Det är härligt att överanalysera något så ytligt och banalt som en ny CD från Sveriges kanske största band. Läs bara Andres Lokkos klavertramp. Den recensionen kanske var avsedd som en ironisk parodi på recensenter? Ja! Eller nej?
Alltså kan någon ta någon på allvar för att vara radikalt röd när det handlar om Rolexutrustade BRF-sossar från Kungsholmen i Stockholm? Seriöst, Lokko? Straciacella, någon?
Men visst, det är antagligen ett socialdemokratiskt tecken att hela skivan Röd börjar med falsk körsång, så falsk att det gör ont i själen åtminstone på en så omusikalisk person som undertecknad. Fast det rör sig inte om progg, utan är naturligtvis ett helt avsiktligt led i en strömlinjeformad produktion. Tokmoderaten har också gjort en analys av samtidskommentarerna från Kent.
Kent fortsätter förstås på den med förra skivan inslagna tillbakagången mot Depeche-förebilderna och det blir en mix av synt, disco och rock, rent av techno. Trist, tråkigt och förutsägbart. Det får bli en tvåa i betyg, den andra på raken.
Den väl påpälsade flickan från Hagnesta Hill i Eskilstuna är nu naken och trendigt stilrent designad poserandes på omslaget. För mycket Stockholmskyla, för lite Eskilstuna (som är en skitstad, gick inte ens att hitta en bankomat).
Kent är förstås Kent, men det är inte det Kent som det var på toppen. Varför skriver du musik för alla aporna på Skansen ställdes frågan på livskrisande EP:n The Hjärta & Smärta. Ja, varför?
Det går förstås att ifrågasätta storheten hos Kent, och jag reagerar förstås instinktivt när något okritiskt hyllas i media. Men recensionerna är inte lika översvallande denna gång som i den svaga Depeche-imitationen Välkommen till samtiden. Recensenterna har väl tröttnat. Några stapplande steg tillbaka till det Depeche som inte framkommit så tydligt hos Kent sedan B-sidan Gummiband fick vi mot slutet av den suveräna Du och jag Döden, på spåret Romeo återvänder ensam.
Men bajsdiskon började man redan med den mycket svaga, men förstås okritiskt hyllade, Vapen & Ammunition. Där kastades det pärlor för svin. Diskon återkom på The Hjärta & Smärta, åtminstone i Flen/Paris.
Plottar man betygen för Kents skivor, så ser man var formtoppen inträffade. Eventuellt är det så att även Jocke Bergs inspiration är ändlig lik en oljekälla, och det går alltså att formanpassa en Hubbertkurva till Kents musikproduktion. Här ignorerar vi ej tidsbunden produktion, dvs samlingskivorna B-sidor och boxen, som ju inte avspeglar aktuell form.
Låtsas vi att Vapen & Ammunition var lika bra som spåret Socker, och ger den en femma istället för en trea, så blir kurvan tydligare.
Tyvärr inträffade alltså peak Kent någonstans runt Hagnesta Hill. Sedan faller det, även om man lyckades återhämta sig med Du och jag Döden.
Nu bryr jag mig förstås inte om eventuella politiska budskap. Istället har Kent och Jocke Berg varit en samtida samhällsskildrare. Som född i princip samtidigt som Joakim, fått barn samtidigt som honom etc, så har det varit en själslig resa i någorlunda synk. Men visst, så här när man närmar sig de fyrtio så börjar man längta tillbaka till gymnasiet, och iklädd en vit hatt längta tillbaka till gymnasiekorridorerna. Du och jag får väl slåss om den sista stolen?
Storheten hos Kent började visa sig med Verkligen, där Kent på allvar lanserade en helt egen genre, kroppsdelsrocken, men brutala texter om tungor, ryggrader, munnar, axlar, kinder. Sedan innehåller den skivan även några av Kents bästa låtar, t ex Thinner, En timme en minut eller den suveräna Vi kan väl vänta tills i morgon?
Men med dubbelträffarna Isola och framför allt Hagnesta Hill, den senare en platta så ikonisk som Lundells Öppna Landskap eller Ratatas Människor under molnen, så bevisade Kent en gång för alla sin storhet. Sedan har det varit en tuff uppförsbacke att upprepa.
Med Röd har man helt enkelt en gång för alla gett upp. Det enda som lämnar några bestånde intryck är den falska körsången. Men de intrycken är inte angenäma.
Vill du mot förmodan köpa skivan trots ovanstående raljering så finns alltid iTunes. 
Ett alternativ är att köpa den separata nysläppta singeln 2000. Det är en verkligen röd låt, där alla intäkter går till Föreningen Stockholms Hemlösa, och inte till BRF-sossar på Kungsholmen.
14 kommentarer
Första diagrammet är en tydlig dubbeltopp och signalerar nedgång. Tydligt!
Med mina betyg skulle trenden vara ännu tydligare. Jag tycker att du sätter "Du och jag döden" alldeles för högt. Baserat på hur ofta jag lyssnar på albumen så kunde Kent ha slutat efter tre album – sa inte Jocke Berg att de skulle göra det?
(Skrivet av en lyssnare som köpte alla maxi för de tre första albumen. Och gillar elekronisk musik – fast då hellre av The Knife än Kent.)
"Rolexutrustade BRF-sossar från Kungsholmen i Stockholm" haha!
Du får gärna använda mitt uttryck "bostadsrättsvänstern", det är inte helt olikt det du beskriver.
imponerad av hur mycket tid du tycks ha cornu, har du inga barn…?
alltid kul läsning i alla fall!
tack!
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Eskilstuna är INGEN skitstad, ty där har en av de största bloggarna kommit till världen…
Och bankomater finns det i ett överflöd längs gågatan och vid "Centralen".
Och eftersom jag älskar blippande synthar så är jag inte alls lika kritisk som du, utan sätter ett betyg på 7 av 10.
Nu gillar jag bara kents första tre skivor, sedan tappade jag intresset när det blev för mycket depeche. Dock uppskattar jag humorn i teknisk analys av skivbetyg….
Lyssnar ni blöjpop?
Nä skärp till er gubbar.
Ta några Norrlands + några järn o slå på Mustach "I Hunt Alone".
Trevlig kväll.
Dom 2 nyaste albumen har sin charm men är ej i klass med Du och jag döden.
Nej, efter att ha lyssnat på "blöjpoppen" några gånger till så borde jag nog justera ner betyget till en etta.
Lite elakare formuleringar kunde också användas. Tydligen hade man 25 låtar med sig till Berlin. Då vill jag inte veta hur resten skulle låtit.
Kent goes bitpop eller rent av spoken word. En text som saknar melodi sätter man lite beats till, och vips så har man en låt. Nä.
Skilstuna, tokmoderaten. Fortfarande en skitstad. På mitt enda och sista besök byhålan så var jag bilburen och letade efter en bankomat. Fanns inga sådana så länge man letade med bil. Bankomat som man ser från bilen hittar man tom i närmsta by där jag bor. Och då pratar vi om håla…
Är generellt väldigt trött jag är på folk som inte gillar utveckling. Oavsett sammanhang så brukar det vara folk som inte är tillräckligt intresserade för att följa med utvecklingen och vill gilla/kunna något som ett statiskt fenomen. Dessutom tycker jag alltid Kent håller klassen. Det stör mig dock att jag egentligen tycker de har haft samma formkurva som du. Hangesta, Isola och Du & Jag Döden är ju faktiskt bäst. Men de sista två är fortfarande väldigt bra och det är kul att se dem utvecklas.
Även om jag å andra sidan tycker pratet om att de ändrat musikstil så mycket är lite överdriven. En bra låt är väl en bra låt oavsett vad du lägger för instrument på den? Kan heller inte förstå hur exempelvis "Det finns inga ord" kan uppfattas som så olik det de tidigare gjort…
I övrigt vill jag inte klanka för mycket på dig idag (även om jag ogillar kombinationen stapeldiagram och musik intensivt) eftersom jag tyckte du hanterade debattsituationen med de där kärnkraftshetsarna så bra. Jag höll med dig hela vägen. Jag vill också utöka kärnkraften och gillar att bli upplyst under argumentationer, men de där halvpsykopaterna stod mig upp i halsen direkt. Och jobbar mot sin sak samtidigt som de "vinner debatter".
Vid Skilstuna järnvägsstation hade du kunnat parkera, ta fem steg från bilen för att ta ut pengar, ta fem steg tillbaka för att fortsätta din färd till någon bättre plats!
Skilstuna är Södermanlands storstad, en metropol där hjältar sett dagens ljus för första gången – enplats där små barn kan gå in i Fantomengrottan utan att antastas av pedofilen Guran.
Graferna var ett försök till parodi eller möjligen satir på mig själv. Dessutom får man inte använd glidande medelvärde på det viset.
Tokmoderaten:
I Arvidsjaur så fanns det en bankomat vid 'Nisses Kyl och Ljud', den såg man direkt från huvudvägen. Att gömma en av stadens 4 bankomater vid en järnvägsstationsparkering är förvisso intuitivt, men det är inte 4 meter från huvudleden genom byn. I 08 har du bankomater vid varenda huvudgata i city, väl synligt från vägen resp i varenda förortscentrum bortsett från Åkermyntan där den sprängdes 4 gånger på ett år.
Dessutom så är inte Eskilstuna störst i Sörmland, det är södra Stockholm, därefter Södertälje och sen Eskilstuna. (Gränsen Sörmland/Uppland går vid Gamla stan.)
Mvh 🙂