Ja, förvaltare!

Nu skall jag skriva om förvaltare. Inte fondförvaltare. Inte fastighetsförvaltare. Utan den militära officersgraden förvaltare.

Japp, ni läste rätt. Förvaltare. Inte löjtnant eller kapten. Förvaltare.

Sedan i höstas har man på nämligen infört ett nytt befälssystem i det obefintliga svenska försvaret. Man har nu ett tvåbefälssystem, dels OF med taktiska/operativa officerare som går officershögskolan i några år, och dels OR (“other ranks” enligt NATO-standard) med specialistofficerare som utbildas på kortare tid för en specifik och nischad uppgift. Detta liknar det system som man hade fram till 1983, då det gamla systemet avskaffades och bland annat överfurir och fanjunkare försvann. Alla gamla specialister och administratörer som var stamanställda underofficerare av fanjunkargrad blev då löjtnanter istället.

Nu finns det alltså två spår. Jag antar att specialistofficerspåret är en väg för att rekrytera befäl till lägre befattningar nu när försvaret är på väg bort från värnplikten och mot kontraktsanställda. Det är inte bara vad jag skulle kalla rena specialister som blir OR, utan man hittar även vanlig kanonmat som skyttegruppchefer, vagnchefer, jägargruppchefer etc bland de befattningar som skall besättas av specialistofficerer, befattningar som tidigare varit besatta av värnpliktiga.

OR-rankerna blir 1:a sergeant, fanjunkare, förvaltare och regementsförvaltare när det gäller armén. Fanjunkare hamnar mellan löjtnant och fänrik, och förvaltare mellan löjtnant och kapten. Regementsförvaltare blir dock riktigt fint, finare än major, men inte lika fint som överstelöjtnant.

Samtidigt har man kastat ut furir ifrån de låga värnpliktiga underofficersgraderna, och graderna är nu menig, menig första klass, vicekorpral, sergeant och överst den stamanställde 1:a sergeant. Jag antar att det därmed blir en tydligare skillnad mellan vpl sergeant och en kadett-sergeant, och inte bara att vpl sergeanten har en liten stjärna i en ring medan kadett-sergeanten hade tre omvända v:n. Samtidigt skall specialistofficerarna gå genom OR-rankerna korpral och uppåt under sin utbildning, fastän de tydligen ändå skall kallas kadett.

Förvirrande och ointressant för oss vanliga civila kanske. Eller lite nördigt.

Men kom igen. Förvaltare? Nej, vi måste sätta in graden i sitt sammanhang. Trots allt kan det röra sig om batterichefer för luftvärn eller rent av attackdykare som kan åka på förvaltarrangen. Så här kommer lite sammanhang.

‘Bortom kasernerna steg två pelare av svart rök mot himlen från verkstadsområdet. Förvaltare Stridsbergh kunde känna en stickande doft av bränt gummi och varm metall, blandat med lukt av brandrök. Han hörde springande steg bakom sig och kunde höra ljudet av krossat glas under kängsulor. -“Förvaltare, vad i helvete är det som pågår?” Det var vicekorpralen från grundutbildningen som hade vakten under helgen. Stridsbergh tittade på namnbrickan. Bengtsson. Han försökte ringa regementschefen igen på mobilen. Det var god täckning, men det blev bara felton. 112 fungerade inte heller. -“Bengtsson, är någon i vakten skadad?” -“Nej, förvaltare, vi satt inne när vi hörde explosionerna, och regementet är väl annars tomt nu i helgen? Jag har försökt ringa brandkåren, men 112 ger bara felsignal. Vad skall vi göra? Det är du som är vakthavande chef, förvaltare.”

Stridsbergh bet sig i läppen. Var handlingskraftig. Tveka inte. Inte inför beväringar. -“Skicka iväg en man med bilen, han får köra ner till brandstation och larma.” Han tittade upp mot himlen. Det hördes ljudet av flygplan. På avstånd kunde han se fyra flygplan i formation. De låg högt som passagerarplan och var ljusa, rent av vita, mot morgonhimlen. Fyra passagerarplan i formation? Förvaltaren höjde sin kikare. Nej, inga passagerarplan. Det gick inte att ta miste på planens svanliknande utseende. Tu-160 Blackjack. Snacka om luftintrång. Var fanns våra plan?

Som han spanade på dem i kikaren såg han hur fyra cigarrformade föremål lösgjorde sig från två av planen och föll nedåt. Strax därefter vek föremålen av och han kunde se spåren av rök efter dem, som de svängde av mot nordväst. Kryssingsrobotar? Det måste vara kryssningsrobotar. Helvete. Två av Blackjack-planen vek av och vände tillbaka österut, medan den kvarvarande roten fortsatte rakt i riktning mot regementet. Det kanske var någon kilometer kvar, även om planen låg så högt att de inte gick att avgöra.

Så såg Stridsbergh hur det började strömma föremål från buken på de två bombplanen, rakt mot regementet. Han tvekade inte längre. -“Flygare skydd! Flygare skydd! Flygareskyddflygareskyddflygareskydd!” Förvaltaren hörde hur ordern repeterades bortifrån vakten och såg att Bengtsson började springa. Förvaltaren såg sig omkring. Han stod mitt på asfaltsplanen och tittade mot den närmsta kasernens krossade fönster. Kasernkällaren! Han började springa, men slant på grus eller glas och landade på mage på asfalten. Det sved till i vänsterhanden, och han kunde se hur en glasskärva hade trängt in i handflatan. Förvaltare Stridsbergh tittade över axeln i riktning mot de fallande bomberna. Fortfarande sekunder kvar. Han reste sig upp och sprang för livet mot kasernen.’

Tja, det låter antagligen bättre i förband istället för under utbildning. Då får man ändå hålla sig till FALA, numer med NATO-standard. Inga mer Rudolf och Ludvig. Nu gäller Romeo och Lima. Nytt försök. Förvaltaren måste bli en accepterad macho-man, fräckare än löjtnant, coolare än kapten.

‘-“Romeo Lima, Romeo Lima, från Bravo, tre pbv siktade nordväst, vi bekämpar. Klart slut.” Kompanichefen bröt in -“Alla Romeo fortsätt framåt, Bravo nedkämpar.” Förvaltare Segerberg spanade ut mot fältet utanför dungen där hans mekgrupps 9040 hade gått i ställning bakom ett krön, medan man bytte vänster drivhjul på Charlie Foxtrots stridsfordon. Han kunde se hur hur Bravo Echos vagn öppnade eld snett åt höger med sin 40mm automatkanon, och hur tomhylsorna kastades upp i luften som åtminstone fyra skott avlossades. Ljudet av hackandet från automatkanonen nådde Segerberg, även om telehjälmen dämpade ljudet där han satt i vagnchefsluckan på 9040:an. En explosion hördes längre åt höger, följt av mer radiotrafik. “-Bravo från Echo, en vagn nedkämpad, två lägger rök och backar undan. Klart slut.” -“Bravo från Romeo etta, förfölj, låt dem inte komma undan. Kom.” -“Romeo, jävligt uppfattat av Bravo. Slak kuk.”

Förvaltare Segerberg såg hur Bravos fyra vagnar vek av mot höger och försvann ur synfältet. Resten av kompaniet fortsatte mot skogen på andra sidan. Det var olyckligt att man var tvungen att korsa öppen terräng, men det var bråttom och man hade inget val. Åtminstone hade man inte sett av något attackflyg den senaste timmen. Radion sprakade till igen. “-Romeo från Charlie, helikopter höger. Klart slut.” -“Alla Romeo, flygare skydd, flygare skydd, plattan i mattan!”, kom svaret från ettan. Segerberg svor. Tillsammans med Charlie Foxtrot var de åtminstone i skydd av träden, men hela kompaniet var ute på öppen mark. Han kravlade upp ur luckan och kopplade ur telehjälmen. -“Fransson, Nilsson, rappa på, helikopter på ingång. Charlie Foxtrot, skicka hit er vagnsskytt, han får ta Franssons plats i tornet.” En av männen som hjälpte mekgruppen lösgjorde sig från de andra och hoppade ombord på förvaltarens 9040 och kröp ner på skyttens plats. Segerberg kopplade in sig igen. -“OK, ladda kul, vi har en attackhelikopter på ingång. De ser oss antagligen inte, och vi har flankerande skjutriktning. Jag hoppas att du skjuter lika bra som Fransson!”‘

Lite bättre så kanske? Förvaltare är det man skall vara. De får alla brudarna.