“You, non-commissioned officers, you are the sinew and the muscle of the Corps. The orders come from the brass and you get it done. Whenever this war is over, when we’ve swept upon the main isle of Japan and destroyed every scrap of that empire, the strategy would have been that of others, but victory will have been won by you. You, the NCO, with the chevrons on your sleeve and the instinct in your gut, and the blood on your boots.” – Lewis “Chesty” Puller, The Pacific
Det finns ofta en populistisk övertro på att en enskild kris-tsar (försvenskning av amerikanska begrepett czar, mer korrekt kriskansler) skulle kunna lösa en kris. Men verkligheten visar istället att den svenska ansvarsprincipen, närhetsprincipen och likhetsprincipens delegerade krislösning fungerar alldeles utmärkt, och tvärt om är en garant mot den inkompetens som alltid finns i varierande omfattning på högsta nivå.
 |
| Kompaniledning |
Pullers citat från HBO-serien The Pacific må vara fiktivt eller baserat på verkligheten, men gäller likväl. Det är ute i stridslinjen som kriget avgörs, inte av de högsta hönsen. Makthavarna ska se till att det finns strategier och framför allt resurser för de som är i fronten att lösa krisen eller vinna striden, om det så är mot skogsbränderna sommaren 2018, asylkrisen hösten 2015 eller coronakrisen 2020-21. Eller för den delen det krig Sverige varit förskonat från sedan vi skickade lätt maskerad svensk så kallad frivillig trupp med svenska krigsmaktens utrustning och militära grader till finska vinterkriget 1939 – 1940, och förlorade tusentals sjömän i sjökriget, inklusive 84 sänkta svenska fartyg i Slaget om Atlanten.
Det spelar rent av ingen roll om vi tillsätter den mest kompetenta krisledning som finns i hela världen – det är ändå fotfolket i frontlinjen (bokstavligt och bildligt) som ska lösa krisen. Deras kompetens och de resurser de får avgör således.
“Every war is won or lost at the company level” – löst citerat efter Harold Coyle, Team Yankee (har inte tillgång till texten här och nu dessvärre, kan vara citat från annan plats)
Är man inte kompetent på motsvarande kompaninivå och nedåt, så hjälper inga resurser eller order uppifrån. Resurserna kommer inte användas rätt. Och är inte frontlinjen kompetent kommer de följa felaktiga order uppifrån, istället för att korrigera via egna initiativ.
Coronakrisen är ett gott exempel, som visar hur olika organisationer på kompaninivå, t ex enskilda särskilda boenden, enskilda vårdavdelningar, hemtjänsten i olika kommuner, enskilda arbetsgivare etc, löste krisen. En del följde kassa order uppifrån, andra sket i dem och skaffade andningsskydd ändå, eller ordnade fram fler vårdplatser på avdelningarna om det så var i en städskrubb. Ingen kriskansler hade ändrat det, för inte ens den mest kompetente kriskansler kan mikrostyra enskilda personer längst ner.
Absolut avgörande är kompetens, initiativförmåga och ledarskap på de lägsta nivåerna.
Motsvarande gäller t ex inom cyberhot. Det enda ledningar och myndigheter behöver göra är att se till att det finns resurser till IT-säkerhet och nätverkspersonalen. Nya cyberangrepp kommer alltid komma, och de kommer alltid komma mot ännu oupptäckta sårbarheter. Ingen cyberkansler kan göra något åt det, och det är fotfolket i frontlinjen på driftövervakningen och nätverksteknikerna som håller IT-infrastrukturen levande dygnet runt som kommer besegra angreppen.
Och besegrar tusentals angrepp varje dag, angrepp som aldrig når media eftersom de krossades snabbt och effektivt.
Snarare handlar det om populism och en form av blindhet att ropa efter den store ledaren som ska lösa problemet. Ordna fram resurserna, och låt frontlinjen ta striden. Men populismen kommer alltid segra, eftersom enkla lösningar vinner opinionen. Sedan undrar man varför det gick åt helvete när det väl smäller.
I den mån Sverige presterade sämre än snittet under coronakrisen så beror det på att makthavarna gav för klena resurser, att makthavarna gav felaktiga direktiv och order, och att man längst ner inte hade kompetensen att välja rätt väg och använda resurserna optimalt. Vi presterade dock ungefär som medel, trots snarare än tack vare regering, Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen och regionernas ledningar.
Det var inte de som vände patienter på intensiven varannan timme eller körde patienter med andnöd till akuten. Det var frontlinjen som gjorde det. Inte Anders Tegnell. Inte Stefan Löfven. Inte regionrådet. Tack för er tjänstgöring.
22 kommentarer
Ja denna distribuerade ansvarsprincip fick vi ju se prov på nu i coronatider. Det är högst oklart vad kommun, region, respektive stat egentligen var ansvarig för och alla pekar på varandra för att inte vara dem som blir sittande med svartepetter (alltså det s.k. ansvaret för att det gick som det gick och förberedelserna saknades och "någon annan"™ var ansvarig)
Nja, i de flesta fall var det väl ganska klart, eller? Men absolut ingenting som fungerar uppmärksammas ju.
Nä, vem som är ansvarig är helt tydligt. Bara för att olika nivåer försöker ducka ansvaret så betyder det inte att det inte finns. Menar du att en kriskansler skulle konsekvensutsatts och kastats i fängelse för att folk längst ner inte tvättade händerna? Vad hade det löst?
Kommunala, regionala och statliga myndigheters GD eller motsvarande högste chef skulle konsekvensutsättas, ja. Men inte för att folk längst ner inte tvättade händerna utan för att man t.ex. avskaffat alternativt inte inskaffat lager av t.ex. munskydd i adekvat nivå för att bedriva både sjukvården och äldreomsorgen under en pandemi. Något som åligger någon, vem av dem det nu var. Regionen kanske.
Förstår jag dig rätt – någon annan är ansvarig för dig, en vuxen människa, men du vet inte vem. Men det måste vara NÅGONS FEL, bara inte ditt eget. Ansvarsprincipen är rätt tydlig, det är ditt eget ansvar att förbereda dig för krisen, liksom sjukvårdens och äldreomsorgens eget nasvar. Inte GD eller motsvarande.
Jag vill påstå att båda har rätt och fel.
Det är ganska svårt för fotfolket att leverera kvalitet när ledningen inte ger förutsättningar för det.
Det absolut största ansvaret har varje enskild individ, att göra allt de kan för att inte bli smittade. Och de flesta lyckades med det, kanske tack vare att deras arbetsgivare också var snabba på pucken och beordrade hemarbete eller gjorde andra åtgärder. Även affärer och andra samlingspunkter var snabba och införde åtgärder. Det mesta är dock bara sunt förnuft, men tyvärr något av en bristvara hos vissa grupper.
Har antagligen fel, men jag känner att det fanns en rundgång i ansvar och initiativ under en lång tid:
Regeringen lutar sig mot FHM som expertmyndighet och FHM rekommenderar något som sedan Socialstyrelsen skall rekommendera vården att införa och som sedan Regionerna och Kommunerna säger kommer kosta pengar och som sedan ber Regeringen om extraanslag.
För att förtydliga då; så hade jag för eget bruk adekvat mängd engångs-FFP3-masker hemma. Tillika lager av toapapper, desinfektionsmedel i överflöd, mat för över en månad, friluftskök med mer än tillräckligt med gas för att tillaga ovan nämnd mat med tillhörande fyllda vattendunkar för att klara detsamma. När paniken spred sig, toalettpappret var slut, handspriten var slut och allt var katastrof satt vi lugnt hemma och jobbade utan kontakt med omvärlden i två veckor för att utvärdera läget. Därefter handlade vi varannan vecka iförd FFP3-mask och spritade ordentligt i samband med hemkomst.
Jag är ansvarig för mig, och hanterar situationen bra. Men jag ser att andra delar i samhället (och då framförallt inte andra individer som är och ansvariga för sig själva utan myndigheter och liknande).
Klart är: Jag hade allt jag behövde för eget bruk. Lika klart är att sjukvården saknade skyddsutrustning i den mängd som krävdes, och deras panikinköp gjorde att t.ex. äldreboenden prioriterades ner när regioner körde över kommuner i störst-går-först-inköpen. Man fick även lite nyttiga idioter på FHM att gå ut med diverse rekommendationer för att privatpersoner inte skulle ta sitt ansvar och skydda sig med masker – för dem skulle man inte köpa tyckte man från myndighetshåll när man försökte påskynda sin 2-månaders-inköps-planeringscykel.
Om sjukvården (regionerna) inte har tillräckligt med pandemiberedskap, och äldreboendena (kommunerna) inte har det heller; är det då mitt ansvar som privatperson, sjuksköterskorna på golvets ansvar, eller kan det vara så att någon som leder verksamheten kan vara ansvarig? Jag skulle rösta för det sistnämnda. Och att inte ta sitt ansvar borde innebära konsekvensutsättning.
Av ren nyfikenhet undrar jag om du, Lars, tycker att något kan vara någons fel alls? Eller är chef/ledare för en region som inte levererar det som regionen är ansvarig för det mest säkra jobb som finns – för man kan som chef aldrig vara ansvarig för ens verksamhet och dess utpekade ansvar utan det är alltid bara privatpersoner som är ansvariga. Det är alltså upp till var och en att ha en egen IVA i källaren med utrustning eftersom det aldrig kan vara regionens fel om IVA inte fungerar. Det är också upp till var och en att ha ett eget äldreboende hemma med adekvat skyddsutrustning, för det kan inte vara kommunens ansvar eller fel när det inte fungerar? Jisses…
Ja, alltså, en anledning till att vi inte presterade bättre sägs vara att vi har äldreboenden med stordrift där många kan smittas. Norska äldreboenden har mindre enheter. En annan kan ju vara att vi utarmat välfärden lite här och där. En tredje anledning kan ju vara kompetensbrist i frontlinjen – det fanns om jag minns rätt undersökningar som visade att hygienefterlevnaden inom äldrevården var lite sisådär innan Corona.
Men som sagt, ryssarna testade ju det där med kulsprutor bakom fronten och politiska kommissarier och det gick ju inget vidare.
Den enkla förklaringen är nog den som är rakt framför dig. Smittspridningen i Sverige var långt större och det ledde i sin tur till att personalen blev smittad i sin tur och resten är ungefär som du beskriver. Det där med storleken på enhetrna har mest att göra med att personalen i Sverige springer mellan avdelningar och det inte blir någon kohortvård.
Den slutsats man kan dra av detta är att svensk pandemiberedskap måste utformas utifrån att vi troligen får större smittspridning i Sverige än i våra nordiska grannländer.
I slutändan handlar det nog mest om resursbrist, på alla plan.
Vill man prata krigshistoria har väl både konflikten i Nordirland och diverse gränskonflikter under kalla kriget i Sydafrika kallats "the corporals war" eftersom de ofta var högsta befäl på plats och tog beslut.
Apropå corona-pandemin, så har Värmdö kommun inte lyckats få fram ett enda vaccinations-ställe för vanligt folk i kommunen. Endast riskgrupper vaccineras i Gustavsberg, medan de friska måste åka långt för att få sin spruta, som t ex Nacka Strand.
Jag hörde från grannen, att det finns väldigt många missnöjda pensionärer på norra och östra delar av Värmdö (dvs med dåliga bussförbindelser), som inte har vaccinerats mot covid alls. För många är bussresan till Nacka Forum (där det finns en motorvägs-hållplats) i heta och fulla bussar en mardröm, plus ev. bussbyte till Nacka Strand. Förutsatt att bussen överhuvudtaget kommer och inte kör förbi hållplatsen, som händer ibland. Vems miss, kommunens, regionens eller politikernas?
Nu under super-värmeböljan med närmare 30 C under många dagar, kombinerad med hög luftfuktighet, kan många äldre behöva extra tillsyn, pga otillräckligt vätskeintag och för varma bostäder. Det var hett under 2018, men nu tycker jag att det har varit varmt under en väldigt lång period. Som tur är så kan jag bada hela dagarna och svalka mig (pga industri-semester), men det är synd om alla som mår dåligt i värmen.
Om ni har äldre släktingar eller vänner, köp extra dryck och vätske-ersättningstabletter till dem och kolla hur de orkar i värmen. Kanske behöver de få duscha i ljummet vatten två gånger om dagen. Isvatten kan hällas i en termos på soffbordet. Ett kylaggregat kan kanske anskaffas eller lånas ut och frys-klampar kan placeras i frysen och läggas sedan i sängen på kvällen. Våta handdukar runt nacken och stänkning av kallt vatten mot dem kan också hjälpa.
Människor med psykiska sjukdomar är särskilt sårbara under en lång värmebölja och behöver extra tillsyn och kanske en skjuts till akuten för justering av medicineringen.
I värsta fall behöver de äldre skjuts till närakuten, om de blir alltför slöa:
* Förhöjd kroppstemperatur, puls och andning
* Nytillkommen yrsel och onormal trötthet
* Muntorrhet och minskad urinmängd kan vara tecken på vätskebrist
* Vissa läkemedel, som tex vätskedrivande kan behövas justeras vid en värmebölja
* Kontakta sjukvården för råd vid nytillkomna eller förvärrade besvär enligt ovan
https://www.karolinska.se/contentassets/9d44adcb69f94fb2a846a17985a66a9a/checklista-till-aldre-och-deras-anhoriga.pdf
Det är inte kommunens ansvar att vaccinera, det ligger på Region Stockholm.
Sant.
"Det är Region Stockholm som ansvarar för prioriteringar och vaccination i Värmdö och Stockholms län. Det betyder att Värmdö kommun inte styr när och hur vaccinationen kommer igång för respektive grupp. Kommunen stöttar däremot regionen utifrån behov, bland annat med information och lokaler."
Men Värmdö verkar inte kunna skaka fram vaccinationslokaler, bortsett från vårdcentralerna i Gurra och Djurhamn för riskgrupper.
Många äldre personer som bor på en ö, har långt in till sin vårdcentral och behöver åka med Waxholmsbolaget till t ex Stavsnäs och byta till buss mot Stockholm.
"En försvårande faktor är att mRNA-vaccinet som idag finns att tillgå måste vara tinat när det ska transporteras i mindre volymer och då är känsligt för skakningar, vilket blir problem för distributionen i glesbygd.
I Stockholm har man promenerat med det men i glesbygd där man behöver köra med bil (eller båt?) skakar man sönder vaccinet."
Meh. Hela Skåne har 16 vaccineringsställen. Inga i östra Skåne. Det är också rätt fattigt kan jag tycka, rätt säker på att typ Knislinge har sämre lokaltrafik än Värmdö.
Eller nej, nu verkar det ha lossnat lite! Man kan vaccinera sig i Perstorp och Simrishamn minsann! Sent ska syndaren vakna.
Nu verkar det ju inte vara lägre vsccinationsgrad på Värmdö än vad det är i stockholm i stort så det låter mest som det vanliga gnället från pensionärer.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Ditt citat är inte med i min Kindle-version av Team Yankee BTW. Utmärkt bok förresten.
Det är ju nästan så att man skulle kunna börja tro att principen "kränkt först vinner" inte gäller i krig…
Läkarutbildningen på Karolinska och hela Sahlgrenska gick efter mycket om och men sin egen väg och införde krav på munskydd för alla i lokalerna men Tegnells motstånd fick såväl enskilda som stora organisationer att vägra munskydd. Det är enklare agera när man har ledningen med sig!