… och nej, det finns inget Nobelpris i ekonomi

Som kommentar till mitt förra inlägg så skrev någon att det finns ett antal Nobelpristagare i ekonomi som inte håller med mig.

Det är helt fel. Det finns inte en enda Nobelpristagare i ekonomi som säger emot mig. För det finns inget Nobelpris i ekonomi. Det finns ett pris som heter Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne, och som började delas ut 1969. Det bör egentligen kallas Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap i smutskastning av Alfred Nobels minne.

Nobelpris finns det bara fem av; fysik, kemi, medicin, litteratur och fredsarbete. Något pris i matematik eller ekonomi instiftades aldrig, då Alfred Nobel tydligen ansåg att gärningar inom dessa inte var för mänsklighetens bästa. Eller så tyckte han helt enkelt inte att matematik eller ekonomi är vetenskaper. Iaf inte naturvetenskaper.

Oavsett, den som slänger sig med argument om Nobelpristagare i ekonomi visar bara att han eller hon inte är påläst, utan bara tar vad som än skrivs som sanning och varken kan tänka själv eller ens kolla upp fakta på egen hand.

Och att vara pristagare av Riksbankens pris, som för övrigt är ett normativt pris, precis som fredspriset, är ingen garanti för att man har rätt. Ni kanske hört talas om LTCM-kraschen, Long Term Capital Management-kraschen 1998? Det var en hedgefond som kraschade när Ryssland ställde in betalningarna 1998, och i styrelsen hittade man Myron Scholes och Robert C. Merton, bägge pristagare av Riksbankens pris.

Problemet är nämligen att ekonomer, och speciellt nationalekonomer, har glömt bort att ekonomi är en gren av samhällsvetenskaperna, som per definition och av nödvändighet är normativa vetenskaper, inte naturvetenskapliga. Normativt innebär alltså att de avspeglar utövarnas politiska och andra åsikter, och att det inte finns några absoluta sanningar. Allt ses genom betraktarens ögon. Det går inte att utföra speciellt många experiment, där man vetenskapligt (dvs statistiskt säkerställd till 95% eller mer) kan dra slutsatser utifrån ett oberoende stickprov. Och sedan låta andra upprepa dessa experiment och bekräfta deras korrekhet. Kan någon upprepa 90-talskrisen, tack, och testa vad som hänt om vi inte inledningsvis försvarat kronan? Det går naturligtvis inte. Och för vetenskapliga slutsatser krävs det ett stickprov, stort nog för att statistiskt säkerställa utfallet. Det räcker inte med en observation. Utom inom ekonomi tydligen?

Vad man inom ekonomi kan göra är att ställa upp modeller som förklarar ett historiskt beteende eller skeende, och utifrån det hitta på vad som skall ske i framtiden. Man kan hitta på hypoteser som verkar stämma in på vad som skett och som man kan låtsas säger vad som skall ske. Men man kan inte förutse framtiden som inom naturvetenskap. I naturvetenskap kan man sätta upp experiment som fastställer gravitiationskonstanten vid en given punkt på jorden, och utifrån det kan man förutse framtiden, ex ganska exakt hur lång tid det tar för en boll att nå golvet om man släpper den från en viss höjd. Något sådant existerar inte inom ekonomi. (Samtidigt vet naturvetare att deras egna formler inte är perfekta, utan att de bara är ganska exakta, samtidigt som de är förenklingar. Men naturvetare satsar inte tusentals miljarder dollar på att de där små felaktigheterna inte existerar.)

Men de senaste decennierna, kanske sedan instiftandet av Riksbankens pris till smutskastning av Alfred Nobels minne, så har man bland ekonomer börjat tro att ekonomi är en naturvetenskap, “science”. Påhittade modeller för t ex värdering av risk tas som absoluta sanningar, trots att man inte kan veta vad framtida risker är, och därmed är modellerna värdelösa i praktiken.

Detta ligger till grund för finanskrisen. Man har inte tagit betalt för risken att bostadspriser i USA en gång skulle gå ner i pris, fast det inte ens var en speciellt oväntad händelse. Att saker som går upp i pris, en dag kommer falla i pris igen är helt säkert. Och man väger inte in svarta svanar, händelser som inte tidigare inträffat och därmed inte räknas in i de påhittade modellerna. Samtidigt är det helt säkert att det i framtiden kommer inträffa svarta svanar. Helt säkert.

För att citera vetenskapsfilosofen Nassim Nicholas Taleb, en av vår tids största tänkare (men som aldrig kommer få Riksbankens pris, eftersom det är normativt och Taleb inte säger det andra vill höra):

” For the last 12 years, I have been telling anyone who would listen to me that we are taking huge risks and massive exposure to rare events. I isolated some areas in which people make bogus claims –epistemologically unsound. The Black Swan is a philosophy book (epistemology, philosophy of history & philosophy of science), but I used banks as a particularly worrisome case of epistemic arrogance –and the use of “science” to measure the risk of rare events, making society dependent on very spurious measurements. To me a banking crisis –worse than what we have ever seen — was unavoidable and NOT A BLACK SWAN, just as a drunk and incompetent pilot would eventually crash the plane. And I kept receiving insults for 12 years!”

En svart svan är individuell. För en del kommer peak oil vara en svart svan. För andra var fallande bostadspriser en svart svan. En svart svan är helt enkelt något som en individ eller grupp inte räknat med, även om andra redan sett att den skulle komma.

Problemet med en svart svan är att det räcker att ha fel en gång, så har alla dina tidigare segrar och ansträngningar gått om intet. Det räcker inte att ha en fantastisk formel för riskhantering om allt går åt helvete i de fall formeln inte täcker

Läs gärna Talebs böcker The Black Swan – The impact of the highly improbable, Nicholas Taleb och Fooled by Randomness: The Hidden Role of Chance in Life and in the Markets. Den senare handlar om hur vi lurar oss själva genom att försöka hitta mönster, där mönster inte finns.

Läs även om hur man undviker Svarta Svanar, så bra som möjligt.

Ekonomi är mer att likna vid en religon än en vetenskap. Det som rådande överstepräster säger är det som gäller för stunden, och allt fler sätter sin tro till att ekonomin skall ordna så att de kan köpa sig en Mercedes Benz. Inte gud. Marknaden. Det är Marknaden man tillber, och hoppas skall göra att man får en bra ålderdom. Eller så skall den helige ande, Marknadskrafterna, ta fram ett botemedel mot cancer, eller en ny energikälla som kan ersätta oljan.

Men glöm inte att det som översteprästerna predikar bara är påhittade modeller. Bara för att det finns lite formler så betyder det inte att de fungerar i verkligheten. Det lärde vi oss av LTCM-kraschen. Och det har vi lärt oss av nuvarande finanskris.

Modeller och hypoteser är inte verkligheten.

Och det finns inget Nobelpris i ekonomi.