Nu har man tydligen kommit överens om ett krispaket om 15 miljarder USD för den amerikansk bilindustrin. Därmed överlever den till mars 2009. Kort sagt så är detta bara första steget. Motståndet har i mycket kommit från avgående president George ”lame duck” W Bush, men genom att ge bolagen en tidsfrist in i blivande president Obamas regim så kommer man förstås klubba ännu ett krispaket i februari-mars.
För att citera kongressens talman Nancy Pelosi:
”- Vi vill kasta ut en livlina så att de kan lyckas. Vi har inte för avsikt att betala livsuppehållande verksamhet.”
Men det är ju exakt vad man gör. Industrin kommer inte kastat av sig sina problem till mars 2009, och det vet alla, ovanstående är bara retorik mot väljarkåren.
Och så kommer det fortsätta, samtidigt som man producerar bilar för parkeringsplatserna, bilar som ingen vill ha eller ingen har råd att köpa.
Pengarna i krispaketet får endast användas inom amerikansk bilindustri, vilket alltså innebär att GM inte får bistå Saab Automobile. Protektionism i ett nötskal.
Återigen så förbrukar tillverkningen av en bil och dess infrastruktur mer fossila bränslen från gruvan till återförsäljaren, än vad bilen konsumerar i form av bränsle under sin livstid på vägarna. Att med statliga pengar upprätthålla produktion av bilar till parkeringsplatser är en ren skandal, och överutbudet av bilar kommer knappast driva upp priserna på bilar och göra industrin lönsam. Enda som kommer ske är att man driver upp priserna på råvaror och gör industrin ännu mer olönsam.
Överkonsumtionen och överproduktionen måste fortsätta tydligen. Birger Schlaug har lite vettiga åsikter om denna tydligen universella lösning på alla problem, dvs mer konsumtion. Något som det allt mer verkar som även Miljöpartiet numer ansluter sig till, då de nu stöder Låna Stahlins och Tomas Östros krav på extra barnbidrag som julklapp för att uppträtthålla konsumtionen av billiga importerade produkter.
Tänk om det fanns ett hållbarhetsparti, ett miljöparti som inte vore en röst på Låna Stahlins socialdemokrater?
Det saknas visioner om att hitta vägar för en hållbar ekonomi och hållbar utveckling. Man kan inte lösa problem orsakade av världshistoriens största låne- och konsumtionsbubbla med ännu mer lån och ännu mer konsumtion.
4 kommentarer
Fint, och nu kom den svnenska räddningsaktionen. 🙂
Tack för Cornu om informationen om Schlaugs artikel. Den var mycket bra.
Jag saknar helt klart ett parti att rösta på. Tycker att Mp ibland är bra, men tyvärr inte hela vägen. Det som Schlaug säger låter väldigt bra, kanske skulle det tillomed vara genomförbart på något sätt? Den överhängande risken som finns om man skulle bestämma sig för att dra ner på stressen mm är förstås att vi blir överkörda av andra länder som ”stressar” vidare.
Men helt klart lever de flesta av oss har en överdriven konsumption. Går man på en auktion så ser vad vad mycket skit som köpts in dyrt, idag går för en spotstyver för ingen har egentligen mer plats för ännu mer skit…
Ska detta vara möjligt så lär det behövas ske globalt. Det gör det såklart mycket svårare… Men man kan juh tycka att det är inte så mycket till liv att sitta av sina dagar på ett jobb för att dra in lite extrapengar att köpa diverse prylar för. Nu finns det väl några jobb som kan vara ganska givande och det finns också tråkiga jobb som måste utföras, det är inte det jag menar. Viss arbete behövs såklart. Men kanske mindre och att det blev lite roligare (mindre stress) och friare.
Tyvärr har jag inte lösning, men uppskattar verkligen debatten som kanske kan föra oss framåt.
Ända sen man började bli vuxen och förstå hur världen fungerar har jag tyckt det varit märkligt att människan inte kommit längre än vi faktiskt har.
PD
PD, en fördel med prylkonsumtionen är att det är lätt att sluta. Inga problem med att gå på a-kassa, det är bara att sluta köpa prylar.
Eller så jobbar man deltid och slutar köpa prylar.
Som vanligt ett mcyket välskrivet inlägg Cornucopia!
Fanns där ett sådant parti som verkligen kunde erbjuda en vision av ett hållbart samhälle så skulle detta säkert vinna många anhängare.
Problemet är väl att det är svårt att skapa ett sådant samhälle ens på papperet. Vi kan ju idag inte riktigt se framför oss hur ett sådant samhälle skulle se ut.
Vad skulle till exempel befolkningen syssla med om de inte arbetade med att producera sådana saker som sedan konsumerades?
Nej, det är nog många och svåra frågor som måste lösas för att man skulle kunna dra upp riktlinjerna för hur ett sådant samhälle skulle se ut.
Men visst, om det går att komma bort från konsumtionssamhället och istället skapa något nytt och bättre, så kommer detta ju absolut att vara det enskilt viktigaste som hänt mänskligheten under de senaste tusen åren av utveckling. Så man hoppas ju att någon är beredd att försöka.