Fick ovanstående bild från en läsare. Glömde lägga in den i dagens tidigare inlägg om bostadsbubblan, så det får bli separat. Centrala Stockholm, intill Stadshuset. “Bostadsrätter. Varning rasrisk.”
Storartat, och uppmärksamt att sett det hela.
Återkommer med ett inlägg om smågårdsbubblan, kräver dock lite research.
Ingen har förstås missat Jenny “The HOPA/HPOA”, och hur hon sade upp sig.
För er som missat detta, se nu uppsägningen online först.
Här hade man kunnat dra en del slutsatser om vikten att avskaffa LAS för ungdomar. Ingen uppsägningstid slår ju åt bägge hållen, och man kan på spektakulära sätt säga upp sig från sitt jobb och gå på dagen om man inte trivs eller hittar ett bättre alternativ. Vem vill ge negativ feedback till sin chef eller medarbetare om man skall tvingas jobba kvar i tre månader innan man väl får gå?
Fast HOPA/HPOA-Jenny har även gjort en uppföljare, vilket förtar det hela lite. För att inte förstöra något, klicka på uppsägningen först.
I takt med att allt fler gamla bruksorter går och dör så är sk factory outlets ett sätt att locka till sig turister. På ren svenska billig fabriksförsäljning av lokalt producerade produkter (eller importerade produkter i fallet grossister).
Karlskoga är ju en typisk sådan bruksort som nu försöker profilera sig som Teknikstaden när beställningarna från Försvarsmakten successivt faller. Det övas ju knappt ens med lös ammunition längre.
En lösning är förstås att Bofors säljer sina produkter via en factory outlet, så fulla av tillförsikt styrde vi semestern till metropolen Karlskoga, vackert beläget norr om sjön med det trevliga namnet Möckeln. Från en campingplats på andra sidan kunde man få följande fantastiska vy över världsmetropolen (grynig iPhone-bild, ber om ursäkt för det).
Tanken var förstås att ta ett besök hos Bofors factory outlet. Jag såg fram emot att lägga händerna på ett billigt, gärna bättre begagnat granatgevär Carl-Gustav, grg-48, eller i bästa fall en lite modernare grg m/86. Men de var tyvärr slutsålda. Butiken kunde erbjuda några fullbumpor andrasortering spårljuspansarspränggranater (slpsgr), men utan själva granatgeväret kändes det som ett onödigt inköp. Kanske något man kunde lagt ut till försäljning på Blocket eller Tradera, men det hade väl varit tveksamt om man tjänat något på det.
Desperat shoppinginställd som jag var köpte jag iaf en låda med andrasortering av spårljuspansarprojektil 90 LK (slpprj 90 LK) till Bofors 40mm-kanon som sitter på strf 9040. Den unga blonda sommarjobbande flickan i butiken intygade att det bara var mindre kosmetiska fel på granaterna och att de fortfarande skulle kunna slå ut en T-80 i sidan. Får fixa ett eldrör vid senare tillfälle. Överlag tyckte jag dock att Bofors Factory Outlet var något överhypad och hade ett klent sortiment.
Nästa besök var Bofors Test Center, men där satte stängsel med taggtråd och skyltar om tillträde förbjudet, skyddsobjekt och fotoförbud stopp för en visit. Man kan ju undra varför eftersom Bofors mer än gärna lägger ut filmer på sina produkter på Youtube ändå.
Nåja, det fick istället bli ett besök på ortens finaste restaurang, Max, demokratiskt placerad 50 meter från konkurrenten McDonalds. Nästa stopp blev sedan turistmagneten Nobelmuseet och Boforsmuseet. Mitt under högsäsong i juli månad och med strålande väder så var det förstås fullt av besökare.
Bofors har utvecklat en speciell stealthteknologi som gör att man inte kan se alla besökarna till museet, men jag intygar, det var fullt av folk. Låt er inte luras av bilden på en tom parkeringsplats ovan.
Vem kan liksom unvika ett museum där man, gammal som ung, får skjuta skarpt med alla Bofors produkter? Och på Nobelmuseet fick barnen själva göra sin egen dynamit av papper och nitroglycerin och sedan smälla av i en sandgrop. Helfestligt och kul för hela familjen!
Annat staden hade att erbjuda var bland annat Sveriges Tätaste Samling Av Järnvägsövergångar På En Trafikled, vilket var en upplevelse. Vi lät detta bli höjdpunkten på vårt besök. Tre järnvägskorsningar på 500m trafikled. Det ni! Norrleden i Karlskoga, en vägsträcka att minnas om ni väljer Karlskoga för nästa års semester.
Vi satte istället kurs mot Arboga och tittade på Försvarsmaktens nya Centralförråd, där man placerat hela svenska försvarets materiel i en enda oskyddad plåtbyggnad ovan mark, därifrån det skall beställas just-in-time via försvarsmaktens nya IT-system PRIO. På vägen stoppade vi in på en guidad tur i Riksbunkern mellan Nora och Lindesberg, men det får bli föremål för ett annat blogginlägg.
Fotnot: Tyvärr är Googles satellitbilder i Maps-appen på iPhone väldigt dåliga såväl i Karlskoga som i Nora, så navigationsupplevelsen försämras något i området. Fast kvaliteten är fortfarande god i Arboga, som väl anses ligga utanför den sk “Zonen”. Men säg den som är konsekvent, på Hitta.se är kvaliteten utmärkt, undantaget vissa platser som inte stämmer så bra med verkligheten.
Fotnot 2: Flera inslag i texten ovan är osanna. Det lämnas som en övning till läsaren att peka ut vilka. Godtyckligt utsedd vinnare får en styck gratis presentkod på en hyrfilm hos Headweb.
Humor är ett kraftfullt vapen. Amerikanska The Daily Show med Jon Stewart överträffar ibland sig själva.
T ex med nedanstående mycket pedagogiska genomgång av amerikansk energipolitik.
“Fool me once, shame on you. Fool me twice, shame on me. Fool me eight times: Am I a f[beep]ing idiot?”
Se nu inslaget på The Daily Shows hemsida.
Obamas uttalanden om att bygga ett amerikanskt energiobereonde på ny teknik och nya energikällor är inget nytt. George W Bush sade det. Bill Clinton sade det. George Bush Sr sade det. Ronald Reagan sade det. Jimmy Carter sade det. Gerald Ford sade det. Och Richard Nixon sade det.
Men absolut ingenting har hänt. Allt det här är bara skicklig retorik. Lustigt nog tror ändå tekniknaivisterna på det varenda gång, och det samma gäller här hemma i Sverige. Göran Persson sade att Sverige skulle vara oljeoberoende till år 2020, och definierade oljeoberoende som att högst 50% av våra drivmedel skulle komma från oljan. Sittande alliansregim säger år 2030.
På samma sätt är det i USA. Nixon sade att man till 1980 skulle uppnå målet. Gerald Ford sade 1985. Jimmy Carter sade år 2000. Bill Clinton hade inte sex med den där kvinnan och menade att USA kunde sluta vara beroende av andra länder för sin energiförsörjning till 2003-2004. Och George W Bush sade år 2025, men bara med innebörden att man skulle kunna ersätta 75% av importen från Mellanöstern med annan energi.
Sanningen vet vi ju redan. Sverige ökar nästan linjärt sin konsumtion av olja till transporter.
Hur ser det ut med transportbränslet för USA, med alla dessa stora uttalanden om att bli energioberoende? Dieselförbrukningen har ökat med 134% sedan 1983, förbrukningen av flygfotogen med 61% och bensinförbrukningen med 26%.
Samtidigt har USA egen oljeproduktion fallit med 39% sedan 1983.
Fast den här gången är det kanske lite annorlunda med Obamas stora fina uttalanden om en oljeoberoende framtid. För vi passerar just nu peak oil, och med det kommer även den globala oljeproduktionen att rasa. Till år 2030 riskerar det att inte finnas någon exportkapacitet kvar alls, inte ens USA:s granne Kanada, trots sin oljesand. Och då kommer USA uppnå sitt oberoende av importolja, för det finns helt enkelt ingen olja att köpa längre.
Fast det blir nog inte riktigt så trevligt som tekniknaivisterna utmålar.
Alla känner förstås till Dilberts princip, eller den relaterade Wanjas princip.
I seriestrippen Dilberts barndom gav skaparen ut en bok som hette The Dilbert Principle. Tesen i boken, själv principen, var att en person stiger i organisationen i omvänd proportion till sin kompetens. Detta för att minimera skadan personen kan åstakomma bland de som faktiskt utför något arbete.
Problem uppstår förstås när företagsledare och politiker når toppen. Då finns det ju inte längre någonstans man kan skicka dem för att bli av med dem innan de hunnit göra skada. För Sverige har det dock ändå fungerat, då vi har kunnat exportera oönskade gamla företagsledare som passerat bäst-före-datum och släppa fram färskt blod och lite nya tankar. Ungefär som vi under 1800-talet kunde exportera oönskade element till att kolonisera Nordamerika och USA.
Låt oss kalla denna företagsledareexport för Svanbergs princip. Och det har fungerat utmärkt. Nu var det ett brittisk företag, BP, som Svanberg skadade och inte något för Sverige viktigt bolag.
Tyvärr innebär ju just Svanbergs groda från igår att denna sista säkerhetsventil för att bli av med oönskat dödkött från våra svenska företagsledningar nu riskerar att strypas åt. Det skall nog mycket till innan något utländskt företag återigen vågar rekrytera svenskar till ledande positioner där man kan behöva tala med media, eller för den delen kunder eller anställda. Istället kommer gamla gråa företagsledare utan visioner att tvingas stanna kvar i Sverige och stagnera svenskt näringsliv och företagande ännu mer. Eller låta grodor hoppa ur munnen och drabba svenska företag istället för brittiska.
Möjligheten att bli av med gubbarna så att unga och fortfarande hungriga ledare kan ersätta dem är kritisk för Sveriges konkurrensförmåga. Se bara på hur det gått med det svenska försvaret där vi numera kan uppbringa fler överstar och generaler än vi har stridsvagnar, vilket förklarar varför det blir som det blir.
Jag ser ingen lösning på problemet. Vad gör svenska staten? Skadekontroll, tack.
För politiker finns ju åtminstone EU som möjlighet att exporteras bort från Sverige, liksom en massa möjligheter att dumpa bort dem till landshövdingetjänster. Eller så får de bli ordförande för svenska Röda Korset. Kanske behöver vi någon form av Samhall för gamla svenska företagsledare?
Tillägg: Svanbergs princip bekräftas delvis i en ny artikel i SvD, där retorikexperten Katti Strandberg säger följande:
– “Jag är inte särskilt förvånad. Överlag ser man ofta prov på tafflighet på en sådan här hög nivå där självinsikten saknas.”
