Om och om igen dyker det upp SD-politiker som på ett eller annat sätt hyllar Ryssland, Kreml eller fascisten Putin, eller sprider dessas propaganda. Det verkar dock slut på att sparka ut dessa ur partiet Sverigedemokreterna och givet partiets historik av rysskramare så är det uppenbart att detta är partiets Akilleshäl och inget vittvättande verkar fungera utan Rysslandskramarna fortsatt dras till partiet.
Jag skrev ju en tydlig (det här blir mer babblibt) artikel på bloggen förra veckan om att en röst på M, L eller KD nu är en röst på Kreml när de alla utlovat att SD ska få ta plas i regeringen, vilket fick högersvanserna att gå i taket. Stor munterhet följde när vänstern kallade mig högerbloggare och högern kallade mig vänster eller grova personangrepp på gränsen till förtal, som socialdemokrat. Folk verkar helt enkelt ha väldigt svårt när man kallar fascister för fascister och Kremlkramare för Kremlkramare och det är minst sagt roande att se alla försöka placera mig politiskt.
Generellt har det inte presenterats några motargument (speciellt inte med refernser) annat än argumentationsfel, och man vet ju att så fort svaret är ad hominem och man angriper mig som personm, att man har rätt. Ett annan vanligt argumentationsfel är whataboutism, som att “socialdemokraterna var minsann inte emot nazisterna på 1930-talet”, vilket alltså är en bekräftelse på att SD är ett fascistiskt parti och grundades av en nynazist och var nazister när nuvarande partiledningen inklusive partiledaren Jimmie Åkesson blev medlem, men att det är okej för S var dumma på 1930-talet. Whataboutism om att Vänsterpartiet minsann vurmat för Kreml under Sovjettiden blir en bekräftelse på att SD vurmar för Kreml nu, men det gör inget för det finns partister i V som gör det. Man famlar efter halmstrån som att V – ett betydligt mindre parti som inte utlovats plats i en regering – minsann röstade emot det första Ukrainastödet. Sedan dras det fram halmdockor som argumentationsfel och att jag skulle skrivit något jag inte skrivit och så angriper man det istället för att SD stöder Ryssland, Kreml och Putin.
SD behöver dock inte försvara sig själva, utan skickar ut sina stödtrupper från de SD-lydande M, KD och L, och i Fokus visar en KDU:are att återväxten inom partierna faller allt mer i kvalitet när han rycker ut till SD:s försvar med argument som att Socialdemokraternas regering minsann inte skickade lika mycket stöd som Tidölaget. Nä, Tidölaget har snart haft fyra år på sig, socialisterna hade bara ett halvår. Men en sådan enkel analys klarar inte en kristen fundamentalist från KDU av. Det är samtidigt inte regeringen som tar besluten, utan de militära stöden har skickats av en enhällig riksdag tvärs över partigränserna. KDU:aren drar fram något om att jag sagt Putin skulle evakuerat Kreml med helikopter, men verkligheten är att Putin inte vågar sig till Kreml i takt med hans stigande paranoia. Jag har dock sett det där med mig, Putin och helikopter i flöden på sociala medier, vilket väcker misstanken att KDU:aren drar fram något han läst på sociala medier utan att kontrollera. Vad gör man inte för att fjäska för SD? Nu ska man inte vänta sig annat av fundamentalister som blandar in religion i politik, oavsett religion. Religion bör hållas på mils avstånd från politik, men tyvärr existerar KD.
SD fortsätter dock att vara tveksamma. Partiledaren tyckte att stödet till Ukraina ska begränsas så sent som förra året. Drygt en vecka innan den fullskaliga invasionen klarade Jimmie Åkesson inte av att välja mellan president Joe Biden och despoten Vladimir Putin.
En öppen kvinnlig Kremlpropagandist i partiet från partiledaren Åkessons hemstad fick bara en varning nu i mars för att spridit Kremlpropaganda – beskedet är alltså stöd gärna Ryssland och Putin, men publicera inte det hela på Internet. En SD-politiker i Motala spred nu i mars rysk propaganda som hyllade Putin.
Infiltrationen av Rysslandshyllare och putinister i SD:s ungdomsförbund var så stort att man lade ner det och sparkade ut ledningen för tidogare ungdomsförbundet SDU, som gick och startade det öppet proryska AFS istället. Antalet SD-politiker som sedan hoppat av SD och gått över till AFS är fler än bloggen orkar lista.
Partiledaren före Jimmie Åkesson, Mikael Jansson, som numera är med i AFS, stöder helt öppet Ryssland nu 2026 (och även tidigare). Jansson var dessutom ledamot i försvarsutskotet 2010 – 2018 och Ryssland hade alltså via SD en man mitt i den politiska delen av svenskt försvar.
SD hade en anställd ryss på sitt partikansli i riksdagen som ansågs vara en så stor säkerhetsrisk att han sparkades ut. En annan politisk sekreterare i riksdagen åt SD spred 2016 rysk propagada. 2022 hyllade en SD-politiker i Borås Putin. En framträdande SD-politiker och tidigare kanslichef som även satt iförsvarskommittéer kopplades också till rysk extremism och fortsatte vara aktiv inom Sveriegdemokratnera trots att han skulle sparkats ut ur partiet, vilket alltså bara var en bluff och har sedermera flera gånger framträtt som “säkerhetspolitisk expert” i ryska propagandakanaler som Sputnik och Russia Today. SD:s man i försvarsutskottet hyllade 2022 Ryssland och spred rysk propaganda och desinformation. Riksdagspoltiiker från SD har agerat valobservatörer i fejkvalen i Ryssland och legitimerat dessa. En SD-topp har åkt till ockuperade Krym och hyllat den fejkade ryska folkomröstningen som gav Putin rätt att sitta som president tills vidare och kallat det ett föredömligt exempel för Europa.
Ska vi göra listan längre eller ska man fråga sig varför det ständigt igen och igen i Sverigedemokraterna ploppar upp Putin- och Rysslandskramare? Kanske beror det på att man i grunden är ett fascistiskt parti och alltså beundrar det man uppfattar som starka despoter som enväldigt får bestämma, likt Putin? Särskilt om man dessutom är fundamentalister av typen det-var-bättre-förr. Och angående Den Store Ledaren (TM) – varför är SD det enda partiet som verkar ha en permanent partiledare på livstid?
Inför valet 2022 köpte SD en rapport som skulle vittvätta partiet genom att utan källor hävda att partiet minsann var det mest Rysslandsfientliga av dem alla i EU-parlamentet, men institutet som man köpte undersökningen av lade sedan ner och det finns inga möjligheter att kontrollera påståendet. Fri Världs artikel står sig alltså att SD sticker ut som Rysslandsvänliga i EU-parlamentet.
Argumentationsfelen som whataboutism bekräftar dock att SD stöder Ryssland ibland öppet och desto mer bakom lyckta dörrar med argumentet att “det finns minsann andra partister som också stöder Ryssland” vilket tydligen gör det okej.
Men inget annat parti har av M, KD och L utlovats en plats i regeringen och vi talar dessutom om Sveriges näst största parti. Varken MP eller V har utlovats att bilda regering med S efter valet.
Och varken MP eller V har förpestat den här bloggens kommentarsfält i 18 år, men väl en massa incelmän från SD. Kanske tror SD-svansen att det fungerar att angripa någon för att få den att älska dem. Jag vill inte veta hur deras hem- och uppväxtförhållanden ser ut om de tror att Stockholmssyndromet är en fungerande strategi för att få sympatisörer.
Nej, är man liberal kan man inte längre stödja varken M, KD eller L då en röst på dem är en röst på SD i regeringen.
Nästa fråga är när M, KD och L ska presentera vilket SD-politik de tänker föra när man röstar på dem, nu när dessa fd borgerliga partiers främsta existensberättigande är att vara ett alibi för att man ska kunna säga “jag röstade minsann inte på SD” och allt handlar om hur man ska fjäska och simpa för Sverigedemokraterna. Men det tar vi i nästa artikel på ämnet.
Jag ser fram emot att SD sparkar ut sin Kremlpropagandist i Sölvesborg ur partiet. Annars kan man börja misstänka att det finns hållhakar mot partiledningen. Eller att de helt enkelt stöder Putin när dörrarna är stängda och resten är ett spel för galleriet. När man såg det massiva svenska motståndet mot Ryssland 2022 vände man 180 grader över en natt och började försöka vittvätta historiken. Men man bytte knappast åsikter, bara vad läpparna bekänner.
SD:s stöd till Ryssland, Kreml och Putin genom åren och fortsatt idag är partiets Akilleshäl, men genom att en röst på M, L och KD är en röst på SD i regeringen finns ett alibi och partiet kommer undan. Hö-hö-jag-röstade-minsann-på-liberalerna-hö-hö.
Så får vi se hur nästa regerings Rysslands- och Ukrainapolitik blir efter valet i september.
Försök hitta några skarpa fördömanden av despoten och den efterlyste krigsbrottslingen Vladimir Putin på SD:s webplats. Eller är det ett lydigt och underdånigt KDU som ska berätta vad SD tycker?
Som vanligt är det på plats att påpeka att bara för att man röstar på ett parti blir man inte en partist. De flesta identifierar sig inte med vad det står på papperslappen de stoppar i ett kuvert vart fjärde år och ska inte blandas ihop med partimedlemmar eller partisvansarna och deras gratisarbetande fiskmåsar som skränar och skitar ner på Internet.
Och du som läser mig för att du tycker samma som mig i fråga X, t ex Ukraina, blanda inte ihop att du tycker som mig i en sakfråga med att vi delar politiska åsikter i stort. Jag har aldrig fjäskat för mina läsare, kommer aldrig fjäska för mina läsare, och kommer alltid hålla min linje. Klarar du inte av att läsa mig för att jag skriver ner SD när de vägrar sparka ut Kremlpropagandister ur partiet så är det inte mitt problem, det är ditt problem.
