En läsare som arbetar som specialistsköterska förmodligen inom akutvården någonstans i Västra Götalandsregionen lämnade en lång och insiktsfull kommentar om vården i artikeln om facket och övertidsblockad, som dök upp sent på grund av första postningen och därmed behövde godkännas. Jag postar den nedan, och påminner också om att VGR nu för att göra saker ännu värre ska införa det nya IT-systemet Millenium, som riskerar driva bort en del personal och leda till … felbehandlingar.
Läsaren THoD:s kommentar lyder:
“Som anställd specialistsjuksköterska i Västra Götalandsregionen (åtta år) är detta mina observationer och anekdoter. Jag förstår att detta är ett “från golvet och upp”-perspektiv där jag inte har insyn i vissa problemområden och att det kan finnas rimliga förklaringar för vissa företeelser. Det är dock väldigt frustrerande oavsett.
Min upplevelse inom akutsjukvården är att det lider av ett “death by a thousand cuts”-problem. Det är oftast aldrig ett isolerat problem som får omvårdnadspersonal att försvinna bort.
– Lön är inte allt men väldigt viktigt. Lönerna överlag har gått upp de senaste åren och många sjuksköterskor har gått upp i lön. Men precis som bloggen har nämnt tidigare är denna löneutvecklingen helt utplånad på grund av konjunkturen. Många gånger är det inte ingångslönerna som är problemet utan dålig spridning över tid. Kompetens lönar sig sällan.
– Övertid är inte allt. Vissa tycker om att jobba övertid, vissa gör det inte. Ofta är detta kopplat till ålder och familjesituation. Där skon klämmer dock är att vi har en trend där övertid sker så ofta att du aldrig är “ledig”, massutskick av SMS, forcerade byten av arbetspass och inringningar är väldigt vanligt.
– Många nyexaminerade sjuksköterskor skräms iväg väldigt lätt på grund av att sjukvården som bedrivs är mycket mer avancerad än det du är skolad för att verka inom. Många får en känsla av att vara en belastning snarare än att vara en tillgång. Har haft en genomströmning av 50+ nyexade kollegor de senaste 5-6 åren. Alla säger upp sig inom 1-2 år.
– Många rutinerade sjuksköterskor är trötta på att slita hund varje pass, utbilda nya kollegor som säger upp sig, axla ansvar för “två”, osv. De säger också upp sig.
– Kroniska överbeläggningar är ett faktum. Min enhet hade alltid över 105% beläggning upp till 115% hela 2023. Det finns aldrig luft i systemet. Vi- och dom-tänkandet är förhärskande där alla försöker skydda sin verksamhet/enhet mot mer överbeläggningar. Den som skriker högst vinner. Patienter behandlas, i denna kontext, mer eller mindre som ett boskap som ingen vill ta ansvar för.
– Det finns en dissonans i resursstyrningen internt – vissa enheter får kosta väsentligt mer – andra skall bara producera med befintliga resurser.
– Vi vårdar idag akut sjuka, multisjuka äldre på vårdavdelning som innan covid skulle gått till högre vårdnivå – IMA/IVA. Vi gör det med mindre kompetens, sämre utrustning, mindre personal.
– Extremt tung byråkrati, toppstyrning och informationsfiltrerning – vill du göra någon förändring som berör verksamheten? Du lär få vänta. Kostar det pengar? Glöm det!
– Undermåliga vårdlokaler sett till ytor och hjälpmedel som har passerat sin livsgräns. Du vårdas i DDR-lokaler designade för 70-80-tals vård med 4-salar (som används som 5-salar) där alla kan njuta av att använda delad toalett, bristen på sekretess, lukten av avföring och smittsamma patogener tillsammans (sarkasm)!
– Extremt JIT-tänk råder i kostnadsbesparande syfte. Jag är verksam inom en akutenhet med traumaansvar och vi behöver ha buffert. Vi har nu dock kroniska problem med materiell på grund av nytt system för minskat lagerhållande. Det är så dåligt att vi ofta får brist på de mest elementära saker så som t.ex. sängkläder och patientkläder. Vad sägs om brist på sockeplastsockar för att minska risken för fallskador för patienter som vårdas för falltrauma? Ironin är också påfallande där vi med JIT-perspektiv gick in i covid-epidemin och hade jätteunderskott på skyddsutrusning. Vi har MSB som verkar för ökad resiliens i samhället och i de offentliga institutionerna på grund av försämrat omvärldsläge – istället svänger regionen åt andra hållet. Organisationen jag verkar inom verkar inte ha lärt sig något!
– Vi har ett traumaansvar men övar ALDRIG kärnverksamheten för traumamottangande vid större händelse. Endast ledningen övar. Var skall vi göra av alla patienter om större skadeutfall sker i närområdet och det är fullt överallt?
– Ingen vet fortfarande var de är krigsplacerade.
Sen återfinns naturligtvis IT-problemen, administrationen, kommunikationsproblemen på grund av många huvudmän i sjukvården etc.“
Angående IT-problemen så införs nu joirnal- och IT-systemet Millenium, där taligenkänningen redan börjat införas istället för att läkare ska spela in journalanteckningar som sedan skrivs ner av kompetenta läkarsekreterare (det heter något annat numera, typ vårdadminitratörer).
Det blir av och till allvarliga fel med taligenkänningen, som dessutom är tränad på Region Skånes vokabulär, och ofta inte klarar vardagliga benämningar, så allt måste bli på latin. Tidigare har läkarsekreterarna ordnat till det hela, men det upphör nu.
Ett annat problem är att läkare med utländsk bakgrund börjar se sig om att flytta från VGR och Sverige, då de utan perfekt svenskt uttal inte vill ta ansvar för felaktiga journalanteckningar och därmed riskera patientsäkerheten. Så det kan bli brist på läkare i takt med att det nya systemet införs.
Så vårda din älska, träna, ät bra och dö ändå. Så länge du inte behöver vård klarar du dig i Västra Götalandsregionen. Bårtransport av avlidna ansvarar kommunen för och är utlagt på de privata begravningsentreprenörerna, så det löser sig.
