riskhantering

Den svenska krishanteringen lämnar som bekant en del att önska. Myndigheten för Samhällsskydd och beredskap är återigen kritisk mot svenska kommuner och länsstyrelsers krishanteringsförmåga i en ny rapport vid namn Uppföljning av samhällets krisberedskapsförmåga 2010.

Rapporten fokuserar för övrigt på tre scenarion; pandemi, angrepp mot transporter av farligt gods och isstorm. Det har skett en viss förbättring sedan senaste uppföljningen, men alla tidigare problem kvarstår. Dit räknas brist på uthållighet i ledningsfunktioner, sårbarhet inom dricksvatten– och elförsörjning mm.

Bloggrannen och författaren Kaj Karlsson, som i dagarna kommer ut med sin roman Operation Nordvind, har tidigare skrivit om ett behov av förändrad krisledningsförmåga i Sverige då det saknas samordnad krisledning inom landet. Istället skall hundratals myndigheter samordna med hundratals myndigheter.

I en blänkare i sitt Twitterflöde skrev Kaj Karlsson igår följande:

“Finns indikationer att regeringskansliet arb. med frågor kring undantagslag och grundlagsändringar vad gäller krisberedskap och -hantering.”

Det låter alltså som regeringen har insett problemet och svarar med att fundera på den mest extrema åtgärden. Nämligen att förändra grundlagen så att vi tillåter undantagstillstånd i Sverige. Kort sagt att vid vad som beslutande organ anser vara en kris så åsidosätter man normal lagstiftning och någon tillåts ta över och peka med hela handen.

Från Wikipedia om undantagstillstånd:

“Undantagstillstånd är ett rättsligt tillstånd där vissa normala lagar och rättigheter sätts ur spel och vissa myndigheter får utökade befogenheter. Undantagstillstånd kan antingen ske inom ramen för ett statsskick och dess konstitution, eller i samband med att just statsskicket upphävs (statsvälvning, revolution, etc.). Ett undantagstillstånd förklaras av regeringen och oftast till följd av naturkatastrofer, civila oroligheter, krig eller liknande omständigheter som hotar samhällets struktur eller existens. En vanlig åtgärd vid undantagstillstånd är införande av utegångsförbud. Det är vanligtvis olagligt att ändra undantagslagarna eller konstitutionen så länge undantagstillstånd råder, vid inomkonstitutionella undantagstillstånd. I Sverige finns inte möjligheten att förklara undantagstillstånd generellt, då man ändå kan ändra på lagar och regler som myndighet utan att bli straffad. Däremot kan särskilda förfaranden för lagstiftningsåtgärder användas vid krig eller krigsfara.”

Frågan är om vi vill se att våra högst normalbegåvade politiker skall ges möjligheten att i framtid vid godtycklig bedömning utlysa undantagstillstånd i Sverige, vilket t ex kan göra att vi kan få direkt ministerstyre, godtycklig expropriering av privat egendom, indragna fri- och rättigheter etc. Fetstilen ovan är dock intressant, dvs att myndigheter redan idag kan ändra på lagar och regler utan att bli straffade. Ansvar (=straff) är ju okänt i Sverige när det gäller myndigheter. Men vid undantagstillstånd så är det dessutom officiellt sanktionerat och makthavare kan köra över myndighetsgränser.

Nu finns det ingen annan information än Kaj Karlssons blänkare ovan, så exakt utformning och omfattning av svenska undantagslagar återstår att se. Skall man dock ha någon samordnad krisledning så är det antagligen nödvändigt, då det annars inte är möjligt att tvinga myndigheter, företag, organisationer och privatpersoner att samarbeta och samordna med varandra.

Existensen av grundlagsskyddade undantagslagar betyder förstås inte att man kommer tillämpa dem. Och de kan förhoppningsvis vara begränsade i omfattning. Väsentligt är att det finns någon form av balansering som åtminstone retroaktivt gör att man kan utkräva ansvar av beslutsfattare för övertramp.

Men vad är en kris? Kommer den permanenta energikrisen vi kommer uppleva när konsekvenserna av peak oil blir kännbara räknas som en kris, och skulle Sverige i så fall sättas i permanent undantagstillstånd där normala lagar och regler inte gäller, utan bara centralmaktens knutna näve godtyckligt bestämmer tills vidare?

Låter som en tanke. Men knappast en önskvärd sådan.

Med tanke på alla de skärpta integritets- och frihetsbegränsande lagar som införts de senaste åren genom att skylla på [t-ordet], penningtvätt eller EU, så är undantagslagar bara en logisk fortsättning på rådande utveckling.

I slutändan är det en demokratifråga. Grundlagsändringar kräver förstås att det av folkfårket valda politikerfårket nickar med partipiskorna och godkänner en grundlagsändring. Naturligtvis förutsätter man att undantagslagar kommer styras av en till folket välvillig statsmakt. Men vad händer om t ex populisthögern (sd) eller populistvänstern (v) har avsevärt större inflytande i en framtid där undantagstillstånd införs på förekommen krisanledning?

Man kan tänka sig att ett undantagstillstånd för att undvika förvirring och ryktesspridning begränsar yttrandefriheten, där endast myndighet eller av myndighet godkänd media får sprida information om pågående kris. Samtidigt kan svenska undantagslagar införas med tydliga avgränsningar, t ex att andra grundlagsskyddade rättigheter som yttrandefrihet inte får begränsas ens vid undantagstillstånd, så jag målar fan på väggen ovan.

Men än så länge finns det bara en blänkare på en Twitterrad. Ovanstående är bara undertecknad som sticker iväg i tangentens riktning. Återstår att se om det blir något konkret och hur den grundlagsändringen skall smygas igenom utan mediauppmärksamhet. Grundlagsförändringar brukar smygas igenom utan offentlig debatt.

Ordet är någorlunda fritt nedan. Vi har ju inte ännu ett undantagstillstånd där myndigheterna kanske begränsar fritt informationsflöde.