Inbördeskriget verkar ta fart i Egypten, som nu har utlyst undantagstillstånd efter att minst 124 islamister och sharialagförespråkare, sympatiserande med det potentiellt 7errori5tstämplade Muslimska brödraskapet, dödats och över 500 sårats i strider (strider = bägge sidor skjuter). Egyptens polis och militär sätter alltså nu in vapenmakt i kampen mot religiösa extremisters kamp för att få förtrycka och förfölja andra religiöst, inklusive minoriteter och kvinnor. (Schibsted/SvD)
Latest in Egypten
I svensk media och från alliansregimen, speciellt utrikesminister Carl Bildt (m), som tydligen inte låtit bli rosévinet i Almedalen, kritiseras generellt militärkuppen i Egypten och störtandet av den islamistiska Mursi-regimen. Men äntligen släpps en annan röst fram, nämligen journalisten Salam Karam, som påtalar det korrekta hos Schibsted/SvD Opinion. Störtandet av Mursi-regimen är legitimt.
Alla diktatorer eller regimer som störtas av folket innebär per definition ett olagligt maktövertagande. Detta eftersom alla diktatorer och regimer, inklusive alliansregimen, har stöd i lagen, lagar de själva skriver.
Men även i en diktatur utgår makten från folket och det är inte intressant vad som är legalt, det intressanta är vad som är legitimt. Alliansregimen i Sverige är t ex både legal och legitim, eftersom den inte störtas av folket. Enligt opinionsundersökningarna är en majoritet i Sverige emot regimen, men den behåller sin legitimitet eftersom svenskarna accepterar regimen, trots att de är emot den.
Det samma gäller i diktaturer. Så länge folket fogar sig och accepterar regimen behåller den sin legitimitet. Vad lagen säger är ointressant. Till slut tröttnar folket och då faller alltid regimen – det har skett i Rumänien, Östtyskland, Tjeckoslovakien, Polen, Sovjetunionen, Tunisien, Egypten mm. Den som likt Carl Bildt beklagar att Mursi avsattes av folkviljan, implementerat av militären, ogitligförklarar även alla kommunistdiktaturers fall i Östeuropa, inklusive Sovjetunionens upplösning.
Så vad är egentligen problemet här? Antagligen är det så att alliansregimen och dess hantlangare inom mediaeliten, är rädda för en underbar europeisk årstid, där folket reser sig och kastar ut regim efter regim, inklusive politikerfrälset i Bryssel, inklusive den nuvarande eller framtida svenska regimer, och drar makteliten inför folkdomstolar och gör processen kort med dem. Uslingar förblir uslingar även om de gömmer sig bakom ”demokratiska val”.
För medger man att det är legitimt att störta en regim, även om det är olagligt, så är man rädd att man öppnar Pandoras ask. I ett skuldkrisande och stagnerande EU så försvagas legitimiteten hos allt fler regimer. Godkänner Carl Bildt att man störtar Mursi, så godkänner man också att greker, cyprioter, spanjorer, portugiser, fransmän, italienare mfl reser sig och kastar ut sina regimer och återställer makten till folket istället för politrukerna och bankirerna.
I västvärlden har vi glömt att all makt utgår från folket och folket har glömt bort sin styrka. När Carl Bildt fördömer militärkuppen i Egypten så darrar han på rösten. Han är rädd. Rädd för Europas folk.
Aktuella Egypten (med gårdagens utlovade och genomförda militärkupp) är en mycket intressant studie i olja och peak oil – landet har inte bara passerat nationell peak oil, utan uppvisar också den sk exportlandmodellen med ständigt stigande inhemsk konsumtion, samtidigt som oljepriset skenat.
 |
| Egyptens oljeproduktion, -konsumtion,
-nettoexport och exportintäkter 1965-2012 |
Nationell peak oil inträffade 1996 (EIA) på 934 tusen fat oljeekvivalenter om dagen (kboed). Året innan toppade landets oljeexport på 471 kboed och med i princip linjärt stigande oljekonsumtion är landet numera en oljeimportör med 91 000 fat nettoimporterad olja om dagen.
Samtidigt har exportintäkter, baserat på Brent-oljans referenspris – verkliga intäkter är förstås lägre beroende på oljekvalitet och transportkostnader, från 3.259 miljarder USD för hela 1996 till ett importbehov om 3.707 miljarder USD för 2012. Det handlar om en skillnad på ca 7 miljarder USD om året från toppen till nuläget.
Oljepriset har som bekant skjutit i höjden sedan 90-talets slut och Egypten pumpade alltså upp och bort sin exportoljekapacitet medan oljan var billig, för att istället behöva importera allt mer när oljan blivit allt dyrare. Vi i västvärlden tackar förstås för att Egypten sålde sin olja billigt när det begav sig, precis som vi tackar Norge för att ha sålt det mesta av sin olja billigt istället för att låta den ligga kvar under havsbotten för att sälja den dyrare, nu när landets oljeproduktion är i fritt fall sedan 2001.
Egyptens nedgång i oljeproduktionen har tack vare omfattande investeringar stoppats upp för tillfället runt 700 000 fat olja om dagen, men landet måste ändå importera mer och mer olja. Vi ser här hur stigande oljepris leder till ökade investeringar och dämpat produktionsfall, men man klarar inte av att öka produktionen till fornstora dagar, utan sedan en ny tillfällig topp 2009 så faller produktionen igen, trots betydligt högre oljepris än just 2009.
Ett annat problem är att den egyptiska staten subventionerar bensin och diesel vid pumpen, istället för att som oss i västvärlden beskatta bränslet. Det betyder att staten fått allt högre kostnader när oljepriset skenat iväg och konsekvenserna är alltså inte bara förlorade exportintäkter. Egypten sitter således i en rävsax med stigande oljepriser, fallande oljeproduktion, stigande oljekonsumtion och både fallande intäkter och ökade utgifter för staten.
Ovanpå detta behöver Egypten importera allt mer livsmedel, eftersom landet likt Sverige inte kan föda sin befolkning. Till skillnad mot Sverige är man dock betydligt fattigare, men måste som bekant ändå äta precis som oss. De skenande priserna på matråvaror sedan millennieskiftet slår alltså betydligt hårdare mot Egypten än mot Sverige.
Men det älskade BNP och BNP per capita stiger ändå i Egypten, så generellt har egyptierna fått det bättre – så till den grad att de åtminstone kan göra revolution via Twitter och Facebook på sina mobiltelefoner. Till skillnad mot Sverige innebär det dock inte att man gillar ett svenskt uppror på nätet, utan tillämpningen av sociala medier är lite annorlunda och påverkar till skillnad från i Sverige makten, som här i Sverige förpassar alla upprop till soptunnan och diariet, medan det är makten som förpassas till soptunnan i Egypten.
Förkortad engelskspråkig version av inlägget hittas på bloggens pidgin-engelska syskon.
Man kan åtminstone inte säga annat än att Egyptens militär står för vad de säger. 48-timmarsfristen kom och gick och med den gick militären in och avsatte islamisten Mursi och Muslimska brödraskapet och en teknokratregim ska ta över tills vidare eller för tillfället. Islamistiska TV-kanaler har stängts mm.
Den underbara arabiska våren tar aldrig slut. Via ZeroHedge, som bevakar egyptisk television, rapporteras det nu att militären i Egypten fått nog och om inte folkets vilja följs, så blir det en militärkupp inom 48 timmar.