Guadeloupe med huvudstaden Pointe-á-Pitre (PaP) är som ett franskt län, departement, och en full del av EU med sin internationella flygplats en av huvudingångarna till Karibiens Leeward Islands och då särskilt för fransmännen. Nedan följer lite foton från platsen, där Lena och jag mönstrade på katamaranen.
Guadeloupe är inte en liten plats. De två sammanbundna öarna Grande-Terre och Basse-Terre har lite mindre än 400 000 invånare om än minskande när många flyttar till Frankrikes fastland för jobb. Som ett franskt departement är man en full del av Frankrike, inklusive att man tillsätter parlamentsledamöter, och som del av EU är det också enkelt att ta sig dit. Själva flög vi direktflyg från Orly.
Det finns en klar dominans av franska turister här, men också tyska, och det verkar också vara en stor knutpunkt för kryssningsfartyg, som dagligen kommer och går. Det är trots allt bara direktflyg från Paris så är man på plats och har Medelhavsvärmen även på vintern.
Andra stora internationella flygplatser på Leeward Islands är nederländska Sint Maarten (artikel från 2019 och bokreserachen för Redovisningsavdelning Marviken) och fd brittiska Antigua, och min känsla är att Guadeloupe påminner mycket om Sint Maarten, men med PaP får man mer storstadskänsla, lite som Nice på franska Rivieran kanske, som kan vara rätt ruffigt om man förvirrar sig bort från turistområdena.
Ankomsten inleds med olika försök att blåsa oss på taxi där vi ska betala fullt pris men dela med andra resesällskap som också ska betala fullt pris. Lena är dock berest, har varit i Karibien förr, inklusive under världsomseglingen, samt har en ickesvensk inställning till förhandlingsprocessen och till slut hittar vi en taxi som kör på taxameter vilket visar sig vara billigare än angivet fastpris trots en enligt Google Maps liberal och dubbelt så lång omväg till vår destination, men så blev det ingen dricks heller. Taxichaffissen visste att vi visste, och det ingår väl i spelet, så inga sura miner. Taxi är för övrigt enda anledningen till att ha kontanter visade det sig.
Vi mönstrar på katamaranen i ett kärt återseende med skepparen, en fd fransk IT-konsult och fd företagare inne på sin andra pension, och dennes flickvän. Jag har seglat med honom 2020 och Lena som crew totalt fem gånger tror jag, både i Medelhavet och i Atlanten, men nu korsade han över till Karibien i december.
På redden inne i hamnen i PaP ligger även en norsk monohull och två danska visar det sig, men annars domineras segelbåtarna förstås av franska.
Ganska snart invigs vi i det karibiska vädret på Leeward islands så här års. Stabila 25 – 30 grader, och kanske nedåt 22 nattetid om det vill sig väl. När som helst kommer det störtskurar med regn, vilket gör att man inte kan sova med taklucka eller ventiler (fönster på en båt) öppna, utan det är bara att vänja sig vid värmen. Det här är ingen charterkatta med A/C, utan man får helt enkelt vänja sig vid klimatet.
Som boende i Sveriges regnigaste område Sjuhärad är man visserligen van vid regn, men hemma regnar det hela dagen om det regnar, inte i tio minuter. Det är dock god sikt mot horisonten iaf till havs så man får god förvarning innan regnskurarna driver in.
Samtidigt är det inte kvalmigt och fuktigt i luften, utan rätt torrt och regnet tillsammans med den ständiga vinden från öster agerar svalkande, men man undviker att sitta i solen om man slipper. Särskilt där det också är lä.
Vi anlände sent, så det var egentligen bara middag, få upp Starlinken och sedan gå och lägga sig. Skepparen påtalar att eventuellt oväsen under natten bara är kryssningsfartyg som kommer och går. Vi ligger också intill farleden för fartygen till bränsledepån och containerhamnen.
För övrigt finns det en hel containerbaserad logistik för kryssningsfartygen, som ingalunda sourcar förnödenheter lokalt, utan tar emot dem via förskickade containers till de hamnar man lägger till – stålburkar fyllda med vinflaskor och allt annat som går åt till turisterna, medan färskvaror flygs in.
Med fem timmars tidsskillnad blev det sedan uppgång 02-03 varenda vardag för min del för att skriva ekonomibloggen och om jag inte även skrev Ukraina samtidigt så var det upp igen vid 05 – 06 och morgonsolen för Ukrainaartikeln.
Fem timmars tidsskillnad åt det hållet är ett helvete – mycket bättre att jobba från Asien där men istället kan ta det lugnt hela förmiddagen och först måste skriva dagens ekonomiartikel vid 13-tiden.
Andra dagen tar vi dingen in till marinan för att proviantera på Carrefour, och tryckte även in ett kort landhugg till turistfällan kryddmarknaden. För övrigt skönt att klara hela resan utan kort eller kontanter, utan köra allt med klockan och Apple Pay så behövde man inte oroa sig över ficktjuvarna på marknaden.
Carrefour stod för den egentliga enda provianteringen, även om det blev några små tillskott av bland annat ägg på senare landhugg.
I marinan håller charterturister på att mönstra av och mönstra på sina kattor och bitvis är kajen överlastad av stora resväskor. Själva reste Lena och jag bara med var sin ryggsäck, plus en separat datorväska för Starlinken som är lite för omtålig för att bankas in i den övriga packningen. Lite oklart varför man behöver stora resväskor för att segla i Karibien, men alla har olika preferenser och behöv antar jag. Eller är där längre. Vi var bara iväg i tio dagar.
Sedan packar vi ihop oss, för vi ska inte stanna i storstaden PaP, utan drar vidare. Även Marie Gallant och Isles des Santes ingår i Guadaloupe, vilket för övrigt gör att PaP också är en startpunkt för många som chartrar en katta, då man kan segla runt mellan öarna utan att behöva klarera ut från Frankrike. Ska man dock över till vulkaniskt aktiva närliggande och halvt evakuerade Montserrat måste man klarera ut ur Frankrike, in och sedan ut igen från Montserrat vilket är en del pappersarbete. Vet inte om charterfirmorna är så pigga på att turisterna seglar nära vulkanen öht. De flesta håller sig nog till Guadeloupe, Marie Gallant och Isles des Santes.
Vi får kryssa ut ur hamninloppet, som också halvt blockeras av ett rev, och det går trögt tills vi väl kommer ut på öppet hav och vinden för oss mot Isles des Santes i ofta över tio knop speed over ground.
Mer om den destinationen i nästa artikel i ämnet där Isles des Santes är en betydligt i intressantare plats än Pointe-à-Pitre. Och Karibien istället för Nice.
Det kommer separat artikel om Starlink Mini för segling utomlands eller offshore, så jag går inte in på detaljer just nu, annat än att detta uppenbarligen fungerat enormt bra, då jag de senaste tio dagarna alltså varit utomlands och kört Starlink (utom på flyg och flygplatser). Lena har även haft videokonferenser och möten online i sina jobb.
