Svenska Dagbladet uppmärksammar att man nu i teorin kan få höga direktavkastningar (utdelningar) på många svenska aktier. Allt beror förstås på om bolagen kan fortsätta hålla lika höga utdelningar. Svenska bolag delar generellt bara ut en gång om året, baserat på beslut taget en gång om året.
Jämför man detta med Kanada-trusterna, som tar beslut om utdelningsnivå varje kvartal och delar ut varje månad, så blir det betydligt mer förutsägbart vad utdelningarna kommer bli.
Naturligtvis kommer inte Carnegie att ge 36% i utdelning, och byggbolag som NCC lär inte heller ge 33% i utdelning.
Däremot kanske TeliaSoneras utdelning om drygt 11% kan vara intressant. Trots allt handlar om en statligt sanktionerd partiell monopolist, även om intäkterna från företags telekommunikation lär minska i takt med lågkonjunkturen.
Det svenska systemet med ordinarie utdelning en gång per år och möjliga extra utdelningar borde ändras. Man kan åtminstone tycka att bolagen borde dela ut kvartalsvis, likt många amerikanska bolag gör. Dividend’s don’t lie.
6 kommentarer
Varför är du så förtjust i utdelningar?
Det ökar ju bolagets finansiella hävstång alternativt minskar dess förmåga att investera i nya tillväxtprojekt. Det som långsiktigt styr bolagets värdetillväxt är ju rörelsen och det är de kassaflöden som den genererar som är det väsentliga. Om möjlighet att effektivt och riskneutralt förränta överskottslikviditet saknas vilket kan förekomma av många olika skäl är naturligtvis utdelning eller återköp att föredra. Men det säger inget om den relativa kvaliteten på rörelsen jämfört med det bolag som växer med egen eller till och med extern finansiering. För varje utdelad krona minskar ju börsvärdet med en krona.
Så visst kan utdelningar ljuga.
Nej, utdelningar kan inte ljuga. Utdelningar måste komma från pengar man faktiskt har, inte från någon magisk bokföring.
Dessutom är aktiemarknaden ett nollsummespel, undantaget nyemissioner och utdelningar. För varje köpare finns en säljare.
Den totala mängden pengar som är satsad i en aktie är summan av alla nyemissioner minus summan av alla utdelningar. Allt annat är ett nollsummespel, och bygger i slutändan på tanken på en “greater fool” som skall ordna dina vinster.
Att inte ha utdelningar utan bara satsa på kurstillväxt är att basera investeringar på spekulation. Mer utdelningar, mindre spekulationsekonomi.
Och att börsvärdet minskar för varje utdelad krona är inte sant, börsvärdet ökar nämligen för att anpassa sig till detta. Vid stora utdelningar kan man förstås se en tillfällig kurseffekt.
Just därför bör man ha utdelningar vid fler tillfällen, för Kanada-trusterna med månatliga utdelningar märks det inte på kursen.
OK, om det är det du menar med att inte ljuga så fine. Vad jag menade var att utdelningar inte nödvändigtvis innebär att bolagets rörelse är sund.
Även din defitinion av nollsummespel är lite annorlunda. Eftersom värden förhoppningsvis genereras i bolagen så kan samtliga aktörer vinna (eller förlora) i aktiemarknaden till skillnad mot i valutamarknaden där inga värden skapas.
Greater fool kan du endast tala om när du inte har en inneboende avkastning (tex guld…nu lär det bli liv i lådan!). Enligt din definition skulle Berkshire Hathaways exempellösa kursuteckling skapats av greater fools eftersom att bolaget rest små pengar i nyemissioner och aldrig delat ut. Det stämmer dock inte eftersom att rörelsen skapat stora värden, avkastning. Är du med?
Hur som helst, det var ju inte det vi skulle diskutera.
Bolagets värde minskar med utdelningen det är inget snack om den saken. Om sedan marknaden av något skäl handlar upp kursen så att utdelningshacket inte syns i kurvan – det är något annat. Utdelningshack ser du på många svenska börsbolag som delar ut, tex HM. Att göra utdelningarnas negativa inverkan på aktiekursen mindre synliga är en kosmetisk kirurgi som inte adderar värden. Trodde inte det var din stil…
Att hävda att tillväxtsatsningar är spekulation kan man naturligtvis göra. Båda sakerna innehåller ju risk så jag har inga invändningar mot det språkbruket. Men det som bör avgöra om företagsledningen ska dela ut eller ej är ju om de har tillväxtprojekt som riskjusterat kan avkasta mer än finansingskostnaderna, dvs att det riskjusterade nuvärdet är positivt.
Vidare kan det vara värt att notera att utdelningar påverkar bolagets kapitalstruktur. Apropos spekulation, det riskkapitalbolag med stor hävstång och stor finansiell risk har gjort är ju att ta utdelningar från sitt ägarbolag med rörelsen som säkerhet.
Sammanfattningsvis, utdelning är en kanal mellan balansräkning och ägare men det är rörelsen och balansräkningen som är avgörande för bolagets attraktivitet som investeringsobjekt.
Berkeshire-Hathaways är bara en pappersprodukt så länge man inte delar ut några pengar, och bygger på att det finns någon som man kan sälja till för att få ut värdestegringen.
Nu skall förstås inte utdelningar göras med hänsyn till aktiekursen, utan med hänsyn till satsat kapital, inte nödvändigtvis samma som sagt.
Du kommer inte undan att din tes om att bygga värden i bolaget istället för att dela ut något bygger på att man skall sälja till någon annan, en greater fool, annars sitter du bara och tittar på siffror på en skärm. Det är inget värde i sig, om du nu inte vill ta lån på dina aktier. Snacka om spekulation.
Ja, det gäller även guld förstås.
Vid en börskrasch blir det ju övertydligt att de värden man byggt i ett företag enkelt kan utraderas över en natt, fast inget hänt med bolaget. Delar man dock regelbundet ut pengar så händer inget med dessa, utan utdelningarna knallar på som vanligt.
Det centrala med höga utdelningar är att de är en utmärkt värdemätare på om ett bolag är sunt och bra eller inte, allt annat lika. Som aktieägare kan du alltid återinvestera utdelning i själva bolaget, och därmed få just den investering i tillväxt du pratar om genom ökat ägande i bolaget.
Sedan är oändlig tillväxt omöjlig i en begränsad värld, som jag varit inne på i en del andra inlägg så har vi varit bortskämda med stigande aktiemarknader de senaste 25 åren. Det kan lika gärna gå åt andra hållet de kommande 25, och då blir de enda vinster vi får se från aktier eventuella utdelningar.
Jag håller helt med om att det kan vara skönt att få en utdelning nu och då och på så sätt reducera risken. På samma sätt kan jag gilla att efterhand sälja av mindre andelar av aktieinnehav vilket är i stort identiskt med utdelning.
Håller också med om att tillväxt är ändlig och att företag som säger att de inte hittar nya tillväxtmöjligheter kan vara sunda. Extrem diversifiering gillar vi sällan. Men min poäng är att utdelningen i sig inte säger något om attraktiviteten i rörelsen och bolagets marknad vilket bör vara kärnan i din fundamentala analys. Buffett, Google och Cisco – samtliga icke-utdelare har ju alla utklassat konkurrenter som delat ut.
Vidare är det ju ett helt korrekt och icke-kontroversiellt påstående att någon måste vara beredd att köpa för att jag ska kunna sälja. Men det du refererar till som greater fool theory är inte vad man normalt menar med begreppet. På samma sätt som du missuppfattat att aktiemaknaden är ett nollsummespel. Ett träd ökar i värde när det växer, som du som fastighetsägare väl känner till. Naturligtvis måste det finnas köpare av det stora trädet för att du ska kunna realisera det högre värdet jämfört med det mindre – men det är ingen ‘fool’ som betalar mer för ett större träd än ett mindre. En fool är någon som betalar mer för exakt samma träd jämfört med tidigare.
Jag rekommenderar Modigliani Miller och Buffet för närmare studier.
Ursäkta att jag inte presenterat mig närmare. Nu har jag vabbat färdig och ska åka till jobbet.
Tack för mig!
Tack själv för en bra diskussion.
Mvh