Mac Mini som mediacenter

Eftersom det ändå är lördag och jag redan varit off-topic i förra inlägget, så tänkte jag breda på med ett ordentligt off-topic- och konsumisminlägg.

Apples Mac Mini är en föredömligt liten dator, inte större än en bibel och kostar naken från 6000:- och uppåt. Storleken och funktionerna gör att den lämpar sig utmärkt som hemmaserver och speciellt som mediacenter. Det kan också vara värt att betala 1700:- för 3 års Apple Care support- och garantiavtal. Fjärrkontroll ingår inte längre, utan kostar 169:- och kan beställas när man köper datorn.

Minin är alltså mindre än vanliga DVD-spelare, tyst och energisnål. Med fördel kan den kopplas till hushållets TV, vilket dock kräver anpassade sladdar, och för ljudet så kopplar man den via en optisk kabel till hushållets förstärkare. Man bör hålla tungan rätt i mun just vad gäller kabeln till TV:n, eftersom Mac Mini än så länge inte stöder HDMI. Har TV:n en vanlig monitoringång så är det inga problem, annars finns det DVI-till-HDMI-kablar man kan använda, men dessa är specifika för Apples egna videokopplingar, mini-DVI och allt vad de nu heter. Även om man beställer sin Mini från Apple Store kan det vara lämpligt att personligen besöka en Applebutik för kabelinköp, så man verkligen får rätt kabel till TV:n och har någon att personligen gnälla på om man fick fel kabel.

Därefter kan man kasta bort samtlig annan hifiutrustning. Allt som behövs är en TV, en förstärkare och en Mac Mini. Digitalt ljud är digitalt ljud. En etta är en etta, en nolla är en nolla. Det finns ingen kvalitetsskillnad på “1” och “0” när man bara direkt dumpar ljudet digitalt via fiber över till förstärkaren, oavsett vad Hifihobbyister säger. De vill ju helst ha dyr utrustning som har mycket bättre kvalitet på “1”. Jämför nu den dåliga “1” med den dyrare “1”. Vilken var vilken?

Men det centrala på Mac Minin är förstås programvarorna. Det rör sig främst om två av Apples egna programvaror, iTunes samt Front Row, kompletterat med tredjepartspluginen till mediasystemet Quicktime, Perian, vilket ger stöd för alla slags mediaformat som inte Apple stöder själva, undantaget Windows Media som man ändå inte behöver.

Allt annat man behöver är förstås inbyggt från början, inklusive fjärrstyrning av datorn via Screen Sharing. Denna funktion behöver dock aktiveras manuellt under Systeminställningar/System preferences -> Delning/Sharing. Därefter kan alltså hela Mac Minin styras på distans från vilken annan Mac (eller PC med en VNC-klient) som helst i huset, naturligtvis förutsatt rätt lösenord, och behöver alltså aldrig därefter utrustas med tangenbord, bara mediaanvändaren automatiskt loggas in och man har bra täckning med det trådlösa nätverket eller Minin sitter på trådbaserat nätverk.

Istället styr man via Apples föredömligt enkla fjärrkontroll, med endast sex knappar, alternativt ifrån Apples iPhoneapplikation Remote, alternativt via Screen Sharing från en annan dator. Tangentbord och mus behövs endast vid den ursprungliga konfigurationen eller vid uppgraderingar av operativsystemet.

Jag går nu inte in på alla de hemmaserverfunktioner man kan få ut av sin Mac Mini, ex centraliserad backup, fildelning inom hemmet osv, utan koncenterar mig på mediafunktionerna. Apples operativsystem är ju för övrigt en fullfjädrad UNIX, med allt vad det innebär, vilket jag inte går in på här. Egentligen finns alltså inga begränsningar till vad man kan använda Mac Mini till, det finns både superdatorkluster byggda runt Minin, t ex på California Polytechnic Institute eller Virginia Tech, såväl som colocationoperatörer som enbart hostar Mac Mini-servrar på Internet. Trots allt finns det inbyggt stöd för klustring i Apple OSX. Apple har rent av gått servermarknaden till mötes och erbjuder nu en separat servervariant av Mac Mini, utan DVD-spelare och med serverversionen av OSX installerat för knappt 10 000:- SEK. Allt som behövs för din egen lilla superdator i källaren är en IKEA-hylla och godtycklig mängd pengar, beroende på hur många datorer du vill ha i klustret…

Vår egen 3.5 år gamla Mini orkar med att avkoda HD-upplöst video, åtminstone till 1368×768-upplösning (högre än så behövs ju för övrigt inte om man inte sitter högst en meter från TV:n, vilket jag antar att alla som har full HD med 1920×1080 i upplösning gör) med samtidigt DTS-ljud, och de nyligen lanserade modellerna har mångdubbelt så hög processorprestanda och betydligt snabbare grafikkort, så mediaprestanda är inget problem ens med den billigaste nuvarande modellen.

När det gäller ljud skall man som sagt bara dumpa ut ljudet digital via optokabel till förstärkaren, så Minins inbyggda ljudfunktioner behöver man inte bry sig om.

iTunes
För ljud är det förstås iTunes som gäller. Programvaran kräver inte någon vidare presentation, och innehållet i iTunes är också tillgängligt ifrån Front Row. Man bör sätta upp iTunes så att den automatiskt rippar in alla CD-skivor man stoppar in i Mac:en, och kan då också ställa in högsta ljudkvalitet som standard om man oroar sig över detta. Därmed är det en smal sak att läsa in hela hemmets samling av CD-skivor och ha dem ständigt och omedelbart tillgängliga. Titlar, omslag och låtnamn laddas förstås automatiskt ner från Internet.

iTunes bör ställas in så att programvaran startar automatiskt på mediacentret, så att den alltid är redo att rippa in CD-skivor utan att man ens behöver slå på TV:n, samt så att den kan fjärrstyras ifrån en iPhone.

Vill man inte längre köpa musik på plastskiva, så köper man förstås från iTunes Store direkt istället.

iTunes musikspelande styr man med fördel från sin iPhone över hemmets trådlösa nätverk, vilket betyder att man alltså kan kontrollera vad som spelas och ljudvolym så länge man är inom synhåll från hemmet. Det finns rent av en jukeboxfunktion i iTunes, som gör att gäster med egen iPhone kan rösta på eller önska låtar ur urvalet, om man nu är en cool människa som håller stora fester med massor med coola personer som har iPhones…

Gränssnittet på Apples iPhoneprogramvara Remote är i princip det samma som iPod-programvaran på iPhone. Lite skärdumpar från iPhone Remote med illa valda låtar följer nedan. Detta är alltså inte iPodprogramvaran på iPhone, utan ett fjärrstyrt mediacenter på en Mac Mini.

The Levellers – Levelling the Land . Den lille anarkisten i mig bubblar upp.

The Levellers – Riverflow från Levelling the Land. Mer anarkism. “You’d set the table for the barber Sweeney Todd, You’d clip the wings of any rising god”

Lite Kent kanske?

Nihilisten. En av Kents bästa låtar, en B-sida förstås. Verkar inte finnas kvar att köpa på iTunes dock. Gäller att vara snabb med att köpa B-sidor tydligen. “Vi blöder för er nu, det går över, det går över, det går alltid över”.

The The – Mind Bomb – Armageddon Days (Are Here Again) En väldigt förutseende låt, med tanke på att den är från 1989. “If the real Jesus Christ were to stand up today, he’d be gunned down cold by the CIA”. Matt Johnsson bor för övrigt i Göteborg numer, och kan ibland tillsammans med andra exilrockstjärnor ses “have a nice curry” på restaurant Maharani på Första Långgatan i Göteborg. Ledtråd: Supersportbilar.

Pink Floyd – The Division Bell – High Hopes Vi får sluta lite positivare tror jag. Eller? “The grass was greener, The light was brighter, The taste was sweeter”.

Front Row
Om man nu inte spelar musik direkt via iTunes så slår man förstås på TV:n och använder den lilla fjärrkontrollens sex knappar till att styra alla funktioner via mediacenterprogramvaran Front Row.

Programvaran är som allt Apple gör förstås föredömligt enkel. Den som hellre vill fastna i ett buggigt konfigurationsträsk kan förstås använda OpenSourcealternativet Plex istället, men personligen gav jag upp det rätt fort. KISS. Keep it simple, stupid. (Tillägg: Se senare genomgång av Plex.)

Vi börjar med en titt på musikgränssnittet, som enkelt och intuitivt manövreras med fjärrkontrollens sex knappar.



Naturligtvis är även alla personligt upplagda spellistor ifrån iTunes tillgängliga också, om man vill lägga upp musik för en hel dag eller kväll i ett svep. Är man van vid en iPod eller iPhone så känner man förstås igen funktionerna. Man kan navigera på skivor, artister, låtnamn, spela allt, sekvensiellt eller slumpat osv.

Inga konstigheter.

Stoppar man i en DVD dyker valet DVD upp på huvudmenyn, och normalt startas också Front Row automatiskt när man stoppar i en DVD-skiva. Annars behöver man starta Front Row genom ett tryck på fjärrkontrollens menyknapp. Går man in på DVD-valet får man upp följande val.

Föredömligt nog kan man alltså fortsätta där man var senast, och därmed skippa filmlobbyns alla “you wouldn’t steal a car” varje gång du vill se en film du har betalat för. Vill man absolut titta om på propagandan kan man förstås välja att börja om från början.

Konfiguration av en DVD-skiva måste göras i DVD-skivans menyer, det finns inga genvägar för undertexter och språkval. En del äldre, uteslutande svenska DVD-filmer kan vara buggiga i Front Rows DVD-spelare, men får i så fall manuellt spelas ifrån desktopprogrammet DVD Player.

Front Row stöder inbyggt också uppspelande av DVD-images direkt från hårddisken, t ex köpta images från Headweb, eller om man rippar in sina köpta DVD-filmer till hårddisken. Dessa placeras i så fall under mediaanvändarens filmbibliotek. Det kan dock vara en fördel att koda om DVD-filmerna till filer istället för images, t ex via Handbrake, vilket gör att dina köpta filmer inte tar så mycket plats på hårddisken Man kan alltså koda om dem till xvid eller något annat format som tar en bråkdel av utrymmet som en DVD-image gör, bara man sedan har Perian installerat så går det att spela dem direkt från Front Row.

Än så länge så finns det tyvärr inte filmer och TV-serier i svenska iTunes Store, annars går dessa förstås att köra direkt från Front Row. Väljer vi lite på annat håll lagligt nedladdade filmer så ser filmgränssnittet ut enligt nedan.

Det finns förstås många fler funktioner i Front Row, t ex kan man ju prenumerera på podcaster, inklusive SVT:s nyheter, som då finns tillgängliga för beskådning under Podcastmenyn.

Vad som hade varit önskvärt är att det hade funnits någon pluginfunktionalitet, så man t ex kunde integrerat SVT- och TV4 Play direkt i Front Row. Plex har den funktionen, iaf för SVT Play, men annars är alternativet att manuellt starta en webläsare för att ta del av streamade sändningar.

Det kraftfullaste är dock att ha hela sitt bibliotek av musik tillgängligt för uppspelning när helst man har lust, och att detta också kan fjärrstyras var man än befinner sig i huset eller omgivningen (om man har en iPhone). Screen Sharing gör förstås också att man kan fjärrstyra Front Row, och rent av följa vad som spelas på TV:n i ett fönster på datorn, om man nu vill hålla koll på när något är på väg att ta slut.

Tyvärr är det antagligen så att mediabolagens önskan att kontrollera folks mediakonsumtion gör att integrationen med mediacenter är och förblir dålig från tredjepartsleverantörers sida, ex Voddler, Headweb, Spotify etc.

Det är synd, för idealt skall det just bara krävas en enda burk för detta, och ett enda gränssnitt. En Mac Mini med Front Row är ett av de alternativ som i mitt tycke kommit längst.

Obligatorisk juridisk byline:

Apple, logotypen för Apple, iPod, iTunes och Mac är varumärken som tillhör Apple Inc. och är registrerade i USA och andra länder. iPhone och Mac Mini är varumärken som tillhör Apple Inc.