Hem Etiketter Artiklar med etikett "Andra världskriget"
Etikett:

Andra världskriget

CornuguideFörsvar

Foton: “We didn’t do it because it was easy, we did it because we thought it was easy” – promenad med packning upp och ner för Gibraltarklippan

FörsvarKulturPolitik

Foto: Säkerhetspolitisk promenad i London

Latest in Andra världskriget

Uncategorized

Rysk domstol fäller ryss för “historieförfalskning” om Sovjets angrepp mot Polen 1939

av Cornucopia?

Andra världskriget startade den 1:a september 1939 när Tyskland tillsammans med sin via Molotov-Ribbentroppakten allierade Sovjetunionen anföll Polen. Detta är dock förbjudet att skriva något om i Ryssland numera och en rysk domstol har nu fällt en rysk man för “historieförfalskning” när han länkat en artikel om detta i sociala medier.

Stalin skakar hand med Ribbentrop.

Meduza skriver, refererande till ryska Komersant:

“A court in Perm has fined a local man 200,000 rubles ($3,120) for reposting on social media an article titled “15 Facts about Bandera’s Followers, or What the Kremlin Isn’t Saying.” He is the region’s first conviction under Russia’s new law criminalizing the “rehabilitation of Nazism.” The court determined that the article in question contained knowingly false information about the joint attack by Nazi Germany and the USSR against Poland on September 1, 1939, and about the causes of the Second World War.”

Foto på general Guderian och general

Krivoshein vid den gemensamma

segerparaden i Brest efter att

Tyskland och Sovjetunionen besegrat Polen.

Åklagaren hänvisar bland annat till den fällde mannens höga betyg i historia, som ett argument för att han är skyldig till historieförfalskning. Så ju bättre man är på historia, desto skyldigare är man.

Tyskarna anföll Polen den 1:a september, under Molotov-Ribbentroppaktens garantier, samt utlovade uppdelning av Polen och Baltikum mellan Tyskland och Sovjetunionen.

Den 17:e september påbörjade Sovjets anfall efter att man fått färdigt ett fredsfördrag med Tysklands allierade Japan. Ryssarna ägnade sig åt etnisk rensning via massarresteringar, summariska massavrättningar och deportering av hundratusentals civila polacker, inklusive kvinnor och barn, till bland annat Sibirien.

Det är alltså inte längre tillåtet att nämna Sovjetunionens inblandning i starten av andra världskriget. Böterna i det förekomna fallet var 250 000 rubler, eller drygt 30 000 svenska kronor, vilket är ett enormt belopp om flera månadslöner för en vanlig ryss.

Underskriften på Molotov-Ribbentroppaktens hemliga del.

Ryssland är som bekant rankad som en av världens hårdaste diktaturer utifrån ett 60-tal olika bedömningspunkter som ansedda Economist utför. Detta var före de nyligen klubbade ännu hårdare repressiva lagarna. Vitryssland, Vietnam och Kuba är mildare diktaturer än Ryssland enligt The Economists sammanställning.

67 kommentarer
0 FacebookTwitterPinterestLinkedinRedditEmail
Uncategorized

Slutsatser kring allmänhetens bruk av Nukemap

av Cornucopia?

I dag är det 70 år sedan den första insatsen av kärnvapen i krig, atombomben mot Hiroshima. Med anledning av det kan det vara interssant att läsa kärnvapenhistorikern Alex Wallersteins utvärdering av hans tjänst Nukemap från juli i år.

Antal detonerade kärnladdningar per land.

Atombomben mot Hiroshima var det andra detonerade kärnvapnet, och kom att följas av motsvarande mot japanska Nagasaki och därefter 2 343 ytterligare detonerade kärnvapen, även om Hiroshima och Nagasaki än så länge tack och lov är de enda som satts in skarpt i krig eller strid (Sydafrikas/Israels detonation till havs kan förstås rent hypotetiskt satts in mot ett skarpt mål).

Flest kärnvapendetonationer står för övrigt USA för med 1 153 detonerade laddningar.

Det kan vara av intresse att tänka på att prata om dessa vapen som kärnvapen. Idag finns det i princip inga atombomber, vilket brukar användas som benämningen på fissionsbomber. Istället är alla kärnvapen termonukleära, dvs vätebomber. Mycket små fissionsbomber används som detonatorer för en vätebaserad fusionsbomb, vilket kallas för termonukleär (eng thermonuclear), vilket också ger möjlighet till moderniteter som dial-a-nuke, genom att man styr hur mycket eller lite väte som finns i den termonukleära kammaren vid detonationen av tändhatten i form av en liten fissionsbomb liten som kanske en eller två nävar.

Alex Wallersteins utmärkta tjänst Nukemap har jag skrivit om många gånger förut, och är väl värd ett besök för att studera hur stor eller liten effekt kärnvapen har om de skulle sättas in.

Under rubriken So Long, Mom, I’m Off to Drop the Bomb: A Case Study in Public Usage of an Educational Tool utvärderar Wallerstein användandet av Nukemap. Generellt verkar man använt tjänsten för att “bomba sina grannar”, dvs mest tittat på mål i sitt eget land, eller rent av där man bor.

“First and foremost, it is clear that the users appreciated the ability to “nuke their neighbors,” as it was commonly put. The ability to easily situate the “ground zero” point at an arbitrary location, and to put in an arbitrary weapons yield, helped to personalize this tool (on the other hand, these features may have trivialized it for others). Many people refer to NUKEMAP as a “game,” which was not the intention (and there is no “gameplay,” strictly speaking). Many described using it as “fun,” which is not a term usually associated with targeting nuclear weapons and evaluating their effects. Still others, even when calling it “fun,” referred to it as “scary.” This fun/scary coupling is perhaps a novel way to approach the imparting of otherwise dry data about nuclear weapons.”

Wallerstein noterar att Sverige är avvikande, och konstaterar att det antagligen beror på mina länkningar, vilket ändrat förhållandet detonationer och besök:

“One anomaly is that Sweden makes up six percent of the detonations but only four percent of the visits; this is likely because a popular Swedish blogger took the time to render a very detailed, multiple-nuke attack plan with some 40 detonations on it, thus multiplying the number of detonations for each of those users considerably.”

Vilket i sig alltså kan bero på detta scenario.

Det finns fortfarande en debatt kring USA:s kärnvapeninsatser mot Japan kontra den långt planerade invasionen av Japan i Operation Downfall (Coronet+Olympic). Det handlar om huruvida Japan gett sig ändå, huruvida kriget kunde avslutas tidigare, eller om man hade varit tvungen att invadera Japan, med miljontals ytterligare döda som resultat.

Något svar på det kommer vi aldrig få, även om det skrivits flera böcker inom alternativ historia om vad som kunde hänt om USA inte satt in atombomben, t ex Death is Lighter Than a Feather. Men debatten om rätt eller fel kommer nog leva länge än.

9 kommentarer
0 FacebookTwitterPinterestLinkedinRedditEmail
Uncategorized

Psyopsuppsamling inför ryska ockupationsdagen i morgon

av Cornucopia?

I morgon firar man i Moskva den sk ockupationsdagen, när Hitlertyskland lade ner vapnen och den sovjetiska 45-åriga ockupationen av Östeuropa inleddes. Eller som det kallas av vänsterpressen, “befrielsen”. Med anledning av detta går psyopsen på högvarv, men moteld ges också.

Framför allt ger Patrik Oksanen på Hela Hälsingland en omfattande ledare, där han exponerar lögnerna som far runt nu, signerade ryska propagandakanalen Sputnik, som nu även finns på svenska,  Aftonbladets Åsa Linderborg och FB-gruppen Anti-Euromaidan Sweden och deras laddningar av lögner inför ett psyopsframträdande i svensk public service.

“Från stora som små historierevisionister har den senaste tiden små och stora historiska felaktigheter, rena lögner eller vantolkningar kommit om orsaken till kriget, krigsförloppet och dess efterverkningar.Här kommer några av dessa, utan inbördes rangordning och utan att ha värderat om det okunskap eller medvetna felaktigheter som bakom påståendet. Tillsammans utgör de en väv av historiebyggande som fyller en politisk funktion.”

Läs. Oksanen radar på punkt efter punkt upp hur historierevisionisterna har fel och påtalar också att större delen av Tysklands ekonomiska resurser gick åt till att strida mot de västallierade, då kvalificerade system som Luftwaffe, Kriegsmarine, luftvärn mm var insatt mot väst, som också var de som bombade sönder Tysklands ekonomiska resurser. Skyttesoldater är “billiga”, u-båtar, flyg, piloter, och fabriker är det inte.

Av Sovjet “befriat” Berlin efter uppstädning.

Påminner om “befrielsen” av Grozny

eller Donetsk flygplats.

Källa: Imperial War Museum

Läs också Reservofficers suveräna och tänkvärda Omfall: Edmund, och sätt den skrämmande texten i kontexten av pågående offensiva psyopsoperationer mot Sverige.

Värst är dock “en tidning” som släpper fram en psyopsartikel, där det hävdas att de västallierade begick massvåldtäkter i Tyskland, vilket är helt sensationella uppgifter som inte förekommit förut. Siffrorna påstås räknats ut av att 5% av amerikanska barn i Tyskland ska vara orsakade av våldtäkt (vilket betyder att 95% av alla amerikansk-tysk sex runt krigsslutet alltså inte var våldtäkt, utan ömsesidig förälskelse), och då kommer psyops fram till 860 000 våldtäkter. Om 860 000 våldtäkter gav 5% av amerikanska soldatbarn i Tyskland, hur många amerikanska soldatbarn skulle det då ha fötts i landet? Lämnas som en övning åt läsaren…

Notera dock att Der Spiegel säger att siffran är 190 000 och inte de 860 000 som “en tidning” låter psyops spy ur sig. Der Speigel menar att den verkliga siffran antagligen är 11 000, men psyopskuppen hos “en tidning” är genomförd ändå.

“Such a total, though, hardly seems plausible. Were the number really that high, it is almost certain that there would be more reports on rape in the files of hospitals or health authorities, or that there would be more eyewitness reports. Gebhardt is unable to present such evidence in sufficient quantity.

Another estimate, stemming from US criminology professor Robert Lilly, who examined rape cases prosecuted by American military courts, arrived at a number of 11,000 serious sexual assaults committed by November, 1945 — a disgusting number in its own right.”

Några andra belägg för uppgifterna finns inte, men de bereds full uppmärksamhet hos “en tidning”, i syfte att hylla den ryska “befrielsen” av Berlin och “befrielsen” av Östeuropa, som alltså ska firas i morgon.

Mot slutet av artikeln försvarar psyopsoperatörerna Röda Arméns massvåldtäkter, med att det var en berättigad hämnd.

“När den Röda arméns hundratusentals soldater stormade mot Berlin hette det att de var uppfyllda av ett glödande hat med tanke på den enorma förödelse som den tyska krigsmakten gjort sig skyldig till under fälttåget österut.

Våldtäkterna har förklarats som en krigshandling, behovet av hämnd drabbade de tyska kvinnorna.

Miriam Gebhardt påpekar att de amerikanska soldaterna inte hade samma erfarenheter. USA hade inte drabbats av kriget som Sovjetunionen.”

Så där har ni det. Psyops tycker att det är OK att som hämnd massvåldta miljoner oskyldiga kvinnor. Åtminstone om man är ryss.

Och för övrigt, de västallierade var även britter, kanadensare, australiensare, nya zeeländare, sydafrikaner, polacker och fransmän. Men i sedvanlig rysk psyopsanda så måste man alltid angripa USA, den store satan, som tydligen stod för alla våldtäkter i denna historierevisionism.

Tillägg: Som indikator (även om årtalen är annorlunda) får man ett våldtäktsindex på i sämsta fall 190/50=3.8 för Västtyskland och 630/18=35. Tio gånger så högt för den sovjetockuperade delen. Om den dokumentationsstödda siffran 11 000 är korrekt blir index 11/50=0.22 i Västtyskland och 789/18=44 för Östtyskland, en skillnad på 200x mer våldtäkter i sovjetockuperade delen.

Snart har de sista som i vuxen ålder faktiskt upplevde andra världskrigets terror dött, och det är ingen slump att historierevisionismen flödar. Vittnen som kan säga emot blir allt färre.

37 kommentarer
0 FacebookTwitterPinterestLinkedinRedditEmail
Uncategorized

Fredagsmys: Fury – bu eller bä

av Cornucopia?

Dags för lite härligt icke-ironiskt fredagsmys. Har nu sett stridsvagnsfilmen och pansarmjukporrfilmen Fury med Brad Pitt och spektakulära krigsfrisyrer. Omdömet blir delat.

I grund och botten kan man sammanfatta filmen med Saving Private Ryan, men med stridsvagn. En sedvanligt klassisk dödsdans. Inget fel med dödsdanser, Midvintermörker är en sådan. Eftersom vi inte pratar Spielberg här så är det mycket sämre och långsammare, men ändå hyfsat.

På den positiva sidan så finns det en viss realistisk skildring av andra världskrigets bruk av pansar på västfronten. Främst används stridsvagnarna som infanterikanonvagnar, då fientliga stridsvagnar var relativt ovanliga. Men realismen i filmen varierar rejält med handlingen.

T ex genomförs ett direkt frontalangrepp mot en position där tyskarna grävt ner sig och har pansarvärnskanoner. Trots att man grävt ner sig och är i en fast position, så skjuter pansarvärnskanonerna som krattor, medan stridsvagnar i rörelse, utan gyron, träffar allt. Och fly skogsbryn har tolkats lite fel, där tyskarna gräver ner sig i ståvärn framför skogsbrynet. Därmed bryter man mot i princip alla 7F utom fly skogsbryn, fältarbeten och frontalt skydd. Ingen flankerande eldriktning, inga fria omgrupperingssvägar, inga flygskydd och inga försvarbara skjutavstånd.

Inte konstigt att de fick pisk.

Sedan måste jag säga att om man skickas ut på ett uppdrag och tar 75%-iga totalförluster på förbandet, så skulle jag avbryta uppdraget. Jag skulle inte med 25% av styrkan fortsätta, utan skulle dra slutsatsen att det antagligen är ett bra tillfälle att omgruppera bakåt och anhålla om förstärkning. Speciellt när radion inte fungerar. Speciellt inte när man har massivt operativt och strategiskt övertag, luftherravälde och håller på att vinna kriget. Känns inte, likt i Midvintermörker, som en anledning att offra sig själva i det läget. Jag skulle åtminstone stoppa upp och kontrollera om det finns några överlevande i de övriga stridsvagnarna, som kan tänkas behöva medevac. Så tänker jag, men jag är väl för gammal och försiktig.


Sen känner jag djupt och innerligt, att om jag var en vagnchef på en Tigerstridsvagn, så skulle jag beordra pivotering så att fronten hela tiden är riktad mot den sista och kvarvarande motståndaren med sin ärtbössa (speciellt som det är en Sherman med en 76 mm ärtbössa istället för den ordinarie klenare 75mm ärtbössan). Men det är jag.

Att sedan kopiera Saving Private Ryan rakt av ner till rekryteringen av en pärmbärare till gruppen får man förlåta med att någon total n00b därmed kan få agera biopublikens totala frånvaro av kunskap kring ämnet. Ett bra knep, men det kunde väl lika gärna varit en faktiskt utbildad rekryt istället bara för att inte vara en övertydlig kopia av SPR? För övrigt är Spike Lees Miracle at St. Anna också en SPR-kopia med den operativt idiotiska linjen i sanden mot överlägsna odds. Vissa troper återanvänds helt enkelt i krigsgenrén.

Och att tyska soldater först alla bär var sin panzerfaust (pansarskott), men när helvetet väl slår till så har de tydligen packat ner dem i trälådor. Fast det är lite snyggt med den tyske officerens tal, varpå soldaterna går till anfall och officeren vänder sig om och drar åt andra hållet…

Sedan har vi det där med förlusterna.

Tydligen dör alla när en stridsvagn slås ut av t ex en tysk panzerfaust, eller om en stridsvagn träffas av en pilproj. Utom när det sker för protagonisternas stridsvagn, förstås.

Man får följa resterna av ett kompani, sedermera resterna av den sista plutonen i kompaniet, från 2:a amerikanska pansardivisionen, dvs Pattons egen Hell on Wheels under den sista Rhenkampanjen in i Tyskland. Under 238 dagar fick 2:a pansardivisionen 1 160 dödade, dvs 4.87 per dag. Typ en stridsvagnsbesättning på en Sherman (5 man) om dagen.

Under de två dagar man får följa våra protagonister, så dödas enbart bland stridsvagnsbesättningarna hela 24 personer. Tillkommer skyttesoldaterna. Striderna som förevisas är alltså knappt 3x så intensiva som i verkligheten, och då var det 4.87 dödade per dygn på hela divisonens gissningsvis 12 000 man. Nu inträffar i filmen dessa förlusterna på ett enda kompani.


Kort sagt var inte striderna så här hårda för 2:a pansardivisionen så här sent i kriget.


Det sagt så är förstås filmen underhållande. Man får Hollywood-svar på vad som händer om man skjuter någon i huvudet med en .50 kalibers kulspruta. Man får också Hollywood-svar på vad som händer om en vagnschef blir träffad av en pilproj från en 88mm kanon (ungefär samma som händer en skyttesoldat som träffas av en 120mm pilproj i Midvintermörker).

Stort plus för den (för att vara Hollywood-film) rikliga förekomsten av militärt bruk av hästar. USA:s armé använde väldigt lite häst, men i övrigt var andra världskriget fortfarande hästburet ända fram till slutet. Några hästar fick man iaf med, även om en tysk division normalt hade tusentals hästar och bara några hundra motorfordon. Två hästar och ett pansarfordon är iaf ett gott försök att vara realistiska. Fast man brukade ha kamouflagefiltar på hästarna, åtminstone så här sent i kriget.

Men det blev bara pansarmjukporr. Den Riktiga Stridsvagnsfilmen från andra världskriget är inte gjord än. Sam Peckinpahs övervåld Järnkorset från 1977 leder fortfarande VK2-genren, och där retirerar också protagonisterna när de är i hopplösa situationer istället för att dra en linje i sanden. Rätt besviken är jag på att man inte klarade av att leverera riktig pansarpr0n så här i den digitala filmåldern. Istället envisades Fury med att inte använda datormodeller, så det blev inte så mycket pansarpr0n.

Nej, nu ska jag beställa ny tid hos frisören känner jag. Riktigt mysigt fredagsmys på er. Fury finns t ex att hyra på iTunes. Trailer nedan. Slänger även med 70-talstrailern till Järnkorset, då den är helfestlig. Och Miracle at St. Anna, om ni missat den och gillar linjer i sanden och hopplösa odds trots operativt onödigt.

Trevligt fortsatt fredagsmys på er. Kom ihåg att det är långfredag, så späka er själva ordentligt. Piska er med ris, och törnekrona på. Vill eller kan ni inte självflaggellera, fråga någon om hjälp. Han dog för era synder, kom ihåg det.

25 kommentarer
0 FacebookTwitterPinterestLinkedinRedditEmail
Nyare artiklar
Äldre artiklar