Egypten

Lyssnade något road på riksdagens utrikespolitiska debatt på P1 under förmiddagen.

Vad som med all tydlighet framkom, och bekräftades av Urban Ahlin (s) genom dennes vägran att svara på frågorna om det hela, var att (s)ocialdemokraterna sitter i Socialistinternationalen tillsammans med Tunisiens expresident Ben Alis parti och tillsammans med Egyptens expresident Mubaraks parti, och har gjort så i flera decennier. Det innebär att dessa partier träffas regelbundet och utbyter erfarenheter och delar en gemensam värdegrund i egenskap av Kamrater i Socialistinternationalen.

Bland de som gick hårdast åt Ahlin var förstås utrikesminister Carl Bildt (m), men även Sven-Olof Sällström (sd) som påtalade att socialdemokraterna sitter kvar i Socialistinternationalen tillsammans med t ex Elfenbenskustens diktator som vägrar avgå trots att han blivit bortröstad i allmänna val.

Sällström påtalade också att länder som Egypten mfl inte skrivit på FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, utan endast den mindre fria sk Kairodeklarationen då många muslimska länder anser att FN:s deklaration om mänskliga rättigheter inte är förenlig med islam eftersom den innehåller saker som religonsfrihet, kvinnors frihet mm. Så när vi i väst hyllar Egyptens frigörelse så är det inte mänskliga rättigheter med våra mått mätt det handlar om.

Överlag var det lustigt att upprepade gånger höra hur revolutionen i Egypten kallades för fredlig och icke-våld, trots hundratals döda eller misshandel och övergrepp på journalister. Ett 70-tal polisstationer har bränts ner. Fredligt icke-våld fungerar tydligen olika i Sverige och i Egypten men flera svenska riksdagsmän hyllade den fredliga revolutionen, och alla såg just sin agenda. (v) såg kvinnornas frigörelse, (mp) ser det som bra för miljön osv osv.

För övrigt har nu oroligheterna spritt sig till Libyen och diktatorn Khadaffi, som är ordförandeland i FN:s kommitté för mänskliga rättigheter. Eller pajaskommitté som (sd) kallade den i debatten.

Detta är inte ett (sd)-positivt inlägg måste jag som är PK-media påtala, men jag måste säga att det är uppfriskande med något nytt i riksdagsdebatterna. Dock behöver nog (sd) och Sällström fila lite på debattteknik och talförmågan, men det är förstås inte lätt som ny i riksdagen. Roligaste felsägningen, som han korrigerade, var ”sd-förrädare” istället för ”sd-företrädare”.

Det väsentliga man skall ta med sig är att både Ben Ali och Mubarak är socialdemokraternas kamrater sedan många år tillbaka och de delar alltså värdegrund så länge inte Urban Ahlin förnekar detta. Och man försöker alltså inte ens tvätta av sig samarbetet utan försöker tiga bort det.

På sätt och vis är det bra. Den som tiger skäms och det är ett hälsotecken från Ahlin.