Dagens Nyheter ojar sig över att dagens ungdom inte med sin inkomst och sparkapital kan köpa en bostadsrätt på Strandvägen i Stockholm och verkar vilja få det till någon form av generationsorättvisa. Men verkligheten är att den som är 60 år kommer ha det bättre än den som är 25 år. Det kallas ett helt yrkesliv och ekonomisk tillväxt. Däremot kommer dagens 25-åringar om 35 år ha det bättre än vad dagens 60-åringar har det idag, av samma anledningar, givet att vi inte schabblar bort svensk tillväxt, välstånd och välfärd vilket partier särskilt på vänsterkanten vill, ivrigt påhejade av svensk press och media.
Ekonomisk tillväxt i ett normalt frisk land innebär att alla får det bättre år efter år och tillsammans med att man i sitt yrkesliv gör någon form av karriär, eller åtminstone får reallöneökningar år efter år, samt lyckas spara lite pengar regelbundet, så kommer en 60-åring ha en betydligt bättre ekonomi än en 25-åring som precis startat sitt vuxenliv.
Detta gäller generellt och anekdoter om motsatsen är inte ett motbevis mot det generella.
Och nej, det är inte någon mänsklig rättighet att som 25-åring köpa en lägenhet för tre miljoner i centrala Stockholm. Det finns t ex lägenheter för under en miljon kronor i Spånga eller Hässelby i Stockholms kommun, bara som exempel. Det finns lägenheter i Norrtälje för under en halv miljon kronor. Lägenheter i Haninge kommun under miljonen. Under miljonen med krypavstånd till pendeltåget i Södertälje osv.
Man börjar inte den i media så eftertraktade bostadskarriären på toppen. Däremot kanske 60-talisterna inom media nu börjat misströsta då de behöver stödja sina barn ekonomiskt om de ska få den där lägenheten i centrala Stockholm, pengar 60-talisterna tänkte festat upp som pensionärer.
Men det kommer aldrig mer byggas billiga bostäder i centrala Stockholm. Eller bostäder alls, så länge man inte river och bygger på höjden, vilket inte kommer ske pga vissa stråk för det militära försvaret.
Däremot kommer 25-åringen som idag börjar sin karriär, får sina reallöneökningar årligen, sparar pengar, belånar sig för en bostad och amorterar på denna, och sedan tillsammans med sin framtida säng- och livspartner byter upp sig, när de själva är 60 år inflationsjusterat ha det bättre än dagens 60-åringar har det idag. Det kallas ekonomisk tillväxt och ett helt yrkesliv.
Om vi däremot slarvar bort den svenska ekonomiska tillväxten likt partier på vänsterkanten ivrigt förespråkar påhejade av samma media inklusive framför allt Dagens Nyheter, som nu gnäller över att deras barn inte kan köpa en lägenhet på Strandvägen, så kommer dagens 25-åringar inte få det bättre än dagens 60-åringar när den åldern inträffar. Svårare än så är det inte.
Det finns inget gratis här i livet, det finns inga genvägar, och det finns inget som går snabbt.
Framför allt är det inte orättvist att den som idag är 60 år och jobbat, sparat, amorterat och gnetat i 35+ år av yrkesliv har det bättre än den som är 25 år. Återkom med en jämförelse om 35 år, så sitter vi med facit. Dagens 60-åringar har det milsvida bättre än 60-åringar hade för 35 år sedan, även om dina rosaskimrande drömmar och dåliga minne målar upp allt som bättre förr.
Och ja, den bästa investeringen du kan göra är din livspartner. Denne kommer vara det som har absolut störst påverkan på hur det går för dig i livet. Kommer denne hindra dig, tynga ner dig, motarbeta dig eller möjliggöra och uppmuntra att du når din fulla potential och vice versa?
93 kommentarer
Tack för långsiktigt perspektiv 👏
Ränta på ränta – uppskjuten behovstillfredsställelse
är några av dygderna
Undrar vad dagens ungdomar skulle tycka om 10-15% i bolåneränta och den tidens amorteringskrav. Mitt första bolån låg på 8.8% om jag minns rätt och amorteringstakten var 21 år, banken gick inte med på långsammare än 30 år för övrigt. Räntan låst på fem år för säkerhets skull. Då sjönk den till typ 7.8% när det var dags att bygga om.
Backning på det. Kollade i mina gamla papper. 7.65% 1997 – 2002, sedan 6.0% 2002 – 2006 när lånen löstes tack vare ekonomisk tillväxt och i övrigt amorterats ner nästan 50%.
I egenskap av semi-ung (32) med villa inköpt för några år sedan vill jag ändå flika in att du rimligen måste haft löneökningar i paritet med räntan. Min pappa brukar tjata om sin bolåneränta på 12 procent i mitten av 80-talet, men samtidigt hade han 15 procentig löneökning. Så stod man bara ut några år sjönk bolånet snabbt relativt inkomsten.
Det ser vi inte alls på samma sätt idag. Jag har en ränta på 3,5 procent bunden och har de senaste åren haft löneökningar på ungefär samma procent.
Om “normalränta” vore 12 procent hade man haft råd med det, för priserna hade korrelerat med kostnaderna. Om löneökningstakten varit en dubblering av lönen nominellt på 6-7 år hade mitt bolån i ett livscykelperspektiv varit mycket lägre.
I egenskap av semi-ung(53) så har jag kollat med chat gpt som påstår att reallöneökningarna tidigt 90-tal var blygsammma. Tillsammans med höga räntor och hög inflation kanske till och med en negativ ökning.
Ja precis, innan Stefan Löfvén stoppade löneglidningen så hade Sverige stagnerad reallön jämfört med sextiotalet MEN, precis som gällande inflationen så gällde det inte bostadspriserna. Man amorterade kvickt bort sina bolån med de dramatiska – på papperet – löneökningarna. Det gick att köpa lägenheter för 200 000 i Vasastan 1994. Säg vad du vill om inflationen, men så lätt som min generation och äldre har haft det kommer ingen annan ha.
* Metallbasen Stefan Löfven, så att jag inte missleder angående tidsramen.
Håller med. Är ganska nybliven pensionär, jag och min fru har en hyfsad pension som vi klarar oss mycket bra på. Huslånet betalat, snålar inte med mat/restaurangbesök och reser när och vart vi vill.
Det är en stor skillnad mot mina föräldrar. Min mamma har jobbat som undersköterska i ca 40 år och är fattigpensionär, ca 12500:-/mån i pension. Hennes smala lycka är att hon sålde huset efter pappas bortgång (han var ingenjör) och fick några hundratusen över efter skatten var betald.
I mitten av 80-talet köpte vi ett hus och fick 12,5% ränta på lånet. När jag berättade det för arbetskamraterna i fikarummet så bara gapade de. Så låg ränta! De låg på runt 14%.
I min familj har antingen generationerna varit så pass långt isär eller så har man dött så tidigt att två generationer inte hunnit vara pensionärer samtidigt. Det låter som en helt otänkbar dynamik i mitt huvud men det inträffar ju säkert rätt ofta nu för tiden. De ekonomiska skillnaderna i samhället/livsvalen blir ju extra tydliga när varken föräldrar eller barn jobbar längre medan den ena har en hyfsad pension och den andre inte.
12,5 % på lånet till första egna huset, 1994. Har fortfarande ptsd light från de åren när månadens räkningar ska betalas. Minns att vi åt kokt curryhöna i typ tre veckor, efter att ett parti kokhöns sålts av lokala butiken för 1:95 kr styck.
Ah, höns i curry – en gammal barndomsfavorit (precis som dillkött) och slutet för mången uttjänt värphöna. Men jag skulle nog också tröttnat på det efter tre veckor.
Det där med att sköta om sin livspartner / relation är det nog många som glömmer bort i karriärhetsen.
Skippar man både det och barn sparar man iofs en massa pengar. Och miljö. Mindre bra för alla andras pension iofs, men det är smällar man (de) får ta.
Livspartner ger förstås mer pengar, eftersom en del fasta utgifter kan delas.
Dyrt med middag på restaurang jue. Och weekendresor. Och presenter.. Och blommor.. =)
Om det är det dina partner har prioriterat så kanske du valt fel partner
“givet att vi inte schabblar bort svensk tillväxt,”
Ännu en som glömde vad peak oil är. Ändliga resurser såsom kol, olja, fossilgas, uran börjar ta slut, dess EROEI minskar, och eftersom all ekonomisk verksamhet kräver energi så resultatet blir att tillväxt avstannar. Vi går mot fattigare tider helt enkelt.
Inte glömt. Vi kan klara det om vi inte schabblar bort det. Det är bara transportsystemet kvar för svensk del, även om vi inte är en ö. Löser vi dock vår energiförsörjning klarar vi oss.
Varifrån kommer föreställningen om att uranet börjar ta slut om man får fråga?
Vet ej. Sverige kan ju vara självförsörjande på uran i några hundra år utan problem, det är en självpåtagen börda att inte vara det.
Jag hoppas på en framtid där alla i hela världen om 40 år kan leva på en standard motsvarande dubbla vår standard idag (2% tillväxt). Men då behöver energiproduktionen kanske öka med 1000%-2000%. Kommer behövas mer olja, gas, kol mm. för att lyckas.
Om bloggen finns kvar om 100 år tror jag inte din kommentar kommer att ha åldrats väl.
Att vi använder de resurserna du räknar upp är för att dom just nu är bäst/billigast. Det kommer alltid komma teknikutveckling som låter oss använda andra resurser än just dessa ändliga när det är läge att göra så. Vi ser det ju redan vara på gång med att ersätta dom så sakteliga. Ja, det tar typ 100 år att göra det men vi har redan börjat och riktningen är klar.
Eller tror du alla bara kommer säga “jaha, där tog oljan slut, då lägger vi ner hela skiten och självdör….”.
Som lök på laxen kommer befolkningen att börja minska från 2100 och troligen lägga sig på en helt annan mer uthållig nivå drivet av att kvinnors rättigheter och utbildning ökar i land för land.
Ökade rättigheter och kvinnors lika värde, på så lång sikt bör vi (tyvärr) vara försiktigt hoppfulla.
Med stora länders minskade befolkning kan helt andra saker ske.
Självklart kommer kol, olja o gas fasas ut med tiden. Men jag önskar att vi satsade stort på att utrota fattigdomen i stället för att slösa enorma resurser på mängder av kostsamma, icke akuta åtgärder för klimatomställning, som dessutom antagligen leder till ökad fattigdom.
Fattigdom är ett relativt begrepp, inte ett absollut, och kan därför inte utrotas utan att man väljer den kommunistiska metoden och avrättar alla som är för rika tills alla är lika fattiga.
Om en fattig ensamstående mamma i Bangladesh om 40 år har det dubbelt så bra som en fattig ensamstående mamma i Sverige idag tycker jag det är rätt ok. Även om hon fortfarande relativt sett är fattig.
Vad som är icke-akut är ju pappelots åsikter. Lämna gärna något som styrker det du säger mer än bara att just du proklamerar att det är så.
Det finns uran i haven så att det räcker tills solen slocknar.
Kärnkraft är alltså i praktiken förnybar energi.
Peak oil (eller peak alla fossilbränslen) kommer förmodligen inte att spela så stor roll.
Sheik Yamani (look him up!) sa en gång att stenåldern inte tog slut pga brist på stenar.
Vi har inte ens börjat bygga en Dyson-sfär än så vi är bara i början av mänsklighetens utveckling.
Vad hände med att som ung student eller arbetande flytta ut till förorten, spara, leva studentliv och sedan undan för undan bygga det livet man vill ha. Socialt, ekonomiskt och upplevelsemässigt. Ingen jag växte upp med köpte lägenheter till höger och vänster eller hade föräldrar som stod för handpenningen. Dom flesta av dessa har idag välbetalda arbeten, hus och sommarstugor pga sin anskaffade kompetens som med åren omvandlas till pengar. Vi har än så länge möjligheter i vårt land att bygga ett bra liv och det känns både bortskämt och ett hån mot de som har det sämre att vara för ”fin” för att börja enkelt och arbeta sig uppåt i livet.
Tittade snabbt på Hagfors. Över 80 jobb utannonserade på orten. Går att köpa en villa för under en halv miljon …
Och så kan man få ynnesten att bli granne med Kicki Tapper och Hagfors-Hora’!
https://sverigesradio.se/grupp/4849
Ja bara en sån sak 🤣
Kul i sammanhanget är att enda gången Hagfors-Hora’ verkligen förekommer i egen person i programmet görs hennes röst av ingen mindre än Lars Lerin 😂
Du föregår mina tankar.
Då delar jag min erfarenhet med gänget:
I min familj åkte vi ut från förortens själlösa sovstad tills vi fick råd med egen bostad.
Våra nu vuxna barn har bosatt sig i närheten och har råd med både bostad och ett liv fyllt med både själ, natur och lite extra i livet.
Häri ligger min infallsvinkel på varför förorten suger grus. Någon själlös skalleper till arkitekt har ritat och byggt en oattraktiv bo-produkt med bästföredatum från stenåldern.
Klart ungdomarna ska ha en juste lägenhet! Och bil innan dom fyller 18! (Dvs Epa)). Man ser ofta både Porsche suv, senaste modell av Merca, Audis fetare modeller mm med röd triangel baktill. Och här i de norra regionerna en värstingmodell av snöskoter till vintern. Varför ska dom behöva anstränga sig?
Nu är nog DNs poäng att dagens 60-åringar hade det bättre som 35-åringar än vad 35-åringar har det idag. Inte att 60-åringar har det bättre än 35-åringar.
Lite “det var bättre förr” blandat med “och det är äldre generationens fel”.
Så kan det vara.
Men det hjälper ingen. Min egen tanke är att varje generation ställs inför sina egna problem. Att skylla dina problem på någon annan (eller hela årskullar) hjälper dig inte.
Nej, och dagens människor är inte heller ansvariga för vad deras föräldrar eller föräldraföräldrar gjorde. Eller förfäder.
Är arvssynd omodernt numera? Jag måste uppdatera min världsbild. 🙂
Några av 40-talisterna hade tur, genom att de kunde hoppa på bostadståget vid just rätt tillfälle, surfa på hög inflation + hög avdragsrätt efter några arbetsår i rekordårens Sverige (1945-73) samtidigt som studielånen åts upp av inflationen.
De hade förvisso verklig tur som inte kommer kunna upprepas av kommande generationer – men de var ett verkligt undantag och ingen regel.
Och vi 70-talister hade tur som kunde hoppa in i finans- och bostadsmarknader på 90-talskrisen. Och 80-talisterna kunde hoppa in på finansmarknaderna eller bostadsmarknaderna efter IT-kraschen (folk flydde Stockholm då som alla minns) eller efter finanskrisen när räntorna slaktades men bostadspriserna ännu inte exploderat helt. 90-talisterna kunde hoppa in på finansmarknaderna och bostadsmarknaden på kraschen pga Covid och sedan Ukrainakriget osv osv osv.
Och vi 50-talister hade helt enkelt otur som blev vuxna mitt under den värsta vänstervågen i Sverige …
Och vi 60-talister led av det DDR-Sverige vänstern skapade.
DN sysslar sällan med journalistik utan deras alster handlar mer om den verklighet de önskar sig.
Om det är något jag hoppas lära mina barn så är det att behandla andra väl och ränta-på-ränta-effekten. I början är det myrsteg men med tiden så blir det sjumilakliv.
Gissar att man försöker försvenska problemet som är tydligast i USA med en yngre generation som inte har samma köpkraft som deras föräldrar hade. Gissar att problemet inte är lika tydligt här.
Om det beror på den politik vi haft, som av mina amerikanska kollegor ses som i gränslandet till kommunism, eller något annat vet jag inte. Men vi skiljer oss iaf tydligt från världens rikaste U-land, hur mycket DN än vill dra paralleller.
Postat av DN där alla springer omkring med en iPhone för 10 000:- SEK.
Vill bara ge en shout-out till dig LW, för pushandet av hur viktig livspartnern är för välbefinnandet.
Det hör man sällan folk säga. (och min uppmaning till dig Lars är alltså att ta hand om din Lena, så tar jag hand om min respektive 🙂
Ibland tillkommer ju små genblandningar också (egna eller andras) – de förgyller också tillvaron (visar vad som verkligen är viktigt).
Föreningslivet, som du/ni ju lyfte i el-resiliens-artikeln är också viktigt, och ska inte underskattas. Jag har ingen empirisk data (bara anekdoter), men är det inte lättare att “hitta en förening som passar” på små orter (typ Hagfors)?
Var i Stockholm för ett par veckor sen, och folk tittar ju inte ens på varandra…
På små orter är alla med i samma förening. Fotbollsklubben, Orienteringsklubben eller Basketklubben. I Stockholm ska man handplocka en förening på andra sidan stan, som ingen annan i närområdet är med i.
Jaså?
Jaså?
I min by finns det cirka 10 hushåll. Nästan alla är med i vägföreningen. (De som inte är med har annan väg hem).
Ibland ser man en annan föreningsmedlem ute, men bara om de befinner sig på vägen. Det är för långt mellan trädgårdarna för att man ska kunna se och vinka till varandra.
😉
Tack, ett nödvändigt påpekande emot aktivistiska reportage.
Är inte poängen med artikeln att det var mycket lättare att köpa bostad för boomer/genx än för senare generationer när de själva var runt 35 år (pris i förhållande till löner). Inte om den värdeökningen som skett efter det.
Var det? För mig som 70-talist var det skitenkelt på 90-talet när allt kraschade. Var ju bara att betala åtta procent ränta och ha 20 års amorteringstakt, inga problem. Eller?
Det var så stora problem så de flesta INTE KÖPTE. Min första villa (695 000:- 18 km från Brunnsparken i Göteborg) hade runt 40 pers som kom och tittade på visningen. Ingen annan lade bud för alla var skitskraja och det var svindyrt med räntor och amorteringskrav, plus fastighetsskatten.
Det har nog aldrig varit enkelt att köpa en bostad.
Väl rutet. Ingår det inte för majoriteten att livets hårda skola mycket väl kan börja med en sliten men billig hyres-1a. Det gjorde det för mig när jag var 21 och pluggade. Därefter en liten studentlya som kallades självmordskub på Fälldes i Lund. Sen blev det en hyresrätt 2a i 2 separata omgångar innan vi köpte ett billigt hus när jag fyllde 27. Som man sen plöjt ned 3 mkr i genom åren och nu sakta men säkert börjat få ned till låga lån på. Å nu närmar jag mig 45. Känns ju som en förbannad rättighet att sälja huset med vinst, förhoppningsvis, och en dag flytta in i en schysst central lya med närhet till det man vill få ut av livet på äldre dar.
Tänk om peak oil sätter klorna i dagens 25 åringar om 10 till 15 år? Men framtiden är är inte helt lätt.
2008 toppar oljan med ett pris mellan 145 o 150 dollar. Konsensus bland många var 200 dollar nästa.
Idag drygt 16 år senare kostar oljan 68,8 dollar (WTI)
Det finns en mängd olika åsikter bland dagens ungdomar när det gäller hur tidigare generationer har hanterat miljö- och ekonomiska frågor. Många unga människor uttrycker oro och frustration över att de får ärva både en miljöskuld och offentliga skulder. De ser det som orättvist att de måste hantera konsekvenserna av beslut som fattats av tidigare generationer.
Miljöfrågor är ofta i fokus, och många unga engagerar sig i klimataktivism och kräver mer hållbara och ansvarsfulla beslut från politiker och företag. De vill se konkreta åtgärder för att minska koldioxidutsläppen och skydda vår planet för framtida generationer.
När det gäller offentliga skulder är det en komplex fråga. Vissa ungdomar oroar sig för hur dessa skulder kommer att påverka deras framtida ekonomiska möjligheter, såsom tillgång till utbildning, sjukvård och sociala tjänster. De efterlyser ansvarsfull ekonomisk politik och långsiktiga lösningar för att säkerställa ekonomisk stabilitet.
Samtidigt finns det också ungdomar som förstår de komplexa utmaningar som tidigare generationer har stått inför och inser att det inte alltid finns enkla lösningar. Nog får kommande generationer stora komplexa utmaningar…
Så vilken generation gynnas av att man ger ungdomarna dåligt miljösamvete, de unga eller de välbesuttna 60+? Nöj dig med en cykel och skaffa dig inget fint eller lyxigt, lille vän …
Frågan du ställer lille vän- handlar om hur miljöfrågor och konsumtionsvanor påverkar olika generationer. Att ge ungdomar dåligt samvete för miljön kan ses som en strategi för att påverka deras beteenden och konsumtionsval, vilket kan ha olika konsekvenser för olika generationer.
Å ena sidan kan det argumenteras att de yngre generationerna gynnas av att bli medvetna om miljöfrågor eftersom de kommer att leva med konsekvenserna av klimatförändringarna längre än de äldre generationerna. Genom att uppmuntra hållbar konsumtion kan de unga bidra till att minska miljöskador och därmed förbättra framtidsutsikterna för sin egen generation och kommande generationer.
Å andra sidan kan det också ses som en fördel för de äldre och mer välbesuttna generationerna om ungdomar avstår från att sträva efter materiell rikedom och konsumtion. Det kan bevara status quo och skydda de äldres ekonomiska intressen, eftersom de redan har haft möjlighet att bygga upp sin rikedom och njuta av materiella fördelar.
Det är dock viktigt att notera att miljömedvetenhet inte bara handlar om att avstå från lyx, utan också om att hitta hållbara sätt att leva som kan gynna alla generationer. I slutändan kan en gemensam ansträngning för att adressera miljöproblemen leda till en bättre framtid för alla, oavsett ålder.
Fast så fungerar inte världen. Resultatet är att vi som har, har, och de som inte har inte får. Vi äldre får behålla vårt, de unga får gå i trasiga kläder köpta på second hand och låtsas vara glada över det.
Det du beskriver är en problematik som handlar om ekonomisk ojämlikhet och generationsklyftor. Många upplever att resurser och möjligheter är ojämnt fördelade, vilket kan leda till frustration och känslan av orättvisa, särskilt bland yngre generationer. Att äldre generationer ofta har haft andra ekonomiska förutsättningar kan bidra till dessa klyftor. Diskussioner om hållbar konsumtion och second hand-mode kan ibland romantisera det som ett val, när det för vissa snarare är en nödvändighet.
Genom att välja second hand bidrar man till en mer hållbar och medveten konsumtion, vilket har positiva effekter både på individ- och samhällsnivå.
Många second hand-butiker drivs av välgörenhetsorganisationer, vilket innebär att pengarna vi spenderar ofta går till ett gott ändamål.
@Kimber; kul att testa ChatGPT eller?
Kimber, ditt resonemang bygger lite på att tidigare generationer medvetet har struntat i miljöfrågor till förmån för egen vinning. Det finns det säker många exempel på, men generellt har det inte varit så. Människor jobbar på med den kunskap/teknik och moral som gäller vid just det tillfället. Jag är helt säker på att vi idag gör saker som vi tycker är bra och rätt, men i framtiden kommer att ses illa. Vad det än gäller så kan vi inte med dagens ögon fördömma hur människor tänkte och agerade tidigare, vi måste se med den tidens ögon för att förstå. Däremot är det mycket viktigt att se och lära, dra erfarenheter av tidigare agerande för att försöka att göra bättre framåt.
Vi ska inte höja dagens 60+ are allt för högt, det där är min föräldrargeneration.
Är inte 50/60 talisterna svenska historiens största räkmackeåkar generation egentligen?
Nä tackar vet jag min far/mor föräldrargeneration, det var på riktigt ordentligt, hårt arbetande folk!
Det är en intressant observation och diskussion som ofta dyker upp när man jämför olika generationers livsvillkor och insatser. Varje generation har sina egna unika utmaningar och fördelar, vilket kan göra det svårt att göra direkta jämförelser.
50- och 60-talisterna, ibland kallade “babyboomers”, växte upp under en tid av relativ ekonomisk tillväxt och stabilitet i Sverige, vilket gav dem vissa fördelar som till exempel bättre möjligheter till utbildning och arbete. Det har ibland lett till uppfattningen att de haft det “lättare” jämfört med tidigare generationer.
Å andra sidan, deras föräldrar, som levde under och efter andra världskriget, mötte ofta betydligt hårdare levnadsvillkor och var tvungna att arbeta hårt för att bygga upp landet och ekonomin. Detta kan skapa en bild av dem som mer “hårt arbetande”.
Det är också viktigt att komma ihåg att varje generation har bidragit på sitt sätt till samhällets utveckling och att de utmaningar och möjligheter de mötte inte alltid är jämförbara. Det är lätt att romantisera det förflutna eller kritisera det nuvarande, men varje tidsperiod har sina egna komplexiteter.
Jätte bra skrivet kimber håller med dig.
Men det är ju lite kul att raljera lite kring den generationen.
50/60 talisterna är ju ofta extremt bra på att framhäva sitt egen exceptionellt hårda arbete och hur viktiga och duktiga dom varit.. men vi har genomskådat er! 😀
Ska man lämna barnen hos dem när man har viktiga saker (som tex JOBB) att göra så är det var och varannan gång som det inte går pga golf, kryssning, resa eller något annan skit…
Sitt hemma och var gamla istället!
Jag minns 20 talisterna med värme, det var annat det!
+1.
Det var inte vi mellenials som kunnat utöka bolånet för ny Volvo och resor till Thailand/Spanien när det är så där mörkt och tråkigt hemma i Sverige..
Bopriser blåstes upp och alla var med på tåget, betala kan nästa generation göra i pyramidspelet.
Morsans heltidsjobb senaste 30åren gett samma avkastning som huset hon bor i..
Hade inte skrivit om det inte varit för mängden självgoda GUBBAR här..
40, 50 och 60 talisterna kunde köpa en bostad för en spottstyver. Idag kostar dessa begagnade bostäder avsevärt mycket mer och man måste dessutom renovera eftersom gamlingarna slitit ut bostäderna. De kunde få bra jobb direkt efter gymnasiet nu måste man studera eftergymnasialt minst 3 år för att få samma jobb. Detta gör att dagens 30 åringar ligger 10 år efter i välstånd. En 40 åring har samma ekonomiska resurser som föräldrarna när de var 30. Ska verkligen njuta av Lars påstådda välståndsökningar när jag är dement lagom till pensionen.
Många 40/50/60-talister gick aldrig något som kallades för “gymnasiet” än mindre högskola eller universitet.
Dagens 30-åringar har i snitt långt mer utbildning, långt högre arbetslöshet och helt andra typer av jobb, förväntningar och förutsättningar för karriärer.
“köpa bostad för en spottstyver” i tider då räntan låg på 13-14% (ja, jag har kompisar som köpte då, på tidigt -90-tal)
Visst fanns det vissa räntebidrag och annat som lindrade, men jag skulle nog säga att felet vi gjort de senaste 10-15 åren är att haft alldeles för låg styrränta.
Det är mest det som gjort att priserna stuckit iväg.
Och varför måste alla egentligen bo i Stlm/Gbg/Mö med kringkommuner? Ärligt talat?
Varför måste “vi” ha en styrränta? Kan inte räntan sättas på en marknad som alla andra varor och tjänster som prissätts på en marknad?
Vad är det för fel på hyreslägenhet? Ok, man kan missa bostadstrappan och till sist göra pengar på det. Men för ungdomen idag. Byggs för lite hyres som dom har råd med.
Fan nu lackar man till lite här när vi pratar om detta.
Man brukar ju tala om att en generation bygger upp, nästkommande förvaltar, efter den kommer den som river/förbrukar.
Och så får det börja om
Undrar var i det hjulet dagens 60+are passar in… 😙😏
De växte upp under en tid av ekonomisk tillväxt och social förändring, och många av dem har haft möjlighet att bidra till och dra nytta av den välfärd som byggdes upp under efterkrigstiden. Frågan är om dagens 60+ får behålla det välfärdssystem som byggdes upp?
Välfärd/sjukvård (till äldre) är en omfördelning mellan generationer men det var en mycket mindre andel av utgifterna under 60/70/80-talen. 40/50/60-talister betalade för sjukvård som konsumerades av 20/30/40-talister.
Generationsgränserna är inte helt tydliga osv men problematiken är ungefär är att de yngre generationerna är mindre, folk lever längre och det finns många fler behandlingar och mediciner.
Vilka är det som gnäller mest?suckar och stånkar över samhällsutvecklingen och sakers tillstånd mellan räkmackstuggorna i sin obelånade mexitegelsvilla på 200m2 för 2 pers.
Och på vems skift skedde nu denna oönskade utveckling, vad det än må gälla?
Vem var det nu som hade vakten.. Inte ens det gick så bra 😀😀😀😙
Var väl alldeles för mycket att göra med allt hårt jobb, alla problem som skulle lösas, med skidor, charter och sånt.
Skillnaden mellan “besuttna” 60-talister och övriga 60-talister är framförallt bostadskarriärer och sällan yrkeskarriärer.
I västvärlden är dagens 30-åringar i sämre skick i flesta mätdimensioner jämfört med 30 år sedan och längre tillbaks. Orsaker till detta kan diskuteras men ekonomi och framtidsutsikter kan väl antas vara viktiga faktorer för diverse former av livskvalitet och lycka.
Detaljerna varierar lite mellan länder och regioner men ligger oftast i bostads-, penning- och finanspolitik. Vad som (inte) byggs i centrala Stockholm är irrelevant i det större perspektivet.
Ibland börjar folk försvara gamla beslut men det är meningslöst att diskutera huruvida det ligger “avsikter” bakom den förda politiken eller vilka avsikterna var. Besluten fattades i det förgångna av dåtidens människor och konsekvenserna drabbar oss här och nu.
Det stämmer dock att real tillväxt hjälper.
Är 60+ och har jobbat i 42 år som utvecklingsingenjör, nu med 2,5 år fallskärm fram till 65. Men jag ser ingen räkmacka. Prognosen är 60k i pension från 2026. Och det är pengar som betalats in till systemet åt mig, inget jag fått gratis. Är jag besutten då?
Jag kom in sent i bostadskarriären, men lyckades ändå tjäna 6Mkr när vi sålde villan i förorten och köpte en lägenhet med sjöutsikt centralt i Stockholm. En räckmacka? Jag tog ju faktiskt en stor risk, som betalade sig.
Barnen, nu i 30-årsåldern har det gott bra för och har egna lägenheter centralt i Stockholm. Alla i deras bekantskapskrets har det också gått bra för, med höga utbildningar, bra jobb och höga löner. De har det betydligt bättre än vad jag hade i deras ålder.
Men det kanske bara är en liten ickerepresentativ klick.
Brukar inte procent av inkomst som hushållen lägger på sitt boende och kanske mat vara ett ganska bra sätt att jämföra generationer emellan?
Är lite trött på babybommerserna på jobbet som sa att det minsann hade 29% ränta per sekund när de köpte sin villa.
Utan att ta hänsyn till inköpspriset och löneläget.
Sen tar den modellen inte hänsyn till ifall det är en friggebod eller slott man bor i eller om det är oxfilé eller blodpudding på matbordet.
Har köpt mig ett radhus i stort renoveringsbehovs från 60 talet längst ut på tunnelbanan i Stockholm.
Det var det pengarna räckte till utifrån våra prioriteringar.
Jag skulle säga att vi lägger drygt 40% av vår inkomst på boendet. Ej räknat investeringar i renovering eller förbättringar. Är det mer eller mindre än tidigare generationer, jag vet inte.
Håller självklart med.
Fin bild från Kungsholms kyrkoplan med Kungsklippan till höger.
Jo, det är orättvist. Men livet är orättvist, tugga i dig det.
Själv kan jag nog betecknas som rik, men det beror enbart av två saker:
1. Jag såg till att födas vid en tidpunkt som gjorde det naturligt för mig att göra bostadskarriär på 1990-talet.
2. Jag gifte mig med en kvinna som såg till att jag fick ändan ur och gjorde bostadskarriär på 1990-talet.
Ja, livet är orättvist men en av medias uppgifter är väl att illustrera aktuella systemproblem, och jämförelser mellan generationerna kan ju sätta saker i perspektiv. Sedan är det upp till väljarna och politikerna att agera.
Sedan illustrerar du ju klockrent generationsbingot med din bostadskarriär. Jag föddes för sent för den och har fått jobba och spara istället (tvärt emot vad en rad kvinnor önskat) och för min del haft generationsbingo-turen och tajmat period med artificiellt låg ränta och tillgångsinflation.
“Evig tillväxt i en ändlig värld”
Määh! Vi 70 talister är ju den förlorade generationen. När vi var små så var det föräldrarna som bestämde vad vi skulle se på tv. När vi sedan fick egna barn ja då var det helt plötsligt barnen som skulle bestämma. Fatta hur kort lyckan var åren när vi med den gamla, av släkten skänkta, tjock tvn fick bestämma själva program själva. Året/n mellan flytt från föräldrarna till den lilla källarettan där ingen annan ville bo men som vi kallade hem.
Först presentation, eftersom jag hittills läst i åratal utan att blivit triggad att skriva själv.
60talist som valt absolut rätt livspartner. Köpt hus i rätt tid på 90-talet. Dock efter det “slarvat” bort 1.5 mille av potentiell extra förmögenhet på 2000-talet pga …. Ja åk inte på semester utan koll på vad som råkar hända på optionsmarknaden då. Hur som helst. På den tiden var räntor RÄNTOR! Och de flesta av oss från den tiden fattade …
Nästa är en eloge till Cornu om det här med val av livspartner. Ifall man råkar kunna grundläggande matematik, och bara “råkar” välja en partner med samma insikt. Samtidigt som det finns någon form av … det här vet jag inte om det finns någon term för … någon sorts förmåga att ifall man inte kan … så vad kan man göra istället?
Kan inte beskriva det bättre än att jag och livspartner är helt överens om att vi vill ha så låga lån som möjligt (är skuldfria idag) och göra själv så mycket som möjligt och kvalitet är bättre än kvantitet. Med säker många andra fina ord som vi faktiskt genomlevt våra 30+ år tillsammans.
Har hoper av bekanta i samma ålder som till sist skilt sig och genomgående, i de kretsar vi råkar röra oss i, handlar det oftast om rejäla synpunkter på den andres slöseri. Men jo ett par fall där det handlar om ren misshandel.
Men ovan artikel handlar om telningarna till just “oss”. Vår generation.
Eftersom jag och partner hållit ihop. Med jobb som kretsat kring Sverige-median i decennier och trots det sitter med förmodligen mer än Sverige-median i “förmögenhet”, bostaden oräknad. UTGIFTER betyder mer än INKOMSTER. Vi har aldrig varit särskilt spendersamma utan funnit glädje i att producera. Via jobb och egen trädgård och föreningar.
Aldrig betalat en krona till något gym. Träning har skett i trädgård på sommaren och i skidspåren på vintern. Varför betala för någonting som kan göras framför datorskärm i fall det handlar om speciella övningar?
Det återstår att se ifall telningar har anammat samma tankekultur fullt ut, men i stort sett ser det väldigt bra ut.
Hmmm, ja om 60-åringen ens kan sägas vara en boomer? Tror inte de räknas in generellt men min pappa 79 och mamma 72 hör definitivt till generationen. Och de ville ha barn under de tuffa åren under oljekrisen. De hade båda jobb men otrolig brist på bostäder och tomter. Det var mycket svårt att få banklån. Och sedan ca år 2000 var jag och min syster i samma ålder som föräldrarna när de köpte hus, och ville ha någonstans att bo efter studierna nära roliga jobb. Vi köpte lägenheter när alla kusiner fick hyresrätter i Stockholm (visade sig långt senare bli rätt bra ändå). Vi tältade första semestern jag och min kille (nu min man) hyrde bil och drog runt för tvåan på Kungsholmen kostade allt vi hade i ränta 6%, amortering och renovering. Under IT-krashen förlorade vi våra jobb och sänkte våra löner nåt år. Kaffe på väg till jobbet var, första jobbåren, lyx (som det ska vara). Nu är det lite skillnad tre lägenheter senare, hus och nu fritidshus. Men vi prioriterade renoveringar oftare än resor när vi var lediga. Fortfarande egentligen. Mina föräldrar ägnade sig mer åt hobbies som jag och min syster inte hunnit med. Eller kanske snarare, våra boomerföräldrars hobbies har inte genererat ekonomiska värden som renovering- och jobbhobbies gjort. Som sagt av flera, varje generation har sina utmaningar och möjligheter. Men att gneta på ska löna sig och måste göra det för varje generation och det är vansinnigt viktigt att politiken stöttar det beteendet och inte bara satsar på kortsiktig avlastning via bidrag tex. Varför prenumererar jag ff på DN? Oberoende liberal sägs det. Allt mer vänster är den dagliga irriterande upplevelsen.
Den amerikanska definitionen av boomer är någon född mellan 1945 och 1965. Så en person född 1960 är definitivt en tail-end boomer. Pappa 79 är mer tveksamt, han tillhör snarare the silent generation som Joe Biden.
I Sverige brukade man dela in generationer i decennier, som 40-talister (hippies eller jätteproppen Orvar) och 60-talister (yuppies). Fast vi som är födda på 50-talet är så få att vi inte fick en egen identitet, utan får välja om vi ska vara sena hippies eller tidiga yuppies.
Bloggaren fäktades under många år mot bostadsbubblan så lite förvånande perspektiv nu när media illustrerar baksidan av tillgångsinflationen?
Självklart ska man behöva jobba sig upp och inte förvänta sig att börja bostadskarriären på topp, jag som köpte villa precis innan jag fyllde 30 för några år sedan har dock lägra oroväckande observationer.
Det har blivit mycket större kostnader att bilda familj jämfört med att leva barnfritt sedan 30 år tillbaks.
Många saker som kraftigt gynnar att inte skaffa barn har införts, ISK tex som gör dig rik om du fokuserar på fondsparande dina första 15 år i arbetslivet. Saker som man bara kan göra när man inte har barn som att kolla på TV, datorer, öl på krogen etc har blivit mycket bättre/billigare.
Mycket som man absolut behöver när man har småbarn har dock blivit mycket dyrare/sämre. Äga och köra bil tex, vatten och el samt sophämtning.
När vi var små hade många hushåll två bilar, det går nästan inte längre och förr kunde man smidigt transportera sig här i Göteborg. Idag har man förstört eller försämrat nästan alla vägar och tagit bort parkeringsmöjligheter. Kostnaden för att äga och köra en familjebil har gått upp ca 200% senaste 30 åren men det har också blivit 20-30% sämre att köra bil med gupp, rödljus och virtuella köer överallt.
Förklaringen är populism. Det är en enkel argumentation som lätt fastnar, “Sverige är världens mest ojämlika land” osv, när det egentligen är precis tvärtom.
Är väl det vanliga, det är lätt att titta tillbaka och tänka att allt var så jäkla bra förr. Hjärnan är selektiv och glömmer gärna bort svettiga perioder med höga räntor, arbetslöshet och allmän jävla skit.
Hade jag viljat köpa en villa samtidigt som farsan 1995? Ja rent prismässigt, hade jag viljat gå och lägga mig med en rörlig på 10.55%? Nej.
Vad jag däremot hade viljat göra är att köpa en villa 1978 för en spottstyver, tokbelånat mig och maxat det 50%:a ränteavdraget – Men det vill jag bara för att jag nu kan se hur framtiden blev, den förmånen hade inte de som köpte kåkar då.
Anekdoter är underbara. Statistik bättre.
https://www.pewresearch.org/social-trends/2024/01/25/key-milestones-for-young-adults-today-versus-30-years-ago/
(Ja, USA, som andra redan kommenterat kommer mycket av den här diskursen därifrån. “Student loans” som är en ren scam i USA ser annorlunda ut här t.ex)
Startade min bostadskarriär efter millennieskiftet. Första köpta lägenheten i Akalla. Frun från Göteborg första lägenheten på en vädergata. Sen har jag iofs bott i både hyres och andrahand efter första lägenheten.
Många barndomsvänner köpte i Norrtälje och jobbade i Stockholm (från norra sidan av stan). Knivsta blev populärt när pendeln började gå dit. Väsby har aldrig varit dyrt. Brottby har bra pendlingsmöjligheter till Täby/Stockholm. Märsta billigt och pendel.
Man kan titta tillbaka på mina föräldrar och deras bostadskarriär tog fart mycket senare än min (jag köpte villa i mycket tidigare ålder). Deras första bostäder var också skit. Lägenhet i Rågsved, inneboende med någon kompis i Oxie.
Har svårt att se att bostadsmarknaden är så mycket svårare i dagsläget för unga. Den har alltid varit skit. De som flyttade till Södermalm som första lägenhet som unga gjorde det när Södermalm hade samma socioekonomiska status som Järvafältet har i dagsläget.