Amerikanska statens intäkter i form av skatter och avgifter beräknas för år 2009, givet att alla optimistiska prognoser faller in, bli 4600 miljarder USD. Samtidigt förväntas amerikanska statens utgifter vara 6 400 miljarder USD. Samtidigt landar den amerikanska statsskulden uppe på över 12 000 miljarder USD.
För varje ungefär varje tre dollar man spenderar har man alltså lånat en dollar.
Ovanstående är de siffror jag kunde få fram som gäller hela amerikanska federalstaten + delstaterna.
Tittar man bara på den amerikanska federalstaten, så har den intäkter som i bästa fall (dvs om Obamas glädjeprognoser infrias) beräknas bli 2 156 miljarder USD och utgifter 3 997 miljarder USD.
Kort sagt måste amerikanska federalstaten låna till 50% av sina utgifter. 50%. 50% budgetunderskott. Media älskar dock Obama. Undrar vad de skulle säga om en svensk regering som ökade underskottet med lika mycket som skatteintäkterna varje år? Fast man börjar ta steg åt det hållet även här.
Men detta är inte medräknat sk unfunded liabilities, ofinansierade åtaganden, t ex de icke existerande avsättningarna till den amerikanska pensionen social security.
Nu är förstås USA ovilliga att vare sig dra ner på utgifterna eller höja skatterna, men det är ju fiiina Obama vi talar om, så svenska pensionsfonder fortsätter med glädje att låna ut pengar till den bankrutta amerikanska staten. Och den här totala bristen på ansvar när det gäller utgifter och inkomster kan fortsätta så länge sådana som du och jag, via våra statliga pensionsfonder, fortsätter att låna ut pengar till USA.
Men, men, för att citera Dagens Nyheter: “Den ekonomiska krisen är inte så farlig för Sverige”. Undrar om man då förutsätter att t ex AP-fonderna skall få tillbaka pengarna de lånat ut till USA? Din och min pension…
15 kommentarer
Skulle bara höra om du har några uppgifter om, eller länkar / andra källhänvisningar till, AP-fondernas placeringar i amerikanska obligationer?
Läste också Anders Bolling i DN idag. Det enda jag kan hålla med honom om är att det är först om några år vi vet hur det blev. Bolling förutsätter att denna kris inte skiljer sig från tidigare kriser och att "när allt rättat till sig igen" så återgår vi till vardagen, dvs. tillväxten skjuter fart, vilket gör att vi om några år kan se dagens nedåthack i tillväxtkurvan som en lustig episod.
Om det är så, vilket du och andra trovärdiga bedömare gör gällande, att dagens globala kris till sin natur är väsensskild från de tidigare, så ska lågkonjunkturen bli långvarig.
Bolling tar inte hänsyn till vad Peak Oil kan betyda för den framtida tillväxten. Han nämner heller inte ett ord om den enormt uppskruvade statliga lånekarusellen.
Men som sagt – om några år vet vi. På den punkten har Bolling rätt.
Jag litar mer på Cornus kritiska granskande än på uttalanden i mainstream-media, och min spontana reaktion på inlägget är enbart "skrämmande"…
Anonym>framgår av respektive hemsida för varje AP.fond. Generellt sett så har AP fonderna ganska små innehav i amerikanska statsolbigationer betydligt mer i USD företagsobligationer.
3:e apan
http://www.ap3.se/se/Innehav/APs+totala+portfölj/Värdepappersinnehav.htm
Håller med Kristofer, det DN, SvD, SR och SvT rapporterar om ekonomi ska tas med en stor nypa salt, detta gäller även klimatfrågan. De är totalt aningslösa och/eller inkompetenta.
Hur kan någon på fullt allvar tro att vi kommer att få se deflation de kommande åren? Allt pekar ju på en enorm inflationsbrasa för att komma till rätta med detta gigantiska skuldberg som nu byggs på. Inget kan säga exakt när eller hur mycket, men jag skulle bli mycket förvånad om vi inte få se tvåsiffriga räntor 2013 och framåt. Det är då man köper bostad, inte nu.
Just amerikanska statspapper internt i AP3:an hittar man här
http://www.ap3.se/NR/rdonlyres/3610406A-9A6A-42D2-A217-B2F98F272D5C/0/Innehavsspecförinternaräntorwebb20081231.pdf
Några hundra miljoner (USD? SEK?) i rena statspapper, men några miljarder exponerade mot dollarn via företagsobligationer. T ex har man 63 M (USD? SEK?) satta till 0.875% ränta hos amerikanska skuldsatta staten.
Externa innehav finns här
http://www.ap3.se/NR/rdonlyres/4EEA5631-AFFB-4988-ACA3-6D85FEE30A01/0/Innehavsspecexternaräntorwebb20081231.pdf
Är en fin lista över alla kända namn, AIG, Lehman Brothers, CIT Group, Citigroup, Bank of America etc.
Öht lite dåligt underlag eftersom det inte anges valuta och om 100 000 avser 100 000 eller 100 000 k. Att AP3:an ägnar sig åt investeringar om 100 000 SEK låter lite osannolikt, men samtidigt lite gulligt.
Då kanske kommentaren att "så länge sådana som du och jag, via våra statliga pensionsfonder, fortsätter att låna ut pengar till USA" lite överdriven om de ökade innhaven i amerikanska statspapper är såpass begränsad.
Naturligtvis utgör ju samtidigt valutaexponeringen mot dollar en enorm risk med tanke på den press på dollarkursen som sker genom att så mycket nya pengar skapas. Men detta är ju en annan sak, och inte likställt med att köpa amerikanska statspapper.
Eller tänker jag galet?
Det finns väl fler AP-fonder än 3:an? Plus PPM och privata pensionsförsäkringar etc.
Varje krona utlånad till amerikanska staten är oansvarigt, oavsett om det rör sig om 300 miljoner eller 3 miljarder.
Precis som du tror också jag att det inte är någon bra investering, Cornu.
Samtidigt kan ju den envise hävda att en exponeringen mot amerikanska statspapper på 0,17 % av totalt investerat kapital(som i AP3:s fall) inte utgör någon galet stor investering (0,17 % = 300 M / 181 mdr). Detta gäller både i AP3:s perspektiv, såväl som i att det är av betydelse för att driva USA vidare i sin hemmabyggda lånekarusell.
Vidare hade det varit av intresse att att ta reda på hur stor del av obligationerna som är "nya", men den uppgiften kanske är svår att få fram.
(Min poäng i det jag skriver är att AP-fonderna ofta får mycket skit för det ena och det andra, men att det ibland saknar proportion)
Exponeringen mot dollarn är väl i så fall ett större problem för AP3:an. Dock har man en valutasäkring om 1 miljard, så åtminstone delar av de amerikanska företagsobligationerna bör vara valutasäkrade.
Cornu> Ap fonderna har sina största utländska innehav indirekt dvs genom fonder därav att det finns mängder med småposter. 3.e apan är ändå föredömliga som fakiskt visar xakt vad man har även indireket via fonder även om det är tramspengar.
När det gäller storleken i tabellen så är det nominella belopp inte marknadsvärden. Många företagsolbigationer säljs för lång under par.
När det gäller exponeringen mot dollarn så är det givetvis så att en fallande dollar vore mumma för amerikanska exportföretag då kan man faktiskt börja bli en produktionsnation istället för en konsumtionsnation. En fallande dollar och en stärkt Yuan ser jag faktiskt som en stor del av lösningen med USA stora skuldsätting. Kineserna förlorar pengar och amerikanerna tjänar med dollars och får lättare att betala skulderna.
Sedan skapar det givetvis inflationsproblem internt i USA…
Cristoffer, är det inte just det Ben försöker åstadkomma varje arbetsdag, maximal dollarförsvagning? Inflation är målet för allt vad FED gör och kommer att göra de kommande åren.
Alla pratar om den kommande inflationen i USA. Även jag. Men varför lyser den med sin frånvaro?
Att trycka pengar och plöja ner i svarta hål kanske inte är inflationsdrivande? Det amerikanska folket håller ju mer i slantarna än för nåt år sedan. Utan konsumtionsfest – ingen konsumtion. Är det rätt uppfattat?
Utan konsumtionsfest – ingen inflation, skulle det vara.
Till Bosse: Medan EU-länderna fortfarande har deflation så utmärker sig USA med en ökande inflation sedan några månader sedan. Visst det är fortfarande låga nivåer men tendensen är att USA:s KPI ökar mer än vad analytikerna gissar (0,7 % i juli)