“Jag ville inte stå utanför bostadsmarknaden och förlora pengar på uppgången.”
En vanlig invändning mot att stå vid sidan om en till synes uppgående marknad, oavsett om det är aktier eller lite vanligare och mer aktuellt bostadsbubblan, är att “om jag inte deltar förlorar jag pengar”.
Detta är förstås fel på så många plan.
En missad chans är ingen förnlust. En utebliven vinst pga utebliven position är riskfri.
Pengar man aldrig satsar kan man aldrig förlora. Det är ännu mer relevant när det gäller bostadsmarknaden där de flesta satsar andras pengar med hävstång, dvs lånar till sina köp. Det finns tusentals bra affärer man kunde ha gjort. Om avsaknaden av att man tog en position innebär en förlust så har vi alla förlorat miljardbelopp på bland annat börsen. Jmf med förra veckans gunstling, Melker Schörling, som förvandlade 28 miljoner SEK, mestadels lånade pengar, till 40 miljarder SEK genom att köpa Securitas. Alla som inte gjorde det samma har alltså förlorat 40 miljarder kronor? Eller kanske 40 miljoner? Den som hade satsat 28 000:- på Securitas hade idag suttit med 40 miljoner. Med “måste köpa bostad så jag inte förlorar pengar“-argumentet har alltså alla som hade 28 000:- men inte köpte Securitas förlorat nästan 40 miljoner kronor.
Naturligtvis är det inte så. Man förlorar inga pengar genom att stå bredvid.
Som ni ser här ute till höger på veckans undersökning så har 64 st läsare sålt en bostad under 2011. 9st av dessa gjorde en förlust, dvs 14% av mina enkätsvarande läsare har sålt en bostad med förlust år 2011. Detta trots att bostadspriserna ligger på rekordnivåer. För 2010 var samma siffra drygt 12%.
Bara för att andra generellt verkar ha gjort vinster betyder det inte att du hade gjort det.
Det är lätt att förblinda sig på den generella uppgången i en tillgång och missa att man också kan ha kostnader, eller tvingas sälja i ett dåligt läge. Alla som säljer en bostad gör det inte planerat, utan för att de kanske behöver större, skilsmässa, separation etc. När det gäller aktier kanske du behövde sälja för att få loss pengar till ett akut behov.
Och när man t ex tittar på Melker Schörling så finns det faktiskt inget som säger att du själv skulle suttit still i båten lika länge. Du kanske hade sålt när du gjort 100% i vinst och bara tjänat 28 000:- istället för 40 miljoner? Man kan inte titta på enskilda exempel och i efterhand förvänta sig att man själv hade tagit exakt samma beslut hela vägen genom ägandet.
Det finns alltid nya sätt att tjäna eller förlora pengar, sista chansen till vinst eller förlust är inte tagen. Tittar man på andra enskilda exempel blir man bara bitter och grinig.
Skall nu ta mina två klassiska exempel på egna missar.
Aurelian
Vintern 2005 – 2006 tittade jag ut ett antal guldbolag jag tänkte investera i. Ett av dessa var Aurelian (fd TSX:AUR). För det krävdes att jag ringde in min order till dåvarande mäklare E*Trade, som när jag försökte med detta hade en för lång kö till sin mäklardesk. Jag fick lägga på och så rann det köpbeslutet ut i sanden och jag försökte inte vid ett senare tillfälle.
Våren 2006 steg Aurelian sedan 10000% (eller något sådant, jo faktiskt) i pris. Tänkta 100 000:- hade blivit 10 MSEK. Så kan det gå.
Men. Sannolikt hade jag inte suttit kvar i båten och skrattat hela vägen till banken. Antagligen hade jag sålt av åtminstone hälften om kursen hade dubblats. 10 MSEK hade “bara” blivit 5 MSEK. Men när kursen sedan hade fortsatt uppåt hade jag sannolikt sålt av resten. Vinsten hade kanske blivit 200 – 300 000:-. Inga 10 MSEK där inte. Eller så hade jag kanske rent av sålt omgående utan vinst alls efter att ha fått kalla fötter och blivit nervös.
Saken är den att jag kan på inget sätt veta att jag skulle tjänat 10 MSEK på en sådan investering. Det är alltså inte en missad vinst. Det är en missad chans. Inte en förlust.
Internetoperatör
En annan anekdot om missade chanser, fast här gäller det etablerandet av ett företag.
En del av oss hängde på Internet tidigt, rent av innan ens webben började dyka upp 1993. På elevsektionen på matte-data på universitetet var jag med och satte upp en av de 500 första webservrarna (eller “Mosaic” som vi kallade det efter den enda dåvarande webläsaren, “jag såg på Mosaic att …”. OK, ok, textbaserade Lynx fanns väl också redan då?) i världen, vilket inte var så märkvärdigt egentligen. Sedan kom explosionen.
Tillsammans med en god vän och en handfull nätverkstekniker från universitetet, Chalmers och Medicinarberget började vi 1993-1994 diskutera att starta en Internetoperatör, specifikt för att sälja modempoolsaccess till privatpersoner. Det fanns 1993 i princip inget sätt för privatpersoner att få tillgång till “riktig” Internetförbindelse (på den tiden TCP/IP över PPP/modem etc) om de inte råkade vara anställda på Volvo, Ericsson, Universitetet, Chalmers eller vara studenter. (För er som inte tror på detta så var jag den första “Internetkonsulten” som anställdes till det konsultbolag jag började jobba på 1996, och då hade vi endast tillgång till Internet på en enda dator hos ett av Göteborgs större konsultbolag. Först 1997 fick hela kontoret Internetaccess…)
Vi kom så långt att vi hade inne tekniksäljare från Telia för att offerera våra modempoolers Internetanslutningar, vi tittade på flera lokaler osv. Men det blev inget, då vi som kollektiv inte vågade satsa några pengar. Jag var beredd att stoppa in säg 50 000:- på den tiden, men vi nådde bland de som var beredda att satsa aldrig upp till nödvändiga 100 000:- för att starta ett AB. Och någon sade de visa orden “om ingen är beredd att satsa pengar så är man väl inte heller beredd att jobba” och så träffades vi aldrig igen som grupp. Japp, vi hade försökt få tag på riskkapital, men Internet som kommersiell affärsidé var dödfödd på den tiden, det var ekonomisk kris i Sverige för er som minns.
Några månader senare drog de första privata modempoolerna igång, t ex Algonet, som sedermera köptes av Telenor (?) för X antal hundra miljoner. En annan tidig aktör, Personal Internet, PI, gick också samma öde till mötes, dvs uppköp för mångmiljonbelopp. Wineasy är ett annat exempel. Alla började som privata modempooler om jag minns rätt.
Så förlorade “jag” hundratals miljoner kronor här? Nej, naturligtvis inte. Det enda som missades var en chans. Det startades nämligen dussintals, rent av hundratalet sådana här bolag. På den här tiden fick man betala dyrt för rikssamtal, så man behövde en modempool i stort sett i varje större stad. Bara en handfull av detta hundratalet bolag blev stora nog för att bli utköpta för hundratals miljoner. Och med så veliga och försiktiga potentiella partners hade det ärligt talat nog aldrig blivit någon Sverigetäckande stor etablering. Vi kunde lika gärna gått i konkurs, och de där 50 000:- kronorna kunde blivit en förlust istället.
Det är det där med de tysta vittnenas kyrkogård. Det är lätt att bara se exemplen som lyckades exceptionellt väl och inte se de som sålde sin bostad med förlust eller de som gjorde högst mediokra vinster som inte motiverar risktagandet.
Däremot finns ett råd här, och det är klyschan “hellre lyssna till den sträng som brast än aldrig spänna en båge”. Detta gäller dock som jag ser det endast etableringen av eget företag när man är ung och ännu inte har dragit på sig några kostnader. Ungdomar som startar bolag direkt efter eller under studierna brukar jag försöka uppmuntra. Det är sällan man kommer ha så små kostnader som när man är student, och det är i det läget ett utmärkt tillfälle att försöka sig på att starta eget. Sedan fastnar man i grottekvarnen och det blir svårare att ta chansen.
Oavsett är dock missade chanser inte förluster. Och alla som chansar gör inte vinst, även om tillgångar ser ut att stiga i pris.
Kom ihåg det ni som valt att stå utanför bostadsbubblan.
18 kommentarer
Apropå starta företag när man är ung så kommer anonym här in på det i Sverige vanliga uttrycket: "Den som inte är vänster när han är ung har inget hjärta. Den som inte är höger när han är gammal har ingen hjärna."
Detta anser jag vara en förvanskning och det rätta uttrycket borde vara tvärt om: "Den som inte är höger när han är ung har ingen hjärna och den som inte är givmild när han är gammal (och rik) har inget hjärta."
I Indien skall man ju gärna bli Rabbin, (eller vad det heter :-), när man pensionerar sig.
Undertecknad anonym tror för övrigt förvanskningen har kommit i samband med socialiseringen av det svenska samhället. Frågan återkommer var är den intellektuella oppositionen mot socialistiska floskler?
Visst har de som suttit med tillgångarna i fasträntekonton gjort en verklig förlust i form av köpkraft under den senaste långa perioden av låga räntor. Även om vi får ett rejält ras på bostadsmarknaden lär inte kronans värde relativt bostäder öka så mycket att bostäderna återvänder till samma värdering som för 10 – 15 år sedan, vilket är vad som behövs om fasträntekontospararen ska återfå sin köpkraft.
Detsamma gäller de flesta andra tillgångar också, så visst har den som inte spekulerat i någonting överhuvudtaget gjort en förlust (om än inte nominellt).
Hmm, jag håller helt med om ditt resonemang, men om kursen stiger 1000% så blir inte 100 000:- till 10 MSEK, rätt räknat blir 100 00:- till 1.1 MSEK vid värdeökning 1000%.
I övrigt, bra post! Det finns få saker som är så meningslösa som resonemang om hur mycket pengar man hade haft "om man bara"…
Man kan behöva lite psykisk styrka och fantasi här i livet. För att uthärda de där "vinsterna man missade". Och inse att allt är inte så enkelt som att man borde ha gjort handlingen x år y.
Förnämlig analys. Många är efterkloka. Många "grabbsnack" torde handla om sånt här: "F-n, man skulle ha köpt en Volvo P1800 fabriksny 1965, ställt den i garage och sålt den för en miljon x antal år senare"… Då glömmer man att man även måste betala garageplats, olja in läder, kolla diverse småsaker och allt sånt där. Allt är inte så enkelt.
En jobbarkompis spelade på trav. Han frågade varför jag inte gjorde det, "vill du inte bli rik?" – "Feltänk, sa jag, jag sparar istället 10 spänn varje gång du lämnar in en tipskupong".
Ingenjören, skrev fel. Aurelian steg med 10 000%. Eller något sådant.
Visserligen har du rätt, man kan inte förlora pengar man inte satsar. Men du vet ju själv att mängden fiatpengar är ointressant, det är köpkraften som räknas. Att ha stått utanför tillgångsmarkanden de senaste 20 åren har ju varit rent katastrofalt, inte minst om man räknar utdelningar. Jag tänker främst på fastigheter då detta i princip är det enda vettiga som större summor pengar används till.
Re 10:18
Det är i så fall inte jämförbart med en "hävstångsförlust"
En "förlust" på 2% på 100 000 kr är 2000 kr.
En förlust när du säljer huset kan ex.v bli 100 000 kr pga hävstången med lånade pengar.
Vilket du inte riskerar med kapitalet på banken.
Om de "förlorade" pengarna vore reella, vore de också i de flesta fall vara avdragsgilla/kvittningsbara i deklarationen.
De skulle därmed antagligen bidra till minskad skatt för individen. Eftersom alla individer i hela landet skulle kunna åberopa liknande "förluster" skulle Sverige i så fall vara ett land av nolltaxerare och staten och kommunerna inte få in några pengar i inkomstskatt.
Det hela faller naturligtvis på sin egen orimlighet och är snarare ett uttryck för att "det känns som om.." än att "så här är det egentligen"
Som Cornu tagit upp tidigare "glömmer" många bort att de har en latent reavinst tex vid bostadsförsäljning. Vinster som ska skattas för.
Det har varit minst en period med rejäl inflation och negativa realräntor tillsammans med bra statliga ränteregler för bostäder. De som inte skuldsatte sig förlorade på detta då inflationen tog den försiktiges pengar, men en framgångsrik skuldsättning förutsatte givetvis att man hade ett jobb med en löneutveckling som hängde med inflationen.
Jag är inte insatt nog för att veta under vilka förutsättningar en sådan situation kan riggas av staten eller se när den inleds. Det är möjligt att dagens globala ekonomi ger en helt andra förutsättningar.
Jag har inte kommenterat bloggen på länge, då jag har i princip fullt upp med tvillingar…
Men försöker läsa och följa med förstås, då jag har 5min över.
Då ditt väldigt personliga inlägg idag fick mig att tänka tillbaka och minnas mitt eget småföretagande 90tal, och med dom förluster man gjorde, så ville jag bara nämna det och säga att det var väldigt intressant och bra skrivet som vanligt!
Jag ligger ju själv begraven på kyrkogården för de tysta vittnena.
Dock så är det mycket psykologi i det här med vinster kontra förluster.
Det som var en svidande förlust igår, kan ju omvandlas och bli till en utvecklande livserfarenhet idag!
En erfarenhet som får dig att tänka i nya banor, och ger beredskap till nästa gång det händer.
Fö; Kan du inte påta lite mer i jorden, och på så sätt sänka takten på ditt skrivande…jag hinner ju inte med. Framförallt inte när det hela tiden ska var 48 kommentarer också. Det är ju så mycket annat viktigt att ha koll på också…som Big Brother, Talang och Kungen osv.
Magnus Redin 11:34:
Du är visst så här insatt, eller hur?
Oavsett vid vilken tidpunkt prisfallen på bostäder kommer så är följden att ägare som står med skuldbördor går ner i annan konsumtion, för att inte behöva realisera förlusterna. Detta är bra för miljön med mera.
De som tvingas sälja med förlust är neutraliserade som konsumenter av annat än livets nödtorft för förhoppningsvis hela den tid som krävs för överbryggning från beroende av olja till beroende av andra energikällor.
Ekonomisk ruin är bättre än inbördeskrig, eller?
Tobias Wallin
Samma resonemang kan appliceras på din kommentar om Danmarks invandringspolitik; vi kan inte veta huruvida deras konjunktur skulle ha varit ännu sämre om de hade haft en mindre restriktiv invandringspolitik. Men jag gissar att Sverige kommer räta ut detta frågetecken när våra nyanlända (som alla är högre utbildade, kan bättre engelska och är mindre barbariska än infödda svenskar) helt på egen hand kommer att parera den kommande konjunkturnedgången och än en gång cementera sitt konstanta och massiva nettobidrag till statskassan… Det där överskottet som har gjort att åldringsvården numera badar i pengar jämfört med de utfattiga boendena för ensamkommande manliga skäggiga "tonåringar".
Cornu,
skulle vara roligt att se lite mer aktieanalyser, så som det var i början av denna blogg.
Hade gärna sätt lite uppdaterade analyser av Hafslund & PetroBakken (men även Kanada-(f.d)trusterna
Mvh
Tobias, nog för att jag har deppiga funderingar om framtiden men inbördeskrig finns inte på min karta.
Att en kraschad ekonomi med uppumpade och sedan brustna bubblor minskar resursförbrukningen är givetvis korrekt, tyvärr sabbar det även investeringsförmågan. Även om man inte bryr sig om hur det går för individer är uppumpande av skuldbubblor avsedda att konkursa oaktsamma personer ingen bra idé.
Dessutom har expansionen till stor del bestått av försäljning av skräpprodukter med kort livslängd och produktionen av dem har en miljökostnad. Att det byggs dyra hus är inte lika illa så länge som det är bra dyra hus som är energisnåla och användbara under lång tid, då har de ett bestående värde.
Att investera i guldbolag är spekulation och ett aktivt val. Att investera i boende är något väldigt många av oss kommer att göra under sin livstid och valet är inte lika aktivt. Det är med andra ord en mycket konkretare "förlust" om man väljer att stå utanför några år när man hela tiden tänker att "en dag ska jag köpa".
Detta gäller dock inte de som planerar att bo resten av livet i hyresrätt. I de fallen håller jag helt med om liknelsen.
Antingen existerar en förlust, eller så existerar den inte. Se på kontoutdraget för gjord affär, dra inköpskostnader från säljpriset: är det positivt så är det vinst, är det negativt är det förlust.
Allt annat är snömos.
En gång i tiden flyttade jag till bostadsrätt eftersom det var billigare än hyresrätt, nu har den fördelen nästan försvunnit.
"En utebliven vinst pga utebliven position är riskfri"
Det stämmer inte. Du tar en risk oavsett. Däremot är den uteblivna positionen enklare att räkna på men det är fortfarande en risk.
1 000 kr på ett sparkont kan idag köpa dig:
– 1,44 månadskort hos SL. I september får du 1,26.
– 2,3 stockar snus. I september 2,1
– Igår (hos ICA) 77 Coca Cola. Idag 62
osv osv osv osv osv
Vi som har pengar "säkert och tryggt" på kontot vet att vi tar en risk genom att gröpa ur värdet på pengarna i en aldrig tidigare skådad fart. Jag vet inte hur mycket priserna stiger framöver och det är ju i sig en risk. En risk är ju något om framtiden som är oviss. Ifall jag vet att jag förlorar 10 % per år så är det ju ingen risk då utfallet är känt.