa sin biologiska krigföring, WMD:s.

Weapons of mice destruction.

Felis catus kan nog på ett miljövänligt sätt ordna så jag får ha min sågkedjeolja i fred. Annars får den väl mellanlagras i plåtdunk. Dieseln, som annars också är attraktiv som föda, är iaf skyddad av plåtdunk än så länge.

Olja är tydligen inte bara viktigt för människans moderna samhälle och överlevnad, utan även för en och annan mus musculus eller kanske apodemus sylvaticus.