Har tillbringat eftermiddagen med att avklara första halvan av Barbenheimer genom att se Christopher Nolans mästerverk Oppenheimer. Det är nog med hästlängder den bästa vetenskapsfilmen någonsin trots att den kan klassificeras som humor- och actionlös white men talking. Det är bara att gå och se, gärna på IMAX, trots frånvaron av action.
Att kunna bygga en spännande och dramatisk film av något så på ytan tråkigt som kärn- och kvantfysik, vetenskap och white men talking kan bara förklaras som ett mästerverk. Om inte Nolans Oppenheimer blir Oscarsnominerad i alla tillgängliga kategorier, så vet jag inte vad.
Det sträcker sig från bästa film, regi, klippning, cinematografi, till bästa manliga huvudroll, kvinnliga huvudroll, manliga och kvinnliga biroller, makeup med mera. Rollistans många superstjärnor är bitvis maskerade till oigenkännlighet för att både ge en mer realistisk känsla, och även skildra dem under 20 års tid, rent av mer än så med slutscenen.
Förutom Cillian Murphy (Peaky Blinders) så hittar vi exempelvis Emily Blunt och till nästan oigenkännelighet sminkade Matt Damon, samt hårt sminkade Robert Downey Jr som storskurken Lewis Strauss, och t ex Casey Affleck i småskurkrollen som Boris Psah (andra skurkar är t ex Kenneth Nichols och Roger Robb, även om skådisarna är mindre kända), Rami Malek som David Hill, Kenneth Branagh som Niels Bohr, fagre sexsymbolen Josh Hartnett som Nobelpristagaren Ernest Lawrence också oigenkännelig, och ska man fortsätta dyker Gustaf Skarsgård, Matthew Modine, Gary Oldman mfl upp. Jag tyckte mig rent av se Will Ferrell i en cameo, vilket hade varit kul då han är storskurken i den andra Barbenheimerfilmen, Barbie.
Hantverket är mästerligt, liksom skådespelarprestsationerna och Nolan undviker helt avsiktligt all form av action som kunde klippts in från andra världskriget, utan fokuserar helt på geniet Oppenheimers synvinkel samt i svartvitt skurken Strauss perspektiv, medan det byggs en berättelse i tidvis åtminstone fem parallella tidslinjer. Vill man studera hur man bygger berättande och dramaturgi (vilket jag som författare alltid är intresserad av) så är detta ett blivande skolboksexempel, och som också gör rätt i att fokusera på relationerna mellan människorna.
Visst, det finns humor, men då i form av verbala skämt mellan karaktärerna vid en handfull tillfällen. Fast kanske för svår humor, då det nog bara var jag som skrattade, fast jag är ju också en erkänt tråkig person.
Andra vetenskapsfilmer som A Beautiful Mind och The Imitation Game för att nämna några av de främsta har ingen chans mot Oppenheimer. Sorry, så är det bara.
Nu innehåller förstås dramatiseringen av romanen American Prometheus en hel del förenklingar och en del saker som kanske borde varit med och förklarats men nog klippts bort. Vill man läsa de fascinerande livsödena bakom personerna i och runt Manhattanprojektet (som med sina 2 miljarder dollar i kostnad för övrigt var billigare än bombfällaren B-29 som helhetsprojekt inklusive tillverkning av planen). Men hoppa till rollistan på Wikipedia och klicka på biografierna om de verkliga personerna, som i princip alla har egna artiklar på Wikipedia om du vill ha detaljerna. Fast gör det efter filmen, med särskild varning kring nyckelaktörer som Oppenheimer, Lewis Strauss, Edward Teller, David L. Hill mfl då det kan spoila en del vändningar i filmen om man inte redan kände till det hela. Till och med en av Oppenheimers älskarinnor, Jean Tatlock, har rent av egen Wikipediabiografi.
Se filmen och gräv sedan ner dig i Wikipediabiografierna.
Frågor på det? Nej. Boka din biobiljett nu.
55 kommentarer
När blir andra halvan sedd då?
Wow! First! Blir nog att donera till en biobiljett, eller två. 🙂
Kan bara hålla med. Cillian Murphys insats är nog bland det grymmaste jag sett när det gäller huvudroller.
Cillian Murphy är grym.
Min tonårsdotter vill gå och se Oppenheimer med mig!
Kul! Ta sedan med henne och se Barbie filmen. Den var 180 grader mot mina förväntningar. Vi var kanske 7 män i salongen och typisk ålder var gissningsvis 17-26 år.
Det var intressant och jag ser nu fram mot att se Oppenheimer.
Hon har redan sett den med några tjejkompisar så jag höll mig undan…
Har inte sett den, men som vetenskapligt intresserad är jag jävligt nöjd. Att kunskap och vetenskap och projektledning och driv blivit en populär film (gissar jag rätt ?)
Gissar på lite Filosofi och eftertanke oxå , Now I am become Death, the Destroyer of worlds. Hinduism är trots allt mkt smartare och coolare & äldre än alla andra Religioner.
Önskar en film om da Vinci, Gallileo & Newton och Einstein oxå. Det var trots allt dom som uppfann vetenskapen, och befriade oss från Religion och gamla sagor.
Fast vissa hinduer verkar inte gilla att Oppie säger så innan han har sex. “… det är “en direkt attack mot deras religiösa tro”, och jämförde det med att “föra ett krig mot det hinduiska samfundet”.” Kanske borde man förbjuda filmen tills censuren har klippt bort den kränkande scenen.
https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/l3W5Q7/sexscen-i-oppenheimer-anklagas-for-attack-mot-hinduismen
JaJa, Som vanligt, en del religiösa knäppskallar som bara vill ställa till med trubbel och få uppmärksamhet.
Hinduism innehåller en massa gamla coola berättelser och legender, och är egentligen en ganska smart tankekonstruktion. Såklart man kan hämta citat och inspiration där om man vill. Häftiga historier !
Problemet som de religiösa har är enkelt att lösa: om man inte tycker om premisserna som antyds och därför tror att man inte gillar filmen, så låter man helt enkelt bli att se den.
Men inte då. “For I have become Religion, the Destroyer of minds”.
Definitivt en film som jag ska se men inte på bio. Så trött på människor som inte kan bete sig. Nu är väl Oppenheimer kanske inte en film som drar till sig det värsta klientelet men ändå. Det får bli när den finns tillgänglig för hyra på stream
Bästa bioupplevelsen på många år! Blev inte störd en enda gång av någon enda medbesökare i en fullsatt biosalong. Mest 25+ visserligen på en visning som började 20:15. Vi var många som satt kvar och njöt av musiken/smälte intrycken hela eftertexterna.
Jag hade en ung person bredvid mig som var totalt ointresserad och kollade i sin telefon i två av tre timmar.
Definitivt en sevärd vuxenfilm. Dock saknade jag skildring av de tekniska och vetenskapliga utmaningarna man måste lösa under Manhattanprojektet. Hur separerade man det klyvbara materialet, hur kom man fram till vad som var kritisk massa, mm. Mycket politik, juridik, etik och erotik men för lite fysik! (Men jag kan vara färgad av min bakgrund.)
Hur som helst en riktig bioupplevelse!
Jag tror inte att du har någon framtid som filmregissör…
Som teknisk fysiker kan jag instämma 😁
Men lyfter man blicken så skulle jag säga att filmen hittade en utmärkt balans mellan att aldrig låta de vetenskapliga/tekniska detaljerna ta överhanden men utan att för den delen göra grova förenklingar på det sätt som förstörde The Imitation Game för mig.
Vad exakt förstörde the Imitation Game för dig?
Ah, gissar att det handlar om hur de klippte bort Gordon Welchman (vars bidrag var jämförbart med Turings vad gäller utvecklingen av Bombe) och de polska kryptoanalyktikernas arbete.
Ordet “vuxenfilm” ger mig helt andra associationer än kärnfysik och atombomber. Bomber är dock med i associationen. 🙂
Jag rekommenderar ”Atomic energy for military purposes”, mera känd som smytherapporten, av Henry Dewulf Smyth, för en detaljerad men fortfarande populärvetenskaplig genomgång av hur du bygger en atombomb.
Boken är rätt detaljerad angående fysiken (som inte går att hålla hemlig) men är ytterst sparsmakad med industriella och kemisk-tekniska detaljer, vilket utgör det största hindret för att få fram material till en bomb.
Detta är den officiella rapporten från Manhattanprojektet till den intresserade allmänheten och håller än idag.
“Att kunna bygga en spännande och dramatisk film av något så på ytan tråkigt som kärn- och kvantfysik”
Ja, du är uppenbarligen en författare när du får något superintressant som kvantfysik att låta halvintressant. Du kan dina ord.
“Andra vetenskapsfilmer som […] The Imitation Game”
En av mina favoritfilmer, hur mycket vill du övertyga mig att se Oppenheimer?
Trodde att det var en film att se på streaming, men nu behöver jag skaffa biobiljett imorgon.
Reagerade också på det. Kärn- och kvantfysik är otroligt intressant. Men observera att bloggaren skrev “på ytan”, dessutom tror jag det var lite ironiskt menat.
Jag kommer att tänka på serien Queens Gambit, den var i mitt tycke spännande trots att den på ytan handlar om schack. Där har man också lagt stor vikt på relationerna, och eftersom det är en serie tillåter det att de kan brodera ut karaktärerna. Och vissa schackpartier är jättespännande!
Hur står sig filmen emot tv-serien Manhattan (Netflix)?
En mycket bra film som är ovanligt trogen boken den bygger på. Kan ändå rekommendera boken då den givetvis är mer fyllig och min uppfattning är att den nyanserar bilden av Lewis Strauss något mer.
Kvantfysik må verka tråkigt på ytan, men gräver man lite öppnas det upp en magisk värld.
Jag har dig i åtanke när det ska skrivas bok och filmmanus om min tolkning av många världar och kvantsammanflätning. Lite nya tankar kring quantum computing och AI på det och vi kommer skapa actionscener som får allt annat att blekna.
Jag vill inte avslöja mer, det finns ett Nobelpris att hämta ut också – jag nöjer mig med att dela det med dig.
Jag hör av mig när det är dags att börja skriva 👍
Oppenheimer – Strauss = Amadeus Mozart – Antonio Salieri. Avundsjuka mot den briljanta.
Jag såg just också denna. Som fysiker så sörjer jag att Hans Bethe bara fick några enstaka repliker. Tydligen hade han inte så nära relation med Oppenheimer, eller så valde man bort honom. Kommer ni ihåg vem han var? Inte? Bara den med helhetsansvar för teorin under projektet, och den som Teller bråkade med. Vad gjorde Bethe annars? Jobbade med stjärnor – han förklarade hur fusion i stjärnor fungerar 1939: https://journals.aps.org/pr/abstract/10.1103/PhysRev.55.434
Hans Bethe axlade också Oppenheimers roll som politisk påtryckare att ta ansvar för de nya kärnvapnen, och påverkade på så vis både Kennedy och Nixon i att förhandla fram internationella avtal för att reglera dem.
Inte besökt en sf salong på 10 år. 160kr för att sitta i en infisen fåtölj bredvid folk som smaskar, prasslar, pillar på telefonen och småsnackar? Nej blir att åtnjuta hemma såsmåningom.
Men se den på Spegeln i Malmö då. Antar att det finns många liknande biografer i andra städer. Bekväma stolar, tre-rätters middag serverad i salongen, bar med fullständiga rättigheter…
Men å andra sidan har jag nyheter till dig: SF finns inte längre, så dit kommer du aldrig igen oavsett om du vill eller inte.
Det är nu man frågar:
Jaja. Men var filmen bra, då?
Nu har jag inte sett filmen, men jag har läst både ”The making of the atomkärna bomb” (flera gånger) och ”Dark Sun” av Richard Rhodes (som vann ett Pulitzer för den första boken) och dessa ger en mer nyanserad bild av Oppenheimer.
Om ni duckduckar på Lewis strauss oppenheimer så har History fått kämpa en läsvärd artikel som sätter saken i sitt sammanhang.
Efter 1949 fanns det en genuin skräck i USA att Stalin skulle attackera med atombomber och i denna miljö var det inte riktigt läge för en pacifist med vänstersympatier att lägga sig i. Oppenheimer hade ju dessutom den dåliga smaken att fortsätta ha kontakt med sin kommuniststämplade före detta flickvän.
Oppenheimer, som var en mycket intelligent person, hade en tendens att förinta folk med sarkasm, och i ett pressat politiskt läge så överlever man inte på toppnivå om man raljerar över presidentens förtrogna.
I verkligheten var det inte mer synd om Oppenheimer än alla andra mellanchefer som får gå för att de inte behärskar det politiska spelet.
Strauss må framstå som en buffel men det fanns i slutet av 40-talet en genuin skräck att Stalin skulle få ett försprång i atomvapenracet och de som stod emot flyttade man på. Till skillnad från Kaj Munck hittades inte Oppenheimer i ett dike.
Skall vara ”The making of the stomic bomb” samt History dått kåmm.
Min professionella Apple-produkt IPad Pro ger ett så professionellt resultat att jag tyvärr släpper sådana här grodor innan jag sänkt två koppar kaffe.
Skyll inte på slapphet, jag har semester den här veckan.
Jaaaaaaa, det finns till Android andra tangentbord att använda men iOS och iPadOS tillåter inte byte av tangentbord utan du är låst till det som Folkrepubliken Äpplet beslutat.
Finns numera alternativa tangentbord till iOS med
Har du några favoriter? Originalet gör mig totalt skogstokig. Och det lär sig aldrig, när jag gjort samma felskrivningar flera gånger så kanske det inte är en felskrivningarna vad jag menar.
Frihet, demokrati och oberoende kan väl avtokårrigeras några gånger till slaveri, diktatur och underkastelse men sedan får det vara nog.
Älskarinnan begick självmord 1944.
En “måste se” film för mig, som historieintresserad populärvetenskapsfan.
LW, du som verkligen har förmågan att skriva sk “bladvändare”. Varför inte skriva en bok om det svenska kärnvapenprogrammet? Storyn behöver ju inte vara till 100% sann. Det räcker med 90%. Det fina i kråksången är att inte många nu levande person vet hur det egentligen slutade, så där har du rätt mycket konstnärlig frihet i ditt skapande.
Läs Redovisningsavdelning Marviken.
Den har jag läst. 🙂 En av dina bästa!
@LABBIBIA,
Det slutade med att Sverige skrev på provstoppsavtalet och fick garantier om kärnbränsleleveranser av USA.
Skulle precis skriva samma sak. Jesn Tatlock dog 1944 så om han fortfarande hade intim kontakt med henne så var det nekrofili.
Driver du med mig? Han höll kontakten med henne och detta hölls emot honom under inkvisitionen. Varför kan du inte se vad som hände Oppenheimer mot bakgrunden av ett storpolitiskt spel.
Oppenheimer vänstersympatier som ung och hans relation med kommunissan var inte enskilt det som sänkte honom men det användes som ammunition för att måla en bild av en opålitlig människa med tveksamma sympatier i ett Amerika präglad av nästan psykotisk paranoia.
Lite som Sverige idag när du kommer med obekväma åsikter som efter tio till tjugo år omfattas av massan.
Oppenheimer blev syndabock för paranoian och det är intressant att se mekanismerna för detta. Han var ju aldrig någonsin formellt anklagad för någon oegentlighet utan den tidens maktutövning var extremt fokuserad på att förstöra hur människor uppfattades i stället för att gå på fakta.
Du skriver:
“Efter 1949 fanns det en genuin skräck i USA att Stalin skulle attackera med atombomber och i denna miljö var det inte riktigt läge för en pacifist med vänstersympatier att lägga sig i. Oppenheimer hade ju dessutom den dåliga smaken att fortsätta ha kontakt med sin kommuniststämplade före detta flickvän.”
1949 hade hon varit död i 5 år så det känns osannolikt att han då fortfarande hade kontakt. Oppenheimer blev av med sin säkerhetsklass 1954 och då hade hon varit död i 10 år. Då var det också klart att det var Klaus Fuchs som var läckan inom projektet, Oppenheimer var ingen spion utan motståndare till att utveckla vätebomben, naivt måhända, och han borde möts med argument inte genom svartlistning och förnedring.
(Du verkar också lite feg. Du kan ju bemöta bloggaren också, som skriver samma sak som jag, men du kanske inte vågar bemöta honom med “Driver du med mig?”?)
Filmens bild av Strauss och i någon mån Teller är hårddragen för det filmiska. Historien har väl gett dem rätt och Oppenheimers tro på att Stalin hade låtit sig stoppas av internationella avtal kan betecknas som naiv. Trots det är McCartyismens era av utrensningar och svartlistningar med hjälp hemliga (ofta olagliga ibland påhittade) bevis en mörk period i USAs historia. Visst fanns det kommunister men inte den omfattningen och många oskyldiga råkade illa ut, däribland Oppenheimer.
Det liknar lite dagens situation. En demagog blir populär varpå andra politiker hakar på för att inte tappa väljarsympatier. Båda gångerna i det republikanska partiet. På 1950-talet tog dock partiet sitt förnuft till fånga till sist. Vi får väl se hur det går den här gången.
Ja, man kan ju hoppas att det får en parallell någonstans. Jag undrar om det på 50-talet berodde på att republikanerna fick in en opolitisk president med stor personlig integritet (Eisenhower). När det gick för långt tvekade han inte att hjälpa till att sätta stopp för McCarthy, trots det politiska priset. Den stora skillnaden var också att det var demokraterna som rymde de rasistiska galningarna och republikanerna som kunde spela på styrkan i den gryende anti-segregationsrörelsen.
Ja, det glöms ofta bort att det var demokraterna som var det rasistiska partiet bra länge. Ungefär från slutet av rekonstruktionen (Jim Crow-lagar) till meborgarrättsrörelsen. Cirka hundra år.
meborgarrättsrörelsen -> medborgarrättsrörelsen
Köpte biljetter till hustrun och mig – på direkten 👍🏼
Håller tyvärr inte alls med, tycker faktiskt att den är en av Nolans sämre. Den är för lång och utdragen, och de personliga relationerna är extremt tunna. Både Oppenheimer och Tatlock känns som robotar som imiterar människor i deras relation. Emily Blunt får inte heller mycket att jobba med, men en av Nolans styrkor är att han får med sig bra skådisar som i någon mån kan kompensera för eventuella tillkortakommanden i scriptet. Gillade dock själva bomb-biten men det är tyvärr bara en tredjedel av filmens längd, så betyget blir bara 3/5 för min del.
Konstigt att hundraåringen inte var med i filmen. Det var ju han som talade om hur de skulle göra?
En film på bio ska vara underhållande😸 Allt annat kan ses i soffan på tv med några öl å snacks och enkelt att pausa för kiss paus 😹
Visst vore det bra om man kunde pausa filmen för kisspaus även på en biograf!