Dags för lite arkitektoniskt fredagsmys. Det så kallade Arkitektupproret rasar mot fula nybrutalistiska byggnader, när det är fullt möjligt att bygga modernt med traditionellt utseende. Detta sker mycket sällan, men ett föregångsexempel är det relativt nya Hedvigsholmen av arkitektbyrån Brunnberg & Forshed. De prisbelönta kvarteren med flerbostadshus i bostadsrättsföreningar byggdes 2002, men ser ut som husen på Marstrandsön från 1800-talet. Lite foton nedan.
![]() |
Hedvigsholmen |
Hedvigsholmen ligger visserligen på bilsidan på Koön, men har inspirerats av arkitekturen på den teoretiskt bilfria Marstrandsön. Husen ligger direkt mot gatan, och trädgårdarna hittas på insidan. Totalt handlar det om fem bostadskvarter i fem separata bostadsrättsföreningar, centrerade runt innergårdarna på varje kvarter, och ritades av Brunnberg & Forshed för att färdigställas 2002.
![]() |
Nyuppförda flerbostadshus, notera antydan om innergård, som alla är i princip helt insynsskyddade från gatan. |
![]() |
Det finns till och med ett litet torg, även om det var rätt öde på aktivitet runt 19:30 en tisdagskväll |
![]() |
Gatuvy. Så kallat modern arkitektur i form av Marstrands Havshotell skymtar längs ner på gatan. |
Kvarteren är ett gott exempel på att det absolut går att bygga i traditionell stil, även flerbostadshus och Arkitektupproret har fler nyare goda exempel, även om de är alldeles för få, nu när det byggs extremt mycket i Sverige fram till november när det blir tvärstopp på grund av cementbristen. Cement och betong som även behövdes till Hedvigsholmen.’
Har du vägarna förbi Marstrand, ta gärna en promenad även på Hedvigsholmen. Det tar bara några minuter, men det är både glädjande och fascinerande upplevelse. Det är rent av svårt att tro att dessa hus bara är nitton år gamla.
Sedan älskar jag som bekant skyskrapor, men de ska hittas där de hör hemma, dvs klustrade i grupp i nya stadsdelar i stora städer. Norra Gårda i Göteborg är ett blivande föredöme där.
Med det önskar jag ett trevligt fredagsmys!
![]() |
Solnedgång över Marstrandsön sedd från Hedvigsholmen |
22 kommentarer
(Arkitekturupproret, inte Arkitektupproret)
Tack för det fina fredagsmyset!
Bland associationernas mångfald då att där och när jag föddes och växte upp blir minnesbilden av kåkar som dessa ruckelkvarter med innanfönster,survedseldade kakelugnar, kallt, fuktigt och dragigt endast kallvatten och skithus på gården och badbalja i källaren att dela med fyra andra barnfamiljer.
Tack och lov för miljonprogrammet!
Bor du själv i miljonprogrammet.
Verkar som om du missat att det som fick stå kvar har renoverats upp till fullt modern standard och är de mest eftertraktade bostäderna idag medan miljonprogram undvika av alla som kan. Miljonprogrammet var en våldtäkt på Sverige.
Erik Holmberg: Har bott i miljonprogrammet … närmare bestämt i en av de 500.000 villor som utgjorde hälften av miljonprogrammet. Samt bor idag sedan mer än 30 år i ett område som uppfördes börja 80-talet i direkt efterföljd av detta program.
Miljonprogrammet är faen så mycket mer än Rosengård, Rannebergen och Biskopsgården …
Carmania: Därifrån där jag kommer blev inte speciellt mycket kvar som renoverades upp … i stort sett hela rubbet rök med från början 60talet och följande dryga decennium.
Det fåtal som blev kvar var allaredan då under Kronan, Kulturminnesmärkt och ingår sedan många år i Världsarvet Karlskrona.
Jag vet att miljonprogrammet är mer än vad som normalt menas när uttrycket används. När miljonprogrammet kritiseras är det ju framförallt för deras stora anonyma betonghus, du vet vad jag menade när jag ställde frågan.
Erik Holmberg: Nej … hur skall jag kunna veta att du lägger en annan betydelse i ett inom politik/samhälle väl definierat och vedertaget begrepp?
Upprepar därför min ståndpunkt om Tack och lov för Miljonprogrammet!
Väldigt fina hus men jag skulle förmodligen alltid ha en gnagande tanke att man egentligen skulle bo på ön varje gång jag tittade ut genom fönstret.
Slipper färjan.
Vackra trähus i traditionell stil. Brutalistisk stil i form av skokartonger i betong gillar jag inte alls.
Angående skyskrapor som jag också gillar i vissa fall har dock James Howard Kunstler argumenterat friskt sista åren kring att (iaf USA:s) skyskrapor aldrig kommer att renoveras. Detta pga lite olika argument kring ekonomi/peak oil etc. Rätt intressant ändå för den gubben är rätt skärpt och har även sågat USA:s "urban sprawl" system som bygger på ett extremt bilberoende och som kommer falla tungt, till skillnad från många europeiska städers uppbyggnad bl.a. franska diton.
Väldigt närapå överväldigande röda tak måste jag säga. Inte mycket mångfald där, bara enfald.
Om man tänker lite framåt. om man vill bo vattennära är det klokt om det ligger på en kulle eller liknande. Annars är det chans att det tom blir blött om fötterna.
Enligt vem?
Helt rätt att på små orter och vid förtätning/ersättningsbyggnader i historiska miljöer bygga mer traditionellt tycker jag.
Tyvärr verkar arkitektur sedan några decennier i många fall vara ämnad att höja ögonbrynen och få gillanden från sitt eget skrå snarare än att skapa vackra och välbalanserade stadsmiljöer…
Håller helt med om att skyskrapor bäst står tillsammans och gärna på ny plats, t ex La Défense eller Canary Warf är väl lyckade exempel?
Japp, klockrena exempel bägge.
Området är ett halvbra försök men de har helt missat att det krävs variation i bebyggelsen för att få den rätta känslan. Sen så förstör Wingårds hotellåbäke som ligger bredvid rätt mycket.
Individualiteten kommer med tiden. 60-70-talens villamatteområden är idag ofta väldigt trevligt varierade.
Krävs förstås en inte alltför strikt detaljplan och byggnadsnämnd, men det blir ofta bäst om de som bor i området också är de som sätter sin prägel på det…
Arkitekter… Vem fan anlitar såna idag, tom jag kan rita fula lådor till en bråkdel av priset en "arkitekt" tar…
Låt oss inte glömma brutalismens socialistiska rötter.
Karl: Svammel … Brutalismen som arkitektonisk stil har sina rötter i Le Corbusiers funktionalism … och nämnde Le Corbusier kan knappast beskyllas för att vara socialist!
Samt vad gäller arkitetktonisk estetik så är det ju en subjektiv smaksak och för egen del föredrar jag nyskapande framför fasthållande.
lästips: Alain de Botton.