Fredagsmys: MONA, Hobart

Dags för lite försenat fredagsmys upptäcker jag så här på lördag morgon. Men det är fortfarande fredag där uppe i Sverige så vi hinner med lite bilder från det spektakulära moderna konstmuseumet MONA utanför Hobart, där miljardären och hasardspelaren David Walsh (aka God) plöjt ner sina pengar i ett konstumuseum designat för att tömma din plånbok via sina sjutitoelva restauranger, barer och upplevelsekonst.

Konst.

MONA kan väl egentligen inte beskrivas, utan måste upplevas. Tyvärr hade vi bara tid för en dag, och hade inte heller bokat de mer eftertraktade ljuskonstverken i förväg, och inte heller de mer eftertraktade restaurangerna. Lämpligen bokar man upp detta 3-4 månader i förväg, tillsammans med ett av museumets lyxboenden, och spenderar åtminstone två dagar på museumet.

En av de två kamouflagemålade kattorna man kan ta till MONA. Tjejkamouflage.

Hasardspelsmiljardären David Walsh, som alltså spelat till sig sin förmögenhet, framstår som väldigt sympatisk, och många av konstverken är helt i linje med bloggen och kan uppmärksammas i separata inlägg. Bara en sådan sak att Walsh i sin kommentar till ett konstverk nämner peak oil, och för övrigt kör Tesla (hans teslor var parkerade på museumet så gud var hemma).

Nätkrigare (troll), byggda av söndertrasade uniformer. Bara huvuden och fula munnar, ingen kropp bakom.

Bara broschyrerna till MONA, särskilt den som beskriver barerna och restaurangerna, är värda besöket och bör sparas, utifrån de fullständigt suveräna självironiska formuleringarna.

Överexponerad konst.

Faro Bar. Inne i sfären hittas ett av de mest eftertraktade upplevelsekonstverken. Tar 40 minuter, två personer åt gången, 18+, kostar väl runt 10-20 AUD.

“D-grade celebrity” (citat ur restaurangbroschyren)  i Void Bar. Det visar sig att denna D-kändis har åtminstone tre svenska läsare i  Hobart, varav en såg oss men inte vågade gå fram och hälsa, utan istället pratade med Lenas crew.

Lena i ljuskonst.

Konstgjord mage. Riktig skitkonst. Matrester blir bajs i denna artificiella mage, från tuggen i början till bajskorvsutmataren i andra änden. Det var inte det enda konstverket som visade hur mycket teknologi som krävs för att göra samma som en människa klarar av. Mer om det i separat inlägg.

Void Bar ovanifrån. Fråga efter Jesus Juice genom att söka ögonkontakt med bartendern och slicka dina läppar, långsamt. Åtminstone enligt broschyren, som också rekommenderar en drink eller två för att orka med eller alls uppskatta konsten…

En snabb och sportig Porsche Carrera kommenterar dagens samhälle.

Är du intresserad av modern konst och saknar ekonomiskt omdöme – vilket antagligen är ytterst få av bloggens läsare – så är MONA mer än väl värt din tid. Vi kommer återkomma. Med bokningar i god tid i förväg.

Bara det att MONA ligger så fånigt avlägset från större delen av världen, men i övrigt har utnämnts till en av Australiens bästa upplevelser, är väl konst i sig. Antagligen ett långfinger från gud. Men det kryllar av folk, och man kan bara gissa att Gud (som bor på egendomen, som antagligen förr eller senare kommer bli föremål för storskurkens hem i en James Bond-film utifrån den spektakulära arkitekturen) inte längre behöver spela för att dra in pengar. Annat än på den ryska ölrouletten i Void Bar, då.

MONA:s hemsida hittas här. Texterna är tyvärr bara bleka skuggor av de i broschyrerna.

Med det önskar jag er ett riktigt härligt fredagsmys.