Nedanstående är en gästkrönika av den återkommande skribenten Blankröstaren.
Den här blankröstaren har tillbringat majoriteten av tjugotalet i Amerika, och där har jag lärt känna en massa spännande människor och fått en eller annan ögonöppnare. Häromsistens satt jag och pratade med några herrar som är födda på plats, och en av dem visade ha sig en livssyn precis på gränsen mellan gränslöst hopp och avgrundsdjup defaitism. I amerikat är det högsta mode att skylla det mesta på rasismen, och det var så jag fick upp ögonen för den speciella åskådningen som jag valt att kalla West-indifferens. Tre spaningar följer, varpå jag förklarar varför Chat Control har en oanad positiv effekt.
Någon annan i bekantskapskretsen hade precis skojat om att man i Arizona fått bakläxa av den federala regeringen för att man lokalt i delstaten satt upp shippingcontainrar som barriär i hålen i den berömda ”muren”. Tanken var förstås att kanalisera migranttrafiken till etablerade checkpoints och göra det lite svårare att baxa in all fentanyl som flödar över gränsen. Dock visade det sig att det tyckte man var en dålig idé i DC och drog delstaten inför domstol (inte en länk:https://www.pbs.org/newshour/politics/after-federal-face-off-arizona-to-remove-shipping-container-wall-from-mexico-border).
Kamrat West konstaterade att det är ju tråkigt om man inte får styra upp sin gräns som man vill, men fann i alla fall stor glädje i att Amerika kan ju inte vara riktigt så rasistiskt och eländigt som det hävdas, om hundratusentals människor riskerar liv och lem i människosmugglarnas våld för att ta sig till detta land. Han suckade och ryckte på axlarna, och verkade finna tröst i att så länge det inte var aktuellt att, men ändå behövdes, bevaka hela gränsen, behövde man iallfall inte ta någon på allvar som hävdade att rasismen var brinnande, allestädes närvarande, och gör det omöjligt att leva i Amerika som icke-vit.
Någon öl senare kom det fram att en av de stora orsakerna till att man i den här bekantskapskretsen var så upprörd över att den förre presidenten åtalats inte var att han nödvändigtvis var så väl sedd. Tvärtom, de flesta verkade ha ganska lite till övers för ”greppa underlivet”-retoriken, men det som skavde var att åklagaren som höll i ärendet gjort sig känd för att göra en poäng av att inte åtala sådant som gemene man nog tyckte borde åtalas ändå (inte heller en länk:https://www.nbcnewyork.com/news/local/new-nypd-commissioner-has-specific-issues-with-manhattan-das-new-prosecuting-policies/3485946/)
Detta gjorde att det var lättare att kasta anklagelser om politiserade åtal omkring sig, och det gör inte livet bättre för någon. Men även här gjorde sig West-indifferensen påmind: Det är klart att det är trist om väpnat rån inte ska leda till åtal, särskilt för offret – men det måste ju också rimligen betyda att det inte på något vis är för många vapen i omlopp och då behöver man inte ta dem som hävdar detta på allvar heller. Vapenfrågan är förstås en het potatis i många delstater, men som sagt, som tröst och skäl att inte oroa sig över vad motståndarsidan hävdar i valdebatterna var det intressant.
Vid det här laget hade jag börjat förstå principen och ställde frågan om det möjligen fanns en möjlighet till detta synsätt även inom energipolitiken – i mitt vilda hemland har man lagt en massa tid och pengar på att stänga kärnkraft, vad tror ni om det? Detta möttes med entusiasm i sällskapet och konstaterandet att det finns ingen anledning att ta Greta på allvar förrän hon kräver kärnkraftverk i varje grevskap. Det är klart att de som helt avfärdar människans inverkan på klimatet antagligen är fler i USA än i Sverige. Alla höll med om att förrän alla hippies kräver massiv utbyggnad av kärnkraften kan det inte vara så allvarligt med koldioxidutsläppen iallafall. En skavande känsla av obehag kvarstår, men logiken är svåromkullrunkad.
Kvällen avrundades, och den här svårt hoppfulla och ändå uppgivna inställningen följde med mig. En plats att använda den är i alla händelser det så kallade Chat Control, alltså EU-reglerna som vad jag förstår syftar till att ge myndigheterna möjligheter att läsa all kommunikation alltid. Ingen frisk människa har synpunkter på avsikten, alltså att göra det svårare för de som gör sig skyldiga till de värsta brott vi känner, men det verkar ganska naivt att tro att dessa brottslingar inte kommer att hitta sätt att gå runt de etablerade kommunikationsvägarna. Kvar blir då bara alla vi andra sittande med alla negativa följder.
Trösten i sammanhanget är dock att från och med nu kan vi sluta ta alla på allvar som hävdar att det högextrema maktövertagandet är en fara. Om man på allvar menar att en fascistisk (eller nazistisk!) regim är ett hot, då kan man inte rösta för regelverk av Chat Control-typen.Det skulle nämligen innebära att myndigheter skulle ha koncentrationslägerlistorna färdiga på tio minuter, och regimen skulle därefter aldrig mer behöva oroa sig för att bli av med makten.
Nog för att jag tycker att det är tråkigt att myndigheterna ska läsa allt jag tycker och tänker, men jag kan i allafall sluta ta alla som gormar om fascism på allvar. Ingenting de säger äger längre någon vikt om de också röstar för Chat Control.
I hoppfull indifferens,
Eder Blankröstare
