I dagens mediasamhälle verkar vi allt oftare få en personkult, där personen och inte budskapet är det viktiga.
Kändisar, halvkändisar och pseudokändisar (som t ex vi bloggare) skall figurera i alla möjliga och omöjliga sammanhang, rent av som programledare eller svänga sina lurviga i Let’s Dance.
Exemplen är många. Idag slänger t ex IDG ur sig en något missvisande rubrik om vem som är “Rik, Rikare, Rikast“, baserat på att deklarationerna blev klara nu i dagarna. Rubriken på IDG:s framsida är förstås missvisande, det handlar nämligen inte om rikast, utan om kassaflöde, dvs högst lön. Nu kan det finnas ett visst samband med rikedom i de löneklasserna vi talar om här, dvs 10-25 MSEK om året, men det finns nog rikare IT-svenskar, t ex de som sålt av sina IT-bolag i rätt tid.
Men personfixeringen gör att man förstås lägger ut personerna med namn och bild. VD:n för Tele-2, Telia, Ericsson etc. Men det intressant är väl att just VD:n för Tele-2 har högsta lönen, inte vad han heter eller hur han ser ut. Sak eller person?
För IT-branschen, t ex hos IDG eller Ny Teknik, blir det ofta mug-shots på personer. Det finns inte så mycket annat att ta foto på när man behandlar abstrakta begrepp inom t ex systemutveckling.
Det räcker dock att styra webläsaren till Expressen eller Aftonbladet så ser man att mer än hälften av rubrikerna rör person istället för sak. Vem är viktigare än vad. Vem som krockade med en bil, istället för att någon krockade med en bil.
Ett annat exempel är det bemötande som min bloggranne Life of a Stockman fick när han ställde upp på en intervju hos Avanzas placera.nu. Avundsjuka, jante och snabba slutsatser om honom som person, plus ett och annat otrevligt mail blev resultatet.
Man skall vara medveten om hur missvisande artiklar lätt blir, de blir bara en ögonblicksbild där enskilda omständigheter eller citat får spegla dig som person. De kommer aldrig göra intervjuoffret rättvisa. Är man bara medveten om det och har en hud av treskiktat kompositpansar så är det bara att köra på.
Själv är jag än så länge en pseudonym på nätet. Det kanske ändrar sig någon gång, men det viktiga är vad jag skriver (mest trams) och att då vara en pseudonym istället för en identitet och person gör kanske att läsarna kan fokusera på det jag skriver istället för på mig som person. Samtidigt är många nyfikna, vilket antagligen är ganska naturligt. Får dock än så länge bara trevliga mail, kanske just pga att jag är en pseudonym?
Som en nobody-småsparare så är jag dock ointressantare i verkligheten än vad många tror.
Sedan kastar jag förstås sten i glashus och är själv elak mot olika mediafigurer eller andra bloggare. Ibland kan person vara relevant. Åtminstone om man utmålar sig som statsministerkandidat.
Men oftast är inte person relevant.
6 kommentarer
Så sant så sant, men ställer du upp i let's dance så lovar jag att titta på det vilket jag annars inte gör.
Intressanta youtubeklipp, kanske…
Fast jag tycker inte om när man dra upp alla småaktigheter.
Att bilen är obesiktigad eller tv-licensen obetald – so what !?
Värre är skattefusk, olovligt utnyttjande av allmänna medel och inkompetens att driva företag – sådana saker kan man inte dras med om man trovärdigt skall stå och berätta hur andra skall göra och föra en trovärdig politik…
/K
Så mycket trams skriver du väl ändå inte, du bloggar ju om viktiga saker som Peak Oil och sen så hoppas jag att du tar dina inlägg om investeringar seriöst. Men visst när du skriver om möss eller Mowgli så är det väl det men i Mowglifallet riktigt underhållande.
Att du skriver under pseudonym gör nog att jag är lite mer kritisk mot dina texter eftersom jag inte kan veta något om dina kunskaper eller kompetens. Jag vet endast det du påstår om dig själv men inte om det är sant. Hade det varit så att du var en känd entreprenör och berättade det på bloggen kanske man skulle veta mer om hur bra dina råd är tex. Jag ser det dock inte som något negativt, tvärtom så är det bra om man är kritisk till det folk skriver, jag har dock tillräckligt med självinsikt för att veta att jag påverkas av person och inte bara av argument.
/ yuiop
yuiop, bra poäng där. Genom att jag är en pseudonym så granskas man kanske mer kritiskt. Skulle jag titulera mig professor (vilket jag inte är), så skulle en del ta mig på orden bara för att jag har en fin titel.
Pseudonym blir alltså en styrka för sakargumenten istället för personliga meriter (vilka jag knappast har större än Cristoffer Stockman, även om jag har varit med lite längre än honom).
Jo jag är benägen att hålla med dig Cornucopia.
Tyvärr är det idag en stor fokusering på personer och allt för lite fokus på om dom verkligen har något att berätta eller inte. Definitivt även inom den akademiska världen!
Ang. min egen publikhet så är det ibland vara så att jag helt klart ångrar att jag att jag är "öppen" med vem jag är. Om jag idag hade startat en blogg från start hade jag varit anonym och den bakomliggande orsaken var nog att min första blogg (som är helt raderad idag) enbart hade läsare inom "familjen" och när jag bytte blogg så föll dig sig naturligt att inte vara anonym då jag ändå enbart skrev för "familjen".
Men vem vet, kanske man är en..
http://www.youtube.com/watch?v=fbI_M7StqYM
Cristoffer, äh, mediah*ra blir du först om du
a) tar betalt för intervjuer eller för att sitta i TV, dansa Let's Dance et.
eller
b) har sex i TV
Eftersom du ställde upp gratis på intervju och inte heller hade sex med någon i media så är du inte någon mediah*ra. Än.
Men vi skall väl alla den vägen vandra… Som egenföretagare skulle jag ha svårt att tacka nej om ngn erbjöd mig X tusen kronor för att medverka i ngt, iaf så länge det är seriöst.