Voddler upptäcker Mac

Det hypade filmstreamingbolaget Voddler har äntligen lanserat en rejält buggig klient till Mac. Det innebär att Headweb som tidigare enda tjänst med Mac-stöd får en konkurrent framöver.

Voddler har antagligen gjort den korrekta analysen att Mac-användare är överrepresenterade bland mediakonsumenter och privatpersoner, medan mycket av sifforna för antalet sålda Windows-licenser beror på företag. Men nu är förstås Apple på väg att ta marknadsandelar på företagssidan också.

Men faktum kvarstår, det är värt pengarna att ordna Mac-stöd. Mest pinsamt är det för de andra streamingtjänster som rent av håller sig till ett enkelt webgränssnitt att de inte klarat av att stöda Apple OSX. SVT Play och TV4 Play fixar åtminstone Mac. Man måste vara medveten om att SF Anytime, Film2Home mfl alltså pga inkompetens eller genom att bli lurade av tekniksäljare medvetet har valt bort Mac-användarna och till och med lämnar snälla meddelanden om att man måste köpa en PC utrustad med Windows om man vill vara deras kund.

Nu krävs det förstås en inbjudan eller att man är kund till Bredbandsbolaget för att kunna bli kund till Voddler.

För den som under tiden vill titta på gratis film legalt utan att fildela så har faktiskt Headweb filmer gratis. Äldre filmer. Går man in under menyvalet Filmer och sedan klickar på Utgivningsår, så äldst kommer först så får man upp en lång rad äldre filmer som sträcker långt in på 1970-talet. Fram till 60-talet så verkar alla filmer vara gratis, och från 1970 och framåt blir mer kända filmer, ex Marathonmannen mfl betalfilm, medan lite mer udda skräckfilmer och westernfilmer fortsätter vara gratis. Men det finns ett tydligt undantag, som visar på svensk filmindustris förmåga att inte anpassa sig till modern tid. Svenska filmer kostar alltid pengar. Oavsett hur gamla de är. Hets (1944) eller rent av den extrema kalkonen Rymdinvasion i Lappland (1959) måste man betala för.

Men bland de utländska filmerna går det att plocka fram en del filmer som åtminstone kan locka lite yngre och inte fullt så bortskämda personer. Westernfilmer, piratfilmer, Lassie mm.

När man bläddrar runt bland filmtjänsterna på Internet så påminns åtminstone jag om svenska videobutiker i slutet av 1980-talet, runt 1988. Visst, jag flyttade hemifrån och skaffade min första VHS-spelare just då, så det påverkade mig väl rätt mycket. Kommer ni ihåg Transferupproret? Alla bra utländska A-filmer distribuerades av ett bolag som hette Transfer. 1988 höjde de kraftigt priserna på sina filmer, vilket gjorde att många videobutiker plockade bort deras utbud, och andra butiker gömde dem längs ner eller längst bort i butiken, då Transferfilmer kostade 45:- att hyra istället för 19:- som övriga filmer gjorde. Eller något sådant.

Nu kan man åtminstone hyra film igen för 29:- hos Headweb, men utbudet påminner mycket om Transfertiden för 20 år sedan. Det samma gäller utbudet hos Voddler.

Visserligen har Voddler nyligen faktiskt landat ett filmavtal med Disney och Paramount, vilket även innebär filmer från Dreamworks, Touchstone och Miramax, men det är ändå bara en liten snapshot av hela utbudet av filmer.

Det luktar väldigt mycket Transfer fortfarande.

Men vad som är extra oroande är en mycket otäck bild på två flinande VD:ar för Voddler respektive Bredbandsbolaget. Nej, det är inte vibbarna från IT-bubblan som är otäcka.

Det otäcka är tangentbordet. Jag har tidigare spekulerat i att Voddler skulle stödja fjärrkontroll. Vem vill sitta med ett tangentbord i TV-soffan och styra sitt mediacenter med? Och det är just precis vad Voddlers VD sitter och gör. Om inte ens Voddler själva kan ordna fram en fungerande fjärrkontroll när de tar emot journalister så kan jag direkt dödförklara tjänsten.

Själv är jag ju bortskämd med att ha en Mac Mini som mediacenter, och styr jag den inte via min iPhone, så gör jag det med Apples föredömligt utformade fjärrkontroll, som endast kräver sex knappar. Sex knappar. Inte 105 från ett tangentbord.

Skärpning, Voddler.

Det här sätter också ett finger på den omogna branschen för film på Internet. Varje leverantör kräver sin egen programvara, eller ännu värre, en webläsare. Och tangentbord. Utom Apple.

Det behövs industristandarder, så att man kan plugga in Voddler eller Headweb i Apples föredömligt KISS-mediacentergränssnitt Front Row, eller motsvarande programvara, t ex Plex. KISS = Keep It Simple, Stupid. Vilket man inte kan säga om Plex, vars enda försonande drag är just plugins, inklusive för SVT Play.

Vem vill behöva sitta med sjutton olika programvaror och fem olika hårdvaruburkar för att kunna konsumera rörlig bild över Internet? Det inkluderar att Viasat kräver en separat burk, istället för att tillhandahålla en enkel programvara till mediacenterdatorer.

Jag får återkomma senare med ett inlägg om Mac Mini som mediacenter.

Eftersom jag är Affiliate för Apple Online Store hos Tradedoubler och har länkat dit ovan, så måste jag återge följande text ur deras tolv sidor långa instruktion och villkor för affiliates där jag anger juridiska meddelanden. Så det följer här.

Apple, logotypen för Apple, iPod, iTunes och Mac är varumärken som tillhör Apple Inc. och är registrerade i USA och andra länder. iPhone och MacBook Air är varumärken som tillhör Apple Inc. MobileMe är ett tjänstmärke som tillhör Apple Inc.