“Inflationen äter upp min lön” – högsta matprisökningarna i OECD sedan 1975

Ja, så är det över tid så jämnar inflationen ut skulden. Men det tar ett bra tag. Tyvärr så är det nog så att våra sötebrödsdagar är slut för denna gång. Vi har liksom festat för mycket och länge. Vi har under nästa 25-30 i sträck fått reallöneökningar varje år. Vi har Mao sett en massa svenskar som under dessa år kostat på sig mer och ännu mer och skaffat sig levnadsvanor som kräver reallöneökningar + värdeökningar + biinkomster. Dvs en bra lön + gratis boende i form av värdeökning som kan användas för konsumtionen/placeringar+ aktier som gett en extrapengar att sätta sprätt på. Hela detta pyramidspelet är naturligtvis inte linjära uppgångar utan till slut så kommer marknaden kunna bara blåsa luft i systemet och till slut spricker bubblan. Det vi nu ser framför oss är en period att kunna sätta mat på bordet. Detta låter kanske drastiskt och att jag är ute och cyklar men betänk att många i Stockholm har lån på mellan 5-10 mkr. Redan vid en räntehöjning på 2% så handlar det om brutto 100-200’ sek om året. Elkostnader som stiger från 25’ till 50-60’ sek drivmedel från 20’ till 40’ osv ett semesterhus, en båt 2 bilar drar runt i försäkringar, skatt för bil, fastigheter med ökade premier 10’ tals kronor. Det innebär att svensken kostnader måste dras ned på annat rätt drastiskt. Vad kan man skära ned på? Enklaste är att skära ned på inköp av kläder, sko, väskor, resor, abonnemang och billigare mat. Tyvärr så kommer nog inte detta att räcka utan svensken behöver skaffa mindre boende göra sig av med elprylar som TV, färre bilar att helt enkelt rätta mun efter matsäcken. Det blir en rätt tuff och skumpig resa för många. I grunden så är inte inflationen problemet utan överkonsumtion vilket gör att efterfrågan på allt har ökat. Att sedan kompensera med löneökningar är som att ösa bensin på brasan. Det blir som att försöka springa mot en snabbare rullande rulltrappa. Det enda som kan ta oss ut från denna negativa spiral är på sikt skattesänkningar. Dvs vi får mer pengar att handla för och ändå inte driver på inflationen. Det betyder en tuffare ekonomiska prioritering för politiker. Detta kan först göras när inflationen är under kontroll. Nu kommer detta inte ske för bidragspartierna på vänsterkanten kommer att kompensera med bidrag till höger och vänster för att till varje pris behålla sin kontroll över lönekollektivet dvs arbetstagare + bidragstagare. Vi människor är så funtade att de väljer en korv när man är hungrig och som du får fort än vänta på en middag. Alltså vi tror på quickfixen är lösningen för den är omedelbar än att ta tag i grundproblemet.