Jakriborg är en bilfri stadsdel i kommunen Staffanstorps tätort Hjärup, som är utformad som en befriande konsekvent pastisch på en medeltida hansastad. Det finns olika kritik mot området, som helt består av hyresrätter, men men kan väl konstatera att bilfri bara betyder att man parkerar sina bilar utanför, trots att stadsdelen ligger alldeles intill Hjärups pendeltågstation. Gatulivet lyser också med sin frånvaro, så stadsdelen upplevs som både bil- och fotgängarfri. Men trots kritik kring teknisk standard är arkitekturen i alla fall underbart befriande.
Efter lördagens boksignering hade vi några timmar att klubba ihjäl innan vi skulle hem till bokhandlare Zillén för lite dopp i polen tillsammans med vännerna och författarkollegorna Grimwalkers (bildbevis finnes), och vi passade på att besöka och gå en vända inne i Jakriborg.
Jakriborg har några år på nacken och det finns väl kritik mot det tekniska utförandet och underhållet, men ser man bortom det är det riktigt befriande arkitektur. Stadsdelen är utformad för att vara bilfri, men verkar på köpet blivit även människofri trots en lördag mitt i sommaren.
För en fungerande helhet behöver en stadsdel både ha bostäder, service och arbetsplatser.
Vissa arbetsplatser och viss service finns, som en matbutik, en pizzeria som iaf verkade servera vin och ha en uteservering, ett bageri och en frisör. Men frågan är om det finns dagbefolkning nog för att driva så mycket mer och om det finns t ex kontor för att ge stadsdelen liv dygnet runt, hela veckan?
Fastighetsägaren som jag förmodar är Jakri AB Bolaget har ett eget kapital på runt en halv miljard, vilket man får förmoda är investeringen i byggnationen och fastigheterna, och drar in ca 50 miljoner i förmodat hyror om året, med några miljoner i vinst.
Man hade väl planer på att successivt bygga ut samhället, men det ska tydligen få ta sin tid. Så länge finns det en enorm yta som antagligen kunde dubbla området, men som nu agerar besöksparkering.
För hit tar man bilen. Fast det är bilfritt.
Det är möjligt att en lördag eftermiddag på sommaren inte är perfekt för att uppleva gatulivet, men det var alltså nästan lika folktomt som biltomt.
Området är 100% hyresrätter, vilket borgar för en bra mix av boende istället för att det ska bli någon slags medelklassghetto med risk för gated commuity, men frågan kvarstår – var är människorna. Bilarna gick att hitta.
Å andra sidan skiljer det sig kanske inte så mycket från Södermalm. Ni som har följt bloggen några år vet att jag många gånger har dokumenterat hur helt folktomt Södermalm är mitt i Stockholm, även på lördagkvällar. Så vi lyckades väl bara hitta ett nytt söder.
Arkitekturen är det dock inte så mycket att säga om. Om alla svenska städers nyare bostadsområden där klimatet tillät såg ut så här, så skulle jag inte ha något att anmärka. Särskilt i kontrast mot den billiga nyfunkisstilen som blivit förhärskande.
Så var det det där med bilfriheten. En bil stod parkerad på torget och jag såg två andra bilar köra inne på gatorna. Antagligen med dispens.
Och tar man ett steg tillbaka är inte Jakriborg unikt. Väldigt många nyare radhusområden och även en del områden med flerbostadshus är idag bilfria. Man parkerar sin bil på parkeringen eller i carporten utanför själva bostadsområdet, och går den sista biten.
Vad som kanske skiljer Jakriborg är att man här inte snålat på bredden på de större gatorna, som är breda nog för dubbla lastbilar, även om det också finns många mysiga gränder och bakgator. Och vågar offra yta för ett ordentligt torg. Förvisso folktomt. En mer råkommersiell exploatör räknar varenda kvadratmeter mark som möjlig att bygga bostadsrätter på och sälja, istället för breda gator och hyresrätter.
Folktomheten gör lite att det känns som man går runt i en modellstad. Men det kanske var vid fel tidpunkt på dygn, vecka och år vi har här. Men väl värt ett besök och gå runt en timme eller så, ta ett glas vin på pizzerian och låta själen helas av underbar arkitektur.
Och tystnaden.
Kanske en föraning om hur ett fossilbilfritt stad kan låta framöver, om de inte hade varit för att elbilar nu måste ha konstgjorda läten när de kör långsamt. Fast det är ju lika tyst här på landet. För det finns inget folk.
Den som vill ha fler foton på modern arkitektur som vågar se tradiitonell ut har här en artikel om Hedvigsholmen i Marstrand.
