Dags för lite fredagsmys. Efter marinan i Punta Cana gav vi oss ut igen i Monapassagen, dit knölvalarna från våra breddgrader drar vintertid för att kalva och para sig. Vi fick närkontakt med minst en valflock och flera valar inom bara meter från katamaranen. Lite foton nedan.
Vi fick förstås se massor med flygfiskar undar passagen genom Bermudatriangeln, men de är rätt små och snabba och således svåra att få på foto, och jag glömde ta foto på någon av stackarna som landade i båten vid något tillfälle, på sin flykt undan traditionellt tonfisk eller mahe-mahe.
Havsköldpaddor såg vi i hamnen på Road Town och vid White Bay på BVI, liksom på en ankarplats på Dominkanska Republiken. De är dock rätt uppmärksamma och skygga, och möter ens blick. När de ser att man ser dem dyker de innan man hinner ta foton.
Valarna är inte heller många sekunder på ytan och mestadels under vattnet – kanske 2 – 5 sekunder över ytan med ett utblås och sedan ner igen i en halv minut eller ännu längre för att försvinna helt. Men vi fick god förvarning i alla fall, då en grupp med valar ser ut som ett rev där det inte ska vara rev.
Nästa steg är att man ser ett utblås. Vilket förstås ska hinnas fångas på foto, vilket inte är det enklaste det heller.
De visar sig inte heller med hela sin kropp. Utan knölen med blåshålet är uppe under bråkdelen av en sekund för att blåsa och andas in, sedan kommer ryggen med den lilla fenan på början av ryggen på stjärten och sedan är den borta.
Huvudet finns ingen anledning att ha upp över ytan, då det inte finns något av intresse här uppe och man andas inte med munnen heller. För att de ska hoppa upp ur vattnet ska de oftast fiska, vilket sker i grupp där valarna med luftbubblor bildar ett nät som tvingar ihop fiskstimmet och sedan dyker ätande val upp underifrån med öppen mun och fyller på med mat och kan fortsätta rakt upp i luften på det viset.
Men de äter på sommarhalvåret, t ex runt Lofoten, medan vintertid drar de till varmare breddgrader som Monapassagen för att kalva och para sig, och äter inte utan lever på späcket från sommaren. Kalvarna diar förstås, och korna är tyngre än hannarna av den anledning då de behöver extra späck för att fixa mjölk till kalven. En knölvalskalv föds på runt 1 000 kg eller grovt förenklat dubbla vikten av en fullvuxen nötko.
Vi seglade rakt in i en flock och det var valar överallt på bägge sidor om båten, men de är alltså bara uppe några sekunder och inte det enklaste att fotografera.
Men vi skulle komma nära. Väldigt nära. Andedräkten är inget vidare på knölvalarna bör tilläggas …
Vi var som sagt mitt i en flock och det var valar på bägge sidor om båten, men det var bara att chansa och koncentrera sig på foton på ena sidan. Möjligt att jag hade fått bättre foton på andra sidan.
Dagen därpå kom vi förbi en kalv som låg och sov på ytan.
Knölen med blåshålet och ryggfenan var över vattnet och vi fick korrigera kursen för att inte segla på kalven.
Förmodligen dess mor hängde i närheten och jag fick nästan ett foto på en fluke, men kameran bestämde sig för att tappa fokus precis när stjärtfenan var i luften.
Man ska förstås vara lite orolig. Om 30 ton valko vill så sänker hon en katamaran, men det är tydligen oftare de något lättare tjurarna på 20 – 25 ton som gör detta när de är lite överentusiastiska och får för sig att en båt – oftast en monohull – är en brunstig ko. Blir iaf inte så mycket kvar av en vanlig segelbåt om man får en val över sig.
Men allt detta var så snabbt att man inte han bli rädd, bara förundrad inför de här vidundren.
Fick också insikten hur myter om sjöormar kan uppstått. Flera valar på rad som omväxlande går upp till ytan kommer ge intrycket av att vara en lång slingrande orm om de broachar i synk.
I alla fall för mig helt otippad upplevelse men tipset är tydligen att det kryllar av val i Monapassagen mellan Hispaniola och Puerto Rico i februari. Fick gott om foton på avstånd vid flera tillfällen, men efter närkontakten kändes det till slut lite överflödigt att fotografera.
Skulle tagit med det större teleobjektivet, här är det 135 mm. 200 mm hade gjort att man kommit lite närmare på distansbilderna, men det kunde förstås blivit skakigare foto också. Det är inte så att underlaget är stabilt när man seglar. Även om det finns bildstabilisering i objektiven så kompenserar de inte när båten gungar.
Valår i år och kom ihåg att det inte åker ut några liberaler ur riksdagen i september, trots rubrikerna om detta. Det finns ju trots allt inga liberaler i förbudspartiet Folkpartiet och ingen liberal skulle samarbeta med SD.
Med det önskas ett underbart fredagsmys!
14 kommentarer
Fantastiskt! Roligt att läsa om dessa äventyr.
Med ett 200 f/2 (utan stabilisering, på 5D mk II) är det bra skakigt så 135 kanske var optimalt ändå.
Tror det är en 200 mm f/5.6 med stabilisering.
Nu blev jag sugen på Cou-Cou & Flying Fish som jag inte ätit på 36 år!
Mighty Gabby hade en stor hit med Flying Fish Diplomacy på Barbados när det begav sig.
Länk nedan så att ni inte stelnar till, det är ju ändå fredag:
https://www.youtube.com/watch?v=021POMA3w1A
👍🏾
Är detta tråden där vi ska diskutera hösten val?
Bra idé i så fall. 🙂
Har varit på valsafari i Samananá-viken för många år sedan och såg kalv+mor där i lugnare förhållanden. De som skötte båtarna verkade respektera avstånd till valarna.
Det var inte lätt att få bilder på valarna trots det, fick någon bild när en knölval rollade och lyfte sidfenan högt över vattnet.
Ja, lätt att ta foto är det inte. Inte många sekunder över ytan som sagt.
En av de coolaste forskningsstudierna jag hört talas om, handlade om att mäta valars hälsa genom att ta prover på just utblåset. Det gjordes i praktiken med drönare, som flög omkring med agar i små lådor. Lådorna hade lock som kunde öppnas och stängas av operatörerna. 😁
Bonusinfo: Trots att valars öron inte har någon öppning utåt, har de ändå öronvax, som med tiden byggs upp till långa “pelare” i örongångarna. Detta är inte bara ett bra faktum att bonka evolutionsförnekare med, utan ger även möjlighet att studera biologiska indikatorer över en hel livstid… lite som borrkärnor från glaciärer, fast mycket äckligare.
Nä, nä. Det där vaxet har Vår Herre stoppat dit för att pröva oss i vår tro.
😇
Vilka naturupplevelser! Mänskligt konstruerade tingestar kan vara underhållande att beskåda men oftast så består woawfaktorn av hur mycket pengar eller liv man plöjt ner i projektet. Medan man kan sitta och glo på en eld, djur eller vackra vyer ute i naturen i timmar. Jag/vi brukar vandra i fjällen någon gång per år och i somras gick jag Padjelantaleden och sommaren före det genom vistasdalen. Säger bara waow!
Tack för vacker skildring.
Knölvalar hoppar ibland upp så att hela kroppen är över ytan, nästan som delfiner. Blev rejäla plask. Full breach”, kallade guiderna i Cape Cod detta.
Såg en knölval på lite håll i en fjord i British Columbia, Kanada, för ganska många år sen. Vi var inte jättenära, men delfinerna kom däremot ikapp oss och surfade på båtens svallvågor några meter från båten. Koolt!
En hel flock knölvalar vore nåt att se!