Valaffischerna har börjat åka upp land och rike runt, men frågan är om det existerar någon som helst belagd effekt av dessa längre år 2022. Man kan misstänka att denna trippelt miljöstörande skattefinansierade verksamhet mest är kvar som lydnads- och lojalitetsterapi för att vaska fram karriärister i ungdomsförbund och bland nya partimedlemmar. I övrigt väcker de kanske mest irritation, förfular stadsmiljön och innebär en miljöfara då de är tryckta på plast och alltid verkar fästas med miljöfarliga buntband i plast.
Är det verkligen någon som bestämmer sig för att gå till val på vad som står på de valaffischer som skräpar ner land och rike runt nu?
Hemma i kommunens centralort hade bara KD och S fått upp sina än så länge, och bloggen hittade inga från Miljöpartiet, som enligt säkra uppgifter inte använder ekologiskt odlat hampasnöre, utan som alla andra kör med plastbuntband och likt alla andra trycker sin propaganda på plastskyltar. Allt som sedan slängs efteråt. Det som inte rivs ner och där delar hamnar i vattnet, sedan i havet och därefter dödar fiskar och fåglar. Varför hatar alla partier miljön och havet? Hm? Väljarna får inte köpa plastsugrör utan måste dricka ur papprör och måste betala extra för plastpåsar. Men är det någon valaffischskatt tro? Nä, just det. Reglerna är olika för dig och för de politiska partierna, förstås.
Vad gäller Miljöpartiet så bor jag ju på landet, så här röstar förstås ingen på MP. Endast 3.31% i kommunen 2018 och hade min kommuns väljare fått bestämma hade MP inte ens kommit in i riksdgen. Så är det om man bor ute i miljön och inte tillhör det fåtal kommuner – främst storstadsområden eller universitetsstäder – där fler än 4% röstade på MP 2018. Endast i 55 kommuner fick MP mer än 4% av rösterna vilket visar hur oönskade partiet är i större delen av landet.
Man kan alltså starkt ifrågasätta dessa valaffischer.
En ponduspostulering är att dessa främst är till för att sålla ut vilka i ungdomsförbunden eller nya partimedlemmar som är villa att (sam)arbeta, så de kan utmärka sig för framtida karriär inom partiet. Och för att man ska ha de årliga bråken om att affischerna vandaliseras och att respektive ungdomsförbund river ner motståndarnas affischer. Och lite random vandalisering, för att riktigt understryka olika faktioners syn på valet och demokrati.
Nej, nästa val är det år 2026, och den gången får vi hoppas att vi slipper valaffischer. Det finns något som heter sociala medier och Internet. Prova att använda det istället. Eller förbjud valaffischer i plast, samt förstås buntband i publik miljö där de kan falla till marken och mörda fiskarna i havet, precis som sugrören.
Sistagångsväljarna som saknar dator kan ni väl skicka ett brev till istället. Eller hälsa på. De uppskattar säkert någon som en gång vart fjärde år vill tala med dem.
Själv drabbas jag mest av illamåendekänslor av att se partiledarnas nunor överallt i den publika miljön utan att ha bett om det.
Nä, riktigt bra content som öppnar min vilja att rösta är denne person, om det inte vore för att han är en så kallad Liberal, dvs en folkpartist, vilka dels inte går att lita på och dels antingen stöder S eller SD, plus att partiets försvarspolitiske talesperson var med och lade ner försvaret under Reinfeldtåren – det går inte att rösta på partier som har kvar försvarspolitiker som var aktiva 1999 – 2014. Sådant glömmer man aldrig. Dessutom tillhör denne dansante politiker inte mitt valdistrikt och är därmed inte valbar för mig. De movesen och den självbilden klår annars ingen svensk politiker, så annars ta min röst!
