humor

I webbens barndom på 90-talet fanns en saligt insomnad websajt som hette Kulturchock och handlade om hur man överlever som svensk i USA, eller som amerikan i Sverige. Sajten lever i någon form av epitafium kvar på webben.

En artikel som lämnade bestående intryck på mig handlade om skillnaden mellan baseball och brännboll, och hur man i detta kan se skillnaden på USA och Sverige. Jag tror att artikeln jag tänker på hette Brännboll: baseball for anarchists. Eller så är mitt minne bara dåligt.

Den kommunistiska slagdängan är ju “From each according to his ability, to each according to his need”. Detta är extra tydligt i just brännboll, där en liten grupp samhällsbärare skall bära upp resten av laget som får fuska med utan att bidraga nämnvärt själva.

I baseball åker man ut om man inte träffar bollen, man blir bränd. I brännboll kan man inte bara välja mellan enklare brännbollsträn, så alla har en chans att träffa. Man kastar som bekant själv upp bollen för att maximera chansen att även den sämsta slagman kan lyckas träffa bollen. Och även om man missar bollen så kan man gå fram till den första basen. Resten av laget kan rent av få springa på en missad boll om utelaget inte ser sig för. Det spelar på äkta socialdemokratiskt vis alltså ingen roll hur dålig man är, man får vara med och springa ändå och kan oavsett själv välja svårighetsgrad.

Det finns ju inte heller någon pitcher i motståndarlaget som man testas mot, utan det är bara din egen förmåga som spelar roll när du skall slå. Ett typiskt statligt monopol alltså.

I baseball får det bara stå en spelare vid varje bas, och det betyder att alla måste springa samtidigt, och springa lika bra. De duktiga individerna arbetar tillsammans mot samma mål som en grupp. I socialdemokratiska brännbollen så kan de snabba springa om de långsamma, som inte ens behöver springa utan kan öva inför sommarjobbet hos kommunen och stå och prata vid en bas istället för att deltaga i spelet. Dessutom finns det i brännbollen ett utbrett fusk där man successivt flyttar sig längre och längre bort från basen för att få en chans att springa även när någon klåpare helt missar med det platta brännbollsträet. Något sådant fusk tolereras inte i baseball, men bidragsfusk och att gå kring reglerna är ju inte direkt ovanligt i Sverige. Det börjas alltså redan i grundskolan.

I baseball är dessutom bollen stenhård och brutal. Inte bara måste alla hålla sig till samma baseballträ och dessutom ha speciella handskar för att kunna fånga bollen, utan man får också kasta denna mycket hårda boll på motståndarlagets spelare och på så sätt bränna ut dem. Det är en hård värld i baseballen, och ingen plats för mesar eller underpresterare.

Slår man en lyra så blir man också bränd i baseball, och riskerar dessutom att hela laget får byta plats och gå ut på planen. I svensk brännboll får utelaget bara lite poäng, men det utgår inget straff för att ha slått en lyra.

Baseball spelas inte heller på tid, utan på prestation. Så länge innelaget presterar får de stanna kvar och plocka poäng. Men i den socialdemoratiska brännbollen skall alla få chansen att slå, och därför byter man när klockan säger till.

USA och baseball är alltså ett teamwork för duktiga människor, medan man i Sverige låter ett fåtal duktiga slagmän dra runt hela laget, i den mån de övriga lagmedlemmarna alls är intresserade av att springa och inte bara vill pilla sig i naveln.

Det är riksdagsval i år igen. Återstår att se om svenska folket vill se mer baseball eller fortsätta spela brännboll?

Vad spelar du helst? Baseball eller brännboll? Eller kanske softball, baseball med en mjuk boll?